Fredag och jag försökte avsluta snabbt och eleverna var duktiga och hjälpte till att få undan på allting. Jag körde lite lekfullt då de kämpat så hårt på Skoljoggen, tidigare i veckan. Sjukt bra drag under lektionerna och jag kunde bara njuta. Det är så jag skäms över att det känns så lätt på lektionerna men kanske kan jag ta åt mig lite grand i alla fall. Jag öppnade upp rätt ordentligt i veckan och vände typ ut och in på mig själv. Så eleverna såg att jag var mänsklig och det är nog aldrig fel. Hursomhelst så var det full fart hem och nu skulle vi iväg med husvagnen till Jönköping för att vara funktionärer och förstås sen titta på loppet. Jag hade själv inte sett ens ett mail men förstått av Ullis att vi skulle vara med på själva simningen. Tyvärr hade vi fått lite för lite information men det löste sig bra ändå. Grymt jobb av Ullis som fixat allt. Vi fick stå vid en verkstad hos han som var simchef och när vi närmade oss Jönköping så ringde vi och fick adressen. Lite småjobbigt med larmet men det var ju inga konstigheter egentligen. 

Efter lite snack med både man och hustru så installerade vi oss och åkte sedan och handlade lite. Tyvärr hade vi inte riktigt hunnit sätta oss in i hur värmen fungerar i husvagnen så det började med att vi fick börja läsa instruktionsboken. 

Vi bäddade ned oss och huttrade men snart var det nästan för varmt. 

Klockan ringer tidigt och den stora frågan var om det ens skulle bli någon simning. Det talades om temperaturer på runt 14 grader och det är ju riktigt kallt. Efter frukosten så drog vi iväg och först var det strul att hitta någonstans att stå men sen hittade vi samma parkering som vi stod på sist, då vi kollade på loppet. Några minuter sena kom vi fram eller egentligen inte då vi skulle stå vid swim exit. Vi träffar våran chef och får instruktioner. Ullis och jag väljer att ställa oss närmast vattnet och det kanske inte var så genomtänkt då det är då man skall ned och hjälpa de som vill. 

Vi får höra att simningen blir avkortad till endast 750 meter och de som är duktiga på att simma eller vill få en riktig distans blir lite sura. Men sur blev även jag, dyngsur alltså. 

Första simmaren upp och han bara möljer upp och jag är dränkt direkt. Oops! Nåja, det känns inte så kallt för vattnets kyla bryts ju ganska snabbt då det kommer upp i luften. Så fortsätter det och det är så pass att de bakom mig reagerar och då kan man ju bara tänka sig mig och Ullis som står närmst. Snabbsimmarna valde dock närmaste vägen och det var via mig.

Man levde sig in i det och man peppade och varnade för en kant. Någon fick hjälp men ibland så ville de inte fastän de vinglade rejält.

Sjukt kul och eftersom det var avkortat och klart färre deltagare så var det relativt snabbt avklarat och nu kunde vi gå och heja istället. Man torkade relativt snabbt på benen men det var värre med skor och strumpor. Handskarna lämnade jag kvar på tork och vi gick senare och hämtade dem. Dock inte mycket torrare. 

Kompisen Katten Jansson imponerade rejält och man fick en rejäl boost! Han har gått från att precis klara en olympisk till att verkligen kunna forcera på en halv-IM! 

Efter mycket fika med Peters supportergäng så tackade vi för oss men vi hann även heja lite på Tullare som är en riktig maskin. Det går liksom inte att hålla koll på alla hans lopp men det är många....  :-) 

Så vi åkte till husvagnen och jag bytte strumpor och fick på mig lite nya kläder och sen tackade vi för oss. 

Snart rullade vi hemåt men det blev några stopp då jag var kall och frusen. Några Red Bull gjorde dock susen för sista biten gick som en dans. 

Väl hemma så hälsade Tim oss välkommen och han visade upp sin nya tatuering. Vi avslutade kvällen med lite te framför "Vem tror du att du är!" Riktigt kul och Felix Herngren trodde inte sin öron då han hörde vem han var relativt nära släkt med. :-)