Alla inlägg under april 2021

Av Niclas Bernhardsson - 21 april 2021 23:00

Ondag och det var full fart på lektionerna och jag fick nog igång alla och jag kände mig sjukt taggad! Precis innan första lektionen så får jag ett sms som säger att jag inte skall glömma mitt bokade besök nu på måndag och jag förstår ingenting. Sen ser jag att det är hjärtkliniken och jag tycker det låter lite väl tidigt så jag ringer och får prata med en läkare och det är sant. Jisses, det gick undan. Sen avslutande meet med kollegor innan det var dags att fixa lite mat. Sen fixade jag lite mer med renoveringen och sen gick jag och Ullis på en promenad. Jag kommer inte ens ihåg när jag haft så pigga ben och Ullis var hela tiden på mig om att hon tyckte det gick lite snabbt så jag fick sänka då och då. Visserligen kände jag helt klart av backarna lite men ändå. Det gick väldigt bra och vi runt i Vagnhärad och hittade en hel del backar men snittade ändå 9.07/km och avverkade 4,35 km. Det är ju galet för att vara jag och på promenad. 41 meters stigning på det också och höll igen lite. Hmm, det ser bra ut det här! På kvällen, med hjälp av Ullis, så kommer vi på att besöket på måndag endast är själva uppföljningen som eventuellt skulle kunna tas per telefon. Men jag sade att jag gärna kommer på besök. Vi tittade sen på 16 weeks of hell och det är klart jobbigt att se fru Ekwall och inse att hon snart kommer att dö. Det är fruktansvärt jobbigt och man får perspektiv på livet. Sen målar jag på det sista jag spacklat och imorgon blir det målning för hela slanten. 

Av Niclas Bernhardsson - 20 april 2021 23:00

Tisdag och först skulle jag till tandläkaren och det gick inte helt kanon så jag skulle få återkomma. Så det kändes lite surt men det är sånt som händer. Det viktigaste är att det blir bra. Sen var det dags för meet och jag kände mig pigg och positiv och det var full fart med att motivera eleverna. Men precis innan sista lektionen så kollar jag mailen och ser att jag inte får vara kvar i höst. Jag vet ju att jag inte är behörig men jag hade nog invaggats i någon falsk säkerhet att jag skulle vara kvar här länge. Som det blev på en annan skola. Så är det någon skola som söker en entusiasmerande lärare med åtta års erfarenhet som lärare och närmare 20 år som tränare för ungdomar och diverse andra saker så är det bara att höra av er. Dock en del lönekrav! ;-) Jag tog mig igenom sista lektionen men det var helt klart dålig tajming att kolla mail precis innan lektionen startade. Sen kollade jag Arbetsförmedlingen och jag hade redan skakat av mig den värsta besvikelsen och kände mig taggad. Det kändes bara som rena drömjobbet och dessutom på hemmaplan. Som om jag hade hittat hem. Men jag kan säkerligen söka VAL i höst men det är frågan om jag är lite för "spretig" i min yrkes -och studieval. Av respekt till barnen så tänker jag att jag väntar tills jag träffar dem i skolan och det blir först på torsdag och fredag. Lite lustigt är det att jag sade innan att jag aldrig blir firad av en arbetsplats, då jag alltid bytt jobb innan och så blev det även nu. När jag fyllde 20 så hade jag precis ryckt in i lumpen, vid 30 så hade jag efter lång tid bytt till idrottslärare och när jag fyllde 40 så hade jag precis startat eget. Och nu då jag fyller 50 så lär det bli på en ny arbetsplats igen. :-)

Jag började leta gamla CV och personliga brev men det var svårare än väntat. Det måste ju finnas, tänkte jag. Till slut så kom vi på att jag hade gjort något på Tims dator och jag gick bara in och ändrade lite och så fick han skicka det till mig. Sen sökte jag några jobb och nu får vi se om jag törs ha is i magen eller om jag återigen skriver på rätt snabbt. Att jag inte tidigare kom på att det var lärare jag ville bli! :-0 Det borde kommit till mig tidigare men då jag själv hade en tuff barndom, med stamning, så kanske det lät främmande då. 

Efter jobbansökningar så hann jag kika på lite beställningar och sen var det te och teve med älsklingen. Jag hade redan börjat landa och det kändes inte lika jäkligt längre. 

Av Niclas Bernhardsson - 19 april 2021 23:00

Måndag morgon och jag låg och strukturerade upp arbetsveckan och hann med att blogga om gårdagen. Sen märker jag att jag får riktigt bråttom och slänger på mig kläder och ut till bilen. Jag har tid för däckbyte i Nyköping och är lite sen. Jag kommer ändå iväg i bra tid och känner att jag inte behöver stressa mer. Dock så tänker jag fel på var det ligger och när jag kommer fram dit jag tror att det är så får jag snabbt googla fram det och inser att jag åkt ut via fel rondell. Aha, det ligger ut mot Arnö och det verkar ändå som jag skall hinna så iväg igen och in och "skriva in mig". Men snart kommer de ut och undrar var låsnyckeln till bultarna är. Äh, den har jag inte rört men jag lämnade in bilen hos Skobes för reparation av den elektriska parkeringsbromsen, sade jag, och så säger jag att jag ringer upp dem. Snart ropar de att de har hittat den och jag kan avsluta samtalet med Skobes. 

In i bilen och vad ligger där, på sätet? En liten påse med bilar och då blev man ju glad. :-)

Väl hemma så förbereder jag mig för att foga golvet men börjar med lite lunch och två avsnitt av Flash. Kanske inte den bästa serien men nu har jag kommit in i den så nu får det rulla på. 

Så var det då dags att foga och jag tycker att jag tar i då jag beräknar hur mycket jag behöver men snart är jag på slutet och inser att det inte kommer att räcka. Helsicke! Men det är ju lätt fixat (!) och snart har jag blandat upp en skvätt till och gör klart det sista. Men när jag kör med svampen så råkar jag pilla bort för mycket och det går liksom inte att reparera genom att "sno" från sidan för snart blir det för djupt och jag inser att jag måste blanda igen... Som tur var så använde jag inte allt sist så jag fyller igen och kontrollerar övriga arbetet och bättrar på. 

Sen kommer det riktiga skitarbetet och det är ju att springa med nytt vatten hela tiden. Men det gick bättre än väntat men det tar ju tid. Sen skall det poleras och jag tyckte det var så segt sist så nu testade jag med vanligt toalettpapper och det var klart smidigare. Dessförinnan hann vi med att äta och slutligen så kollade jag på ett till avsnitt av Flash och fuktade fogarna. Någon träning hanns inte med men jag blev slut ändå. :-)

Av Niclas Bernhardsson - 18 april 2021 23:00

Söndag och Ullis jobbade igen, det är sjukt mycket på deras jobb och själv försökte jag komma igång i källaren men idag ville jag nog främst rensa. Jag fick med mig Felix och vi packade bilen full och åkte till soptippen. Jag tyckte vi hade sorterat bra men det tog en jäkla tid ändå. Sen hem och nu började jag att byta däck på gamla bilen. Givetvis så satt bultarna fast och min onda axel omöjliggjorde att jag kunde få loss en del. Men jag hittade ett gammalt stålrör och jag kunde lossa en del men sen blev det böjt. In i källaren och där hittade jag en kofot som jag kunde ha som förlängningsarm och då var saken klar. Men det var rostigt och det blev en jäkla skruvande så snart hade jag modifierat en vanlig skruvdragare så det gick lite fortare. Sen kom Ullis hem och vi åt lite lätt och sedan drog vi iväg på en utflykt. Ullis ville testa Kennys Gelato, i Nacka. Varför inte så snart satt vi i bilen och vilket place! Det var som att åka i utlandet och efter ett tag så hittade vi en parkeringsplats men vilken jäkla kö! :-0 Framför oss var det ett gäng på fyra stycken och efter en bra stund så ropar de in två stycken som står längre bak i kön och det kan man väl köpa. Men sen kommer det ytterligare ett par som också skall till dem och dessutom började det hända saker hos tjuriga gubben, dvs mig! Men vad f-n! Dessutom så åker de rakt in och parkerar i vändplatsen. Det hade dessutom blivit några stycken bilar där och bara "feta" bilar. Nåja, solen sken och lite extra tid i kön har man väl inte dött av. När vi kommer in så går det fort och det är till och med så att en tjej blänger på de bakom oss för de står alldeles för nära. Vi väljer smak och rätt som det är så är vi ute och vi går över en mysig bron och sätter oss i lä på en klippa. Solen lyser, det är lä och glassen smakar himmelskt och allting delas med min stora kärlek! Livet kan vara klart sämre! :-) Men allting har ett slut och i det här fallet så var det inte värre än att det vara glassen som tog slut och snart kände vi att vi kunde bege oss hemåt. Vi passar på att köpa lite mer till tvättstugan och hoppar in på Ikea. Det blir en hel del och vi packar bilen full och snart ringer Tim och undrar om vi har ätit och då sitter vi redan och smaskar på en hamburgare i bilen. Vi säger att de kan fixa mat till sig själva och så kanske vi äter något gott till kvällen. Jag är dock mätt och kanske börjar nöjer mig med lite att dricka. 

Väl hemma så går jag snabbt ut och fixar de sista däcken och sen går jag och Ullis en promenad. Det tar faktiskt emot ibörjan för jag är lite trött. Men snart är det skönt och vi har ett hyfsat bra tempo och snittar 9.26 på 3,6 km. En snabb dusch och sedan landar vi i soffan. Bra dag med både vila, nytta, nöje och kondition. 

Av Niclas Bernhardsson - 17 april 2021 23:00

Lördag och jag var snabbt igång med renoveringen men när jag är i full igång med borrningen så inser jag att jag gjort en tankevurpa och jag har borrat fel. Hmm, Ullis skall ut och springa och jag tänkte komma efter på inlines. Det blir premiäråkning och jag får väl vara lite försiktig bara så skall det nog vara lugnt. Jag borrar snabbt lite nya hål och spacklar igen de gamla och snart är jag ute på mina inlines men det känns som jag viker högerfoten lite utåt och jag får kämpa emot lite. Men men, jag är snart igång och en granne tjoar och precis då är det lite uppför. Hmm, köra lugnt på inlines då det går uppför, det går ju inte utan jag får ta i en del. Men det går bra. Det skakar en del och det är rätt dålig asfalt men det är nog mest jag som inte är van. Jag åkte ju en del i höstas och for över det mesta. Jag har inte ännu kommit ut från Vagnhärad och jag känner redan hur jag börjar domna bort. Och så kommer branta backen ned vid järnvägsbron. Den känner jag att jag inte kommer att orka bromsa mig nedför utan tar svängen ned till höger och sen hoppas jag att det inte kommer en bil. Precis när det är dags att svänga så ser jag att det är lugnt och svänger kraftigt vänster och ingen bil kom. Hade det kommit en bil så var reservplanen att svänga höger mot gamla MHF-stugan. Nu är det bättre väg och det är skönt men det är fortfarande tveksamt om det blir så långt idag. Jag kommer ut på cykelvägen och borde den inte vara bättre sopad? Man får hela tiden vara lite beredd på en sten som gör att man får parera. Nu närmar jag mig en cyklist och det sporrar lite. Det är en äldre kvinna som verkar prata i telefon så jag närmar mig rätt snabbt. Nu kommer den lilla, men branta, uppförsbacken och hon får ta i men det får också jag. Så det känns som om hon försvinner då hon rullar ned men jag får upp en bra fart och avståndet är nog detsamma men nu har hon förstås slutat att prata i telefon och det går fortare. Snart är vi vid Trostorp och det betyder mycket sämre underlag och farten går ned rejält och det är plågsamt för benhinnorna och jag känner att jag hela tiden får hålla emot med högerfoten. Till slut så är det lite bättre väg och det är lite lugnt ett tag innan gruset kommer vid Åda. Det plingar till och jag hoppar till. Det är en gammal kollega som jag, som är extremt långsint, fortfarande får speciella känslor av. Han ropar att jag skall öka och vän av ordning kanske undrade vad det var som var så konstigt för länge sedan. Jo, jag skulle köra Vätternrundan 2003 och det var jag och en annan kille som drog ihop ett gäng som skulle köra under 10 timmar. Det kan mycket väl varit den första officiella gruppen som sökte folk på internet för att köra ihop. Hursomhelst så körde jag och kollegan ett långpass och jag hade svårt att komma igång och relativt snabbt så låg han 200 meter framför och det konstant. Jag, som är en tävlingsmänniska, hade svårt att tagga till, när det bara var träning, och kom liksom aldrig ikapp. Efteråt tackade han nej till erbjudandet och sade till andra på jobbet att jag "aldrig kommer klara att åka under 10 timmar". Med facit i hand så hade han fel... :-0

Det blev segare och segare och jag som hade längtat efter Åda-rakan. Den var fylld av massa småsten och min hjärna fylldes av hemska tankar om de som ansvarar för sopningen. Väl i Trosa så möter jag en glad Ullis men hon ser att jag knappt kan bromsa utan får ta emot mig. Jag var heelt slut och säger att jag inte klarar att åka tillbaka utan hon får hämta mig någonstans efter Trosa. Jag skall försöka fortsätta och kommer igenom Trosa men jag får vila en gång i Trosa och släppa på lite remmar och sånt. Sen igång igen och nu kör jag på stora vägen då jag rullar nedför backarna, ut från Trosa. I varje backe sen får jag stanna och vila flera gånger för jag är liksom rökt. Till slut är jag framme vid infarten till Troslanda och slänger mig på gräset och bara vilar. Kollegan cyklar förbi och ropar något hurtfriskt igen som att jag skall köra på. Jag orkar inte ens bli irriterad och han vet förstås inte att jag nyligen är opererad och måste ta det lugnt. Lugnt blev det inte och jag hade helt enkelt överskattat min förmåga. Men jag vilar och snart ringer Ullis upp och jag säger att hon kan ta en dusch först om hon vill. 

När hon kommer så får jag hjälp in med sakerna och snart åker vi hemåt. Jag kan knappt stödja på benen och speciellt det högravärker enormt mycket i benhinnorna. 

Snart har jag också duschat och vi bestämmer oss för en liten utflykt. Vi åker till Gnesta, beställen en pizza på vägen, och fortsätter sedan till Klämminge-badet, där vi äter pizzan och bara njuter. Sedan får jag en idé om att gå ut i vattnet för att kyla ned benhinnorna men jag hinner inte så långt utan innan fötterna försvinner. All kraft är borta och jag är rädd att ramla. Men på riktigt! Hur kan vissa simma i nollgradigt vatten? Jag hann ut i kanske 3-4 sekunder och halva smalbenen hade väl kommit i. Då är fötterna helt kraftlösa och jag får stappla upp. Jag försöker någon gång till men det är helt omöjligt. 

Efter det så åker vi hemåt och jag fortsätter att fixa med hyllorna och snart är det dags att sätta upp dem. Då ringer mat och sov... nädå! Men då är maten färdig och vi väljer att titta på "Vem vet vad". Jag är sugen på en vinst, sist vann Tim. Efter en stund så leder jag men klantar mig på stället där man även kan förlora poäng och jag har inte mer än 18 poäng och kanske var jag sämst på det. Sista frågan och jag går all in på en person och det är fel. Felix tar hem det och Ullis och jag får satsa på revansch. :-)

Jag avslutade med att montera upp det sista och justerade så att luckorna stängdes smart och bra. 

Av Niclas Bernhardsson - 16 april 2021 23:00

Fredag och jag försökte återigen hinna med att träna innan lektionerna men tiden går fortare än man tror. Idag var det meet hela dagen och när de var klara så väntade besiktning av motorcykeln. Egentligen så hade vi tänkt att köra in på motorcykeln bägge två men jag tycker att bakdäcket ser ovanligt slitet ut. Vart kom det ifrån liksom. Framdäcket är nyligen bytt men bakdäcket är nog aldrig bytt men det var hyfsat bra mönster sist jag tittade. Jag beslutar att jag ändå åker in och besiktar men Ullis får ta bilen. Lite konstigt att korden börjar synas på sidan, det är ju inte så jag är någon banåkare direkt. Vi åker in och stannar först på Mio, då Ullis beställt lite saker och vi passar på att äta på Chopchop. En kille med munskydd vinkar och vi har ingen aning om vem det är men han kommer fram och tar av sig munskyddet och han säger att vi ändå inte kommer att se vem det är. Jag förstår inte riktigt då men sen, efteråt, trillar poletten ned. Han hade gått ned en hel del i vikt och vi som inte sade något. Den passningen får man ju inte missa! :-) Sorry S! ;-) Vi äter och sen är det full fart till besiktning. Eller full fart och full fart. Det är som däcket faller isär och man förstår ju att det har med åldern att göra. Det är ju en 2006:a och allt är säkerligen tillverkat 2005. 16 år gammalt däck och nu går det riktigt fort. Det syns kord lite överallt och det här blir pinsamt. 

Jag smyger fram och messar att jag är här. Sen får jag åka in och jag säger direkt att det kanske inte ens blir någon provåkning för honom. Han ser på däcket och hajar till! Oj då! Men jag kör försiktigt, sade han, och jag satte mig ned och bad till gudarna att jag ändå får smyga hem med motorcykeln och inte begära bärgning. Han kommer tillbaka och det blir förstås ombesiktning och jag FÅR åka hem om jag åker försiktigt. Nu tar vi gamla vägen och jag tiltar motorcykeln lite så den går på den bättre sidan mer. Men det sliter i ryggen och jag får växla lite. Väl hemma så ser däcket ut som en ren katastrof. Det är ren kord på typ två centimeters bred runt hela däcket men på sidan. Där jag inte ens kör och absolut inte nu då jag vet att det är dåligt. Det är som det faller sönder av att bara åka. Och även i mitten av däcket är det ren kord och nu beställer jag direkt ett nytt bakdäck. 

Jag borrar och mäter och donar. Tim jobbar över så vi lade ifrån oss telefonerna så att det inte skulle avslöjas vem som åkte i the Masked Singer. Roboten är ju rolig och det står mellan Nassim och Kodjo. Procentuellt sätt så säger jag 80% Nassim och 20% Kodjo. När Tim kommer så är det snabbt upp från källaren och vi kör igång. Tanjis kom ju rätt snabbt fram till Viktoria Silverstedt och det lär rimligt men precis innan det skall avslöjas så börjar jag vela med Lisa Miskovsky och när Nour också säger det så blir jag tveksam men bestämmer mig ändå för Viktoria och det gör även Ullis som är ännu mer säker. Jag hade noll koll på viktorias skidbakgrund så det höll på att lura mig. Så nu har jag tre rätta svar av fyra. Förra veckan var jag dock helt lost. Kul koncept men det borde ju gjorts något tävlingsmoment i typ Duo-appen där man kan tävla och få poäng ju tidigare man gissar.  

Av Niclas Bernhardsson - 15 april 2021 23:00

Torsdag och idag skulle jag väl hinna ta en promenad innan jobbet, tänkte jag. Men tiden gick rätt fort och mycket tid går åt till en kund med extremt mycket frågor. Det är rekord på kort tid och jag har ändå hållt på med Enklaresport i över 14 år. Det är förstås bara att gilla läget men lägger man ned över 20 timmar på något som kanske ger 500 kronor i vinst så är det förstås ingen höjdare. Dessutom så är risken stor att det blir problem då det är svårt att hitta rätt i både produkter och storlek. En klar förlustaffär men men... 

Men däremellan hann jag med att ta hand om lektionerna och kunden fick snällt vänta. Först var det på plats, i skolan, och sen tänkte jag precis bege mig hemåt när det kommer in några tjejer och frågar efter skolsköterskan. Jag förstår att det gäller Hennis, som jag hörde hade gjort illa sig på idrottslektionen. Dock inte min men då jag känner henne bra så sade jag att jag kan skjutsa henne till vårdcentralen då skolsköterskan inte var på plats. Jag tyckte det var bäst så hon inte gick och förvärrade något. Hon hade visst ramlat illa och kunde knappt stödja på foten. Så in i bilen och iväg til vårdcentralen. Jag släppte av henne och på vägen hem så ser jag att det är folk i matsalen och jag tänkte att jag kunde jag faktiskt passa på att äta då jag ser att klassen jag precis haft var där. Jag parkerar igen och går in lite snabbt och äter. Det blir bara lite grand men skönt att få i sig lite innan nästa lektion som dock är på meet. Väl hemma så gör jag mig iordning för nästa lektioner och sen hade jag en liten paus innan ett utvecklingssamtal. Jag går ned i källaren och lägger mig på golvet och skruvar loss en konsoll, som kom lite snett. Då ringer det förstås och man är ju andfådd och dessutom så ekar det så det låter säkert som om man vore i ett badrum. Nu var det i en tvättstuga. Han undrade säkert och jag förklarade att jag höll på att jobba lite i källaren. Det var en kund som trots att det knappt fanns något att beställa däremot gjorde det på typ en minut. Ullis kommer hem och vi äter lite och sen är det dags för henne att springa med Putte och Tanjis. Jag startar utvecklingssamtalet och det gick rekordsnabbt och jag börjar fixa lite mer i källaren. När Ullis kommer hem igen så duschar hon och vi åker en snabb tur till Jula, i Nyköping, för att köpa en till konsoll och några skruvar och pluggar. 

Väl därinne så letar vi lite och snart hittar vi en konsoll men var är skruvarna och pluggarna. Jag ser en ur personen och frågar lite snabbt var skruvarna och pluggarna är. Jag är absolut inte dålig på engelska men när han svarar "Sorry! I don´t speak swedish!" så blir jag lite ställd och när jag skall fråga vad skruvar heter så börjar jag lite tveksamt. I want screw.... Men vad sjutton! Heter det så, tänker jag. Screws and plugs... Jag vill inte förolämpa honom men han svarar snabbt på svenska att han bara skojar och att inte alls kan engelska. Jag vet ju att det heter screws and plugs men när jag sade det så lät det så snuskigt och fel. Efter lite velande vilka skruvar jag skulle ha så går vi då till kassan och då är han där i närheten och då vill han också skämta och jag hade tänkt svara "screw you" lite skämtsamt men det var ju andra personer där så det gick inte. :-) 

Efter Jula så beställer vi mat på chopchop och tar hem och äter hemma framför teven. Det blir Här är ditt liv och vi tittar klart på Leif GW och lite grand sen på Felix Herngren. 

Av Niclas Bernhardsson - 14 april 2021 23:00

Upp på morgonen och jag kände mig lite trött. Lite irriterad över det så jag klädde snabbt på mig och gick ut på en promenad. Nu jäklar! tänkte jag och traskade på rejält. Det var så jag blev hyfsat andfådd i backarna och väl hemma igen så hade jag snittat 8.46/kilometer Riktigt grymt och jag fick för mig att det gick fortare igår men det var visst en bugg. Nu blev det dock bara 1,85 km men ändå. Bra start och jag hann precis duscha innan det var meet. Alltid lite småkänsligt att berätta för eleverna hur det är men snart var vi igång ordentligt och det underbara engagemanget fortsätter! Det här nya projektet, som jag fick Corona-anpassa, har mottagits kanon. Jag har snott lite från kollegan och satt min egen prägel på. Det känns jättebra. 

Efter första lektionen så var det full fart till skolan och nu skulle jag förbereda för de sista proven. Det var fortfarande två klasser som inte hade gjort det och nu känns det som det var ett tag sedan. Så jag ville vara ute i god tid för att skriva upp allting som är bra att tänka på. 

Efter det var det lika fort hem för att koppla upp mig på lärarmeet. Det hanns med det också och sen kom Ullis och vi gick och handlade. In med lite mat och sedan ned och jobba i källaren. Jag blev supernöjd hur bra och fast konsollerna satt. Sedan inser vi att de nog kom lite fel så vi får göra om en hel del... Suck! :-) Nu kände jag hur luften gick lite ur mig och vi avrundade kvällen med lite te och teve. Funkar det också! Men hur skall man tolka effekterna av operationen? Jag tycker mig känna mig lite piggare men kan det vara placebo? Det är ju inte riktigt den aha-upplevelsen man skall få, enligt en del. Och läkarna säger ju att man inte kan anse att operationen var lyckad då de ventrikulära exraslagen fanns kvar. Men ibland kan de försvinna med tiden och det ungefär på den tiden som varit. Men hursomhelst så skall jag tillbaka och vad jag förstått så fungerar det typ "bara" för runt 60-70 % på den första ablationen. 

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28
29
30
<<< April 2021 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok


Skapa flashcards