Tisdag och idag var det dags att introducera dansen på skolan. På något sätt så känns det som det alltid är osäkert hur det kommer att tas emot. Och så var det även idag. Jag räknade med att det skulle gå bättre på den ena lektionen men det blev faktiskt tvärtom. Det känns som om det beror på själva gruppdynamiken i klassen just då. Och en elev som jag skulle räkna med aldrig skulle dansa dansade för fullt och sen var det tvärtom med en annan elev. Men i det stora hela var det en perfekt dag på idrottslektionerna och sen var det möte på det. När jag skulle hem så passade jag på att åka och lämna några licenskort till en person som hade glömt dem i gympahallen. Trä-Lasse tyckte jag var rena detektiven som sökte på personens namn och sedan fick jag även kolla personen som bodde på samma adress då det inte var något telefonnummer på första personen. Så jag messade och skrev till personens sambo att jag hade några licenskort som jag skulle lämna efter jobbet. Det behövde jag förstås inte göra men jag ville vara snäll. Lite konstigt då att personen inte ens går ut ur huset för att tacka mig men det kanske är larvigt av mig. Hon såg mig iaf och orkade göra en snabb tumme upp. Nåväl, det var ju iaf något, tänkte jag. Sen fort hem och jag ringde och förklarade att jag skulle bli lite sen. Väl hemma så tar vi lite rester och snart var det alltså dags att bege sig mot Trosa igen och nu var det förstås löpningen det handlade om. När vi kommer fram så ser vi att knattarna tränade fotboll igen och jag bad dem att inte bara stänga av lyset då det var svårt att få igång igen om det stängts av. Efter en kort diskussion så får jag då reda på att de ställt det på manuellt då det var något fel. Men jag lovar iaf att stänga av det då vi slutar och det känns som vi har koll. Sen kommer Cop-Mike och jag hade en liten plan att han skall få testa Racefox löpanalys och han joggar då hem och hämtar lurarna. Och jag och Ullis samt Emmy joggar upp. Sen kommer Cop-Mike tillbaka och jag hjälper honom igång med programmet och sen hoppar jag in med Ullis och Emmy igen. Fast vi kommer inte så långt förrän Oliven kommer förbi och Ullis stannar och snackar lite. Så jag och Emmy kör själv och jag fick ta i för att hänga med. Så bra tempo från Emmy, det var kul att se. Vi körde en Supertusing och Cop-Mike körde analysen. Jag bad honom att ställa maxpulsen på runt 195-196 då det annars blir som så att man jogga för sakta under analysen. Och mycket riktigt så hade han inte trott på mig utan ställt maxpulsen på 190. Det innebar att han fick jogga för sakta. Att jag alltid skall ha rätt tänkte jag i min ödmjukhet. :-)

Sen kom stora gruppen och de hann jogga igång medan Emmy och jag joggade ned. Efter lite löpskolning så drog vi då igång och vilken fart jag satte upp på första. Efter 60-70 meter så undrade jag vad vi hade för fart och vid svaret 4.10 så insåg jag att det gick alldeles för fort men det är ju svårt att sänka det som man egentligen bör sänka. Så första intervallen så kom jag lite före det gäng jag senare sprang med. Sen stabiliserades farten och från att ha tyckt att det gick lätt så fick jag slita alltmer och på slutet så sprang jag bredvid Ullis och vi både fick verkligen slita. Tufft pass och det kändes som om jag inte hade så mycket mer att ge. Så grymt av Ullis! 

Väl hemma så duschade vi och sen blev det Biggest Looser på teve innan man slockade i sängen...

Måndag morgon och jag var lite förberedd på att Welandersborg skulle ringa. Så förberedd så jag hade ätit frukost och till och med tagit på mig kläderna. Men minuterna gick och jag förstod snart att det istället skulle bli lite hemmafix istället. Sen ringer då min egen skola, Tomtaklintskolan, och de behöver hjälp. Trevligt! Jag säger förstås ja och först så fixar jag iordning en leverans så att jag slipper störa Tim som skall jobba kväll. Det blir lite stressigt och jag får skynda mig ut i bilen. När jag kommer fram så är det precis i tid och jag får lite instruktioner och när jag frågar vart nu klassrummet är så visar det sig att det är i byggnaden bredvid, alltså i vårdcentralens byggnad. Hmm, så det ligger även en mattesal där för det var matematik jag skulle ha. Jag har ju undervisat i matematik i två år men då bara i årskurs 6. Det här skulle vara i årskurs 8 och 9. Så det skulle säkert bli lite av en utmaning även för mig. Det var kul att träffa eleverna i ett annat sammanhang och jag hade dessutom rakat mig igår kväll så alla kollade konstigt på mig. En elev lyckades jag lura rejält när jag låtsades vara min egen tvillingbror. Efter fyra lektioner så var det då hem igen och väl hemma så började jag mentalt att förbereda mig på att äntligen köra zwift igen och jag ställde in mig på att det skulle bli ett överjäkligt hårt pass. Det var ju i slutet av en tolvveckorsperiod och jag misstänkte att det skulle bli det värsta passet hittills och jag har ju känt att jag tappat lite form på slutet. Ullis gick iväg till gymmet och jag knatade ned i källaren och gjorde mig iordning. Valde bana och när jag knappar in dagens pass så får jag en liten chock. Det är superlätt och rätt kort, typ 48 minuter. Jag var inställd på ett superhårt pass på en och en halv timma. Oj då! Pulsbandet fick jag återigen inte igång och jag misstänker att det är något fel på det för det är samma band som Ullis länge försökt att få igång. Passet gick bra, förstås, och sen passade jag på att spackla lite till på kontoret. Jag höll faktiskt på att skriva i kontoret för just nu läser jag en avhandling som handlar om spatiala prepositioner och skillnaden mellan danska och svenska. Sen tittade jag och Ullis på slutet av Biggest Looser. Det verkar vara ett skönt gäng som är med i år. Riktigt sympatiska och fina människor. Hoppas bara de inte kommer vinkla det orättvist och återigen få med mobbingsfasoner i programmet. 

Ännu en helg med lite mindre träning och det har känts som om det behövts lite återhämtning då jag ibland har kört hårt på träningarna. Men framförallt så känns det som kroppen svarar sämre och sämre. Det är lite oroande faktiskt. Speciellt då jag har konstaterad bikispid aortaklaff och som jag förstår är operation mer eller mindre ofrånkomlig någon gång i livet. Men jag litar på läkarna som säger att det i dagsläget är rätt lugnt. Hursomhelst så började lördagen med att jag pluggade och bloggade ikapp en del. Det värsta är när det dröjer för länge mellan bloggningar och man knappt kommer ihåg någonting. Och själva syftet med bloggandet är typ att skriva av sig. Jag gillar ju det. När Ullis kom hem från sin övertid så blev det faktiskt en liten siesta men som vanligt så blir man sjukt trött av dem och vi sov alldeles för länge. På kvällen sen så kikade vi på Klassfesten och den där bloggaren Margaux var ju väldigt rolig. Dock en helt ny bekantskap för mig och Ullis. 

Söndagen sen blev också lugn men lite annorlunda. Millan, med barn, ville komma och hälsa på och jag behövde ju egentligen plugga men besök är ju alltid kul. De kom förbi och vad stor den lilla Josefin hade blivit och så stadig! Hon föddes ju för tidigt och vägde bara runt ett kilo och nu var hon ett halvår och riktigt stadig och söt förstås. Sen ville tjejerna äta lunch och varför inte på Åda och då passade jag på att packa ned mina klubbor så kanske jag kunde slå ut lite bollar på rangen. Efter maten så gick jag och Millans äldre barn, Kornet, och jag iväg och kollade på några som spelade och sen gick vi alla och slog ut lite bollar. Kul och jag blev rejält sugen på att spela. Efter det så åkte vi efter Millan till Nyköping där vi alla gick en sväng på Rusta och Ullis och jag kollade lite färger och så. Det blev några hinkar och nu är vi sugna på att börja. På kvällen så spacklade jag lite och Ullis röjde lite. Vi avslutade kvällen med sista avsnittet i Älska mig. Rätt bra serie. 

Fredag morgon och jag är heeelt slut! Jag måste ha kört alldeles för hårt igår kväll och det kändes som jag fortfarande sov när jag gick bort mot gympasalen. Jag ser på schemat att jag har en riktigt bra och lugn klass och det är bara att hoppas att de verkligen är så när man sas är ett öppet byte. En mumsbit typ! :-) Men jag förklarade läget och berättade att eftersom det varit orienteringsredovisning igår så fick de välja lite själva mellan några olika stationer och beroende på hur de valde så blev det olika stora stationer. Det blev iaf så att det blev fotboll på ena sidan och på andra sidan blev det Harry Potter uppdelat med badminton och de som ville fick börja kolla in kommande låt inför sin dans. Det var lite klent på fotbollen så jag hoppade in där och undrade om mitt knä skulle hålla. Jag förklarade jag nog inte spelat på 30-35 år men det gick skitbra och min medspelare och jag vann lätt vilket fick en motståndare att utbrista: - Fan vi blir ju ägda av... Sen tystnade han! Man kan bara tänka sig vad han skulle säga. Sen går det tio minuter och jag spelar lite badminton och Harry Potter när det helt plötsligt drar till i ryggen! Men oj, aj! Vad händer!? Är det ryggskott eller bara en sträckning? tänker jag. Jag är superstel och förhoppningsvis så har jag bara fått muskelsammandragningar. Nästa klass kommer och det ligger liksom lite på gränsen. Den här klassen vill istället dela upp två moment fast på helplan. Så först är det fotboll och sen är det Flaggan. Några kollar upp dansvideos. När det är Flaggan så är det ojämnt antal spelare och jag hoppar in. Först får jag en chock då jag springer lite långsamt och en kille är ikapp mig på nolltid! Jisses, vad snabb han var. In i finkan direkt men sen får jag börja spela smart och snart vinner vi. Ny match och nu är det full fart på mig och det är så roligt! Hoppas det smittar av sig. Sen fort in till matsalen och dags för mat. Lite bråttom och nu väntade min egen klass. Inte helt oväntat så var det en del som gärna ville kolla in dansvideos för inspiration men det blev återigen Flaggan, den är så grym. Jag har gjort om den så man får fri lejd om man nuddar sin motståndare då man står i frizon, boet eller i fängelset och har kvar sin balans. Är man i frizonen så kan man välja att befria en i fängelset eller gå till stortboet. Är man i fängelset så får man gå tillbaka till sin sida. Och är man i storboet så kan man antingen välja att befria någon i fängelset eller ta med en "flagga" till sin sida. Jag gör nog alltid om lekarna då jag ofta tycker att de inte är helt perfekta. Som Harry Potter där jag har lagt in att en lagledare kan offra en kona för att befria Harry Potter och även att om man är sist kvar i ett lag och tar lyra så räddar man hela sitt lag. 

Sen skulle jag ut till Ullis som var på Stensund och hade kaffe med sig. Men några ville prata på vägen och sen ringer UPS och har paket och de har helt missförstått mina instruktioner och vi trodde att det var någon av grabbarna som beställt något. Det visade sig sedan att det var till Enklaresport och instruktionerna att OM det var efter klockan 14 så skulle det levereras till Vagnhärarad eller OM det var innan klockan 14 så skulle det levereras till Tomtaklintskolan hade de helt vänt på. Så nu stod det att det skulle levereras till skolan EFTER klockan 14.... Suck! Och jag vågade inte försöka ändra på något då vi missat en leverans igår. Så en hel del försenad så kom jag ut till Stensund för lite gofika och kaffe. Trevligt!

Torsdag och nu var det orienteringsredovisning. Jag åker snabbt till skolan och fyller upp en kaffe innan jag sätter mig i bilen och åker mot skidbacken, där själva orienteringen startar och slutar. Det är bara orienteringsklubben där och min kollega verkar precis ha kommit. Jag hälsar på alla och undrar vart eleverna är, det börjar ju om cirka 20 minuter. Men det är klart, de skall ju komma till dukat bord. Vi andra som planerar och fixar måste ju vara lite förberedda. Åttorna skulle börja och alla kommer i tid men det var ju det här med förberedelser, allting var visst inte klart men snart får vi börja och kollegan ville visst hålla i det och det fick hon absolut. Sen kanske jag hade börjat och informera lite tidigare men det är en annan femma. Det gick bra och snart hade alla fått sin SI-pinne på fingret och de som inte riktigt hade förstått hade fått mer instruktioner. Men då det är betygsgrundande så ville jag själv testa banan och jag valde att köra sjuans bana. Jag förstod inte riktigt om det var samma banor men det visade sig sen att det skiljde lite. Jag drog iväg och en kontroll kom jag lite fel till men ville inte leta utan det handlade mest om att kolla vad som var bra tid. Så efter att ha kollat lite grand så sprang jag vidare och fick tiden 15.55 Jag snackade med orienteringschefen och han blev förstås lite orolig så jag sprang tillbaka och med läsglasögonen på så missbedömde jag avståndet till backen och slår i en rot och i nästa sekund så flyger jag fram och mobilen mosar jag mot en vass sten och far i backen. Mycket stenar och rötter och det första jag gör är förstås att öppna mobilskalet och kollar mobilen! :-0 Den ser ut att ha klarat sig men skalet är igenomskuret av stenen. Pust! Nu har jag visserligen inte tagit ur mobilen men det man inte vet... Jag ser att jag är rejält lerig på byxor och händer och kanske lite blodig men jag har inte ont. Jag springer fram och ser kontrollen och den sitter där den skall vara så jag måste klantat mig helt enkelt. Så fort tillbaka och det är gott om tid tills sjuorna kommer. Och nu är det helt annat. De är uppspeedade och oroliga och några gråter. Men oj då! Vi försöker pusha de man tror ändå skall fixa det och andra får man lotsa ihop med någon. Jag förklarar att banan är mycket lättare än de vi tränat på. Till slut så är de då iväg men någon kommer tillbaka och man får hålla på ett tag. När timmen är klar så saknas det fyra elever och vi som måste skynda oss för att hinna äta... Jag springer i motsatt håll och efter ca. 500 meter så kommer det fyra stycken. En av de som kom tillbaka skiner som en sol för att hen har börjat förstått och de andra tre går glada i hågen och tycker livet är toppen. Att det gått över en timme verkar de vara glatt ovetande om men jag pushar på dem och nu får de banne mig springa. Jag tar en elevs axelväska och den väger nog över tio kilo! Men vad sjutton! Har du gått med den här? frågar jag. Ja... Det är säkert dator och allt möjligt i den. Men eleverna är glada men det blir ju lite problem med bedömningen då de går tillsammans. Jag lämnar iaf allt och springer till bilen och åker mot skolan. Matsalen är öppen bara för att det är special idag och kollegan verkar ätit någon annanstans. Sen en kaffe och med kaffekoppen i bilen åkte jag till skogen igen. Nu var det niorna och de var mer målmedvetna och jag blev förvånad när de snabbaste tiderna låg på runt 19 minuter. Sen förstod jag att deras kontroller var med utspridda och det förklarar ju saken. På så här kort bana så skall jag ju få stryk av de här eleverna. Men de var grymma och jag skrek nog på var och en av dem när de spurtade mot mål. Riktigt kul att se glädjen hos dem. Själv hade jag fått lite ont i knät över att springa utan tejpning och nu hade jag varit otejpad i över en vecka. Så det får jag ta tag i. Men när jag gick ifrån skolan till bilen så kände jag mig taggad på att springa. Men det skulle visa sig gå över...

Väl hemma så tog jag mig lite mat och nu hade jag börjat bli segare men jag försökte tänka på att jag kände mig sugen på dagen. Sen kanske det skulle visa sig att knät skulle protestera men det fick då visa sig. Jag och Ullis kom som vanligt iväg några minuter försent men där framme vid Safiren så ser vi Tanjis stå och vänta. Och inne på Safiren så satt Nicke, Zedflanders, Putte och Twintommy! Kul! Och att vi börjar bli lite mer nämnde någon också och det är ju kul. Det har varit lite få på torsdagarna. Jag fick oss att springa lite längre på uppjoggen för idag var det korta sprintbackar som stod på schemat. Själv hade jag nog inte sprungit det på flera år. Typ 80 meters rusher och sedan gå ned igen och upprepa. Lite kort löpskolning och sen var det då dags. Alla trycker som f-n och jag får bita i. Jag känner hela tiden att det går för fort men man taggas med och när man äntligen är klar med första setet som består av 8 intervaller så undrar man vad fan är det för idiot som gör programmet. Men det är ju jag! tänker man i nästa sekund. Lite så tänkte jag även i tisdags under den längsta stegen. Men diplomatiska Putte hade snällare tankar om mig och sade något i stil med att programmen var bra. Och det är de nog. Jag känner mig nöjd men jag var så slut. Konstigt nog orkade jag hålla i hela andra setet också men vad hände med Putte? En intervall, det var för övrigt den första i andra setet, drog han hela gänget och jag hade nada att sätta emot. Han ville visst busa men det var för jäkligt vad han sprang. Efter sista intervallen så pustar alla ut och alla var överens om att det var brutalt hårt! Vi joggar ned en kortare runda och sedan väntade bastu och dusch. Jag får Putte att skratta ordentligt då jag typ glömt allt! Jag får en klick med dusch-creme av Zedflanders och efter en kort bastu och dusch så drar jag av mig det överflödiga vattnet med händerna, ställer mig under hårfönen och efter några minuter och ett antal torkservetter så tar jag på mig. Jag har blivit en stjärna på det där för det är faktiskt inte första gången jag glömt handduk. 

Onsdag och det skulle innebära sista chansen att träning inför orienteringsredovisningen på skolan. Men då inte alla klasser skulle få samma chans så lät jag det vara lite frivilligt men den första klassen tog verkligen chansen och det var inte så många kvar inne i hallen. Typ 5 stycken så jag hoppade in och körde först en styrketräningsrunda alá stationsträning och sen var det Harry Potter för hela slanten tills de andra kom tillbaka. Sen var det samma sak med nästa klasser och nu steg antalet som ville vara inne och leka. Sen fick jag vänta lite på sista eleverna och nu var det visst idrottslärarmöte och jag skulle bli försenad. Att ha orientering kan absolut ställa till det. Men jag kommer iväg och är nu säkert 10-15 minuter sen och sen kommer jag inte in. Hmm, jag försöker ringa expeditionen men det slutar med att jag får ringa en kompis som jobbar på skolan och får då instruktioner. När jag kommer in så ser jag att kollegan kommer och väntar in henne. Men inte heller hon vet vart man skall så vi får fråga oss fram. Till slut kommer vi fram och ber om ursäkt att vi är sena. Mötet går bra men jag känner att jag är så trött och håller nog på att blunda till ibland. 

Väl hemma så blir det träningsfritt och vi ser lite på teve istället. 

Tisdag och normalt så börjar jag mycket senare men idag var det elevens val och jag hade visst i ett svagt ögonblick lovat att hålla i en rolig poängjakt fastän det inte var mina elever. Men jag älskar ju sådana här saker så det var inte så förvånande. Det var däremot väldigt osäkert på hur många elever som skulle komma och det satte lite krav på min planering. Först så sades det att det skulle komma max 35 stycken men dagen innan så hade bara 12 stycken anmält sig och det är ju väldigt olika förutsättningar. Men jag planerade så gott jag kunde och jag kom typ en timme innan alla andra för att börja få ordning på en stafettbana och jag hade aldrig kört den här stafetten i så stor skala innan. Eller iaf om det skulle komma många. Som jag förstod det så var det absolut inte klart hur många som skulle komma. Jag byggde banan som om det skulle komma många och sen skrev jag upp 35 siffror på tavlan och sen fick eleverna själva fylla i sina namn och sen poängen på respektive moment.  Utifrån hur bra det hade gått alltså men instruktionerna var tydliga och jag var nöjd med mitt förarbete. När sedan kollegan dyker upp så undrar hon förstås hur allt skall gå till men jag hinner inte förklara allt då jag inte är färdig men hon går med på att höra det samtidigt som eleverna. När eleverna dyker upp så är det några som gnäller om att de inte får spela basket men jag höjer rösten och berättar vad som gäller. På slutet så kommer det absolut finnas tid för annat. Efter instruktionerna och lagfördelningen så skall vi då köra igång. Jag är lite orolig att några inte skall våga och visst blir det så och visst är det några som inte förstått instruktionerna men de får vi korrigera under tiden vi kör. Stafetten gick iaf ut på att tre i laget skulle först kasta fem basketkast men i tur och ordning och missade man så innebar det en straffrunda/or och växlingen till nästa person skulle ske efter straffrundorna. Självklart kan tyckas för annars är det bara att fjonga iväg fem kast men det lyckades en del missa och de startade för tidigt. Men snart förstod alla och efter basketen så var det ärtpåsekastning i omvänd liten plint och nu var det två personer som skulle kasta. Samma princip och avslutningsvis var det rulla boll i rockring. Kul men det hade varit ännu roliga med lite färre personer och att alla skulle göra alla moment. Men jag var rädd att det skulle ta så lång tid. Vi körde två omgångar och med nya lag inför omgång två. Allt för att man skulle "tävla" på indidviduell nivå. Sen var det Flaggan och även det med nya lag hela tiden och sen delade vi upp Harry Potter och basket. Men man fick poäng även där. Sen var det full fart för att hinna äta och sen tillbaka igen för eftermiddagspasset. De flesta körde igen och nu skippade vi stafetten då jag upplevde att det inte var någon favorit och istället lade vi till fotboll och innebandy på slutet. Kul dag och vi korade några vinnare som fick applåder som pris. Sen hade vi ett spännande möte som jag hoppas landar i något konstruktivt men det känns som det kan bli bra. Hur många elever kom det förresten? kanske vän av ordning frågar. Jo på förmiddagen dök det upp 41 stycken och på eftermiddagspasset har jag för mig att det var 35 stycken. 

Väl hemma så var det full planering inför våran jubileumsträning med löparklubben. Den bildades ju hösten 2010 och vi firar alltså tio år och det skall förstås uppmärksammas med det vräkte ju ned och det var ju typiskt, tänkte jag. Men Ullis och jag ställde in oss på att köra ändå. Vi brukar ju alltid ha sådan tur med vädret och har det regnat så har vi alltid haft tur så det börjar lite en bit in i passet men även det var sällsynt. Vi brukar alltid ha uppehåll och hur skulle det bli idag? Vi kommer fram och det regnar fortfarande men det har absolut minskat men vi bestämmer oss för att duka upp inne iaf. Sen kommer det någon som kommer lite för tidigt och hon har helt missat att det var annan tid idag. Sen dyker det upp runt 20 personer och det blir bara lite kort innan och en skål innan vi går ned men jag säger att vi kan gå upp efter passet istället och fortsätta. Det blir lite special då nybörjargruppen och huvudgruppen kör samtidigt. Jag tar hand om nybörjargruppen och vi kör dagen till ära 10x10 sekunder. Riktigt explosvivt och det var en chansning. Men kul att sträcka ut och många chockade och jag fick verkligen bita i. Huvudgruppen hade en längre stege som vände vi just tio minuter men en kort nedsida. Stegen var på 2,4, 6, 8, 10, 4 minuter. Och jag hoppade förstås in i huvudgruppen då nybörjargruppen var klar. Så jag fick känna av rejält med mjölksyra jag med. Och det blir lite speciellt då man hoppar in. Det känns faktiskt som det går rätt långsamt i början och det var jag dum nog att säga. Inte bara för att det kan upplevas som nedlåtande utan att man får äta upp det på slutet. Det är klart att jag som precis kört små korta sprintar tycker att det går långsamt i början på en längre intervall. Men i slutet mot de längre intervallerna så visste jag inte ens om jag skulle klara av det. Men det var kul pass och alla var grymma som vanligt. Och bra pepp av många som hade kört nybörjarträningen. Efter var det många som gick upp och åt gott och jag fick lite frågor om uppstartande av klubben och det är kul att vi som var med och startade den var kvar. Sen verkar det som det skiljde sig lite om hur klubben egentligen startades eller varför. Men alla pusselbitar behövs säkert. Jag och Ullis samt Flaken hade ju barn som spelade i samma fotbollslag och därför föll det sig naturligt att prata om att bilda en löparklubb då alla vi gillade att springa. Sen hade jag dessutom varit med i ett stafettlag som Flaken var med i. Så det är iaf grundpelarna och det är kul att det är många som varit med väldigt länge. Och frågan om var just namnet Enklaresport kom ifrån så bara kom det till mig då jag bildade mitt företag. Jag funderade inte så mycket utan bara körde. Sen blev ju själva löparklubben rätt fristående och har dessutom egna färger i loggan. Eller inga färger alls rättare sagt. 

Nä nu skall vi inte överdriva men en före detta kollega på Welandersborg hade ont i kroppen och det innebar att I ringde in mig och jag svarade absolut! På fem minuter satt jag i bilen och i telefonen fick jag lite instruktioner och det fanns även en lapp på expeditionen. Jag förstod att det mesta skulle finnas på classroom och det var ju lite speciellt då jag inte har kvar min inloggning men det skulle nog räcka att eleverna kom åt den. Det var rätt få i klassen och två var dessutom borta. Och det var lugnt och jag behövde inte göra så himla mycket då den sjuka läraren hade planerat allt minutiöst. På slutet var det idrott och det var kul att träffa Dave igen. Jag hoppade in och var med och lekte och det var superkul. Så lite rolig träning och Dave är superpedagogisk och jag passade på att berätta vilken ynnest det är för eleverna att ha honom. 

På kvällen så passade jag på att intervjua en löpare i klubben som skall vara månadens profil. Jag har ju missat att det är ny månad och det har gått några dagar in i oktober. Men nu är den snart klar och jag skall bara få ihop det. Imorgon är det tisdag och dags för vår jubileumsträning och prognosen var inget vidare...