Torsdag och jag började med att återigen gå på våra tempohojar och nu körde jag en till rengöring av kedjan. Jag har ju ändå köpt en dyr kedjetvätt och den hade jag inte ens använt. Så nu är kedjorna så rena som de kan bli och jag tänkte rätt omgående gå på med själva smörjningen men som tur var så läste jag att de bör stå över natten och torka. Har jag lagt ned så mycket jobb så vill jag ju att det skall bli bra. Sen undrar Ullis om vi skall simma och Gisslan skall hänga på och varför inte. Det borde man ju hinna. Det är ju löpträning på kvällen och nu i Trosa med ett tjejinnebandylag. Det är en trevlig kille som kallas för LInkan som är deras tränare och hans andra lag, ett killinnebandylag, tränar med oss på tisdagarna. Nu skulle det bli premiär för tjejerna. Men först var det alltså simning och vi skulle alla mötas upp i Stensund. Jag kom först men satt kvar i bilen då det regnade. Det hade även åskat i samma veva så det lockade ju inte massor att gå ut i havet. Snart kommer Ullis och jag går och möter upp henne. Gisslan skulle bli lite sen då hon hade en kund i telefon. Ullis är snabb att byta om men jag tar mer tid på mig och kollar på alla konstiga djur i vattnet och stirrar upp mig. Snart kommer Gisslann och hon har redan våtdräkten på sig och hade visst tagit på sig den då hon väntade på att kunden skulle ringa. Så snart är alla i vattnet och det känns kanon men det är sjukt mycket tång. Det liksom fastnar överallt men vattnet är friskt och snart är vi igång. Gisslan drog iväg som en raket, i början, men snart höll hon mer normal fart och vi simmade alla lika fort, kanon! Ingen behövde vila något men man vill ju ändå kolla in så inte någon råkat ut för något. Sen simmar jag in i något som känns som ett gammalt nät men det lär det förstås inte varit utan det är säkert en massa tång men det är obehagligt och det känns som man skall fastna. Jag får stanna upp och även Ullis, som kommer precis bakom, känner av det. Sen fortsatte vi och det fastnade lite tång då och då. Sen får jag massar i nacken och det känns som det sticks och något biter mig. Riktigt obehagligt. Men det verkar släppa och jag kör vidare. Men modet är absolut inte på topp men simningen känns bra. Och med tanke på kommande löpning, ikväll, så känner jag mig nöjd med ett varv som är knappa 700 meter. De andra två kör vidare och jag simmar sakta mot bryggan. Då försöker jag bli av med den slemmiga känslan i halsen och börjar spy lite. Så äckligt och det är säkert för att jag slarvat med maten idag och även drog i mig lite rå rödbetsjuice. Det är inte det bästa för magen. Jag skulle gett allt för lite rent vatten att skölja mig med. Nåja, nu sitter jag och väntar på dem och ser samtidigt att Ankan och Tokan är på andra bryggan och morsar på dem. Snart kommer de över och vi växlar några ord och Ullis och Gisslan kommer in för varv två. Precis innan har jag smygit med att byta om med stor handduk och så. När jag ser till höger så ser jag en äldre kvinna som oblygt går ned i vattnet naken från bastun som finns där. Vi alla, dock inte den nakna kvinnan, växlar några ord och det blev sen totalt tre varv för tjejerna och snart satt vi i bilarna hemåt. Det började bli tight med tid för att byta om till löpningen. Men jag hade fått en fruktansvärt magknip och jag hade lite svårt att förstå det. Jag hade inte fått i mig något vatten  men magknip det hade jag absolut. Tror mer på kosten. Fort hem och snart iväg igen. När vi kommer fram så ser vi tjejgänget men även några från vår klubb. Det är L-Aura och Twin-Tommy. Linkan är väldigt inne på intervaller på banan och det var ju lite synd då jag tänkt vi skulle sporra varandra. Men de i vår klubb verkade tycka att det var okey att jag styrde om så det blev en kompromiss. För de som ville. Vi skulle köra upp- och nedjogg i skogen iaf. Egentligen var det terrängintervaller på schemat. Så vi drog iväg mot skogen och jisses vad det snattrades bakom mig. Det var prat om allt möjligt men snart så blev det allt tystare ju brantare det blev. Lagom hård uppjogg och alla hade vaknat till liv. Sen ett varv till på banan och sen en bra löpskolning innan vi drog igång. Jag kände hur magen spände och det var på gränsen att jag kunde springa. Jag får dock pausa lite mitt i och sen funkar det igen. Nu provade jag också mina lätta skor och det är bara att inse att det går fortare men det är inget alternativ på Ironman för mig. Inte nu iaf. Det blir totalt 5 stycken intervaller och jag är riktigt nöjd och det verkade alla andra också vara. 7,8 km totalt. Lite lagom. Sista intervallpasset blir på tisdag men lite färre intervaller då. 

Väl hemma så är det svart, grabbarna ropar genom fönstret att det är strömavbrott och det verkar vara i hela Vagnhärad. Vi får höra att det slagit ned en blixt i en generator och vi får vänta i flera timmar innan strömmen kommer tillbaka. Men mysigt med lite tända ljus.