Söndag kväll och jag försöker summera helgen som bestod av en jäkla massa plugg... Nummer ett i helgen var att få in en opponentuppsats i min kandidatkurs och eftersom min första uppgift, som bestod i att skriva en vetenskaplig text av en artikel, gick relativt lätt så hade jag jag nog förletts att tro att det här skulle bli enkelt. Men jag tror att jag liksom tänkte på fel sätt och att jag helt enkelt inte var van vid att opponera. Så hela lördagen gick åt att försöka läsa in mig på min uppgift och de små försöken att få ned någonting var inte så mycket att ha. Ullis jobbade extra och jag låg hela dagen i sängen och försökte plugga. Sen var det dags för Zlatan och då tog jag en paus. Efter det så återupptog jag pluggandet men jag kan inte säga att lördagen kändes så lyckad. Sen söndag och samma sak igen. Ullis jobbade återigen extra då de har ett nytt datasystem som skall implementeras och hon är en av personerna som har lite mer ansvar. Själv så låg jag i sängen och vän av ordning undrar säkert varför man ligger i sängen och pluggar. Svaret är helt enkelt att jag tycker det är så skönt. Sen om kroppen egentligen tycker att det är så bra idé... Nåja. Jag kände att det var hög tid att få ned någonting och egentligen är opponentuppgiften ganska fri men jag följde gammalt mönster och det blev mer en vetenskaplig text där jag beskrev vad respondenten fått ned. Dock förstås med mina tankar och idéer och det innebar att det blev mer och mer text. Mot kvällen, ja jag höll på hela jäkla dagen, så hade jag fyllt max antal sidor som var fem och nu kände jag att jag var helt fel ute. Själva uppgiften var ju att opponera mot uppsatsen och jag hade nästintill fyllt allt med att sammanfatta uppsatsen och det blev till att börja radera och få in mina egna ord. Till slut var jag helt färdig och orkade inte ens läsa igenom min text och skickade in det. Med ca. 1,5 timmar till godo... Kroppen värkte och jag försökte somna. Men det känns som om jag lärt mig mycket om att opponera. Speciellt genom att göra allt fel till en början. Det gamla talesättet om gamla hundar verkar stämma...