Tisdag och efter en längre sovmorgon så ville Ullis springa och hennes plan var att jag skulle möta upp henne från Stensund och det lät som en bra plan för jag hade fått tillbaka suget på att springa men vis av erfarenhet så vet jag att jag aldrig vet innan hur själva löpningen går. 
Relativt snart är jag på väg ned och jag ser att polisen spärrat av, vid ett hus, och jag förstår att det hemska man läst om verkar stämma och vart det var. Ruggigt om det nu är som det verkar. 
Väl på plats så byter jag om snabbt och Ullis verkar redan startat. Precis när jag skall börja så ser jag att markisen hänger och lutningen på den var alltså för liten. Det är massor av vatten och jag trycker bort det och blir förstås själv blöt. Men lite vatten har ingen dött av. Jag går några meter och börjar sedan jogga men det går trögt. Ett par går en bit upp i backen och det gör att jag får kämpa lite extra. Jag kan ju inte börja med att gå efter knappa hundra meter.

Segheten bestod dock och smset börjar det att dugga. Rätt som det var så ringer det från dolt nummer och initialt tänker jag att jag skiter i att svara men så kommer jag ihåg att det oftast är viktigt när det ringer så. Jag svarar och det är sjukhuset och jag stannar flåsande och förklarar att jag är ute och springer. 
Jag skall in på hjärtröntgen och vi bestämmer en tid nästa vecka. 
Efter att fått en lyckönskning om fortsatt "bra springning" så är jag igång igen men ungefär samtidigt så har regnandet ökat markant.

Jag får tyvärr stanna några gånger då benhinnan protesterar. 
När Ullis kommer så får hon ta det lite lugnare men det gjorde visst inte så mycket då hon kört rätt hårt. 
Det är fortsatt tungt men så smäller det till och på en halv sekund, mitt i ett steg, så lättar det. Så sjukt men det är som tjugo kilo bara tas bort från mig och det går bra att springa igen. Ullis har förstås varit med och märkt det många gånger.

Tillbaka vid husvagnen så bestämmer vi att försöka ändra dag på sjukhuset och när jag ringer så ringer det samtidigt hos mig och det är just sjukhuset. Det visade sig vara dubbelbokat och mitt förslag på byte av dag blev perfekt.

Väl hemma duschade vi snabbt då Tim och Cilla skulle komma förbi och vi fick en present för att vi passade katten och det blev förstås fika och Felix var med också. 
Sen kollade vi hur packväskorna satt och jag skjutsade en livrädd Cilla en sväng. Riktigt kul men nästa gång får det bli en riktig tur.

Så var det då dags för mat och vi bestämde oss för att testa Felix present som var en pizzasten. Vi bestämde oss för att dra igång grillen och jag hittade en bi-tändvätska och fy bubban vad det rök! 
Efter ett bra tag hade det lugnat sig och vi kunde alla njuta av vår egen goda pizzavariant.

Sverige mot England och vi var faktiskt underdogs men det kan man förstå efter Englands framfart. Så börjar det och det ser faktiskt riktigt bra ut men det är rejält med stolpe ut. Vi borde haft en straff men svenskan valde att försöka stå kvar och blev inte ens upprörd. 

Och vilket skämt med VAR som verkar helt felinställt. De får först ett offside-mål och deras VAR-linje var sned. Samma som det var med Blackstenius en gång tidigare. Det fortsätter i samma stil och luften går liksom ur oss. Skall man vara ärliga så finns det även mer att hämta i coachningen. Men grattis till bronset, Sverige.