Söndag morgon och det var skönt att sova ut men snart var det hög tid att ta tag i pluggandet. Jag kom ju in sent i kursen och låg efter från start men jag hade ändå uppfattat, på någon sida, att man kanske kunde lämna in den pågående uppgiften ändå fram till dagens slut. På andra sidor så stod det dock att uppgiften skulle varit inlämnad senast 23.55, i onsdags. Hursomhelst så hade jag inte hunnit med så det fick bli som det blev. 

Det var dock svårt att navigera på en ny plattform då jag förut alltid studerat på Linnéuniversitetet och nu är det Umeå univsersitet. Bara på det försvann det mycket tid och jag hade svårt att hitta litteraturen. Men jag hade lagt mycket tid i veckan åt en bok och den verkade som tur var vara själva huvudboken. Så nu gällde det att få ihop allt och jag låg många timmar i sängen och bara skrev. Rätt som det var så ser jag att det endast skall vara runt 1000 ord och jag var redan då uppe i över 900 ord och då hade jag bara behandlad en fråga, av två, och dessutom bara behandlad en bok av fem... Ojdå! Nu var ju iofs den boken den viktigaste och fråga två är oberoende av allt annat. 

Nåja. Sen ringer svärmor och vill ha hjälp och skjuts och jag säger när det fungerar för jag har lovat att springa och möta Ullis senare då hon skall springa hem. 

Sen fortsätter jag att plugga och rätt som det var så har klockan sprungit iväg och jag åker och hämtar svärmor. Hon skall först rösta i kyrkovalet och jag hamnar i samtal med en herre som minsann vill berätta att han varit en viktig person i landstingsfrågor. Jag kontrar men känner att jag förlorade debatten och sen kör jag hem svärmor till oss då barnen har lovat att kolla på hennes dator. Jag får en chock då jag plockar ur datorn ur en kasse och säger till barnen att vi köper väl en ny till henne och de håller direkt med. 

Sen skjutsar jag hem svärmor och börjar göra mig iordning för att möta Ullis och Tim och Felix kollar lite efter en dator. Tim hittar en riktigt bra begagnad, för några tusen, och vi försöker få tag på säljaren och sen säger jag adjö till grabbarna och börjar springa. Det går riktigt tungt och jag hoppas att det släpper efter ett tag. Men det är knappt. Jag får kämpa för att hålla mig mellan 6 och 6.30 per kilometer. När jag nästan är framme vid motorvägsbron så ringer Ullis och frågar var jag är och då säger jag motorvägsbron och Ullis blir förvånad, hon är ju där. Ja, nästan då, säger jag och ser henne direkt efter. Efter en puss och lite stretch så kör vi grusvägen hem och det blir då lite längre men skönare. 

Sista biten och nu börjar det släppa lite men kroppen har fått kämpa. Ullis som är uppe i 14,7 kilometer kan förstås inte sluta utan kör 300 meter till men jag tar inte en meter till. Tror det blev runt 8,5 kilometer för mig, gott nog! 

Barnen fick inte köpa datorn då säljaren precis förlorat sin pappa och orkade inte riktigt med. Så det blev Elgiganten och lite dyrare och lite sämre men förstås helt nytt. 

Jag fortsätter plugga och det käns som om jag ser ljuset men jag försöker borra ned huvudet och bara köra.

Till slut är jag klar men jag kan inte lämna in, det står att det är stängt och jag mailar istället kursansvarige men sist fick jag inget svar alls. Hmm... 

Vi avslutade med lite mys framför teven.