Fredag och dags för Ullis ögonoperation. Det var rätt tufft att få vikarie men till slut verkar det ha löst sig och Mange kunde ställa upp. Vår vaktmästare. Han brukar få hoppa in när det behövs. Jag hade tänkt att ta första lektionen och sedan bara starta upp den andra så skulle någon vikarie ta över. Men för att slippa berätta allt för vikarien så hade jag tänkt att den personen kunde vara med på uppstarten av lektionen. Jag hade iofs skrivit en lapp men det uppkommer ju alltid frågor. Det slutade med att jag fick springa och hämta Mange. Sen var det alltså dags att dra iväg och jag försökte ringa Ullis men då kunde hon inte svara och jag utgick ifrån att hon då alltså blev opererad och så var det. Efter ett tag försöker jag igen och då kan hon svara. Lite lätt lullig av medicinerna men allt verkar ha gått bra. Jag parkerar i närheten och under tiden jag försöker lösa parkeringsavgiften så har hon tagit sig hela vägen bort till mig. Hon visar pupillen lite försiktigt och den är gigantisk och hon ser nästan lite galen ut! :-) Så förutom att hon behöver skydda ögonen från solen så förstår jag att man vill gömma sig. Det ser lite tokigt ut men så skulle det bli i några dagar hade de sagt. Vi äter lite gott vid Phils Burger och Ullis vill gärna förklara sig för killen i disken. Att hon inte tar av sig solglasögonen alltså. Så han inte tror att hon är stöddig. Men maten var god och operationen verkar ha gått bra. 

Sen blir det en lugn hemmakväll och jag orkar inte ens träna. 

Torsdag och jag hade en timmes sovmorgon. Men jag var uppe i rätt bra tid men kände mig lite sliten efter ganska okej träning på slutet. Sen var det då dags att ta sig till skolan och jag hade en stark fundering på att åka inlines dit. Men med en tung ryggsäck på ryggen...? Jag kommer snart på att min hjälm ligger i den andra bilen, som Ullis tar till jobbet, och jag vill inte köra med min tempohjälm. Det hade sett för töntigt ut. Även jag har mina gränser. Jag provar Ullis hjälm och den passade perfekt. Nice! Jag provar att packa väskan och där åker alltså även datorväskan med tillhörande dator med. Passade bra men helt klart tungt. Så lite onödiga saker plockades ur och det lättade lite. Men nu hade klockan börjat ticka på och det var bara en halvtimme kvar tills jag skall vara på plats. Jag går ut och försöker få igång klockan. Lite surt att den inte hittar gps först och jag funderar på att bara dra iväg men efter någon minut är jag igång. Det känns helt okey med väskan på ryggen men det är lite tungt i uppförsbackarna och speciellt där det är dålig asfalt. Jag vågar inte åka nedför "järnvägsbron" utan kör en omväg. Full fart ned men där är det inget farthinder på slutet. Dock lite läskigt då man har dålig koll på om det kommer en bil i korsningen. Men jag klarade mig den här gången också och det blev en omväg på 500 meter. Men nu är det bra fart och jag ligger och trycker runt 25 km/h. Bäst kilometern gick på 2.19 och jag var uppe i 34,5 km/h. Coolt! Men jag har faktiskt en skön vind i ryggen så jag skall inte skryta men det var en skön känsla iaf. Och jag är framme i tid och byter om. Lektionerna går lite blandat men oftast bra. Sen hämtar Ullis mig och vi åker och hälsar på hos Olivens föräldrar då Ullis skall lämna ett par byxor som Olivens syster Flisan har haft på deras gemensamma jobb. Riktigt trevligt möte och man kan förstå var Oliven, som jag känner bäst, har fått sitt trevliga sätt ifrån. 

Väl hemma så blev det lite mat innan det var dags att bege sig till träningen och återigen kändes det lite segt. Idag var det långa backar som stod på schemat och dessutom rätt många. Jag bestämmer mig dock innan för att nöja mig med några mindre och under den gemensamma uppjoggen, som gick rätt snabbt, så har jag bestämt mig för att köra sex stycken. De andra som var med var förutom Ullis, Tanjis, Putte och Nicke. Jag startar medelhårt men lugnar mig sedan då jag bestämt mig för att inte köra hårt. Men det är förstås hårt med alla runtomkring som kör på. Efter sex stycken så tänker jag jogga ned och får sällskap av Tanjis. Vi kör ett varv i skogen men det var gränsfall att köra där nu då det börjar bli mörkt tidigare. Så vi avslutar på grusvägen lite fram och tillbaka medan de andra blir klara. Putte ger upp först men Ullis och Nicke kör ytterligare en. Sen skön dusch och bastu på det. Livet kan vara underbart!

Onsdag och det gick rätt bra på skolan men jag var lite seg. Så jag tvingade mig att cykla på kvällen. Idag var det bara en timmes cykling i valfri watt så jag bara körde på och det blev mellanhårt. Dock kom jag visst bara 29,1 km men det fanns absolut backar med i bilden. 

Tisdag och jag försökte hinna med lite innan skolan började. Det blev en hel del bloggande men även lite jobb på Enklaresport. Sen till jobbet och endast två lektioner men sen möte på det. 

På kvällen var det klubbträning och det var löpskolningsspecial med nybörjargruppen och härliga intervaller med huvudgruppen. Ullis var stark som vanligt och jag bestämde mig för att inte gå om och trycka då jag visste att jag nog skulle få äta upp det sen. Kryddat med mjölksyra. Jag bestämmer mig dock för att "bara" köra tre set så när sista intervallen startar på det tredje setet så säger jag till att jag försöker trycka då det är min sista intervall. Jag kör på och värsta klubban kommer och jag får stappla mig fram på slutet och precis när jag skall blåsa av så kommer Ullis mitt sitt gäng som värsta tåget. Men friskt vågat hälften vunnet heter det ju... Ullis kör däremot medvetet hårt nu då hon skall operera ögonen på fredag och sen blir det förstås vila. 

Måndag och jag skulle hoppa in för min idrottskollega. Så jag var på plats när skolan startade och hade väl inte så mycket mer information att det skulle vara teoretiskt idag. Men jag som vet hur viktigt det är med rörelse mådde ju nästan dåligt av det. Så kanske, kanske, det var iaf min onda plan, som min gode mentorskollega Ole ofta säger, så kanske jag kunde trycka in 10 minuters rörelse på slutet. Speciellt efter att jag inlett en kort föreläsning om hur kroppen formats genom åren. Ja, så fick det bli. Det skulle ändå bli gott om tid för deras uppgift. Men när jag sitter där så kommer då Baggmor ut och frågar om jag först kan hoppa in och ta en sjua. Det visade sig att idrottslektionerna inte började direkt. Ja, det är väl klart. Nu är jag här som vikarie så absolut. Jag fick lite hjälp vart jag skulle och först blev det alltså engelska och vi fick tillsammans hjälpas åt vad som skulle göras idag. Klassen var bra och jag blev imponerad. Kanske lite prat från några men de frågade jag om de kunde sitta i grupprummet. Så det inte kändes som ett straff. Bra lektion och sen var det alltså dags. Den första klassen och jag var riktigt taggad. De lyssnade otroligt bra så kanske drog jag över lite med min inledning och sen råkade någon säga fel tid så det blev lite kort om tid och jag släppte dem tio minuter för tidigt. Får hoppas de inte lurade mig med flit. Sen rullade det på och de allra flesta niorna var urgulliga och lyssnade intresserat och vi fick oftast till 5-6 minuters rörelse på slutet. Riktigt kul och jag hoppade in själv på en match. Men jisses vad lurad man blir ibland. Men det var kul! Sen på kvällen ville jag få till cykling men det var ett superhårt pass och jag fick ladda mentalt. Ullis ville också cykla så det gällde att få till fläkarna. Hon skulle dock inte köra lika hårt så jag fick en fläkt, som står mellan oss, för mig själv. Och jag fick verkligen kämpa för att klara av de hårda partierna. Och jag testade att ändra lite på sadeln och kanske blev det lite bättre men absolut inte lika bra som på tävlingscykeln. Men jag får kika på det en annan gång. Det blev iaf drygt 5 mil och ca. 1,5 timme. Riktigt nöjd! Vi avslutade med att se sista avsnittet av Partisan och det var ett annorlunda och kanske lite tråkigt slut. Men bra serie. 

Söndag och vi i simgruppen hade pratat ihop oss om att åka ut och simma. Det skulle först bli två olika grupper men sedan blev det visst 11.00 som gällde. Och vi fixade lite kaffe, packade sakerna och åkte ut. Först ser vi Tokan och Ankan och Tokan har visst kört lite swinrun med några andra. Jag ser att någon står på bryggan och misstänker att det är Katten Jansson, vilket senare visade sig vara en korrkekt iakttagelse. Samtidigt dyker Gisslan, PF och deras dotter Viljis upp. Härligt! Det skulle visst bli ett gäng. Men när vi skall byta om så är jag seg och lite motsträvig. Det känns som det borde vara kallt och det tar absolut emot. Inte blir det bättre av att höra de andra klaga och huttra då de går i! :-D Jag säger att jag kör en kortare sväng och de kan börja utan mig. Så jag tar lite tid på mig och snart är jag då i. Det känns bättre än jag förväntat mig men när jag skall börja simma så kommer jag liksom i andnöd och kan bara simma typ tio tag innan jag måste ta igen mig. Så jag bestämmer mig för att bara köra fram och tillbaka till första bojen. Väl därut så börjar det att släppa så jag tar mig en allvarlig funderare på om jag skall fortsätta men återigen så finns inte riktigt simlusten där. Så jag vänder tillbaka och det var nog ett bra beslut för det släpper inte riktigt och jag har lite problem med att få in en lugn andning. Enligt Tokan så visade hans klocka 17 grader och den sitter på utsidan av våtdräkten. Rimligtvis så finns ju chans att det varmare vattnet i våtdräkten kan påverka någon grad men 16-17 grader då. De andra simmade på riktigt bra. Viljis nöjde sig först och vi pratade lite när jag ser att något händer med vattnet. Det är ett stim fiskar som beter sig väldigt konstigt. Undrar om det var något som jagade dem för något liknande har jag aldrig sett. Det var kul att se iaf och nu ser vi att Gisslan och Ullis kommer in och har simmat två varv, det fick visst räcka. Gott med kaffe efteråt. Sen inser vi att det finns nog gott om tillfällen för fler simningar. Bara hoppas man är lite mer sim-pepp då. 

Så var det då lördag men först skulle vi få iväg alla löparna som skulle springa virtuella lopp. Ullis borde väl inte springa men hon kunde inte låta bli att hänga på en lugnare grupp. För Tokan skulle vara snäll och hålla i en grupp som skulle ligga runt 6.20, kanske lite snabbare om alla kände sig fräscha i den gruppen. Han är snäll som en tok så han får nog fortsätta heta Tokan i min blogg. Egentligen blev smeknamnet alldeles fel för när jag började använda namnet så utgick jag från ett annat efternamn. Men men... Hursomhelst så är det en hel del löpare som springer idag och runt tio stycken från vår klubb. Jag själv är ju lite av typen att det tar tid med nya saker för mig och ännu har jag inte tagit till mig virtuella lopp. Å andra sidan så har jag ett mellanår så det gör mig inte så mycket att jag inte kan springa vanliga lopp just nu. Jag glömde bort vad ordet heter, när man liksom är traditonalist, och stötter på olika fobier och blev nyfiken på om navelfobi fanns. Jag vill nästan kräkas om jag tänker att någon petar mig i naveln, eller, å hemska tanke, att någon faktiskt gör det. Jo, det har hänt och jag mådde fysiskt illa i en halv dag. Det var inte med flit skall jag dock tillägga. Och ja, det både fanns och finns Jag har t.o.m svårt att se en navel i närbild men för den som är nyfiken finns det att läsa om  här: https://fobibloggen.wordpress.com/2013/05/28/omphalafobi/ Omphalafobi heter det visst. 

Men iaf så blev det bra resulat på löpningen men Ullis tog det lugnt men då var jag redan i full förberedelse för att spela golf. Efter att ha "släppt iväg" dem så åkte jag förbi löparbanan för att heja lite på Sjökvistaren och sen var det full fart hemåt och packa golfväskan. Sen iväg och efter uppropet så hejade jag lite på min medspelare och förklarade att jag tyvärr inte spelat på typ tre år men att det har känts bra på rangen. Och jag gick även ned och slog några slag efter och så var det då dags. Första slaget och vart tog bollen vägen? Ingen som vet och efter ytterligare två bortslagna bollar så förstod jag att jag måste pegga ned. Jag var van att slå den större drivern. Men det blev inte mycket bättre och jag var för taggad så jag tog i för mycket. Hela rundan blev en katastrof och trots min stabila motståndare så hamnade vi i bakre fältet. Vi hade behövt mina lite längre slag men de lyckade slagen lös med sin fråvaro och jag har faktiskt aldrig spelat sämre. Tror jag hade 2-3 riktigt bra utslag. Men jag blev ändå taggad att spela mera för det är riktigt roligt. Dock har jag haft det roligare på banan, det måste jag medge. För det var klart frustrerande och man måste visst spela på riktigt med äkta stimuli runtomkring. Så man blir van. 

Senare på kvällen så cyklade jag lite grand och det blev ett rätt lugnt pass men ändå 43 km och snittwatt på 153. Men det är förstås i träningsprogrammet. 

Fredag och efter en bra skolvecka där det finns så sjukt mycket positiv känsla och energi så ville Ullis köra ett maxlopp på banan. Jag var faktiskt inte så jätteglad för det då hon har sprungit mycket på slutet och risken finns för överbelastning. Men hon hade nog bestämt sig och då är det förstås bara att köra så jag fick ställa om mig till att peppa och det ordentligt. Fast först besökte hon skolan och jag frågade mina elever om det var okej att min fru dök upp och satt och kollade på. Det var helt okej och när hon dök upp så höll jag på att instruera eleverna för "Harry Potter" som är en rolig och intensiv bollek. Efter det så stängde vi ned och gick och tog en kaffe i personalrummet och hälsade på Marit som har jobbat med Ullis tidigare. Sen var det då dags och på banan fanns även min gamle jobbarkompis och kanske mer golfkompis, Jonte och en kompis till honom. De skulle springa lite på banan och kanske peppade det Ullis lite också. Det brukar alltid vara positivt med några fler på banan fast jag visste att jag skulle behöva vara ett bra stöd. Och som hon sprang! Hon lyckades hålla  uppe ett högt och hårt tempo loppet igenom och jag kände mig som en skurk då jag stod där och skrek, mer och mer. Oinsatta måste säkert ha undrat men jag är så nöjd och Ullis blev supernöjd. Sjukt slut och utpumpad låg hon i gräset men var snabbt uppe, säkert hög på endorfiner. Det gjorde hon riktigt bra och det var nära hennes bästa tider då hon sprang som bäst och mest. Själv var jag lite seg och kom aldrig igång. Kanske tog jag ut mig mentalt på skolan så min träning frös inne idag och imorgon var det ju golftävling. Kanske började jag att peppa upp mig för den...

Men jag tror att vi, på kvällen, tittade på ett avsnitt av Partisan faktiskt. Hela familjen gillar den och vi ser på den tillsammans och äter lite gott.