Alla inlägg den 29 mars 2021

Av Niclas Bernhardsson - 29 mars 2021 23:30

Måndag morgon och jag fick förstås inte tag något. Fastande sedan igår kväll och det tråkigaste var väl att inte få något kaffe. Ullis gick upp lite tidigare och det var nog smart så att jag slapp se någon frukost. Jag duschade igen och snart satt vi i bilen. Jag hade läst någonstans att man kunde ta med sig skivor så det gjorde jag. Så fick man dem spelade under operationen. Men det gäller ju att läkaren också gillar musiken, tänkte jag. Det gick smidigt att komma upp och Ullis rattade bilen säkert. Parkering hittade vi direkt och nu hade vi typ nästan en timme på oss innan inskrivning. Efter att ha virrat lite grand så skriver jag in mig på ett ställe och sen skall man ta sig till en annan ingång och vi tar hissen upp till elfte våningen och chillar lite. Ullis har tagit sig en kaffe på Waynes coffe och jag luktar lite på kaffet, gott! Jag hinner lukta ett par gånger för kaffet var visst svinvarmt. Sen ringer jag på och säger mitt namn och snart kommer hon tillbaka och verkar tyvärr inte ha koll. Jag tänker då på en kollega som också fick åka hem och undrar om de missat att meddela mig om någon eventuellt inställd operation. Men efter tio minuter verkar det löst och jag pussar Ullis hejdå och går in till mitt rum. Där får jag byta om och ta på mig de sexiga hängiga sjukhuskläderna. Sen kommer det kontinuerligt in personal och de fråga hela tiden samma sak. Så jag får rapportera tre gånger om samma sak. Det frågar även om jag skall bli sövd och jag blir förvånad att de inte har koll. Jag är jätteorolig för att behöva få en kisskateter på mig och går på toaletten flera gånger. Sen kommer det in en kvinna och säger att jag skall ha kateter och när hon får höra att jag hela tiden gått och kissat blir hon lite förskräckt och tycker det är konstigt att ingen har sagt att jag skall hålla mig för att det är lättare att så att säga få katetern på plats. Och jag är förstås inte det minsta kissnödig och det blir en mindre pina och enligt henne var det i princip bara att bita ihop för hon var minsann snällare än läkarna sen. Jag kan nog tycka att det hade varit snällt att upplysa om att jag inte skulle kissa innan. Sen släpptes det flera gånger saker rakt mellan benen och jag kan tycka att man var lite brysk då man skulle kolla ljumsken och tvätta rent. :-0 Helt klart tyckte jag att det var lite jobbigt men det var ju bara en föraning om vad som väntade. De frågade om jag ville ha något lugnande och jag tror inte ens de hann prata klart... -JA! Snart var vi då på väg och jag känner mig lite skämtsam och det är förstås en försvarsmekanism. Rätt som det var så var man inne i rummet och det är stora monitorer och maskiner överallt. Det där med skivorna gick sådär. Doktorn brukar ha musik på men min musik gick bort. Hon lyssnade på lite lugnare musik och jag lade mig platt, ännu mer platt jag redan låg. Det viktigaste var att han var i rätt stämning. Jag tycker det är jobbigt att andas i munskyddet och rätt som det var så kommer det en sjuksyster och säger att nu behöver du den inte på. Så skönt. Jag hör hur de pratar längd och diametrar och det är förstås saker som de skall sticka in i ljumsken och jag vill inte på något sätt se prylarna. Doktorn säger att nu kommer det att göra lite ont och det gör det absolut. Det funkar men är helt klart obehagligt. Det är en skum känsla men de är väldigt professionella. Jag får lov att inte röra mig och gör mitt bästa. Tyvärr har min vänstra arm börjat strula och jag får alltmer ont i den. Det börjar ju i axeln och sen går det nedåt och det känns som den vill krampa. Efter en lång tids "ritning" av mitt hjärta så skall de börja behandla och det gör ont och är väldigt obehagligt. Så sen får jag hela tiden smärtlindning när de skall behandla olika ställen. De försöker också provocera fram extraslagen och de provar att höja pulsen och det är en skum känsla. Jag ligger ju helt still men jag känner hur pulsen stegras och jag blir röd i ansiktet. Helt klart den mest annorlunda träning jag har gjort. Tyvärr så kom extraslagen idag extra sporadiskt och gjorde det visst svårt att lokalisera varifrån de kom. Jag känner att jag svävar fram och tillbaka mellan sömn och vakenhet. Vid ett tillfälle blir jag klarvaken och det är en skum känsla. Det kom så fort och helt plötsligt såg jag allt supertydligt. Det var precis som om de var något på spåren. De kanske var just vid en punkt som utlöste extraslagen. Det känns som om de håller på länge och min vänstra arm har mått bättre. Sen somnade jag visst för jag vaknar av att doktorn pratar med mig och han frågar om jag hänger med på vad han säger och jag är ärlig och säger att det är lite suddigt just nu. Jag uppfattade just då att han hade sagt att det fortfarande var extraslag kvar och att de inte varit inne i vänstra kammaren. Då tolkade jag det som att de inte vågat gå in i vänstra kammaren och jag förstod inte varför. 

Sen får jag komma tillbaka på mitt rum och då ligga helt still men jag ringer Ullis förstås. Sen somnar jag om vartannat och efter en timme så får jag komma upp lite och då är det förstås mat som gäller. Jag beställer in en "nattbakad fläsksida", det lät gott men jag hade egentligen ingen aning. Sen ringer jag Ullis igen och sen hör jag något konstigt ljud och i samma sekund får jag obehagligt ont och det känns som det slits mellan benen på mig. Jag slänger mig på knappen och funderar på om jag skall ringa två gånger för att få en akutsignal. Men nu gör det ju konstigt ont. Jag misstänker att de lagt själva blåsan i sängen men för nära kanten så den åkt ned och ryckt till i hela apparaten. Jag får hjälp av en ung kvinna som säger att hon skall hämta sjuksköterskan? Vad var hon då? Hon kommer tillbaka och det visar sig att sjuksköterskan var upptagen så hon skall fixa det själv! :-0 Hjälp! tänker jag. Är det första gången? Jag skall dra ett djupt andetag och sedan drar hon sakta ut och det är ju ingen behaglig känsla och det gör faktiskt rejält ont. Dock gjorde det mer ont när hela blåsan åkte ned. Efter det skall man prova att kissa men just nu får jag vänta lite. När sjuksköterskan kom förbi så hade jag lust att skälla på henne som lät blåsan ligga så nära kanten men jag lät bli. Hon berättade att en läkare skulle komma förbi och att jag skulle prova att kissa så att de vet att allt fungerar. Speciellt efter att fått den utdragen 40 centimer, tänkte jag. Nä, det gjorde jag inte men det lät kul så här i efterhand. :-) Jag försöker kissa men det är ju som tusen nålar och jag vet inte om jag lyckas så jag försöker verkligen allt och sen ringer jag på klockan. Den unga kommer igen men det tar dock ett tag. Så länge så jag blir orolig för om det bildats ny urin. Men hon tar ultraljud och hittar inget så då vet jag att det fungerar, skönt! 

När läkaren kommer så får jag dock en chock. Jag var nog inte riktigt förberedd på att det kunde bli så att operationen inte skulle lyckas. Men när hon säger: "Primärt så måste man säga att operationen inte var lyckad" Men vad sade hon, tänkte jag. Det gick inte riktigt in. Hon fortsatte med att säga att extraslagen fanns kvar men att man verkligen hade behandlat det området som verkar orsaktat extraslagen, de ventrikulära extrasagen (VES). Doktorn ville ha ett uppföljningsmöte om 3-4 månader för ett nytt 24-timmars EKG. Eftersom allting tydde på att det bara var högra kammaren som orsakade extraslagen var man inte inne i vänstra och det låter ju rimligt. Jag får landa lite i det här och jag ringer Ullis och hon är redan på väg för att hämta mig. När jag pratat med läkaren så gick det rätt fort och jag ville bara ut. Jag bytte om och snart var jag i hissen och Ullis var redan utanför och väntade. Det stramade rejält så jag hade lite svårt att gå men det kändes ändå förvånandsvärt bra. Doktorn sade också att jag hade bikuspid aoartklaff men det visste jag väl redan men nu fick jag det verkligen bekräftat. Väl hemma så tog vi hämtmat och det smakade så jäkla gott. Ullis hade varit och köpt fina presenter och mitt favoritgodis låg vid sängbordet. :-) 

Så jäkla bra stöd, Ullis! Personalen kom  hela tiden in och då pratade jag alltid med henne. Tack för att du finns, älskar dig! Och barnen hade varit oroliga och jag är så tacksam för min familj. Nu gäller det bara att få ordning på den här kroppen. Har jag riktig, riktig tur så kan extraslagen försvinna den kommande veckan, ibland kan det bli så men vad jag förstår så tydde det inte på det. 

     

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24
25
26 27 28
29 30 31
<<< Mars 2021 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok


Skapa flashcards