Fredag och känslan av tomhet var nästan helt borta och jag kände mig återigen fokuserad och taggad. Skönt! Väl på jobbet så verkar allt som vanligt och mina lektioner går riktigt bra. På den första så är jag själv med och det är superkul. Riktigt bra flyt faktiskt. Sen en kort lucka innan nästa lektion och nu är det återigen klassen som är lite mer motsträvig till dans men den går också bra och vi avslutar på samma sätt med Harry Potter för de som vill avlasta sin dansträning lite. Efter det så är det lunch och jag satte mig bredvid två, som jag trodde, gulliga elever. För den ena skulle visa sig vara en ulv i fårakläder för när vi pratade om ålder så sade ena tjejen att hon tyckte jag såg ut som jag skulle vara sjuttio år och träslöjdsläraren skrattade så han grät. Vi vet fortfarande inte om hon skämtade och jag förstår värkligen (!) inte skämtet... ;-) Det gjorde ont i själen alltså! :-D Sen var det min egen klass som skulle ha dans och efter inledande instruktioner så var vi då igång och de allra flesta tränade på bra och även vi avslutade med att köra lite Harry Potter men nu gick det betydligt sämre för mig och jag var inte alls på tårna. Sen inser jag att jag måste sluta och då kan jag ju inte låta eleverna ta undan då dusch och ombyte numera skall ingå i lektionstiden. Så jag säger att lektionen är slut och fastän det inte var mycket att ta undan så tar det ju rätt mycket tid då man är själv. Så tiden går och bara det att fyra tjockmattor skall hissas upp är lite omständigt. Men när det är klart så går jag till personalrummet för att hämta min jacka. Ser att det är lite fika kvar men den skippar jag som vanligt. Men en liten skål med skumtomtar går inte att gå förbi och jag tar några stycken och säger hejdå till de som är kvar. När jag nästan är framme vid bilen så märker jag att jag har en reservnyckel i fickan och då jag inte jobbar på måndag så tar jag beslutet att lämna tillbaka nyckeln. Det kan ju hända att min kollega behöver den då. När jag kommer ut ur hallen så ser jag två kvinnor komma gående och de verkar känna igen mig och då ser jag att det är Ullis och Tanjis som kommer gående. De skall visst hämta Tanjis dotter Hennis. Så vi väntar på henne och jag säger att jag kan hjälpa till med Tanjis och Hennis flytt. Ullis hade hjälpt även dagen innan en stund och tagit ledigt från jobbet och idag var det hela dagen. Så först var det lite fort till deras gamla hem och där lyfte vi in kartonger till släpet och sen vidare till det nya hemmet. Nybyggt och fräscht. Lite kaffe på det och sen hem. Där drog Ullis i mig att vi skulle cykla och jag tänkte ett lugnare pass och Ullis hade hittat ett kort men intensivt pass som hette "Step by Step". Det såg vid första anblicken inte ut att vara supertufft så vi valde det. Och snabbt nog så inser vi att det ändå vi skulle fokusera på vara varvtalet, alltså rpm. Det andra reglerar ju sig självt, motståndet alltså. Efter en rätt tuff start så är det själva huvudpasset och nu var det 90 sekunders hårdkörning och första etappen av fyra var på 175 watt. Det var görbart och efter 30 sekunder var det dags igen och nu ökade det med 5 watt till 180. Samma sak där. Görbart men nästa var förstås på 185 watt och jag kände att det var gele i benen på slutet och när den var klar så känner jag att jag inte är där och bryter. En till på 190 watt och dessutom ett helt set till. Nä, men Ullis såg stenhård ut och hon körde samma pass. Jag loggade ut och in igen och bara cyklade istället. När det var en sektion där man kan försöka slå sitt pb så börjar jag men får snabbt avbryta då jag känner att mjölksyran kommer rätt snabbt. Det verkar inte vara min dag. Så istället fokuserar jag på att peppa Ullis men hon verkar övermänskligt bra och det där passet var nog en munsbit för henne, sjukt imponerande!

Efter passet så blev det förstås dusch och sen skulle hon bort till Tanjis för lite middag och jag försökte fokusera på plugg men det hände inte så mycket. Jag var mest hungrig och vi väntade istället in Tim som jobbade på Scania. När han kom hem så beställde vi pizza på Piccolino.