Så var det julafton och jag vaknade tröttare än vanligt men det kanske inte var så konstigt. 

Sen var det dags att börja agera och först skulle vi till Lina och barnen. Tim kände något i halsen och stannade hemma men vi hade ett test kvar hemma och det visade på negativt. 

Vi fikade lite och gav barnen julklappar och alla var nöjda och glada. Jag hann spela lite biljard med Victor och emellanåt var det riktigt bra spel. Nu hoppas jag att jag får igång honom på lite pingis också då han fick ett nytt pingisracket. 

Sen åkte vi hem och tog en snabb fika med svärmor också. På affären hann vi köpa mer covid-tester, då det alltid är bra att ha hemma. Vi passade på att testa oss ytterligare en gång innan vi åkte till Sivan. 

Efter det så var det snart dags för själva julfafton och det blev underbart. Det blev julklappsspelet och jag tycker alltid det är lite jobbigt men alla verkade nöjda och sen kom själva julklapparna. Jag är så glad över min fina familj och alla var nöjda och det är det viktigaste. Vi fastnade vid teven efter och sen tog orken slut och vi lade oss, glada och nöjda. 

Så var det den 23:e och nu var det sista chansen att köpa julklappar till Ullis och jag låg verkligen inte i fas. Vi skulle ju inte köpa till varandra men det är ju alltid kul om man kommer över något roligt. Själv var jag ju lite groggy efter alla mediciner och var väl inte alldeles skärpt. Så Ullis fick förstås köra bilen. Väl på plats i Nyköping så sade jag att jag ville ha lite tid för mig själv och det här är ju en omöjlig uppgift egentligen. Tuff nog när jag är vid mina sinnens fulla bruk. Hon tyckte egentligen att jag skulle vara hemma men jag ville hänga på. 

Det var helt klart svårt men jag gjorde ett tappert försök och kände mig nöjd. Sen mötte vi upp Ullis lillesyrror på stan och lämnade julklappar till deras barn. En smidig finess är att man kan öppna bilen via en app och när de ändå var i närheten av bilen så löste vi det på det viset. Vi hann dock möta upp dem efter det. 

På kvällen blev det Bingo-lotto men ingen av oss vann och alla var lite besvikna. 

Jag försökte köra min rehab så gott jag kunde och det är sjukt mycket medicin man skall äta

Onsdag morgon och jag hade börjat fastat vid midnatt men tanken var att jag skulle dricka lite kaffe runt 8-tiden, på morgonen. Ullis var visst upp och cyklade för det var tomt i sängen och ute i hallen hör jag ett spinnande ljud från källaren. Jag fixar lite kaffe och bloggar lite snabbt om gårdagen. Det tar alltid lite tid så runt 08.20 tar jag mig då lite kaffe och börjar läsa på lite om operationen. Nu ser jag att man inte skulle ha i mjölk så jag avbryter kaffedrickandet ganska snabbt och det blir minimalt med mjölk. Ullis är nu klar och hon tar mitt resterande kaffe och jag tar lite svart kaffe och sen får det vara bra. 

Ganska precis 09.30 så rullar vi iväg och typ steriliserad sitter jag i bilen uppåt och jag är lite smånervös och på vägen upp börjar jag att tänka på hjärtat och när mobilen ringer från sjukhuset så snurrar jag ihop det lite. De undrar om vi är på väg och kanske kan komma in tidigare och absolut säger jag och försöker beräkna tiden men tänker på hjärtsjukhuset. Ullis säger att vi nog är tidigare och då kommer jag på att vi ju skall till Liljeholmen och inte Solna. 

In i parkeringshuset och där inne står några poliser och plockar bilar men vi slipper visst. 

Snart pussar jag Ullis adjö och jag tar hissen upp och sen går det rätt snabbt. 

Jag ligger sjukt obekvämt i en säng och trots att alla frågat om jag duschat, fastat och inte har några smycken så sitter vigselringen som gjuten på fingret. Den har ju trots allt suttit på fingret i 30 år. Iaf om nio dagar. Så när läkaren kommer in och berättar det sista så tar jag förstås upp det om ringen och han lägger den på stolen med mina övriga värdesaker. 

En kvinnlig assistent vägrar dock att ta hand om vigselringen så jag får gå och låsa in ring och mitt armbandsur. Jag tyckte det kunde vara kul att få på sig klockan rätt omgående efter uppvaket för att se hur pulsen betedde sig. Nåja... 

Jag passade på att försöka pinka lite till men det går ju knappt då man fastat. 

Sen in och nu väntar de på mig. De spänner fast mig för operationen sker sittandes (!) och sen går det rätt fort.

Rätt som det är så känner jag att jag drömmer livliga drömmar och jag håller förstås på att vakna. Som vanligt så önskar man att man kom ihåg drömmarna då man vaknar men det var bara fading away.... Nåja! 

Jag vaknar och jag känner mig som i ett lyckorus. Allt känns toppen och som jag kommer ihåg hur det var tidigare vid uppvaknande. Jag hade skrytit om att jag aldrig mådde dåligt men när värsta ruset började försvinna så känner jag att det är något som inte står rätt till. Innen sjuksyrra i närheten och nu började jag bli orolig och började teckna saker till tre personer som satt i bevakningsområdet. Det var som en liten byggnad mitt i och de hade förstås i uppgift att övervaka. Jag får en att komma och han, eller hon, springer och hämtar en spypåse och jäklar vad det forsade! Efter några minuter så känns det relativt bra men det går sedan tillbaka lite grand och jag mår liksom inte helt bra någon gång. Men jag ville ju hemåt också och så fort de ser att man inte skall svimma eller liknande så får man pysa iväg. Jag måste först upp och gå lite grand och jag är sjukt matt. När jag ger klartecken så tar de ut infarten och jag får gå och byta om. Det går inte direkt fort och mattheten är slående. Jisses! 

Läkaren hade sagt att det var en "klockren frozen shoulder" och allt hade gått jättebra. Jag kunde direkt röra axeln hur bra som helt man han varnade mig att det kommer dra ihop sig och jag fick inte gå och tycka synd om mig och hålla axeln still. Det kommer att göra riktigt ont men det gör ingenting, sade han. 

Jag byter om och snart kommer Ullis upp och jag känner en enorm trygghet att hålla i henne för jag är yrslig och matt. 

Snart är vi på väg och som tur var så tog jag med mig en spypåse för när vi närmar oss Skärholmen går det fort. Återigen så kommer det hur mycket som helst och jag tyckte mest synd om Ullis. Vi hittar en parkering och det står poliser en bit ifrån men vi slipper dem. De undrade säkert vad vi gjorde. Ullis, den stackaren, fick gå och slänga påse och papper och snart rullade vi igen. 

Väl hemma så fick jag i mig kräm och soppor och så gjorde jag ett felbeslut, igen. Godis vore ju gott, tänkte jag. Det tyckte dock inte magen och snart satt jag på toaletten och kräktes. Så här smal har jag inte känt mig på flera år. 

Felix, jag och Ullis avslutade med att hyra en film men det tar inte lång tid förrän jag kommer ihåg att jag redan sett filmen och det är the Others, med Nicole Kidman. Jag kom ihåg typ allt men som tur var jag kom jag inte riktigt ihåg slutet. 

Nu väntar lite rehabilitering och NO candy...

Tisdag och jag var lite stressad över själva dagen för jag hade inte fått klart med filmen, jag skulle visa. Inloggningarna strulade så till slut gick jag in på ena sonens Viaplay-konto och köpte filmen för 100 kronor. Han undrade förstås varför han fick en swisch men det förklarade jag senare. när jag skulle ta på mig kostymen så inser jag att det inte går och jag är nog större än någonsin och det suger. Samtidigt har jag ändå tränat och hållt igen men hjärtmedicinen dämpar hela omsättningen. 
Tyvärr trycker jag fel på datorn så det låser sig och det tar ett tag men sedan fungerar allt och dagen rullar på bra. Eleverna vill dock mest hem och vem kan klandra dem.

Efter jobbet så började jag bli nervös för morgondagens operation och på vägen hem så kommer jag på att jag glömt att köpa descutan men Ullis påninner om att vi ändå skall ned till löparträninge.

Sagt och gjort. Vi äter lite först och sen åker vi med och passar på att lämna två par skidor. Ingen nybörjare där och det var faktiskt skönt för det var alldeles för kallt.

Hem igen och nu började jag må dåligt av sockret under dagen och jag tvingade upp mig på cykeln och det blev en halvtimme, skönt!

Lite dusch på det eller mycket kanske man skall säga då det var descutandusch. 
Sen fastnade vi framför teven och jag passade på att äta då jag inte får göra det imorgon innan operationen. Det är min vänstra axel som jag fått frozen shoulder i.

Måndag och det var lite lättare på idrotten. Jag körde först en "min-bana" där man som lag skulle hålla i ett långt snöre och försöka ta sig fram utan att ha ned en massa hinder. Sen fick de köra fritt. På min teorilektion så körde vi "Pling-Plong" och väl hemma så blev det återigen lite cykling. Nu blev det lite lugnare då jag nog fortfarande var lite sliten från gårdagen. 

Lite jobb med Enklaresport också då jag tömmer lagret. Sen förberedde jag mig inför morgondagen då vi skall titta på film. Bara hoppas de gillar den. 

Söndag och nu började kroppen skrika efter träning och snart satt jag och Ullis på cyklarna och vi valde en bana som Ullis inte hade cyklat men var den inte lite väl tuff? Hmm, det var väl bara att börja men Ullis drog iväg som ett skott och jag hade visst råkat trycka in något pass på klockan som gjorde att watten låg på runt 140 och hur jag än gjorde så ändrades inte det. Nåja, det var väl bara att ligga och ta det lite lugnare men var det så mycket lugnare egentligen. Det känns som om medicinen bromsar mig och det är speciellt jobbigt initialt. Efter ett tag så har jag lättare att ta ut mig. När det gått en halvtimme så släpper själva "watt-bromsen" och jag kan ligga och pumpa som jag ville men hur jag än tar i så kommer jag inte närmare Ullis. Hon är som en maskin och det är imponerande att se. Det är två riktigt stigningar och på den andra stigningen så verkar Ullis ta i ännu mer och när jag kommer, efter ett tag, så har jag ingen chans. 

Sen gick vi till Tomas och Rosie, då Tomas fyllde år. Vi hade som vanligt köpt lite olika öl då han gärna provar olika sorter. Efter cyklingen så var jag dock superhungrig och jag tror att jag rensade fatet. Men är man smart så lägger man bullpapprena på Ullis fat men det knepet funkade bara de första gångerna... 

Efter så hann vi besöka svärmor också och nu hade jag fått nog av fika så det blev nog bara en kaffe. 

På kvällen så hann jag vinna på Primetime och fastän det endast var 3,50 kronor i vinst så livar det upp. Att jag förlorade 120 kronor på Zlatan behöver vi inte nämna. Jag spelar ju å andra sidan inte så ofta så det kan man ta. :-)

Lördag och rätt tidigt så såg jag något om att förlänga golfmedlemskapet och jag slog till direkt. Kul! Ullis ville dock vänta och hon är ju inte lika sugen på att golfa som jag är. Sen drog vi till Nyköping och då vi ändå var där så kollade vi om Ullis lillesyrror ville träffas och snart hade vi bestämt träff och det blev på Nyköpings bro. Först hann vi dock besöka lite affärer och vi köpte lite julklappar. 

På Nyköpings bro var det full fart och vi hann både äta mat och ta kaffe efteråt på Espresso House. Trevligt!

Vi skjutsade hem Millan och Kornet då Carro skulle iväg på julbord och hemma blev det "Så mycket bättre" på teve med familjen. 

Det har varit rätt lugnt från bokfronten men för någon vecka sedan läste jag ut boken Lycka, skriven av doktorn Nisse Simonsson. Han skriver avslappnat men även självkritiskt om hur läkarna själva kväver hoppet för många patienterna genom att berätta hur långt man har kvar att leva och lite andra saker. Han tar även upp hur viktigt det är att äta rätt, få sömn och ha ett bra och socialt umgänge samt förstås att röra sig. Enligt honom så är det tre huvudingredienseR som krävs för ett bra och friskt liv och det är alltså sömn, aktivitet och socialt liv med vänskap och kärlek. 
Mer rörelse på recept menar han och jag kan inget annat än hålla med. Kroppen mår bättre av rörelse än medicin.