Söndag och Ullis hade varit drivande i att vi skulle simma runt Gälön. Jag har ju nästan tappat lusten för att simma då jag fått alltmer problem på slutet. Men kul att Ullis är så på. Egentligen skulle vi simmat igår men vädret var ju inte så lysande då så vi styrde om till idag istället. Och det skulle bli några som skulle hänga på. Det var förutom jag och Ullis Gisslan och hennes bf PF samt Trossen-Jensan och katten Jansson. Ullis lurade i mig att jag skulle ta på mig våtdräkten hemma och jag fick nästan panik då jag tyckte jag blev så varm. Men snart var vi framme och alla kommer nästan samtidigt men Trossen-Jensan kom visst först och hon sitter och väntar. Jag känner faktiskt inte för det och har flaggat för att jag kanske vänder om det känns dåligt igen. Det är ju ändå 3,5 kilometer vi skall simma. Och så drar vi iväg och nog känns det ganska bra i början, tycker jag. Nice! Men det är just i början och jag tittar runt lite. Jag ser PF vid sidan och han och jag, som startade sist, verkar vara just det. Sist alltså. Så jag drar på lite och nu får jag lite problem och vill börja hyperventilera. Ajdå! Jag försöker ta det lugnt men det går inte över och efter några tiotal meter till så får jag stanna och bara försöka andas lugnt. Jag ser att Gisslan är lite bakom och hon tittar på mig och undrar hur det står still. Jag förklarar att jag har lite svårt att andas men att det brukar vara så här. Jag försöker igen och nu går det lite bättre men det är inte helt problemfritt. Gisslan verkar frysa och Ullis och jag håller henne sällskap. Själv gör det mig ingenting då jag ändå har en perfekt känsla och gärna tar det lite lugnare. De övriga verkar pumpa på och försvinner så sakteliga framåt. Själv har jag problem med både imma på glasögonen, andningen och att jag verkar behöva lätta på trycket. Och det är inte det lättaste i vatten men jag ligger en bra bit utanför de andra två och lyckas snart med att både få ned pulsen, få bort imman och dessutom lätta på trycket. Sen kan jag simma i kanske 300 meter innan jag måste fixa glasögonen igen. Men det är skönt med några mikropauser och så fortsätter det. Vi simmar tillsammans men jag lyckades inte hålla samma kurs så jag kommer hela tiden lite väl långt till vänster. Ön är klart större än man tror och det känns som om man simmar och simmar men det är långt kvar. Runt ön så blir det grunt och lite läskigt då man är på okänt vatten. Men också häftigt då man faktiskt ser att man har hyfsad fart. När vi simmar förbi en gullig liten stuga så stoppar jag de andra två och pekar. Riktigt häftig och jag blev själv lite lockad av den. Den skulle man ha som liten sommarstuga och varför då inte simma ut till den. Ha ha. Snart är vi igång igen och nu ser vi hamnen igen men man vet ju att det är längre kvar än man tror. Mycket riktigt. Det skall vara en kilometer och det lär ju ta 20 minuter. Minst då vi tar det lite lugnt. Gisslan har kommit igång bra och Ullis verkar superstark hela tiden. Själv så går det lite i "vågor" för mig. Ibland känner jag mig jättestarkt och ibland så känns det inte så bra. Ibland känner jag att det hänger ihop med hur bra jag ser och förstås hur tekniken sitter. Men vi kommer såklart in och i mål och de andra vill gärna simma 500 meter till för att få ihop fyra kilometer men det bryr jag mig inte om och Gisslan skakar som ett asplöv. Ullis säger att hon gärna kunde simma ett varv till... :-0 Och det är jag säker på att hon både vill och skulle kunnat. Själv är jag sugen på kaffe och det hade jag varit länge. Men jag hade nog tagit för mycket kaffe innan för det blev ytterligare ett stopp i vattnet.... 

Väl hemma så skall Ullis joina Tanjis på lite spinning och jag passar då på att träna lite. Det är ett Zwift-pass på 1,5 timme men hyfsat lugnt. Det tar dock ändå emot lite att sitta på cykelsadeln men jag är nöjd med tre timmars träning idag. Sen kollar jag några minuter på Bajen mot Kalmar men det blev bara lika. Attans!