Torsdag och hur skulle det kännas idag, tänkte jag. Chansen fanns förstås fortfarande att det skulle bli lite bättre efter operationen. Men det kändes ungefär som vanligt och mot slutet av dagen så började jag känna mig lite låg. Jag vaknade lite väl tidigt och nu hade timmarna gått. Trots att jag var ledig, eller rättare sagt sjukskriven, så svarade jag på lite jobbmail. När jag skall intervjua Månadens profil så får jag tyvärr svar att hen inte kände att det passade då den inte varit så aktiv så jag fick hitta någon annan. Jag förstod mycket väl men vi gamla "rävar" hade uppskattat det inlägget. Sen får jag lite panik då jag märker att jag har planerat in ett möte och när jag kopplar upp mig så är det ingen där. Hmm, de har väl missat tänker jag och skickar ett meddelande. Men då har de suttit och väntat på mig och jag förstår ingenting. Sen ser jag att jag skrivit in fel tid i kalendern så de hade väntat i nästan en halvtimme utan att säga till. Sååå tråkigt och jag fick ursäkta mig men de verkar förstående men det är givetvis pinsamt. Troligtvis så har jag haft lite för mycket att tänka på så jag skrev in fel tid. Sen var det nästa möte och när jag kollar upp det mer noggrant så ser jag att det är flyttat och det var ju skönt för jag kände mig inte på topp. En trist och tråkig dag helt enkelt och jag börjar väl att landa i att det inte blev någon förbättring av ablationen. På kvällen så började Ullis att ladda lite för långpass imorgon och jag sade att jag kunde ställa upp och serva utefter vägen. Det skulle jag väl orka.