Lördag och det var dags att kliva upp tidigt för morgonträning stod på agendan. Så det var bara att skaka liv i benen och trycka i sig lite frukost och kaffe. Nu var det dags för lite cirkelträning igen och vi traskade dit i tron att det var Carina som skulle hålla i passet. Tror jag att vi trodde iaf. Jag hade nog ingen större koll. Väl på plats så ser vi att det är Safiren-Micke som skall hålla i passet. Jag är fortfarande långt ifrån helt fräsch, ifrån Kalmar, så jag tänkte väl ta det lite lugnt. Men det är svårt med en taggad Micke så jag drog nog med ordentligt. Efter ett tag så märker jag att jag tar i rätt hårt och är det blev ett rätt tufft pass. Det blev dusch och sen bastu och vad fräscht det blivit. De har renoverat allting och det var riktigt nice att basta ett tag. Sen gick jag ut och väntade på Ullis. Väl hemma så var det dags att slänga tvättmaskinen och lite sopsäckar med gräs. Men alla släp var utlånade så vi fick vänta med säckarna och istället lägga in tvättmaskinen i bilen. Det gick smidigt att slänga allt på tippen och sen hemma blev det lite lunch innan vi gick vidare med annat. På kvällen så pluggade jag lite grand. 

Fredag och en bra dag på skolan. Väl hemma så sätter jag och Tim igång med att dissikera tvättmaskinen för den har betett sig underligt på slutet. Och ju längre man kom så inser man att det blir svårare och svårare. Det känns också som att det skall gå att laga maskinen men när vi kommer till att man skall ta isär själva trumman så går det inte längre. Hur mycket man än försöker och vi bestämmer oss för att slänga maskinen. Den är egentligen för ny för att slängas men det är väl så mycket kalk i vattnet, här i Vagnhärad, så det blir mycket kalkavlagringar att det inte är lönt att göra rent den. Så den får stå som den gör och så blir det till att göra klart tvättstugan och snabbt som attan skaffa en ny maskin. 

På kvällen var det god mat och lite mys framför teven. 

Torsdag och jag vaknade av att allting känns konstigt. Jag känner mig riktigt trött och det känns som om jag försovit mig. Jag vinglar upp och försöker se vad klockan är i köket men det går knappt. Det ser ut som den är kvart i åtta och det vore ju en katastrof. Så jag vinglar tillbaka till sovrummet och tänker kolla på mobilen men den är helt död. Så nu snabbt tillbaka till köket och helvete, tänker jag! Klockan är kvart i åtta och jag får nästan panik! Jag kommer på att det är torsdag och det skulle inte vara hela världen om jag skulle komma sent då jag egentligen bara har tio minuters samling innan eleverna skall iväg på slöjd. Men då måste jag ju framföra det också. Och borde inte mobilen vara laddad? tänker jag. Jag tar med mobilen och två laddare till ett uttag i köket. Men efter bara några sekunder så kommer det en upp gul varningsbild och under det är det en blå droppe samt en bild på ett laddsladd med ett kryss över. Ooops! Vad var det? Jag byter till den andra sladden och det blir likadant. Aj, då! Nu är det bråttom att få fram ett meddelande och jag hämtar paddan och försöker att maila. Men den har jag visst inte skickat mail ifrån, förut. Det står att något måste konfigureras och det sista jag kan komma på är att skicka ett meddelande till någon kollega via Facebook. Jag gör det och sen är det bara att göra sig iordning lite snabbt och dra iväg. Väl framme så förklarar jag mig för både chef och elever och efter lite undersökningar så får jag igång mobilen genom att köra papper i ett hörlursuttag. Lite skumt för jag har inte haft ngt vatten där eller ens använt hörlursuttaget. Nåja! Nu är det fixat och det är bara att hoppas att det inte händer igen. Efter en rätt bra dag på skolan så var det då hemfärd och idag väntade det klubbträning  och efter lite mat i magen så var då Ullis och jag där. Vi ser att Tanjis kommer och sen blev det visst inte mer. Så vi gör om planen och springer en runda som de tänkt ut. Den går ut mot Berga gård och efter att ha sprungit uppför en bra bit så känner jag att all kraft bara försvinner. Jag är helt slut och det är bara att inse att det här kommer att ta tid. Återhämtningen alltså. Jag bestämmer mig för att sänka farten rejält och de bara försvinner. Och när jag kommit tre kilometer så vänder jag och hoppas på att jag skall klara av att springa hem. Men nu går det nedför och det är förstås lättare men inte blir jag så mycket piggare. Så det var precis jag klarade att jogga hela vägen tillbaka och när klockan var prick på 6,0 km så stannade jag och sprang inte en meter till. Men då var jag å andra sidan tillbaka på Safiren, logiskt nog, och traskade in. Jag hoppade ur skorna och gick in mot gymmet för att köra lite rehab för hälen. Men skulle det inte vara skönt med liiite styrka också? tänkte jag. Tänkt och gjort. Det blev triceps, axlar och biceps. Två rundor och med högt tempo. Sen knappa tio minuters rehab för hälen och det var behövligt. Den har varit utan kärlek sedan innan Kalmar. Efteråt traskade jag och Ullis hem och sedan blev det fotboll då Sverige utklassade Färöarna. Riktigt kul att se Alexander Ishak och han är ju en fröjd att se. Det är nog bara en tisdfråga innan han är i en ännu större club än Real Socidad. 

Halvtuff dag på jobbet och jag verkar fått ont i nacken, typ mellan skuldrorna och jag kunde inte riktigt härleda varifrån det kom. Jag tänkte lite på löpträningen igår men det verkade osannolikt. Sen träffar jag på idrottsläraren och han känner av ryggen och känner en rätt rejält knuta och menade att det var en "stressknuta". Hmm, inte helt osannolikt, med tanke på dagen. Och själva smärtan gjorde mig också på lite dåligt humör och när det var dags för arbetslagsmöte så känner jag att lite frustration bara flöt ur mig och jag fick be lite grand om ursäkt, efteråt. Det kändes inte riktigt som mig. Men allting hänger ju ihop förstås. Sen, väl hemma, så var det dags för lite mat och sen skulle Ullis och jag iväg till Safiren för lite Core-träning. Det skulle bli första gången på mycket länge. Så lite sugen var man ju. Men Ullis hade fortfarande värk från måndagens magpass. Nåja, jag var iaf sugen och kände mig stark. Men känslan sammanföll inte med utfallet. Efter att ha morsat på alla bekant så var vi då igång. Det var som att få en smäll på käften och man undrade hur man skulle klara hela passet! :-0 Magen skrek efter nåd efter bara några minuter och här skulle man mala på, övning efter övning! :-0 Och halsmusklerna fick jobba då jag inte var van vid träningen. Helst skall man ju kunna separera dem men det gick inte. Men jag kom igenom passet men frågan är hur bra utförda övningarna blev... ;-) Men kul att vara igång och jag märkte ju vad jag behöver jobba på. Fast, och nu är jag tjatig. Jag vet ju varför jag är så slut. Det är fortfarande så att jag inte är helt fit for fight ännu. Det dröjer nog 1-2 veckor till, skulle jag gissa. Och mitt i passet, då vi skulle balansera på rumpan/svanskotan, så får jag så jäkla ont så jag springer och roffar åt mig 6-7 mattor till och slänger under mig. Och jisses vilken skillnad! Det var som att ligga i sängen och jag kände mig som Prinsessan på ärten. :-)

Tisdag och rätt trött då det blev en heldag på skolan, igår. Det var föräldramöte och jag valde att inte åka hem emellan. Så det blev en lång dag och när jag inser att det nog inte räcker med frukt, som middag, så åker jag ned till centrumet. Alltså i Björnlunda. Men där verkar det inte finnas något matställe öppet så jag traskar in på mataffären och köper mig lite cola och lite nötter. Det borde mätta lite, tänker jag. Sen tillbaka och snart är det dags för föräldramötet men när jag sitter på den stora samlingen så känner jag att magen börjar göra uppror. Det blev nog alldeles för mycket frukt och nötter. Så lite lätt orolig var jag över att magen skulle börja knorra på mitt möte med föräldrarna. Men, men... Värre sakar har ju hänt. Jag hade inte riktigt planerat hur jag skulle lägga upp mötet utan jag tänkte att jag improviserar, som vanligt. Det brukar ju gå bra och det kan vara bra att köra på känsla. Och i det stora hela så tyckte jag det gick bra och det verkar vara en riktigt bra föräldraskara. Men nu hade timmarna gått och jag var ruggigt trött. Det kanske även märktes på mötet men det kändes som det gick enligt plan. Det viktigaste var ju att de fick en bra bild av mig. Men nu var det alltså tisdag och efter en lång dag på skolan så var det bråttom hem då löpträning väntade med både nybörjargrupp och den ordinarie gruppen väntade. Nu skulle dock inte innebandykillarna vara med så det skulle förstås bli lite färre idag. Men det var bra drag på nybörjarträningen och vi var, tillsammans med mig och Ullis, sex stycken och faktum var att att flera fortsatte att springa sen med huvudgruppen. Sjukt kul! Och många kom idag och det var Tokan, Putte, Gisslan, Yoga-Carina, TSL-Johan och sen, från nybörjargruppen, Oliven och Sandis. Jag känner att jag inte har krämen som behövs för snabbare fart så jag bestämmer mig för att köra lugnt. Så efter uppjogg och löpskolning så lägger jag mig i kön och efter ett tag så hjälper jag Oliven med lite teknik och hon kämpade på riktigt bra. Sen försökte jag hinna med de andra också men som vanligt grymma insatser! Wow!

Söndag och gårdagen flöt visst på utan träning. Men jag är ju fortfarande sliten och stressade inte upp mig över det faktumet. Men idag tog suget överhanden och jag slängde på cykeln, den gamla som jag fixat ordning kedjan på. Men så fort jag försökte växla så ville den växla över och höll på att toka sig i största allmänhet. Hmm, klart irriterande. Ullis och Tim skulle visst fixa iordning lite käk och jag tänkte käka efter träningen. Men det skulle nog bara bli ett kort pass. Jag började och jag började relativt lugnt. Tyckte jag iaf. Men jag märker snart att jag ändå håller en ganska hög hastighet och snart känner jag att jag börjar ta slut. Det blir till slut prick 30 minuter och jag kom drygt 15 km, tror det blev 15,5 km och snittwatt på 148. Efter det så blev det lite varma smörgåsar och en film på teven. Vi tittade på Downsizing, den handlar om ett sätt att lösa klimatkrisen. Genom att förminska människorna så minskar man klimatpåverkan och på plussidan så innebar det även att alla pengar man har ökar i värde då det är mycket billigare att köpa saker som är mini-size. Lite speciell film men man saknar ju lite om hur man skulle tackla problem med insekter och människor som vill förstöra. För det får man ju utgå ifrån att det skulle bli. Tyvärr. Dock helt okey film och den får 2,5 i betyg. Kaaanske 3.