Alla inlägg under maj 2021

Av Niclas Bernhardsson - 7 maj 2021 23:00

Fredag morgon och det kändes som om jag fortfarande var överfylld av känslor och behövde gråta ut. Men tiden började bli knapp och snart var det lektion. Jag försökte peppa och få igång alla men så fort lektionen var över och dataskärmen nedfälld så rann tårarna. Det var som om det bara rann över och det kändes lite skönare och bättre. Sen laddade jag om och nu var det fortsatt pepp som gällde och jag passade på att ta några mackor när det var lite lugnt. Begravningsbyrån ringde upp och hade fått tag i lite uppgifter för jag ville förstås veta vad som hade hänt Jocke. Ja, det ville vi allihopa. Så kanske man har lättare att gå vidare. Sen lite mat och jag laddade om för sista lektionen och i slutet, när jag avslutade, så kom Ullis hem. Sen gjorde vi oss iordning för att att åka en sväng till Stockholm för att köpa ett bord till Oliver, han fyller år snart och varför inte ge honom en present i förskott. Vi åker upp till Ikea och med munskydden på så inhandlar vi det vi skall ha och åker hemåt. Men det var lite väl billigt så vi stannade till och köpte ett presentkort på Biltema också. Efter ett stopp på Mc Donalds så var vi hos Lina, och barnen, och vi gratulerade Oliver. Han blev förstås glad och sen traskade jag upp till småbarnen. Var det idag jag skulle få stryk? Nja, det hoppades jag inte. Första matchen tog slut lite väl snabbt då Vicke sköt ned åttan rätt omgående. Sen var det en jäkla mass feglir då vi bara hade den svarta kvar och sen råkade jag öppna upp för Vicke och han tog chansen direkt. Jäkla, unge! :-) 1-1 och vi måste förstås ha en avgörande match och sen är det jag som klantar mig och har ned åttan... Grattis, Vicke! Hade det inte varit så ansträngande matcher så hade jag fortsatt spelat men idag var det han som var vinnaren. Sen hemåt och vi tog en liten promenad och jag passade på att logga in på Hitta ut, orienterings-appen. Normalt så får jag ju de rätta svaren men vi ville ta kontrollerna själva. Det kändes lite fuskigt att köra med appen men nu gjorde vi det. Man kunde lätt se var man var och hur man närmade sig kontrollerna. Men för de, som har lite svårt, så tror jag det kan vara bra. Vi tog runt sex, sju, kontroller och sen gick vi in och handlade och fixade mat till kvällen. Tyvärr så hade inte Ullis laddat ned appen och vi kom inte riktigt ihåg bokstäverna så vi bestämde oss för att gå samma runda imorgon. 

Så var det Tacos och the Masked Singer. Jag hann spela Primetime och åkte på sista frågan, som jag dessutom kände mig säker på. Vilket av följande länder är en monarki. Så fort jag såg Indonesien så klickade jag på det för det känds så himla rätt men det var istället Malaysia. Jag borde kanske lugnat mig lite. Nåja, vinsten idag var 88 öre... Och så var det the Masked Singer och idag var jag lite osäker. Johanna Nordström och Anders Bagge känns solklara men så var det då Korpen. Precis när det det skulle avslöjas så var jag 33, 33, 33 % säker på Joe Labero, Nikki Dee (med reservation för stavningen) och Robert Wells. Jag sade namnen i snabb följd och stannade på.... Nikkie Dee! Attans! Kul tävling och det är så att ledtrådarna istället förvillar. Man skall nog bara gå på sången, den säger oftast mer.

Sen var både jag och Ullis supertrötta så gick och lade oss. 

Av Niclas Bernhardsson - 6 maj 2021 23:00

Torsdag och första lektionen var på plats. Det regnade fortfarande så jag ville låta första löpningen utomhus vara frivillig så det fanns även möjlighet att springa inomhus. Två kilometer skulle man transportera sig med apostlahästarna och gärna i hyfsat rask takt. Några gick ut och när nästan alla var igång inomhus gick jag ut och kollade läget med dem. Jag passade på att själv springa två kilometer, då jag ändå var ute. Nu var knät tejpat så det kändes helt okej. Det var runt tio stycken som trotsade vädrets makter och när jag var klar så gick jag in och några var kvar. Efter att alla var klara så var det en hel del badminton och jag hoppade in ibland. Sen hann jag äta och det var en underbart god soppa. Det blev återigen lite djupa samtal och det känns som jag har hållt inne känslor för länge nu. Typ som jag måste få gråta ut. Men det fick vänta. Sen hem och ha en lektion på meet och efter den så fick jag hålla en lektion på meet via min mobil för att kunna hinna till tandläkaren, för en sista kontroll. 

När jag kommer hem så ser jag att klockan är lite över 16 och jag kommer på att jag glömt att posta ett brev och rusar iväg! Jag hinner precis posta det när mobilen ringer och det är Ullis som undrar om jag är ute och springer. Hon har förstås sett mig då jag rusade iväg. Vi äter lite och sen skall Ullis ut och springa och vill ha sällskap. Jag är egentligen inte alls i mood och vill bara landa men jag ställer upp och följer med på cykel. Nu började det bli bråttom. Larma av, hämta cykel, pumpa och jag fick komma lite efter dem. Så drar jag iväg och de har hunnit långt. När jag kommer ikapp dem så möter vi samtidigt min morbror och moster och med tanke på vad som hänt så stannar jag förstås. Jag vet inte vad det är men jag kan inte sluta prata och jag borde förstås landat i mig själv först. Nu kommer alla känslorna på en och samma gång typ. Sen iväg och känslan av att jag inte gråtit ut, på ett tag, kommer över mig. Men nu är det lite träning som gäller. Det tar ett tag att komma ikapp och i början var vägen nysladdad och väldigt tung. När jag är ikapp, efter motorvägsbron, vi körde Lundbyrundan medsols, så blev det bättre väg, iaf för att cykla. Så nu blev det väldigt, väldigt lugnt för mig. Men det var skönt att få lite luft. Väl hemma så var det som jag inte tålde så mycket, jag behövde egentligen gråta ut. Det var för mycket känslor som blivit instängda. Men de fick liksom vänta och vi avslutade med att bara kolla på teve och någon ny serie. 

Av Niclas Bernhardsson - 5 maj 2021 23:00

Onsdag morgon och jag hade först meet hemma och vädret har helt klart varit bättre. Men det hindrade inte flera elever att motionera utomhus. Sen iväg och väl på plats så hoppar jag in i min egen mentorsklass och försöker stötta lite. Men det känns som mycket av stöttningen går åt till att bara prata om livet. De är ledsna att jag försvinner och givetvis åt min brors bortgång. Jag förklarade att det inte är konstigt att jag försvinner men att jag hade haft förhoppningar att ändå vara kvar. Men då det visade sig att det blev en "paketlösning" så förstår jag det till fullo. 

Det blev även lite djupa samtal med kollegor.

Sen var det två idrottslektioner på plats och där fick jag verkligen lugna ned klasserna som typ skulle börja protestera och annat. Nej! De fick de verkligen inte göra och jag förklarade att det kommer att bli bra. Men det är förstås lite gulligt. Sen fick jag ut fem stycken i regnet och jag smet ut och kollade till dem och sprang själv två kilometer men kände klart av knät från igår. Jag måste tejpa det, det är helt klart. Sen in och några har lite kvar där inne. Man fick välja på att jogga 2 kilometer utomhus eller inomhus. De flesta valde förstås inomhus då det regnade. Sen var det dans och egna pulshöjande aktiviteter. Det blev en härlig blandning. Vid nästa klass så hade regnet ökat i styrka men jag förklarade att det är rätt skönt efter ett tag. En (!) gick ut och inomhus fick jag verkligen kämpa med att peppa alla. Den som gick utomhus behövde jag inte peppa det minsta och när hon kom tillbaka så hade hon visst sprungit ett varv extra och dessutom med riktigt bra fart. :-0. Efter det så kollade jag in några danser och hann spela lite badminton. Men nog sjutton hade jag tappat lite och en dubbelmatch avslutades med att det var jag som klantade mig! :-0.

Sen var det bråttom hem för idrottslärarmeet och efter det så tog jag och Ullis lite korv innan vi gick en promenad. Tyvärr så fortsatte det regna men lite regn har ju aldrig skadat någon, som Ullis sade. Det är sant. Vi traskade på och det blev ett mellanhårt pass på 3,5 kilometer och vi snittade 9,21/km. Sen in på affären och köpte lite till kvällen. 

Efter duschen så blev det 16 weeks of Hell och det är alltid kul. 

 

Av Niclas Bernhardsson - 4 maj 2021 23:00

Tisdag morgon och jag vaknade och satte på kaffe och gick och knackade på där Peter och A låg och sov. Jag sade att kaffet var klart och snart satt vi alla och åt lite frukost. Eller frukost och frukost. Vi hade inte så mycket hemma men de hade med sig lite eget och jag tog lite kvarg som var kvar. Snart så drog jag ut Peter på en promenad och jag var visst taggad så jag traskade på rejält hårt och han blev lite chockad. Kanske var det lite väl hårt och det börjar ju med en uppförsbacke så jag blev själv lite flåsig. Han var lite inställd på en rätt kort promenad men jag tänkte att vi går väl på lite och snart så körde vi på rätt hårt och snackade för fullt mellan andetagen. Det blev prick 5 kilometer och vi snittade 8.39 minuter per kilometer. Det var imponerande och en hel del höjdmeter på det. Nu blir Ullis irriterad, skämtade jag. Nä, svarade Peter och blev lite orolig. Nädå, jag skojar bara, fortsatte jag. Vi gick in och handlade eller det var nog mest han. Jag lade tillbaka min korg då jag inte kom på att jag behövde någonting. 

Sen kramade jag om dem för nu skulle de åka och jag skulle komma igång med meet. Det var lite jobbigt då många var besvikna att jag inte skulle vara kvar och många var förstås ledsna över min brors bortgång. Ja, det var tufft helt enkelt men jag kände mig starkare idag. Jag fortsatte att sjunga och spela in och ett tag så lyckades jag klart bättre med själva sången men klarade inte de höga tonerna. Det är som i golf, man sätter aldrig både utslag och puttar i samma spel, typ. 

Sen kom Ullis hem och hon ville förstås träna och hon undrade om jag vågade springa. Jag var också inne på det men hon gillade inte idén om att springa fram och tillbaka i skogen då jag inte ville springa längre sträckor på en gång. Det slutade med att vi gick en promenad istället och vi körde ut mot Fredriksdal. Hela Lundbyrundan sade jag nej till. Det är ju typ en mil. Men vi gjorde ett mellanting och det borde väl bli runt 7,5 km, tänkte jag. Det går rätt hårt och jag kollar klockan och vi håller samma tempo som jag och Peter, i morse, och då har vi nu haft hela långa backen. Ojdå! Det här fixar jag inte riktigt. Baksidorna stramar men jag tragglar på. Vi håller samma tempo hur länge som helst och när det går brant nedför så börjar jag att jogga lite och Ullis blir glad och hänger på. Det är jobbigare att gå nedför än att jogga och så känns det även då det går brant uppför så det blir alltmer jogg och förutom knät så känns det roligt och något jag längtat efter. Vi lägger in lite mer jogg och det är nästan så jag orkar springa hela långa uppförsbacken efter motorvägsviadukten, som kommer innan "strutsfarmen". Oj! vad röd du är, säger Ullis. Nåja, det är du också skämtar jag. Det är ju en tuff backe men visst kände jag att jag fick slita. Till slut är vi framme vid affären, där vi tänkt avsluta, och det blev prick 8,5 kilometer på en timme och tio minuter. Snittfarten blev 8.15 men då med lite jogg emellanåt. Annars hade den nog legat på runt 8.40-8.45 på hela. 

Dusch på det och sen åt vi lite jordnötter., tyvärr lite för många. Kanske inte den bästa starten på utmaningen jag fick från Peters fru. :-0


 

Av Niclas Bernhardsson - 3 maj 2021 23:00

Måndag och känslan av overklighet låg klart kvar. Jag försökte sjunga in en minneslåt till Jocke och jag valde förstås Stad i ljus men lite omgjord. Men den är ju så jäkla svår så det är tveksamt om jag vågar lägga ut den. Men å andra sidan så bryr jag mig inte så mycket om någon skulle ha åsikter om min sångröst, jag vill hedra Jocke och det har känts bra att sjunga. Tycker någon något annat så bör man ju undvika att gå in och läsa då. Dagen gick och det var lite speciellt att veta att Peter och Anette var inne och tittade på Jocke tillsammans med Lina och några andra. Jag hade bestämt innan att det fick räcka med en gång för mig och jag försökte stå fast vid det. Då fick jag även känslan att Jocke låg kvar i sin kropp, vilket jag inte känt då jag förut tagit farväl av andra. 

Sen kom Ullis hem och vi lyssnade på det jag sjungit in om Jocke och det var lite sorgligt. Vi tog kaffe på farstun och snart kom Peter och Anette och de gjorde oss sällskap. Jag spelade upp låten och det var lite sorgligt men Peter var inte så imponerad av sånginsatsen så det kanske stannar vid att jag har låten för eget bruk bara. De tyckte att det var fint att se Jocke. Vi åkte sedan ned och åt på La Piassa och sen avslutade vi med en promenad i skogen hemmavid. Peter fick lite minnen och sedan busade vi lite vid några träd. Han skulle försöka klättra upp men det var lite väl svårt. 

Efter det blev det lite te och vi somnade gott. 

Av Niclas Bernhardsson - 2 maj 2021 23:00

Söndag morgon och det blev nog en dag av samtal och eftertanke. Ullis och jag försökte komma upp i tid och idag skulle vi till vännen R, då hon fyllde år. Ullis skulle först springa och vi bestämde att jag handlar presentkort och varför inte göra det på Nora så blev det en bra promenad. Så fick det bli. Jag bloggade först lite om gårdagen, då de ändå inte hade öppnat, och sen var jag iväg. Av någon anledning så gick jag raka vägen förbi hagarna och sen passerade jag kyrkan. Tuffa backar och nu hade jag verkligen vaknat. Jag försökte hålla ett rätt bra tempo och det kändes i benen och flåset. Sen var det bara nerför och jag kom bakom en kollega som var ute och gick med sin dotter och hennes hundar. Men jag skulle ju in till Nora så jag behövde inte komma så nära men jag vinkade då jag passerade på stora vägen. In till Nora och de hade precis öppnat. Sjukt tur att jag inte kom någon minut senare för då hade jag haft fem stycken före mig i kön och nu gick det istället fort. Snart var jag iväg igen och nu fick jag uppförsbacke, vid järnvägsbron. Men efter den blev det bara platt då jag valde att ta den vanliga vägen. Nästan hemma så blir jag stoppad av Pidde som beklagade och vi pratade lite. Efter det så tryckte jag på och såg att snittfarten låg på 9.03 Då tänkte jag att jag inte ville att den skulle höjas och körde på hårt. Precis vid uppfarten så ser jag att snittfarten är 9.00 och det var ju kul men den hann faktiskt slå över till 8.59 precis då jag tryckte av. 4,3 kilometer. Sen ringde Ullis och undrade var jag var men jag sade att jag låg i soffan och då trodde hon att jag inte ens kommit iväg. Nädå, jag är redan klar, svarade jag. Så det blev inget sällskap av mig och nu var jag rätt slut. Det är hyfsat jobbigt att gå också. 

Dusch på det och snart var vi hos R och T och som vanligt så hade jag glömt att äta något. Attans! Det blir väl för mycket kakor nu, tänkte jag. Vi pratade en del och samtalet föll naturligtvis in på Jocke och det var jobbigt men nog välbehövligt att prata ut. 

Sen hem och vi pratade lite med grannen som förstås beklagade sig. Det var fint. Efter det så målade jag lite och vi ville kolla till Lina och barnen. Så vi åkte dit och jag spelade förstås lite biljard med Viktor. Jag hinner knappt knacka på dörren förrän han är ute vid bordet. Sjukt långa matcher och det slutade med vinster för mig men det kunde lika gärna varit han den här gången. Han imponerar med sin taktik nu också. Lite kaffe på det och sen behövde vi komma hemåt för att äta lite. Ingen orkade göra något så det blev hämtmat och under tiden målade jag lite till. Att jag ens funderade på om jag skulle måla taket! :-0 Det blir en väldig skillnad. 

Sen åt vi och tittade lite på teve och snart gick tiden och alla kröp till kojs. 

Av Niclas Bernhardsson - 1 maj 2021 23:00

Lördag morgon och jag hade sovit rätt dåligt. Men idag var det kalas för lilla Jossan så först skulle jag och Ullis gå ut och gå. Vi hade ingen egentlig plan men jag ville gå i skogen. Skönt väder och vi började gå mot Hasse Pedal-banan, den gamla tennisbanan som man för länge sedan kunde hyra. Sen blev det alltmer så att man plankade in. Där knockade jag förresten min bror med en tennis-smash och jag hade även sönder ett dyrt tennisracket där. För att börja i rätt ordning så spelade jag tennis med min bror och några kompisar. De var ju i Jockes ålder så jag fick ju hålla igen lite och jag var rätt duktig på tennis. Så kommer en höjdare och hela min kropp skriker ju att jag inte skall smasha eller var det verkligen hela kroppen? Nja, kanske inte för rätt som det var så drar jag bara på och det blir en stenhård smash rakt i huvudet och han börjar snurra som björnen Baloo och sen faller han ihop någon sekund innan han reser sig. Han verkar lite groggy och vi får inget riktigt svar på om han svimmade någon sekund. :-0 Och det där med det trasiga racketet då? Det var då jag spelade tennis med någon och det var varmt, soligt och mycket flugor. Det sistnämnda irriterade mig till max och sen kommer ett smash-läge och jag får solen i ansiktet och missar hela bollen och i samma rörelse så drar jag iväg racketet mot en järnpelare så racket blir böjt. Att jag sedan sålde det för 400 kronor skäms jag lite för fortfarande men det var klart spelbart.... Det får väl räknas in som ungdomssynder. Hursomhelst så passerar vi en äldre kvinna då vi går uppför backen eller rättare sagt så vek hon in på en stig precis innan vi skulle passerat henne. Vi hade inte riktigt sett stigen innan och blev sugna på den men då skulle vi kommit efter henne. Vi går in i fårhagen och jag kollar lite till vänster för att se om jag såg henne men hon verkar försvunnen. Hon kanske gick in i ett hus, tänkte jag. Vi trycker på i backarna och det drar i baksida lår och bägge flämtar lite då det är bra kuperat. Sen testar vi en ny stig och kommer ut där duktiga cykel-Simon är uppväxt och man kan klart se spåren efter hans framfart. Sen in i nästa skog och vi går mot vattentornet och Nygårdsplatån där vi går upp i backen längst bort och nu har vi helt klart fått ihop några kilometer. Vi fortsatte genom skogen så vi kommer ut vid Stenåldersvägen. Sen raka vägen hemåt och mobilen ringer. Det är morbror L som ringer och vi bestämmer att vi ringer upp då vi kommer hem. Det blir 5,3 kilometer på 53 minuter vilket ger en snittfart på strax under 10 minuter per kilometer. Sen pratar vi lite med L och hans fru B och det är förstås chockade och mycket ledsna över det som har hänt. Man vet inte riktigt vad man skall säga.

Efter det gör vi oss iordning för kalas och vi hade tvekat lite men det var fint väder och man skulle sitta utspritt i trädgården. Det var trevligt och de visste också förstås vad som hade hänt men fokus låg ju förstås på att gratulera lite Jossan. Som vanligt så hade jag glömt laktostabletterna så vi stannade och köpte en chokladboll innan till mig. Det räckte gott och väl. Vi var kvar rätt länge och det var kul att snacka med alla, det var ju ett bra tag sedan. 

Sen hem och vi stannade och åt på Chopchop och det smakade som vanligt helt perfekt. Nu provade jag att beställa vi appen och det var klockrent. Sen hemåt och vi åkte först till Lina och kollade av läget. Jag spelade lite biljard med Viktor och helsicke vad han har höjt sig! Han lyckades vinna första två matcherna, den första klantade jag mig på men den andra vann han med riktigt bra spel. Så höll det på och det var ofta helt jämnt på planen. Till slut blev det totalt 4-3 i matcher till mig men det var galet jämnt. Förra gången var det mer utklassning, vad månde bliva! :-0. Nio år gammal och det är sällan jag får stryk, om jag får skryta lite. :-) Jag får bli hans tränare. 

Sen lite kaffe och efter det åkte vi hem för att landa lite. Det blir långa dagar. Det var visst Let´s dance på teve men vi orkade inte titta och snart började Zlatan och det var klart roligare. Helt okej match men han borde gjort en balja. 

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17
18
19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Maj 2021 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok


Skapa flashcards