Tung dag med värkande kropp och det känns som att det är allt time low. Normalt så brukar jag kunna vara mer skärpt och när det händer saker kanske man inte agerar lika snabbt och effektivt. Givetvis så hände det idag men jag kunde inte gjort så mycket mer. Men när jag kommer hem från jobbet så är jag så slut och Ullis tycker att jag brusar upp och jag höjer säker rösten rejält och fastän det inte var något, vad det nu var för någonting, jag tyckte nog att hon tagit bort en gaffel då jag stekte kyckling, så brakade det för mig. Över ingenting. Vi går sedan en promenad och det värker på flera ställen och sen drog det till i knäet. Typ som det brast någonting. Men det är skönt att gå och någonstans, typ efter 20 minuter så släpper det lite och det var nog välbehövligt. Jag skall nog prova att träna lite igen för när jag har slutat träna så har det gått fort utför. Väl hemma så slappar vi lite och jag tycker det känns bra men Ullis är lite tagen och jag har nog betett mig dåligt. Så sjukt jobbigt att utstråla något man inte är. :-( Men på måndag är det dags och det närmar sig med stormsteg. Jag har nog aldrig längtat så mycket efter ett sjukhusbesök.