Måndag morgon och jag tänkte inte väcka kroppen med flit utan tog det lite lugnt så läkaren själv skall kunna se hur trött och seg jag är på morgonen och det fungerade verkligen. Jag såg en kvinna springa både utanför, och sedan innanför, sjukhuset och jag kände själv att jag var lite sen men jag kände snarare en känsla av att jag skiter i om jag är sen. Det skulle jag inte känt tidigare så det är nog hög tid att kolla upp hur det står till med min aortaklaff. Jag misstänker starkt att det är den defekta klaffen som nu gjort att jag känner av så många konstiga saker och bara det att man dör typ 15-20 år tidigare då man har min defekthet gör att man bör ta det på allvar. Men hittills verkar ingen ha gjort det och jag själv börjar bli lite uppgiven. Anledningen till att jag blev lite sen var den hårda isen på bilrutan och sedan en äldre herre som inte förstod sig på parkeringsautomaten. Jag sträckte efter ett tag ut armen och tog kort på instruktionerna så kunde jag fixa det via sms istället. Kanske kom jag några minuter sent men det orkade jag inte ens kolla. Klockan hinner bli tjugo minuter över och tanken slår mig att jag kanske skall kolla så att jag iaf är på rätt ställe och det är jag förstås. Sen får jag komma in och jag känner mig lite disträ och ber om att få kolla på min mobil då Ullis varit snäll och skrivit ned en massa symptom som jag har. Jag tror dock att jag fick med allting och han reagerade först på att hjärtat slog väldigt långsamt och sen fick det fart igen. Det gjorde att jag fick göra ett test där de kollar min puls och blodtryck varje minut i tio minuter och bara efter någon minut var det 37 slag i minuten och det efter att ha rest mig. Det låter ju som värsta elitpulsen men i det här fallet så handlar det tyvärr mer om den defekta klaffen som gör att pulsen slår så konstigt. Sen blev det lite blodprover och nu började jag bli hungrig då det gått en massa timmar. Det blev Mc Donalds och givetvis så går inte rutan ned så jag får öppna dörren på nya bilen och både betala och ta emot maten så. Undrar om jag inte såg min brorsson också. Sen hem och väl hemma så fixade jag lite med Enklaresport för det har kommit en hel del beställningar men sen var det lite bråttom då jag skulle till tandläkaren. Där sade hon flera gånger att jag hade så bra tänder men dessvärre så hade visst en rot gått sönder och antagligen kan man laga den provisoriskt men det har vi visst gjort i ganska många år och den håller inte så länge. Så det ville jag slippa och sen pratades det om en annan lösning men det fanns visst ytterligen en som var klart mycket bättre och det var visst en bro. Jag ville få henne att säga vad hon skulle valt och det kom sedan fram att det var just en bro. Så då var det klart. Jag hoppas jag inte lät brysk för jag kände att jag inte riktigt var mig själv igen. Det är lite läskigt om man får kortare stubin på grund av klaffen. Det skulle visst gå på nästan 11 tusen men då får det göra det. Speciellt om det nu håller så mycket bättre och man får väl helt enkelt ge sjutton i en massa hårda godisar. När Ullis kom hem så hade hon visst fixat lite skidjobb till mig. Vi passade på att mysa lite och såg på flera avsnitt av Advokaten och nu har den tagit sig igen. Lite läskigt bara att den känns rätt verklighetstrogen. Jag avslutade kvällen med att spackla på en gång till och nu är det verkligen nära men det finns oftast lite, lite till att göra. När vi skulle gå och lägga sig så bad Ullis mig slå på stormovädret igen. Det verkar som hon också uppskattar en stormig natt med spöregn. Enligt appen så har hon mer djupsömn då vi lyssnat på spöregn och blåst. Intressant!