Så var det måndag och dags att börja summera skolåret. Det brukar alltid vara ganska massivt men det blev lite lugnare idag och det var behövligt. Samtidigt så hör de av sig från sjukhuset och vill ha lite uppgifter om min far så att de kan gå vidare om hjärtat och förstås även om han hade bikuspid aortaklaff. Jag behöver få fram pappas fyra sista siffror och jag kommer på att jag kan ringa till begravningsbyrån och de hittar direkt i sina journaler och ringer upp omgående. Så var det löst och jag får vänta och se vad de kommer fram till. Sen är det fortsatta möten med kollegor och man kommer på att några skall ju sluta och några nya skall komma in. Det är dock fortsatta meet. På kvällen så är jag helt slut men nu väntar möte med revisorn och sånt är alltid lite småjobbigt men hon är både grym och trevlig. Vi får sitta i rätt många timmar och på slutet så går ögonen i kors och när det skall räknas fram hur mycket jag är skyldig staten så är man alltid orolig men det slutar på en siffra som är hanterbar och det var skönt. 

Söndag och idag var det Stockholm som gällde igen då vi skulle kolla på lägenheter till Felix. Tim hängde med och hoppade av hos en kompis, i Liljeholmen. Det är tre lägenheter och vi hann även äta lite mat. Sen hem och Felix budade lite men sen var det över 2,6 miljoner igen. Det blev rätt sent och Ullis och jag tittade på dokumentären om Pistorius igen. 

Lördag och för Ullis är det fortsatt övertid. Jag hade själv tänkt att komma igång och fixa en massa men orken fanns inte där så det hanns inte med så värst mycket. Vännerna R och T skall komma över så tanken är att vi skall köpa lite fika men rätt som det är så kommer Tim och säger att det är padel inbokat och att Ullis också är med. Besöket blev visst uppskjutet några timmar och först var det alltså en timmes padel. Det var ju roligt och jag var absolut med på det. 

Återigen fastnade jag lite i "the Legends of tomorrow" men sen blev det bråttom och jag packade lite snabbt och sen var vi iväg. 

Ullis slutade prick 14 så hon skulle komma några minuter sent men jag och grabbarna körde förstås två mot en, i början. Det var mycket yta att täcka och ibland var det omöjligt att vara en men det var absolut möjligt och man fick jobba hårt. 

Sen kommer Ullis och vi hann spela tre set så alla fick spela med alla. Precis när sista matchen är avgjord så kommer nästa gäng och då är det typ två minuter kvar så vi börjar packa ihop. Gänget efter var för övrigt en elev samt hennes pappa som också kört en Ironman. 

Vi åker hem och fixar lite mat och Tim köper fika. Sen, efter maten, så fikar vi med R och T och mitt i samtalet så får jag en notis från Aftonbladet och jag vet inte varför jag måste kolla men jag bara måste och då möts man av det chockartade beskedet att Christian Erikssen fallit ihop på planen och dessutom drabbats av hjärtstillestånd. Jag kommer i det närmaste i chock och går in till Tim som tittar på matchen. 

Efter fikat så handlar mycket om händelsen och jag kan inte hjälpa det men det är så sorgligt och jag gråter lite då och då. Sen kommer besked om att han enligt uppgift mår bra men varför i helvete skall matchen återupptas? Det är väl självklart att några av spelarna kan klara av att fokusera men i det stora så måste man ju förstå att det är för känslomässigt för många. Det var ju mycket känslor även för oss som tittade och man kan bara tänka sig hur det var för dem på planen. 

Fredag morgon och nu var det dags att skicka iväg eleverna på sommarlov. Jag kom iväg i bra tid och förberedde lite i klassrummet med lite sommarhälsningar och försökte piffa med lite små medel. Vi skulle ju heller inte vara så länge i klassrummet utan jag och min mentorskollega hade en liten utflykt till ett berg i åtanke. 

Det blir ganska lagom med tid och jag behövde inte stressa. Dock kom kollegan lite sent så det var bra att jag var i tid. Efter att ha samlats i klassrummet och lyssnat på tal från rektorn så var det då dags att bege sig iväg. Det gick smidigt och ingen snubblade på några rötter och snart var vi uppe på toppen. Vi fikade, tävlade på Kahoot och sedan fick eleverna betygen. 

Väl tillbaka på skolan så blev det lite kaffe med kollegorna och sedan önskade vi varandra trevlig helg för vi skulle ses lite i nästa vecka också. 

När Ullis kom hem så åkte vi in till Nyköping, käkade och kollade på några husvagnar. 

Näst sista dagen, innan skolavslutningen, och jag gav verkligen allt på jobbet men när jag kom hem så bröt jag bara ihop. Jag vet inte vad det var men alltför mycket hade hänt på slutet. Det var förstås Jockes bortgång men även mina egna väntade besked om senaste hjärtundersökningen. Förra fredagen så fick jag besked om att jag inte bar på någon ärftlig åderförfettningsgen och läkaren var positiv och menade att de problem jag har går ju att fixa. En ny klaff och sådär. Och extraslagen skall man ju få bukt med. Jag hade en känslomässig storm och både grät och var arg. Som om jag inte kunde kontrollera vad jag kände och jag ville komma igång med träningen igen. Under dagen hade jag laddat upp för att springa ikväll men det var helt omöjligt och kroppen värkte och jag var bara tvungen att landa. Så en tung dag och jag visste knappt om jag skulle orka gå till jobbet imorgon. Men fick jag bara lite sömn så skulle det väl ordna sig. 

Ja, det går ju alltid fortare än man tänkt och rätt som det var så är det rena rama spurten mot sommarlovet. Jag har kört en enkät med klasserna och helt klart så tycker de att vi hunnit med mycket, trots Coronan. Så det får jag känna mig nöjd med. Ett tag, vid själva omställningen till distansundervisningen, var jag orolig att det skulle bli pannkaka av allting. Det gäller helt klart att vara flexibel och det gäller väl allt i livet. 

Nåja, det gäller att lära och gå vidare. Hela tiden! 

Så messar Ullis och tycker att vi borde åka och köpa glass, hon har visst sett något instagraminlägg, och jag är absolut på! Dock har jag missat att det börjat regna och det var för att jag idag satt i källaren och jobbade. Men, men... Lite regn har ju inte stoppat oss förut och är man sugen på glass så är man. 

När Ullis kom hem så åkte vi direkt och nu var det inte direkt någon kö. Vi sätter oss i bilen och det är ju verkligen superlyxigt och inte mycket slår glassen från Stenersborg, om något! Inte ens Kellys Gelato faktiskt. 

Vi börjar åka hemåt och nu rann all ork ur oss och vi orkade inte göra mat så vi stannade vid Vita villan och åt. Det brukade ju vara så gott där men idag var det inte alls samma klass på pizzan och inte heller Ullis var riktigt nöjd. De kanske har bytt bagare. 

Väl hemma så behövde vi sträcka ut oss och det dröjde inte länge förrän vi sov som grisar! Som tur var så hade vi alarm på men det blev många snoozningar. Sen makade vi oss till affären och köpte lite till Tim som började tidigt och fick en väldigt lång dag. Och själva köpte vi lite till kvällen för att titta på teve. Eftersom "Storken" verkar vara slut så fortsatte vi att titta på dokumentären om Oscar Pistorius och den är helt klart intressant men lite långrandig. Nu börjar jag att komma ihåg att han faktiskt blev fälld. Det är väl bara att googla iofs. Men ögonlocken blev tyngre och tyngre och snart förpassades vi in till sängen. 

Tisdag och jag hade nog varit både förväntansfull och lite orolig inför att dra igång klubbträningen igen. Förra tisdagen så smygstartade vi ju lite grand men det var mycket egen träning och inte så uppstyrt. Nu skulle vi dra igång det officiellt igen och själv har jag ju haft det rätt tungt. Men jag längtade verkligen och risken är att man är övertaggad. 

Ullis och jag åt lite och sen blev det lite bråttom. Vi tog upp Tanjis på vägen och Ullis och Tanjis plan var att först vara med på nybörjarträningen och sedan springa hem. 

Vi kom fram lagom tills det skulle börja och det var redan väldigt mycket folk då innebandygäng och Friskis och Svettis var där. Vi börjar att dra igång nybörjargänget och jag hade väldigt tunga ben och frågan är om inte pollen drar ned mig och det rejält. Vi joggade två varv och det var knappt att jag orkade det men jag tänkte att det borde nog släppa. Sen löpskolning ett varv och sen började vi med att köra intervaller och det blev 3x300 meter med gåvila en minut. Pang och jag tyckte det var sirap i benen. Det blev tre stycken och sedan nedjogg en minut innan huvudgänget skulle samlas. Jag inser att jag får ropa högt då det är full fart med musik och efter instruktioner så var vi igång med fyra varvs uppjogg och det tog emot. Sedan löpskolning ett varv och sen började vi. Jag viker rätt snabbt av och fotar och filmar lite istället. Sen låter jag Tokan ta över och det kände jag mig trygg med. Det gällde dock att ha koll på honom för det var svårt att göra sig hörd. 

Ullis och jag avslutade med att kolla lite på dokumentären om Oscar Pistorius och vad skall man tro? Nu kommer jag inte ihåg hur det slutade så det blir lite spännande igen. 

Måndag morgon och det var bra att jag hade ett inplanerat besök hos kiropraktorn för idag verkade vara en seg dag. Jag som planerat att göra så mycket. Jag blev till och med sen iväg men jag är i alla fall i tid till inskrivningen, i receptionen. Gott nog! Sen är det då dags och han går igenom nacken som vanligt och det är ju läskigt att bli knäckt i själva halsområdet. Men det blir hela tiden bättre men nu bokade vi in en tid till sjukgymnasten också så jag har lite övningar att jobba med. Styrkan har ju helt försvunnit då jag inte kunnat använda vänsterarmen på rätt sätt. 

Sen iväg och hem. Nu skulle jag göra så mycket men det hände liksom inte så mycket. Det blev lite mer kaffe och sen fastnade jag lite framför teven och jag var allmänt seg. När Ullis kommer hem så säger jag att det känns som om det fortfarande är pollen som besvärar mig och hon har letar fram några allergitabletter och jag kände en klar skillnad efter någon timme. Vi åt lite mat och tog sedan bilen till Stensund där vi tänkt gå en promenad och dricka lite kaffe. Vi hinner inte komma så långt förrän vi ser några vi känner igen och pratar. Den ena är en gammal kollega till mig, från då jag jobbade på Skärlagsskolan och den andra hade jobbade på dagis, då barnen var små. Sen iväg igen och vi tog kaffet på bryggan och satt där en lång stund. Vi märker att det är några som badar på andra bryggan men sen ser vi en kvinna som verkar badat klart och Ullis nämner något att det kanske är Tanjis och jag känner igen hennes kroppshållning och rörelser. Jag är ju lite skadad på det sättet så att jag känner ju igen små skillnader i hur armföringen är och sånt. Ullis messar och visst är det Tanjis. Då vi precis skall gå så passar vi på att göra henne sällskap en liten bit. När vi viker av så ser vi en annan stig och den bara måste vi testa. Efter en liten bit så kommer vi till en minnessten och det är visst en båt, byggd på just Stensund, som förliste 1950 och 15 stycken elever omkom. Jisses! Det är som om jag kommer ihåg att jag sett stenen förut men det måste varit länge sedan. Vi kommer rakt mot parkeringen och vi åker hemåt. Vi passerar affären och vi bestämmer oss för att det får bli en liten filmkväll och köper oss lite gott, man måste unna sig ibland. Vi börjar att se på dokumentären om Oscar Pistorius och den börjar ju intressant men snart så verkar den sega till eller om det var vi som gjorde det.... Snark!