Ja, det är mycket som har hänt men tyvärr så har det fortsatt gått utför med formen men det kan helt enkelt vara så att stress och förkylning spelar in. Jag har, under en längre tid, misstänkt att det kroppsliga förfallet har berott på stress men det har också gått med en punkt där jag känner att det har blivit bättre. Fast tyvärr så kom det en riktig influensa-våg och jag är ju en sådan person som aldrig viker ned mig men till så går det ju inte längre. Jag blev däckad och var hemma en vecka och nu har jag krypit på väggarna, då jag inte kunnat träna. Jag tyckte jag väntade länge men hostan satt i hur länge som helst men jag bokade in mig på Tabata, i fredags. Men något satt kvar i kroppen så jag körde igång med inställningen att inte dras med av instruktörens hejarop utan körde bara lugnt, passet igenom. Och det gick rätt bra och det blev således det lugnaste passet på mannaår. Fast ändå kanske lite för tidigt. Och det högra nyckelbenet har börjat värka så in i helsicke och jag undrar om jag inte har hostat söndet det. Det gör vansinnigt ont och jag måste nog gå och kolla upp det också. Dessutom har jag gått upp i vikt rekordfort och det suger verkligen. En elev blev så imponerad att jag kunde komma i form så fort men det han ser är snarare att jag gått från bra form till dålig form fort. Det är inte riktigt samma sak. Och igår, lördag, så tänkte jag köpa nya byxor, då två jeans, nästan samtidigt, gått sönder. Jag sade storleken till expediten och hon menade på att det inte stämde. -Vadå, svarade jag. Är jag så tjock? Hon sade inte emot och det var som ett slag i ansiktet. Men hur är det möjligt, tänkte jag. Jag var i mitt livs form i höstas och nu vågar jag inte ens väga mig. Jag fick dessutom höra att eleverna, som blivit av med en duktig lärare, medvetet gått in för att bli av med mig. Men nu var jag visst bra men visst hade jag känt av det, då jag startade. Det påverkade dock mig inte så mycket utan det var andra saker. Jag är dock inbokad på lite koll på hjärtat då det inte varit helt okey, på slutet. Och jag känner inte att jag vill chansa med hjärtat utan nu skall jag banne mig få en ordentlig koll på varför det ofta är så att jag inte kommer igång, förrän jag blivit riktigt varm. Om ens det... Nåja, nu har jag avsatt tid till att kolla upp allt ordentligt och jag har rätta förutsättningarna till att göra ett bra jobb på skolan, med min egen utbildning och jag har heller inga lopp inplanerade. "Bara" stafettVasan och jag saknar dessutom en åkare i laget... :-) Sen råkade jag visst också säga ja till att leda Vasaspinningen men där behöver man heller inte maxa. Men det brukar lösa sig. Nu är det fokus på att komma igång igen, kolla upp sig, och börja må bra!