Måndag och jag var lite inställd på att hoppa in om det behövdes. Men ingen ringde och jag segade istället i sängen ett bra tag. Men jag hann fixa lite saker iaf och sen ville Ullis bli hämtad då hon skulle iväg på ett möte. Då fick jag den magnifika idén att passa på att köra lite inlines och dessutom hämta en bok på Trosa bibliotek. Så jag hoppade ut i bilen och i bilen låg redan inlinesen och faktiskt till och med speedskatesen. Så det fanns att välja på. Jag åkte mot Västerljungsrakan och det första jag ser när jag parkerar att det är en äldre person som är ute på sina rullskidor. Säkert över 75 år men jag är inte säker på om det är en gubbe eller gumma. Ut ur bilen och jäklars vad det blåser. Och nu stannar personen och jag ser att det är en gubbe. Han säger att det är motvind! :-) Men då går det fort nu då, säger jag, eftersom han skall vända. Och mycket riktigt! Han försvinner med en jäkla fart. Jag snörar på mig mina inlines och snart är jag också på väg och det är bra fart och jag håller närmare 30 km i timmen på vissa ställen. Nästan lite läskigt då jag inte kör utan mer skydd än en hjälm. Men det är kul men jag tycker att det skakar. Sist körde jag ju med de större hjulen och det är säkert det som gör det. Jag har en tanke på att åka mot Trosa och skolan för att säga hej men är lite osäker på om jag kommer hinna. Vid Tureholm så ser jag att de har asfalterat en cykelväg och den lockar men jag bestämmer mig för att fortsätta. Jag inser att det är en bit kvar och är osäker på hur mycket motvinden kommer påverka tillbaka. Asch, tänker jag, när jag kommit uppför den värsta backen efter Västra Fän. Jag rullar bort för det känns som det är bra med tid kvar. Jag kommer absolut hinna förbi biblioteket också. Det går rätt bra genom stan och snart är jag framme vid skolan. Det borde vara mitt i lunchen så några borde ju vara på plats. Planen var nog att snacka lite med Vaktis men när jag sticker in huvudet så sitter han inte på sin vanliga plats och jag smiter förbi den lilla biten som är gemensam för elever och lärare. Jag har ju inga skor så jag rullar ju. Kanske inte helt optimalt på en skola. Att en lärare kommer på skates alltså. Men jag vill inte ta av mig för fem meter. Men det är rätt få elever så det känns okey. Väl där inne så hejar jag på några kollegor och hjälper dessutom en hantverkare att få tag på rätt personer. Sen trycker jag i mig en halv kopp kaffe, pratar med några, och sen är det iväg igen. På den lilla gemensamma biten så ser jag den trevliga sjuksköterskan som kommer och vill prata. Hon undrar förstås vart alla skydd är. Asch, jag ramlar aldrig, svarade jag. Tänk om, svara rätt... Snart är jag iaf iväg igen och det går återigen bra genom stan men det är smalt på några ställen och några hinder som inte är optimala för inlines. Så jag får hoppa över dem. Och farthindren då man åker ned vid Vitalis är häftiga. Det är en rätt bra fart man har där och jag höll på att åka ikapp några bilar. När jag kommer vid Tureholm så bara måste jag prova den nya cykelvägen. Och den är alldeles underbar! Wow! Vilken yta och det enda som stör är lite småsten men det gäller bara att vara lite vaken. Jag kör hela rakan och ser att den fortsätter på andra sidan sen. Men det får bli en annan gång. Nu måste jag till bilen och precis när jag kommer fram så ringer Ullis och jag har ett jäkla problem att veta vart ljudet kommer ifrån då jag håller på att packa ned öronsnäckorna. Men Ullis är klar och kan bli hämtad 20 minuter innan. Absolut! Jag kommer, svarade jag. Så sitter vi då i bilen och Ullis skall förbereda sig inför ett möte. 

Väl hemma så jobbar jag lite med Tim och efter mötet så är Ullis sugen på ett absolut sista besök på Stenersborgs choklad och det kan jag inte tacka nej till. Idag är det ju sista dagen de har öppet så mer kan det ju inte bli. Alltså för året. Väl framme så berättar vi för ägaren att vi varit hos dem tre gånger sedan i fredags. Ojdå! svarade han. Då bjuder jag på kaffe också. :-) Trevligt och både jag och Ullis gjorde lite fin reklam för dem. Vi träffade några gamla kollegor till mig också och efter fikat så åkte vi bort mot gamla skolan Welandersborg och hejade. Kul att träffa I igen. Hon är liksom spindeln i nätet och det verkade rulla på bra. Sen vidare mot Gnesta och varför inte säga hej till några gamla kollegor där också. Den första vi ser är gulliga B och vi pratar lite med henne men sen ser jag att urtrevliga B går förbi och han blir eld och lågor utav att se mig och vi hälsar och pratar lite. Sen säger jag till att jag vara behjälplig på måndar och det är väl lite först till kvarn. Vidare hemåt sen.

På kvällen så går Ullis och tränar på Saifren och jag kör lite cykel. Det blir ett stentufft pass på Zwift och det är så att jag verkligen får hitta det allra sista för att klara det. Men det gör jag och är supernöjd. Lite drygt 47 km blir det och knappa 1,5 timme. Sen var det mysigt med lite te på altanen med älsklingen.