Tisdag morgon och jag låg i sängen och bloggade lite om gårdagen då mobilen ringer. Jag blir lite fundersam över numret och svarar. Det är en person som låter lite stressad och undrar varför jag inte svarat på mailet. Nej, det har jag inte hunnit läst, svarar jag. Personen var uppenbarligen lite stressad över att jag inte svarat över ett jobberbjudande och då jag var lite nyvaken så behövde jag förstås tänka till men fördelarna verkade klart överväga så jag sade i princip ja direkt i telefon. Det var onekligen en annorlunda morgon och jag vaknade till ordentligt och kom upp. Vilket jobb det det handlar om skriver jag mer om då jag undertecknat. Hursomhelst så tog jag lite frukost och snart var det dags att dra igång lektionerna och jag förberedde mig lite inför dem. Jag kände mig taggad och jag ringde förstås Ullis och några av mina närmaste vänner och berättade. När Ullis kom hem så hade hon visst redan sprungit och det är förståeligt då jag inte våga utsätta mig för samma belastning och jag var nog mer sugen på att ta några kontroller. Men först var det lite mat och röj hemma. Tydligen så hade mina tankar varit på annat håll så jag tror att det mesta var ett mindre kaos. Efter det så röjde jag lite utomhus, på tomten, och Ullis fixade lite mer inomhus. Sen ville vi iväg och nu var det till Trosa för att åtminstone ta några kontroller. Jag hade fått facit på mail men man måste förstås ta kontrollerna på riktigt. Och en kontroll bommade vi faktiskt rätt rejält och på en annan så var det värsta myrstacken av nedhuggna träd som vi promt skulle ta oss igenom. Så det blev ett rejält pass och när min ena faster ringde så var jag rejält flåsig. Vi pratade lite om bland annat Jocke och de tänkte på oss, det var fint. Sen tillbaka till bilen och jag fick sopa av mig lite jord efter en liten kaning. Det är andra gången jag bommar en liknande kontroll. Man är så fokuserad på ett större berg så man missar en större fristående sten bakom en. Nåja, det var kul och jobbigt. Väl hemma så stannar Ullis till på Hemköp och jag går och förbereder mig för att ta motorcykeln till en kille i Hölö, som är duktig på att meka. Jalmen tyckte jag skulle ta hojen på släp men jag orkade inte utan tänkte chansa och åka sakta, sakta och hoppas att däcket skulle hålla. Egentligen borde jag även spänna kedjan men det orkade jag inte heller utan det kan experten fixa samtidigt. Men när vi skall åka iväg, med Ullis i bilen, så startar inte motorcykeln. Hmm, den har stått för länge. På nya bilen så är jag inte ens säker på var batteriet sitter så jag hämtar den gamla och startar upp motorcykeln. Det går på ett nafs och snart kan vi rulla bort men den är läskigt svårstyrd och jag vågar inte åka mer än 60 km/h, om det skulle hända något. Väl framme i Hölö så strular gps´n lite men till slut är vi framme och däcket är så gott som rent från gummi och det försvann fruktansvärt fort på slutet. Vi snackar lite grand och det verkar vara en ovanligt trevlig och dedikerad person och jag förstår varför Jalmen tipsade om honom. Så vi lämnar honom och rullar hemåt i Volvon. Det är som om jag är inställd på att åka försiktigt för jag har typ kört i en halvtimme på helspänn. Väl hemma så tittar vi på ett avsnitt av the Sounds och sen stupar vi i säng...