Söndag och både jag och Ullis hade sovit lite dåligt. Sorg och sen dåliga sängar på det. Vi kom upp lite sent och det var knappt att vi skulle hinna gå en promenad innan frukosten men vi satsade på det i alla fall. Frukosten var ju ändå öppen rätt länge. Lite kläder på och snart var vi ute och vi körde samma runda som vi tog igår med Lossan. Den var trevlig och idag fotade vi lite mer, det kändes bra. På något sätt så kunde man landa i tankarna då miljön var så fin. Vi höll 9:07 per kilometer och det är ju hyfsat bra och det smakade kanon med lite frukost. Sen ville Ullis träna och jag var lite sugen på att testa att springa ett varv, jag har ju varit lite väl försiktig. Ett varv på 2,7 km var ju lagom. Så fick det bli. Så började vi och jag fick en smärre chock. Det var tungt och jag kände verkligen hur jag gått upp fort på kort tid. Riktigt tungt och det på flera sätt. Men det funkade men skall det vara så tungt att andas, tänkte jag. Men sen släpper det och det ungefär efter tio minuter och det fenomenet känner jag igen sedan tidigare. Så en viss lättnad på slutet och det var ju skönt. Det blir 2,5 km och vi snittar 6.12 och det kändes ju bra. Det finns åtminstone hopp om livet. Efter det varvet så börjar jag att gå och det var bestämt sedan innan. Ullis fortsätter att springa och nu går jag 2,35 km och efter det går jag till gymmet. Där blir det lite gym och rörlighetsträning för axlarna. Rätt lätt men skönt att få igång min onda axel. Sen en skön dusch och efter det låtsas vi att vi skall röra oss hemåt och säger adjö till Sivan. Sen checkar vi ut och vi får ha kvar bilen i garaget. Därefter traskar vi runt i staden för att leta efter något att fika med. Efter att ha sammanstrålat i centrum så skiljs vi åt och familerna letar på olika håll. Till slut så dukar vi upp utomhus och försöker få med oss Sivan. När hon öppnar dörren så förstår hon inte riktigt varför vi är kvar men nu blir det lite sång igen och lite god tårta. Nu tackar vi för oss igen och nu är det på riktigt.

Vi stannar för att tanka och äter samtidigt lite mat. Både jag och Ullis äter väl max hälften och det var ju imponerande av mig att kunna lämna, kanske har jag bestämt mig... Väl hemma så stupar jag i säng men rätt som det är så kommer Ullis in och säger att grannarna verkar behöva hjälp. De är gamla och mannen har helt slut på energi och kvinnan får inte hem honom och jag får skjuta honom på hans rullator. Det är tufft att bli gammal. Det känns fint att kunna hjälpa till. Sen hem igen och efter lite vila så vill jag upp och plocka kontroller i Gnesta och Ullis hänger givetvis på. Vi passar på att lämna en leverans till en riktig krutgumma som dessutom precis har fyllt år så jag skickade med lite extra då jag känner henne väl.

Sen parkerar vi bilen på lämpligt ställe och börjar. Direkt så känner jag igen en flicka som jag haft men det snurrar lite i skallen för hon borde bo på annat håll men man kan ju flytta. Sen hinner vi plocka några kontroller innan jag ser en gammal kollega och vi snackar lite grand. Sen igång igen och nu springer vi på några gamla elever som verkligen har älskat mig och när jag känner att vi ligger lite efter så ropar Ullis att vi måste stanna. De hade visst sett ut som molokna hundar då jag bara sagt hej och dundrat förbi. :-0 Jag skäms och vi pratar lite grand och så kommer det jobbiga när de vill kolla om jag kommer ihåg deras namn och när har bytt skola så måste namnen liksom sorteras upp igen. Jag har ju ändå haft ca. 1500 elever. Nu blev jag lite ställd och med lite hjälp på traven så kommer jag ihåg och jag kommer ju verkligen ihåg dem och jag fick bevisa det. :-) Sen är vi igång igen och jag ser några elever till på vägen. Jag tror vi plockade tretton kontroller och det tar lite drygt en timme. En glass på vägen blir det och jag måste lära mig att stå emot lite mer. Bara för att Ullis tränar mycket hårdare och klarar av mer gott så betyder inte det att jag gör det. Men nu åker vi hemåt och det kändes bra att röra på sig. Det blev ändå långt över en mil idag. Typ 16-17 kilometer. 

På vägen hem, när vi lyssnade på Jockes låtar, så har jag mer och och mer börjat fundera på att göra en lite reunion av det gamla bandet. Undrar hur det skulle tas emot? Hmm... 

Vaknade upp och det kändes rätt tomt och tröttheten var påtaglig. Men vi kom ut på en promenad och när jag såg att det nästan var fyra kilometer så gick vi i några cirklar och stannade vid prick fyra kilometer. Vi stannade vi affären och köpte lite frukost och gick sedan sakta hem. Sen fick vi upp ungarna och snart var bilen packad och vi var på väg. Vi började med att rulla mot Gnesta och tanken fanns att gena över skogen, till Läggesta-korset. Sen så valde vi ändå att fortsätta på de mindre vägarna och vid Sparreholm så gick vi in på Fabriken och där var jag visst den ende som köpte något och det blev både skjorta och tröjor samt kalsonger. Sedan åkte vi vidare och nu hade regnet börjat falla och det rejält. Och vän av ordning kanske undrar vart vi var på väg och det var till Eskilstuna för att fira svärmor som fyller 75 år imorgon. Livet måste gå vidare och vi tänkte vara med på firandet och det var förstås bestämt sedan tidigare. Men visst var man klart påverkad och vi lyssnade lite på Jockes låtar man Tim hade även gjort en egen låtlista med musik som han visste att vi alla gillade. I Eskilstuna så gällde det att ha lite koll på var de andra befann sig eftersom födelsedagsbarnet var helt ovetandes om att det väntade en stor överraskning då vi skulle komma men även Ullis och Lossans bror Bejnas. 

Vi stannade först och åt på en hamburgerrestaurang och sedan installerade vi oss på hotellet och efter lite tisslande och tasslande så befann vi oss snart på Lossans rum och efter lite guidning var även Bejnas där. Nu kom Sivan och hon blev helt paff då hon plötsligt hör en massa som sjunger på henne och det var så man blev orolig. Men det var glädjetårar och vilken lyckad överraskning. Vi åt lite snacks och skålade. Sen gick jag och Ullis, samt Lossan, en liten promenad och vi hittade en fin runda som mätte 2,7 kilometer. Det var ruggigt fina parker och det kändes fint och man tänkte en hel del på Jocke. Sen så var jag och Ullis helt slut och det kändes som man gick på reserven och det berodde förstås på allt som hänt på slutet och i synnerhet på begravningen igår. Vi fick tyvärr tacka för oss och stupade i sängen. Eurovision stod på och det var som om man halvsov och kanske hörde lite då och då. Men när det skulle röstas så försvann man rejält men jag vaknade till precis i slutet och det var klart rafflande. Kul med Italien som vinnare och konstigt nog hette gruppen Måneskin då det var den danska basisten som fick döpa gruppen och det blev alltså månsken. Sen somnade jag visst igen och nästan gång jag vaknade var det någon film på och jag slog förstås av. 

Så var då dagen kommen och Ullis och jag började med att gå en promenad för att både skingra tankarna och få lite hälsofrämjande motion. Det blev en lagom sträcka på 3,5 kilometer och vi stannade vid affären och köpte lite god frukost. Sen satte vi på kaffe och rätt som det var, när jag passade äggen, så hade Ullis dukat upp allt och det såg ljuvligt ut. Hur hon hann har jag ingen aning om och alla blev lite chockade. Vi fick tjata lite på barnen och sen fick jag för mig att jag skulle hinna fixa klart med två paket då kunderna väntat länge. Jag bokade så att DHL fick hämta på altanen och öppnade en liten lucka till dem och snart var vi iväg. Kavajen satt tyvärr supertight och fastän jag tyckt att jag hållt igen lite på slutet så var jag spänd och svullen. All stress spelade säkert också in.

Vi spelade min sång i bilen och så var vi framme. Det blev mycket kramar och det låg sorg i luften. Så overkligt och fastän det gått fyra veckor så är det svårt att greppa. 

Så började ceremonin och det var fint och gripande och ett värdigt farväl. En kompis till Oliver sjöng en av Jockes låtar och även det var väldigt fint. Man fick ta farväl och tårar föll, så förstås även på mig. Jag kände honom lite längre fram och lite högre upp. Observerandes och närvarande.

Sen sänktes urnan ned och det var Lina, jag och Peter som sänkte ned honom och det var försiktigt och värdigt. Vi tackade och efteråt åt vi gott på Utsikten och skildes sedan åt. Ett fint farväl och de närmaste samlades hos Lina och Vicke utmanade mig på biljard och efter lite regeldiskussioner så var första matcherna avgjorda och snart så ville Vicke även utmana Peter men nu var det Peter som sänkte den svarta i fel hål. Och det fortsatte med fler matcher och vi satt sedan och pratade lite om allt möjligt. Då ser jag en till salu-skylt hos grannen rätt över och jag och Felix går bort och kollar. Det verkar vara en perfekt båt och samtidigt går ägarna ut och jag ser att sonen är min egen elev och det var lite lustigt. Vi pratar lite om båten och jag blev klart sugen men allt kostar ju. 

Väl hemma så landar vi lite och mot kvällen blir vi hungriga men ingen orkar tänka på att laga mat utan det blir hämtmat och vi åt det till the Masked Singer. Första masken av och det pratades om Ellen men jag hade ingen aning om vem det var men när de börjar lyfta så ser man håret och det blev tydligt. Men som sagt, ingen jag kände till. De två andra var ju klara sedan långt tidigare. Dock så hade nog Ullis läst Hans Rosenfelt någontstans och det kändes klockrent. Men vilken multitalang han verkar vara :-) Tim var tidigt väldigt säker på Daniel Norberg och jag blev långsamt mer övertygad och på slutet så var det rätt klart. 

Ullis och jag avslutade kvällen med att tända två ljus för Jocke och det var en väldigt fin plats han fick. 

Tack för den här tiden Jocke och du avslutade med ett hole in one. 

Torsdag och det var ovanligt segt och rätt som det var, sådär i lagom tid till första meet, så får jag en nysattack och den går inte över. Jag förstår ju att det är pollen men nu börjar det bli panik. Det är hög tid att börja lektionen och jag bara nyser och ser ut som sju svåra år! :-0 Jag börja skriva i ett dokumen, för att liksom kunna presentera istället. Men precis när vi skall börja så börjar jag att bli människa igen. Men texten var bra då jag ändå var så medtagen och jag kunde luta mig mot den. Efter jobbet så försökte jag jobba lite lätt med Enklaresport men det var svårt att fokusera. Sen kommer det leverans från UPS och det är både padelracket och grejer från Powerslide, härligt. För en vecka sedan så hade ingen i familjen ett racket och jag skulle minsann inte spela typ. Sen så har all ett racke var och jag beställde även ett par racketshorts. Men det var en skön känsla och vi kunde inte låta bli att lira lite i vardagsrummet.

På kvällen kom Peter, Anette och Emil. Det var trevligt och det blev lite samtal och jag drog på Stad i ljus och det blev lite härlig improviserad allsång Innan läggdag. Imorgon är det begravning och det känns overkligt och väldigt sorgligt. Tack till alla som tänker på oss! Kram!

Onsdag och jag kom upp bra och snart satt jag på motorcykeln mot jobbet. Jag valde att inte ta med så mycket då jag snart skulle vara tillbaka hemma. Dessutom hade jag planerat att prata lite med chefen efter första lektionen. Efter lite instruktioner och hjälp, då och då, så satt jag i solen  och njöt lite då eleverna var ute och orienterade. Ibland fick jag hjälpa till lite och när de droppade in så hör jag en tjej nynna på stad i ljus och jag tittar lite nyfiket på henne och ler. Då kommer hon på sig själv och säger att hon hade hört min sång till Jocke och att det var fint. Efter lite snack med chefen, och några kollegor, var jag på väg hem igen och snart var det meet igen. Under andra meetet så händer det dråpliga. En elev är ute och går och solen lyser verkligen ordentligt och det ser mysigt ut. Jag tar datorn och går ut mot hammocken men det finns inga dynor ute och på grund av vattnet som hänger i taket så vågar jag inte sätta mig utan går in. Jag känner mig nog lite trött men tänker inte så mycket på det. När jag går ut mot altanen så missar jag ett trappsteg helt och bara faller handlöst. Som tur är står en soffa där så både jag och datorn landade hyfsat bra men jag får ont i vänstra axeln och jag blir lite chockad. Minst en elev ser allt och undrar hur det gick och frågar flera gånger. Ja, herregud! vad var det som hände!? 

Efter meetet så var det ytterligare ett meet men med kollegor. Nu börjar jag känna mig rejält hängig och efter det så bara måste jag sträcka ut och jag kan knappt hålla mig vaken då Ullis ringer. Jag somnar och är rejält trött även då jag vaknar. Jag fortsätter att vara trött och när jag skall fixa lite med paviljongen så ser jag allt det gula och misstänker att det är pollen som spökar. Jag känner nog av sånt och på ett Stockholm marathon blev det extra tydligt. Jag var supersänkt i början och sen, efter ett rejält regn, så bara lossade allt och jag sprang om bra folk med ett jäkla fart.  Hursomhelst så blev det allt bättre och snart hade jag själv satt upp hela paviljongen och ställt fram möbler, det var skönt. Tim hade redan fått sitt nya padelracket och nu väntar vi på mitt och Ullis. Det jag beställde till mig, från Spanien, verkar komma imorgon men informationen om Ullis racket, som skall skickas från Sverige, är lite sämre. Men men, det borde ju inte ta längre tid. 

Det kändes som evigheter sedan jag var på skolan och det är förstås på grund av lovet och sedan var jag ju borta ett tag i samband med Jockes bortgång. Jag har för övrigt lyssnat en del på min sång till honom, det ger lite styrka. Det kanske låter lite konstigt men så är det i alla fall. Det är oerhört svårt att veta om det man gjort själv är bra men jag har börjat landa i att det ändå var en helt okej gest. Helt utan några hjälpmedel och visst kunde jag sjungit lite bättre men det kändes som det var good enough på både känsla och sånginsats. 

Hursomhelst så hoppade jag på motorcykeln och som tur var så kom jag på att jag glömt mobilen och hann vända tillbaka och hämta den. Väl på skolan så blev det förstås lite prat med kollegor och sedan kom några elever som hört nyheten och alla var så glada, det var roligt. Men klassen som jag hade först hade ingen aning och när jag tog upp det så bröt applåder och jubel ut, härligt. Hursomhelst så började jag nu med lite orientering och efter klasserna så var det bråttom hem för att koppla upp sig på meet och jag kom några minuter försent. Men det hade jag redan förvarnat om. 

När Ullis kom hem så fixade vi lite mat och sedan hade jag ett möte som jag drog iväg på. Vi kunde sitta ute så jag tyckte det var bättre än meet, den här gången. Efter det så kände jag hur orken var borta och det hände inte så mycket mer utan vi avslutade kvällen med att titta på Sverige springer, i sängen. 

Måndag och jag började med att författa ett brev till min egen klass att jag blir kvar på skolan och det dröjde inte länge förrän det droppade in lite härliga mail. Sen fick jag ägna mig en del åt Enklaresport, som helt klart kommit lite på efterkälken. Jag verkar dock ha klarat mig från några påminnelser och jag har börjat att betala rätt tidigt för att undvika sånt. Typ så fort jag får en räkning. Sen går timmarna och efter några försök till med att beställa blommor till Jockes begravning så inser jag att jag får åka ned till blomsteraffären istället för uppenbart så är det något fel på betalfunktionen. På affären förstår hon ingenting och det är lite svårt att hitta bra bilder på det jag beställde så jag fick leta lite på mobilen innan jag hittade sidan. Nu visade jag vad jag var ute efter och det gick ju bra manuellt också. När jag körde face-id så kom jag på att hon i affären nästan gick i taket första gången jag blippade mitt kort och hon trodde hon skulle bli lurad. Jag talade om att jag körde ansiktsavkänning nu så hon var med på tåget. Dock vet jag inte om hon förstod utan det blev nog bara värre. Hon var fullt inne med att se om det lös grönt på skärmen. Sen passade jag på att köpa lite blommor till Ullis, det skulle nog bli en glad överraskning när hon kom hem. Så jag ställde dem i vatten började med maten. 

Med lite mat i magen så åkte vi till Trosa och efter ett ärende så besökte vi Lina och kidsen. Jag kunde förstås inte hindra mig från att spela lite med dem och idag blev det både en vinst och en förlust. Givetvis så klantar jag mig och får lite felträff och den svarta jäkeln åker i hålet... :-0 Igen! Vicke är grymt försiktig när den svarta är i närheten och jag får nog lära mig från honom. 

Väl hemma så byter vi snabbt om och kör lite cykeln men idag är verkligen inte min dag. Jag känner mig slut och orkeslös och jag snittar typ 26,5 km/h och orkar mig precis ett varv runt på Tick-tock-banan. Mer än så blir det inte och det är 17 km. Ullis har fått upp ett bra tryck och hon körde nog en kvart extra och i bra mycket högre fart. Sen blir det Mästarnas mästare och fastän man visste vem som vann så var det kul att se. André var ju riktigt grym och var en välförjänt vinnare. 

Söndag morgon och vi hann inte med någon träning innan vi skulle iväg mot stan. Felix skulle titta på lägenhet på Söder och vi behövde även kolla garderoben till Jockes begravning. Sen hade visst Ullis haft kontakt med sin syrra Lossan och skulle överlämna lite saker till deras mamma. Det var alltså några saker som behövde fixas. Vi kommer iväg i rätt bra tid och vi landar först i Kungens kurva och Felix och jag går och köper till Tim och Ullis går in på H&M. Vi koller även lite padelracketar och de var dyrare än jag trodde. En koll på internet och jag ser att man tjänar typ 550 kronor om man beställer och vi smiter ut från sportaffären. Vi hann även en sväng och kolla köksutrustning på Elgiganten men även där svar det vara i fullbredd och Felix skall ju bo i en liten etta med begränsat utrymme. En mäklare skulle även ringa under dagen samtidigt som Felix skulle kolla en annan lägenhet. Chanserna verkar ha ökat till nytt boende. Sen köpte jag en krok på Clas Ohlson och Ullis var tveksam. Efter det var det vidare färd mot Söder och efter en rejäl felkörning så var vi på plats och vi började med att gå en promenad till Bastard Burgers. Av en händelse så lyckades jag se en glimt av loggan genom ett buskage och både Felix och Ullis undrade vad som hade hänt med min syn då jag pekade mot ett annat ställe än vad de trodde. Nåja, på håll är min syn fortfarande rätt bra. Det är värre på nära håll. :-) På vägen såg vi förresten Hasse Aro som satt vid ett fik. 

Jag chockade och valde veganskt och jag försöker nu dra ned på kött av kanske kända anledningar. Ligger det ärftlighet bakom släktens hjärtproblem så skall man förstås leva sundare. Efter det så var det bara att promenera tillbaka och vänta in våran tid. Vi hann se ett gulligt fik på vägen och det kunde vi besöka efter visningen. Så går vi då in och vi förväntar oss att det endast skall vara en visning varje kvart så döm av vår förvåning när det är typ 10-12 personer i kö. Jag frågar om det inte är det bokade kösystemet som gäller och hon menar att det är det men hon verkar maxa rejält. Vi kommer dock in ungefär i rätt tid och den ser absolut bra ut och planlösningen är suverän. För första gången. Så ingenting pekar på att den inte kommer dra iväg. 

Vi stannar till lite på Ikea, på vägen hem, och Felix kollar lite på kök och tiden drar iväg. Väl hemma så är vi alla trötta och Ullis lägger sig och vilar lite men jag vågar inte. Vis av erfarenhet så känner jag att det kommer bli en rejält tupplur så snart är vi iväg och skall plocka kontroller. Vi har ett gäng kvar i Västerljung och de ligger inte så strategiskt utan man får gå tillbaka typ samma väg eller gena och gå stora vägen. Vi plockar dem iaf och både är lite trötta så på slutet så gick jag en hel del på appen och genade rejält. Återigen rätt tuff terräng och det är klart svårare än förra gången. Så alla kontroller klara även i Västerljung och nu är det endast en kvar. Egentligen hade vi tänkt att spara den till en cykeltur eller en långpromenad men vi bestämde oss för att ta den också. Vi ställde bilen vid Åda och nu blev det ju en busenkel och kort promenad. Men vad ser vi? Det kommer en bil mot kontrollen och den vänder vid kontrollen och frågan är varför? Hade de varit och kolla på runstenarna eller var det en ovanligt lat aktion för att ta den sista kontrollen? Vi kände oss ju lata som ställde bilen vid Åda men det här skulle ju vara lite väl mycket. Frågan är om de ens kunde se bokstaven men det är mycket möjligt. Nåja, nu har vi tagit alla kontroller och nu blir det lite vanlig träning igen. Men det var en bra start för mig och jag tyckte det var kul.

Sen tittade vi på slutet av the Sounds och den var helt okej men skulle jag rekommendera den? Nja, jag vet inte. Om det till exempel stod mellan the Sounds och Snöänglar så hade jag valt Snöänglar, trots att den sistnämnda är rätt tung och jobbig.