Helgen var rätt lugn och jag lade ett par timmar att planera hur jag skulle gå vidare i mitt badrumsprojekt. Det som stannade av rejält i många år. Men nu har det hänt lite iaf. Nästan all klinkers är på plats och nu skall det ske lite rördragning. Det har förresten tagit så lång tid så att på den här tiden så har det helt plötsligt blivit förbjudet att dra vattenrör i golvet men eftersom jag påbörjade jobbet innan så torde jag vara på säkra sidan. Ha ha! Hursomhelst så har jag inga skarvar i golvet och det känns iaf bra för mig. Nu håller jag iaf på att fixa lite nya rör och förbättra lite dragningar som inte kommer att fungerar framåt i tiden. Sedan kollade jag in lite tatueringsidéer då den lokala studion har någon drive. Jag måste bara kolla upp hur de tänker säkerhetsmässigt i och med Corona. Jag tror vi kollade ett avsnitt på Lyckoviken också och sedan på söndagen så tänkte jag köra ett längre och lite tuffare pass på Zwift. Ullis hängde på men var kanske inte inställd på att köra så hårt. Men vi började och vi skulle visst klättra över 1000 höjdmeter på slutet då det var en avslutande klättring uppför Alp de Zwift. Pust! Vi började medelhårt men sedan tänkte jag på att det ändå var något visst med att klara backen under en timme så när klättringen börjar så drar jag på lite och Ullis hänger förstås på. Tyvärr så väntade hon in mig lite då jag tog det lite lugnare dit. Det innebar att hon var typ 30 sekunder före mig när räkningen började. Sedan låg vi och malde på, sväng efter sväng. Det kändes som det aldrig skulle ta slut och jag ökade nog hela tiden och när halva backen var gjord så kände jag att det inte kommer att hålla. Ullis tappade lite medan jag fortsatte att öka lite. Men hon bet ifrån och var snart ikapp och jag blev lite chockad. Jag låg på max och hon kom relativt lätt ikapp mig. Det kändes som hon inte förstod att jag var precis på gränsen. Men vi tuffade på och ju närmre vi kom så var jag mer på henne att hon fick köra på om hon ville. Och när det var typ tio minuter kvar så började hon glida ifrån meter för meter. Och jag pumpade på och snart nog inser jag att den där drömgränsen på en timme inte går att nå. På slutet så drar Ullis på och hon hade helt klart ännu mer att ge och jag får en bröstsmärta som oroar men jag misstänker starkt att det är refluxbesvär och vill heller inte ge upp precis på slutet. Ullis glider ifrån och är utom synhåll och den sista biten är fruktansvärd. Väl i mål så är hon cirka 25 sekunder före men eftersom hon väntade in mig i början så fick jag fem sekunder snabbare tid men det fattar ju alla att det beror på starten. Ullis höjer sin ftp med närmare 20 watt och jag är chockad! Jisses! På ett "vanligt" pass. Jag är helt slut och visst var det refluxbesvär jag hade. Sen rullar vi ned i snitt 70 km/h och det blir till slut 40 km på precis 2 timmar. Och jag är knäsvag och Ullis tycker nästan jag är jobbig som tjatar om hennes ftp hela tiden...