Tisdag och jag skulle upp tidigt då jag hade en tandläkartid. 06.30 Fy bubban! Jag låg och drog mig ett tag på morgonen och hann få i mig en kopp kaffe. Sen var det dags och nu började det bli bråttom. Så typiskt mig men nu fick jag ju inte springa så jag fick väl komma någon minut försent. Men det verkar som de ändå var tvungna att förbereda lite för jag fick sitta och vänta i några minuter. Sen kom jag då in och snart var de igång och det blev mycket bedövning och för en som är spruträdd så är det helt klart lite ångest. Jag känner att jag ligger och spänner mig och det rejält! Det är knappt så ryggen ligger i... Sen hem och jag väntar någon timme innan jag tar lite mer kaffe och det verkar gå bra. Det är en hel del jobb på Enklaresport och jag försöker ta hand om det. Sen äter jag och jag känner att bedövningen så sakta går ur. Efter det så spacklar jag lite mer i källaren och fortsätter att röja lite. Nu börjar det likna något. Efter det så tar jag det lite lugnt och tittar klart på en film som jag haft igång ganska länge men liksom aldrig blir klar. Det är Pokémon och kanske vill jag se klart filmen på grund av att Pokémon var en rätt stor del av ungarnas liv, då de var små. När Ullis kommer hem så tar vi en kaffe och sen gör hon iordning sig för att springa och jag fortsätter i källaren men betalar även några räkningar. När Ullis kommer hem så är det först mat och sen går vi en promenad. Jag kände väl att jag hade peakat lite och nu börjat bli lite seg. Men vi kom ut och det går rätt fort innan jag känner att suget kommer tillbaka. Kanske vill jag för mycket för jag känner att jag trycker på och jag letar väl efter bevis på positiva signaler. Ullis reagerar att det går rätt fort och någon gång busar jag och ökar farten rejält. Jag ser hur hon sneglar på mig, liksom  undrar vad som händer. På slutet så känner jag att jag börjar bli lite flåsig och det känns som om jag är lite tröttare än igår. Dock har vi även gått lite längre och även lite fortare. Så det kanske inte är så konstigt. Det blir 5,8 km idag och vi snittar 9.46 minuter per kilometer. Vi hann även spela Primetime, på vägen. Det är så kul att Ullis också, återigen, har fastnat för det. 

Sen fick Ullis prova nya duschen och jag kollade om det läckte någonstans men nu verkar det tätt. Hon verkade nöjd också. Nu saknas det bara lite hängare. 

På kvällen så tittade vi på lite teve och vi tittade på dokumentären om Soran Ismail. Jag hade redan sett första avsnittet men eftersom Ullis inte hade sett det så såg vi på det första och sedan det andra, som också är det sista, avsnittet. Man häpnas ju! Någonstans så har allting varit lite märkligt. Han har ju aldrig varit top of the line men han har verkat så sympatisk så man har velat höja honom på piedestal. Så kommer det här.... Man känner sig lurad och oavsett frågan om brott eller inte så är han ju allt annat än sympatisk. Hur kunde man bli så lurad? Nä, en riktig gris och frågorna blev bara fler och tyvärr nästintill obesvarade. Han får förstås leva sitt liv som han vill men jag gissar att supporterskaran kommer att bli annorlunda framöver. Sen avslutade jag kvällen med att titta på lite Champions league och det var lite blandat spel.