Eller var det kanske mina skor som var stenhårda och jag mjuk? Jag fick iaf för mig att åka mina riktiga speed skates till skolan och jag packade väskan och nu hade visst klockan tickat på. Jag inser att inget får gå fel men det går rätt bra ibörjan och när jag kommer till järnvägsbron så är det förstås ned till höger jag åker, precis som förra gången. Det finns ingen chans att jag skall kunna t-bromsa nedför den branta backen och längst ned så är det ett tufft farthinder. Jag tycker det går för fort redan i den lättare backen och längst ned i korsningen så märker jag att det är bilar och jag blir lite rädd. Det slutar med att jag får åka rakt fram i korsningen. Men fort tillbaka och det går rätt bra. Jag tycker dock det känns lite i hälarna och jag försöker spänna åt skorna då jag åker. Det går bra men det känns mer och mer. Sen håller jag som vanligt på att ramla då jag åker förbi vid Åda för de kan visst inte sopa bort allt grus. Men nu känns det som huden börjar lossna och jag har ett par kilometer kvar. Aj! Väl framme så har jag rejält ont och när jag tar av mig skorna så känner jag att huden följer med... Hmm, det här var inte bra. Jag är med på några lektioner och har faktiskt skor på mig i början men det gör förstås att det blir värre. Väl hemma så åker skorna av direkt och jag får använda foppatofflor resten av dagen. 

På kvällen är det löpträning och jag kör löpskolning med nybörjargruppen och huvudgruppen men övrig löpning får jag skippa. Kul att coacha men lite trist att inte vara med. Nu blir det nog automatisk löpvila. Man brukar ju köra med löpvila på hösten och nu kom den visst automatiskt...