Torsdag och det innebar första gången med halva klasser hemma på meet och halva klasser i skolan. Och det gick bra och det var en skön boost att se både elever och kollegor igen. Efter jobbet så får jag skotta fram bilen och vilket väder vi fått. Jag får direkt börja med att skotta snö och ungarna kommer typ samtidigt. Så efter ungefär tio minuter är även Ullis hemma och vi börjar med maten. Det blir lite enklare mat idag och idag är det ju alltså torsdag och går det ens att springa i det här vädret? tänker jag. Det tar helt ärligt emot och big time! Men Ullis är på och vi beslutar att det får avgöras av Puttes eventuella deltagande och det tar inte många sekunder förrän det kommer att pling att han kommer... Aj då! Det är bara att bit i det sura äpplet och styra om från den sköna tv-soffan till blötpiskande snö i ansiktet och snö lite överallt. Sagt och gjort. Ullis och jag byter om så fort som klockorna fått kontakt så joggar vi bort. Man märker direkt att fotleder får jobba hårt och jag måste hitta några bättre skor. Jag struntade att leta efter några broddar då den här snön ändå gjorde så att man nog skulle halka ännu lättare med broddar om de inte fick kontakt. Dock är mina vanliga skor väldigt halkiga så det var lite läskigt. Väl på Safiren så ser vi att Putte väntar och vi taggar till och bestämmer oss för en vanlig men lite mer kuperad runda då det ändå var långbacke idag men med tanke på snön så blev det här ett bra alternativ. Snön blåser rakt in i ögonen och det nästan skär i halsen ibland av flingorna. Vi börjar mot Lundby och det börjar omgående med en tuff backe och jag bara väntar på att det skall ta stopp som det brukar göra. Men väl på toppen så märker jag att de andra nog är minst lika trötta och det är ett positivt tecken. Kanske har jag en bra dag, tänker jag. Vi fortsätter och det är säkert tio centimeter snö som man skall pulsa igenom och jag håller ett högt löpsteg för att underlätta och det blir lite som att springa i tuff terräng. Vilket det är iofs. När det gått tre kilometer så känner jag att det är lite av en make or brake situation men andning och muskler fortsätter att fungera och så håller det på och det känns sjuttsingen som jag inte blir tröttare. Men längs hela "Mecman-rakan" så är det riktigt mycket snö och mot slutet så har jag blivit klart tröttare men även Ullis och Putte verkar tagna. Vi får ihop åtta kilometer och alla är supernöjda men gladast är nog räv... förlåt jag! På slutet blev jag dock väldigt öm och sliten i både fotleder och i hälsenor som nog varit spända länge. En skön dusch och sen blev det två avsnitt av Advokaten. Det börjar ta sig. Ett tag var det nästan så att vi ville sluta titta.