Med risk för att vara lite djup men ibland måste man reflektera och sätta saker i sitt sammanhang. Mycket har hänt och jag är fortfarande mitt i det. Som det verkar så har jag inte samma problematik som satte stopp för både min far och min bror men det är ändå jobbigt att inte riktigt fått svar på allting och just nu har de ännu inte fått stopp på mina extraslag som orsakar att jag så lätt går sönder och liksom går ned mig. Som det verkar så kan jag kompensera rätt bra genom att köra hårt men läkaren tyckte att jag skulle vara försiktig men efter det så känns det som om det rasat och med sorg på det så har det gått fort utför och jag har både gått upp i vikt och fått mer problem med kroppen. Dessutom verkar varje liten motgång ta mångdubbelt på mig så jag försöker verkligen vara positiv och det så ofta det går. Men ibland går det inte alltid och då får man bryta ihop. Jag tycker dock att jag kan balansera på rätt sida. 

Idag var det lite av en sådan dag att jag liksom föll över kanten och det blev lite gråt och lätt förtvivlan. Kanske tyckte jag synd om mig själv men det får man väl göra ibland, tycker jag. 

Dagen började i alla fall med att jag tog tag i en del beställningar och jag fick iväg en rätt dyr skate men det sura var att kunden redan betalat då det var ett byte av storlek. Sen var det lite hjul, skydd och ett flipbelt. Jag bokade hämtning men dagen gick och DHL kom inte. Men vad sjuttsingen, tänkte jag. Jag råkade glömma mobilen några gånger och en gång hade visst DHL ringt och pratat in men jag fick för mig att det var en kund som undrade hur det gick med en beställning som fastnat i Kina. Jag kände att jag behövde lite lugn så jag väntade med att lyssna av meddelandet. Det var i alla fall DHL som ringde och beklagade att deras sommarvikarie låg långt efter och att de fick skjuta på hämtningen tills imorgon. Nåja, det skall väl ingen kund dö av, tänkte jag. 

Det blev även lite filmserie och en sekvens tog hårt på mig då de sörjde en person som dog. Egentligen är serien lite larvig men de är duktiga på att beröra och det känns som om jag bara måste se klart på den. Jag vill INTE rekommendera den för den är egentligen rätt dålig men jag har fastnat i den nu. Det är the Legends of tomorrow. Men min hjärna gillar helt klart tankar på rymd och tid.

Sen fixar jag iordning lite kaffe, mölk och skall åka till affären och köpa mat för att sedan ta mig till Stensund där Ullis skall möta upp. Men på affären så kommer jag ihåg att jag glömt badkläderna och åker hem igen. Nu är jag lite sen men Ullis låter mig veta att jag kan ta det lugnt. Väl framme och vi pratar om livet, äter lite god mat och vi skippar badet då vi är lite sena för kvällens klubbträning. 

Fort hem och byta om och nu glömmer jag mobilen och det är lite surt då jag skall ha den för att ta tid på intervallerna. Målet var att coacha och eventuellt springa med första gruppen men var är alla? Det är bara en pappa och son som brukar vara där på somrarna. Jag pratar lite med dem och sen joggar jag och Ullis lite. Det känns tungt men börjar släppa efter ett tag. Det kändes som om det inte skulle gå att springa alls så det var ju positivt. Det blir lite tungt på slutet och jag stannar vid 2,5 kilometer, det fick räcka och var ändå ett fall framåt. Soleksemet hade böarjat lägga sig så fastän det var soligt så slängde jag av mig jacken efter några varv. 

Sen kom huvudgruppen och Ullis fortsatte att jogga lite och jag pratade lite med pappan. 

Efter det så tackade vi för oss och nu åkte vi direkt till Stensund för jag hade fått för mig att jag råkat packa upp Ullis badkläder och lagt de kvar. Men när vi kommer fram så är det inga där och efter en kort stund så kommer vi på att jag ju hängde upp dem i badrummet då de vara lite fuktiga från dagen innan. 

Vi badar ett bra tag och det är riktigt skönt och välbehövligt att kyla ned kroppen. 

En rätt bra dag ändå med tid att landa och ladda batterierna. Nu längtar jag efter lite semester med älsklingen!