Måndag och jag blir uppringd av Södermanlands nyheter, de vill göra ett reportage och jag vill höra mer om varför. De hade fått information från Hjärt-Lungfonden om att jag och Ullis skall springa loppet i helgen till förmån för fonden och jag bestämmer mig för att vara med. Det är inte samma sprudlande entusiasm som jag brukar ha men det är förstås bra och kanske blir det mer pengar in. Som tur var har jag en liten lucka och jag snackar i tio minuter och vi bestämmer att hon skall komma imorgon bitti och fotografera. 

Sen rullar lektionerna på och eftersom det är kyligt så låter jag eleverna bestämma lite om de skall träna utomhus eller om vi kör någon rolig lek inomhus. När jag kommer hem så är det lite mat och sen skall vi gå och träna Core men frågan är om det är möjligt. Jag är helt mör från gårdagens löpning och jag fick nog slita lite. 

Väl på plats så känner jag mig både mör och stel och min axel fungerar fortfarande inte. Så vid sidoplankan får jag modifera lite och vid halva passet så känner jag att magmusklerna ger upp helt och jag får börja pausa och någon övningar vågar jag mig inte helt enkelt inte på då jag känner att det kommer bli för tufft. Det är som en spärr. 

Vi går därifrån och jag känner mig ännu mer mörbultad och kanske borde jag ställt in men jag tog det lite lugnare med flit då jag kände att det började bli kört. 

Vi avslutade kvällen med lite te framför teven. Imorgon blir en spännande dag då jag skall upp till Stockholm och träffa läkaren. Ullis är snäll och skulle hänga med.