Fredag och det vara ju en annorlunda jobbvecka för mig. Första gången med distansundervisning och när jag väl var igång så flöt det på riktigt bra. Visserligen så började jag veckan med värsta huvudvärken men med facit i hand så var det anspänningen inför det här med distansundervisning som slog till. Snart nog så rullade det på riktigt bra och jag fann också fördelar med undervisningsformen som jag inte kunde nå förut. 

Jag satt ju i köket och jobbade så när familjen kom hem så pep jag ned i källaren och bara tog datorn med mig. Där avslutade jag sista lektionen och många elever var ute och promenerade i kylan fastän de kunde valt hemmaträning istället. När det är så kallt så känns det skönt att kunna ge alternativ. 

Efter jobbet så var det helg och Ullis kom hem och var inte riktigt sig själv. Så hon ville iväg till gymmet för att köra lite och undrade om jag ville hänga på. Ja, absolut, svarade jag. Jag har ju inte kort på det gymmet men jag skulle nästan bara sporra och ägarna svarade att det var okej. Ullis ville prova att gå med viktväst på bandet, typ göra ett rullbandstest. Jag tror det skall vara 24 kg men viktvästen som var där var fullastad med 25 kg så vi körde på den och lät det vara så. Jag gissar att vikten fördelar sig lite bättre om man har utrustning på sig för det här skär in rätt bra vid axlarna och Ullis hade det riktigt tungt. Hon fick lite lätt panik och ville komma igång direkt. Upp med hastigheten till 5,6 km/h och det kändes snabbare än väntat. Först en minut på 4 % och sen en minut på 8 % och det verkade tungt omgående och jag ville inte pusha för mycket i det läget. Efter de två minuterna så körde jag upp bandet till 14 % och nu var det pannben som gällde. Hon vågade inte riktigt släppa handtaget så vi får se det som ett bra träningspass. Det var tyngre än väntat men Ullis tuggade på och hon kunde absolut släppa, då vi testade, men det kändes säkrare att hålla i. På slutet var det pushning och jävlar anamma som gällde men visst klarade hon det. Grymt jobbat, älskling! Men vad f-n, tänkte jag! Jag provar också. Jag slängde på mig viktbältet och det kändes lättare än väntat men när jag började gå så märkte jag att det blev jobbigt om det slängde så jag drog åt bandet och började. Jag skulle förstås värmt upp lite innan men jag ville bara prova. Själva farten och vikten kändes hyfsat lätt men så fort det började luta så drog det rejält i baksidorna och jag känner att det är omöjligt. Så jag provar att direkt höja till 14 % men det går bara några steg och det är som gummisnoddar där bak och jag känner direkt att första löpningen på länge, som jag gjorde igår, satt i. Men jag måste absolut prova och jag skaffar nog ett månadskort sen till våren och kör lite. Så här på kvällen var det ju inga folk och det är ju rejält uppstyrt. Sen ville Ullis köra sin utmaning och undrade om jag ville hänga på. Jag var lite loj och passade på att ro två kilometer istället. Det var en vanlig Concept 2-maskin och jag körde på 8.42, om jag inte missminner mig. Jag ser att tiden stannat på 9.03 men det var fullt drag förbi 2 km och precis då stannade jag och kollade samtidigt på klockan. Sen leter jag efter mobilen och när jag fotar displayen så har den stannat på just 9.03 och 2022 meter. Kanske var det 8.52...  Lite osäker. Ullis är inte klar så jag stretchar lite och kollar samtidigt på en sådan där Assault bike. Den verkar ju enkelt men när jag kör på den så blir jag tokslut direkt och säkert körde jag för hårt. Jag kör i en kilomter och det tar inte ens två minuter. Sen gör jag rent maskinerna jag kört och väntar in Ullis. 

Väl hemma så blir det lite mys och som vanligt så avslutade vi med att titta på The Queen´s gambit. Så jäkla bra serie och man vill bara se mer. 

Torsdag morgon och jag känner att jag måste logga in och se hur det har gått för mig med min inlämnade uppgift på universitetet. Jag var ju osäker på om jag verkligen förstått uppgiften rätt och när jag ser att jag blivit bedömt scrollar jag oroligt ned och jag känner att det lutar mer åt ett U än ett G. Jag drar ut på det men så ser jag ett G och blir glad men direkt efter så står det att handledaren tvekat om det och att jag nog inte förstått uppgiften rätt. Egentligen bestod nog uppgiften i att göra själva förberedelserna inför en undersökning och jag gick ju all in och genomförde ju även undersökningen. Men jag ämnar gå igenom hennes påpekande och lära mig utav det. Men ett G är alltid ett G och det jag gjorde rätt gjorde jag tydligen tillräckligt rätt. Så glad och lite lättad kan jag lämna den här biten bakom mig. Nu väntar nog grammatikdelen i den här kandidatkursen. Den är totalt på 30 poäng så det är alltså en lite kortare kurs. 

Sen väntade eleverna på meet och det är ju fortfarande rätt nytt för mig så jag är också i skolbänken, så att säga. Men det gick fortsatt bra och eleverna uppvisar en härlig entusiasm och den sporrar även mig. Sen kom Ullis hem och det blev lite bråttom då vi bokat tid för löpning med Putte. Vi inser att vi inte riktigt kommer att hinna och skjuter på vår avtalade tid och det gick bra. Det verkar rätt kallt så jag byter till ett par lite tjockare byxor men har kvar en tunn långärmad tröja och förstås den tunna löparjackan. Det borde räcka då jag körde med mössa och handskar. När vi går ur bilen så slås man av hur jäkla kallt det är och snart är vi igång. Jag blev lite stressad och hittade inte mina broddar men tänkte att det skulle gå bra ändå. Men jag känner att jag inte riktigt kan springa som jag vill och i vanligt ordning så är det riktigt jobbigt i början. Jag har ju alltid det att jag behöver en ordentlig uppvärmning innan jag kan springa på. Så verkar det vara idag också. Efter några kilometer så frågar jag hur fort det egentligen går för jag är nästan lite sur då jag känner att jag är nära att inte orka. Då får jag svaret att vi har snittat 6.21 Det var som en smäll på käften för det kändes mycket snabbare. Efter en liten bit till så har jag mjölksyra i hela kroppen och säger att jag stannar till lite grand och försöker igen om någon minut. Vi bestämmer oss för att jag tar en annan väg och möter upp dem. Efter en kort kisspaus så startar jag igen och nu kör jag lugnare och snart så borde det släppa, tänker jag. Snart ser jag dem och nu börjar det kännas bättre i kroppen men framförallt benen. Nu hör jag dem ropa att jag springer för fort hela tiden men jag har ju hela tiden haft känslan att få slita för att hänga med och nu, då jag ligger lite före, så ligger det säkert kvar och nu är det så jag får bromsa hela tiden. Det känns jättekonstigt men förstås skönt. Dock var det jäkligt halt på några ställen och jag har sprungit och spänt mig men det var ute på Edanö. Nu, på hemvägen, så är det lite bättre underlag. I en tuff backe så trycker jag på men när det kommer is så tappar jag förstås allt och får bara trippa förbi. Det blir totalt en mil, i alla fall för Ullis och Putte. Jag får nog dra bort 200-250 meter. Första löppasset på länge och trots att det började kännas lätt på slutet så tog orutinen ut sin rätt och en mil blev bra nog! 

Efter löpning och dusch så fortsatte jag lite med renoveringen och rätt som det var så ringer det på dörren. Jag var nog inställd på att det var en annan person som skulle komma så det tog några sekunder innan jag förstod att det var Tanjis. Hon var ute och gick och skulle bara säga hej. Med sig hade hon Hennis och det blev lite snack och lite kul att de pratade om skor och ett speciellt märke. Varför pratar jag om det? tänker vän av ordning. Ja, läs nästkommande blogginlägg! 

Oh, så roligt att träffa eleverna igen men kanske lite opersonligt bakom en skärm. Men det gäller att göra det så bra man kan för eleverna och givetvis för en själv också. Det gick riktigt bra och det var kul att komma igång igen och det tyckte eleverna också. 

Det kändes lite konstigt att bara sitta still när eleverna var i full gång så när det dök upp förklarade jag att jag minsann kör hårt också. :-) Och kanske blev jag riktigt taggad av alla prestationer så mot kvällen körde jag igång en riktigt tuff bana på zwift. Rätt omgående så börjar det att klättra uppåt och jag sporrades av några runt mig så jag låg och tryckte i runt 2,5-3,0 watt/kg och jag sätter ett kraftigt personligt rekord på den backen med runt 9-10 minuter. Sen var jag dock som en urkramad trasa och jag hade långt kvar. Efter att ha återhämtat mig lite så lockas jag med två stycken från Norge och försöker att både åka med men även att dra ibland. Så när de plötsligt sänker och trycker järnet så tror jag att de är trötta på mig men de började visst att köra intervaller. Nåväl, jag orkar i mål och har kört 43,2 km och skrapat ihop 663 höjdmeter på tiden 1.38:01 Snittwatten blev höga 192 så det blev ett av de hårdaste passen ever. Enligt mätaren brände jag 1071 kalorier och det kan nog ha stämt för jag var ashungrig efteråt. 

Nej! Vaknar upp och har ont i huvudet. Jag försöker slappna av så mycket jag kan och hoppas att huvudvärken är en kombination av all information och att glasögonen trycker. Det släpper dock inte så jag blir lite orolig och när ungarna kommer hem försöker jag ha lite distans. Jag fortsätter iaf att lära mig alla finesserna och är med på alla möten. Sen mot kvällen så känner jag att jag måste testa att träna för att se vad jag har fått. Sagt och gjort! Jag kopplar upp mig på zwift och drar igång. Huvudvärken sitter dock i men när jag har har klarat av en supertuff bana med prick 500 höjdmeter så känns det safe men jag måste förstås invänta och se vart det tar vägen. På kvällen var det Sverige mot Norge och det var riktigt roligt. Men får man verkligen hålla händerna på benen då man kör jägarvila? Hursomhelst så var det ändå sjukt imponerande att stå i över 30 minuter. Jag skulle nog bara orka i typ 3-4 minuter max. Dock har jag aldrig förstått den övningen men den är ju kul att ha med i sådana här tävlingar och utförsåkare kan säkert med fördel träna på den. Min filosofi är dock att ur träningssynpunkt köra den lite mer dynamiskt. 

Så var det då dags att börja jobba och på distans. Det känns förstås lite speciellt men jag ser det också som en möjlighet att få in saker i undervisningen som man normalt inte brukar få in. Hursomhelst så började det med att vi skulle koppla upp oss på meet och jag fick lite lätt panik då jag inte kom med i början. Efter att ha slitit mitt (dock obenfintliga) hår ett tag så var jag i alla fall med och dagen hade startat. Jag står absolut bakom det här för den här pandemin är inte att leka med och vi bör alla ta vårat ansvar. Så mycket av dagen handlade om att lära sig finesserna inför kommande undervisningar och jag kände att jag började få ont i huvudet av allt tänkande... Kanske behövde jag få lite luft också. 

På kvällen ringde grannen på och kom med lite prylar till min renovering. Så det blev lite jobb på renoveringen också och jag är fortsatt supertaggad! 

Någon träning orkade jag inte med. 

Söndag och jag hade tänkt plugga hela dagen. Så brukar det vara i alla fall. I sista stund brukar mina uppgifter lämnas in men nu hittade jag inte så mycket och filade lite mest och jag korrekturläste till och med. Inte illa va? :-) Dock hela tiden men känslan att jag inte riktigt hade förstått uppgiften helt. Runt 4-5, på dagen, så fick jag nog och bara lämnade in och det hela var säkert helt bortkastat, tänkte jag. Det gick alldeles för lätt så det är något jag har missat. Men nu fick jag ganska mycket kvar av dagen så snart skapade jag och Ullis ett Zwift-event och vi satt ganska omgående på cyklarna och trampade. Det blev en relativt kort bana då jag lyckades låsa upp några nya så 15 km cykling in på träningskontot och på en sprint blev jag 8:a av 442 stycken. Tyvärr startade jag alldeles för tidigt så det var urlakade ben när det väl var dags att ge allt. Men det är coolt att sprinta och man känner att man inte orkar maxa så länge.

Lördag och nu var det fullt fokus på min tuffa uppgift på universitetet. Jag kände mig inte alls säker på vad jag skulle göra utan det var mer än känsla. Det kändes lite diffust men snart hade jag väl målat upp en bild i huvudet vad uppgiften gick ut på och körde på den. Först hade jag gjort en arbets-pm och sedan hade jag fått för mig att jag skulle köra min uppgift live och hade skickat ut frågor om träning på Facebook. Och nu sammanställde jag all information och försökte förpacka det snyggt och korrekt. Relativt snart kände jag mig färdig men det var en otäck känska för så här snabbt skulle det inte gå, tänkte jag. Jag putsade och försökte hitta några luckor i mitt arbete men det kändes rätt bra och det blev lite mys framför teven på kvällen. 

Fredag och nu började lovet närma sig sitt slut och jag är en sådan som nästan får ånget då man skall börja jobba. Typ att vad kan jag egentligen? Och de kommer komma på att jag är en bluff! :-) Jag vet att jag inte är ensam med sådana tankar för jag har luftat det förut men det är lite skumt. Hursomhelst så får jag ofta sådana tankar då jag haft lite längre ledighet men de kommer aldrig om jag skall börja på ett nytt jobb så det handlar väl om att man slappar av och det rejält. Jag får ta det som ett gott tecken men det känns inte så roligt i kroppen. Relaterar man det till idrott så verkar det tyvärr inte bli bättre med åren och med rutin för ju mer lopp jag kört ju mer nervös blir jag inför start. Nåväl! Jag fortsatte arbetet med renoveringen och det gick i sakta mak framåt. Men bättre att det går sakta och rätt än fort och fel. Nu gällde det att bestämma vilken typ av överskåp vi skulle ha så man kunde planera var jag skulle lägga extra stöd bakom. Det slutade med att Ullis och jag åkte till Ikea för att kolla in skåp och man blir ju helt slut av att lägga full fokus på alla människor. Och vissa bryr sig inte så jag var helt förstörd efter att ha varit fullt koncentrerad och det var med lättnad man åkte därifrån. Det lär inte bli mer besök på länge om det inte är absolut nödvändigt men vi kom på att vi med fördel kan beställa hem saker därifrån. 

Väl hemma så kör jag igång med lite zwift och det blir förstås en ny bana och som tur var så hade jag visst låst upp lite nya banor så jag slapp ta en alldeles för lång idag. Det blev en dryg timme och jag snittade hela 195 watt så det blev hårdkörning. Efter det så blev det mys framför teven, det är aldrig fel.