Onsdag och väldigt mycket badminton på skolan. Men vad sjutton vad ont i nacken jag fått! :-0 Ibland så står jag bara och nöter och tränar någon som bara behöver lära sig träffa bollen rätt. Det blir väldigt mycket slag och dessutom höga slag. Så nacken gjorde ondare och ondare. Men jag lyckades köra på och så länge man får styra spelet så behöver man inte titta upp så mycket. Sen blev det engelska i min egen klass och det var ett "tacksamt" ämne som behandlade just tacksamhet. Och en fin film om tacksamhet så fick de frågor de skulle jobba med i grupper och snart var lektionen över. Jag passade på att skjutsa hem Tim som varit i Trosa och testat sig för Corona, han var förstås pigg som en nötkärna men han var ändå tvungen att testa sig för att få komma tillbaka till jobbet. Det kan ju få bakvänd effekt att folk inte vill sjukskriva sig om de inte tror att det är något. Att det är så svårt att få testtider alltså. Nu hade Tim lite tur. Svaret skulle han få imorgon btw. Men vi var säkra på att det inte var något. Efter att ha lämnat Tim svar det full fart tillbaka och dags för lite god lunch innan det var idrottslektioner igen. 

Sen hemåt och Putte, jag och Ullis skulle springa lite på kvällen. Jag passade på att hämta ut lite reflexprylar från Rogelli och jäklars vad det lös. Safety kit hette det och med de grejerna på lär man synas. Vi blir som vanligt lite sena då jag inte hittar alla mina kläder men snart är vi på väg och vi ser att Putte sitter och väntar. Jag tror bara det blev ett par minuter så någon större skada var inte skedd. Lite orolig för hur kroppen skulle funka nu eftersom det gick så dåligt sist. Tim hade förresten fått svar och det var negativt. Vilket var positivt... :-) Det var iaf ingenting och det var skönt. Själv var jag alltså lite orolig då det börjat gå sämre men jag kom själv på att det kanske har med den ökade kylan att göra. Jag brukar nog få mer problem på hösten och vintern och det krävs nog att jag kör en bättre uppvärmning då. Men det gick rätt lugnt och det kanske var nyckeln för jag hängde på fast det blev längre och längre. Lite småtrött på slutet men det blev ändå ganska precis nio kilometer. Vi säger  hejdå till Putte och går hemåt. Lite mys framför teven då vi har sportat, det är man värd.