Måndag. Ja, vad hände här, som jag skrev om sist. Jag tänkte underlätta lite för mig och samtidigt kommer det ju ett prov i orientering. Så det passade ju bra att vi körde orientering hela veckan men samtidigt drog jag igång ett jätteprojekt med att göra en hel föreläsning själv. Dessutom OM mig själv, det kändes helt klart lite läskigt. Jag jobbade en massa timmar igår med föreläsningen och kände väl att det borde räcka. Det finns ju egentligen hur mycket som helst att skriva om då de flesta av tävlingarna är utmaningar och dessutom en annat också i livet. Det fick dock inte bli för långt och jag hann inte ens gå igenom det innan det var dags att köra igång. 

Först var det min egen mentorsklass och de satt som tända ljus och jag började nästan att fundera på om de var chockade över hur dåligt det var. Men de tackade och sade att det var jättebra och jag frågade faktiskt om de menade allvar. Ja, svarade de i kör! Wow! Vilken boost! 

Sen var det orientering och det blev förstås intensivt vid genomgången men sen kunde jag bounda lite med elever som var på fritidsgården och jag hann dessutom läsa på lite om genus.

Tisdag. Nu var det återigen föreläsning och den klassen slutade med att klappa. Oh, vilken kul respons. Om någon undrar så handlar föreläsningen om hur man kan tackla motgångar och jag börjar med att berätta om mitt liv och uppväxt. Hur jag blev fastspänd i sjukhussäng samtidigt som läkarna skickade hem min föräldrar och jag började stamma kraftigt som resultat av det. Sen hur jag kom vidare och hur jag klarade av tävlingar som Järnmannen och vilken motivator det var när folk inte trodde på mig. Och så vidare. 

När det var dags för möte så visar det sig att det handlar om samma tema som jag pluggar inför och det var ju riktigt bra, vilken bonus!

Onsdag. Det börjar känns riktigt bra men när jag kommer till skolan så hittar jag inte min kollega som skall vara med på stationen med styrketräning. Det är avslutande dag i Hälsotemat, som vi har kört med våra åttor. Han hade missuppfattat mig då jag igår sade att allt var lugnt. Men nu skulle ju alla vikter fram och det tar ju tid. Jag hittar honom i ett klassrum och sen är det full fart. Vi blir några minuter sena men sen är det full fart på klasserna. 

Sen är det avslutande Skoljoggen och eleverna är riktigt duktiga och jag själv sprang med i ganska många varv. Lägg därtill att jag provsprang två varv innan för att kolla så att det fungerade och givetvis gick jag och lade ut koner också. Egentligen var det inte jag som arrangerade själva joggen men jag hjälpte till. En snabb koll på Runkeeper visade att jag fick ihop lite över fem kilometer. Av någon anledning blev jag superstel och låg på energi. Det är ju inte så jättelångt men allt hänger ju ihop. Lite stressigt var det ju och jag tål ju inte stress på samma sätt just nu.

Vi avslutade med ett stort personalmöte och sedan i arbetslagen. 

Väl hemma så hade jag ett trevligt utvecklingssamtal och sedan blev det mat och sedan lite mys framför teven. När vi skall lägga oss så ser jag att Milan spelar mot Liverpool. Zlatan ser inte ens ut att vara med på bänken, på grund av hälskadan, så jag tänker att jag stänger av. Men matchen ändrar karaktär och det är svårt att slita sig. Det är ju en sjuk första halvlek och snart sitter Felix där också och vi gör varandra sällskap. På något sätt så har Milan lyckats vända och jag vet just nu inte hur det gick i andra halvlek för jag tvingade mig att gå och lägga mig i halvlek.