Efter Boda Borg så fick jag skjuts in till Nyköpings centrum, där Tim och Ullis väntade. Tim hade fått presenter, på morgonen, och nu skulle vi äta lite gott och Tim fick välja. Det blev faktiskt Choice Garden och där åt vi på Tims dopdag och därigenom även på min och Ullis bröllopsdag. För 25 år sedan, det är inte klokt vad tiden går. Alltså nästan för 25 år sedan skall vi väl tillägga då. För 25 år sedan, vid tiden för middagen, så var vi i full färd att installera oss på sjukhuset och Ullis värkar var i full gång. FYI så är gravida kvinnor sjukt starka så jag trodde aldrig min hand skulle bli sig lik men tiden läker alla sår! :-) Sen, kl. 23.16, så var han då ute och jag kommer nog aldrig att glömma då han kom ut. Jag tror att det är skillnad mellan män och kvinnor, hur vi förstår att vi faktiskt skall bli föräldrar. Visst känner man hur det kan bulta genom magen och visst ser man på ultraljudsbilden. Men att faktiskt se bebisen på riktigt är något helt annat. Missförstå mig inte, det är inte så att jag inte ville ha barn, tvärtom, det var välplanerat och välkommet. Men det blir så mycket mer på riktigt då man ser barnet på riktigt. För kvinnor så blir det så mycket mer påtagligt med allt vad det innebär att ha ett barn i magen. Jag törs jämföra det lite, för min egen del, när jag hörde om terrordåden med World Trade Center. Ullis ringde och berättade det då jag var på kurs men jag kunde liksom inte ta in det. När jag kom hem så blev jag chockad då jag såg det på teve. Och jag tror jag satt framför teven resten av kvällen. Men låt oss återgå till dagen av idag. Vi tog in på Choice Garden och jag tror att vi alla tog 4 små rätter och läsk till. Förutom Ullis som hellre tog vatten. Det var jättegott och vi hann prata lite med en ur personalen som berättade att restaurangen funnits länge. Nu kommer jag inte ihåg hur länge men det var iaf inte nytt då vi åt där på den speciella dagen för nästan 25 år sedan. Men ett stort grattis till Tim, 25 år idag! :-) 

Så var det då dags att börja jobba igen och efter en lite trött morgon så satt jag snart på tåget. Väl framme så förstod jag inte alls åt vilket håll jag skulle gå. Visserligen så såg jag Sunlight Hotell direkt men jag kunde inte komma underfund med vilket som var bästa sätt att gå ifrån perrongen så jag frågade en äldre herre och snart var jag på väg. Jag kom först av alla men snart droppade en eller en in. Jag var dock lite på min vakt och det var en lite tråkig känsla. Men så fick det vara. Efter det inledande mötet, och en härlig lunch, där jag träffade några gamla kollegor, vilket var mycket kul, så var det då dags att bege sig till Boda Borg och jag hade blivit utsedd till lagledare och det räckte visst för att tagga igång mig och då fick det vara så. Det kanske vara tanken också. Det var väldigt länge sedan jag var på Boda Borg och det var med familjen men barnen var klart mindre då, förstås. Efter lite instruktioner så var vi då igång och man hade tyvärr inte mycket hjälp av att man kört förut för det var så länge sedan och vi hade ingen uttalad taktik utan körde mest med fokus att ha kul men visst fanns där hela tiden en tävlingsinstinkt som gjorde att man ville vinna. Fast cellerna tog tid att förstå och ingen av de vi körde, iaf initialt, verkade vara bekanta för mig. Mot slutet så kom den en som jag hade kört förut men det tog ett tag innan jag kom ihåg den och nu skulle vi snart sluta och vi hann inte klart den. Lite surt. Vi vann tyvärr inte men ropades upp som tvåa. Dock var jag ärlig och sade att det inte kunde stämma. Givetvis trodde någon att jag ville protestera mot att vi inte vann men det var tvärtom. De hade missatt jag dubbelstämplat då jag inte fick till en stämpel. Så det blev istället nästjumbo! :-) Men det var så pass kul så det gjorde inte så mycket. Men nästa gång... ;-)

Sen, väl hemma, så ser jag att jag fått godkänt på sista kursen och det missuppfattade jag då som att jag var helt klar. Men ruggigt glad blev jag iaf.