Tisdag och det var lite lugnt på morgonen men sedan var det fullt drag. 

På bussen hem så somnade jag till och när jag vaknar och går av så är jag rejält yrslig och det släpper inte alls vilket var läskigt. Jag måste kommit ned ordentligt i varv och sedan kom jag inte igång. 

Ullis skulle ut och springa och jag ringde och sade att jag inte kunde komma på löpträningen då jag var så himla låg utan tänkte försöka dra igång mig på cyklingen. Det brukar vara lättare att komma igång på. 

Efter lite fixande så drog jag igång och det verkade fungera från start så jag ökade allteftersom och på slutet höll jag rätt bra fart. Riktigt nöjd. 

Vi avslutade med att titta på Box 21 och försökte hålla oss till ett avsnitt. 

Måndag och efter en rätt lång dag på skolan så var jag lite trött och det märktes att man låg efter i sömn. Fastän man inte kört själv så var man sliten. 

Jag passade på att beställa nya skor och på busshållsterminalen så tycker jag mig känna igen en liten tjej och det är först när bussen går som jag känner igen henne ordentligt och det är en tjej från några skolor tillbaka som nu visst måste flyttat eller kanske till och med går på gymnasiet. 

Väl hemma så dröjer det inte så länge förrän vi bestämmer oss för ett kvällsbad och vi åker ut till Stensund. Det är alltid lika skönt men så surt att vi glömt husvagnsnyckeln då det fanns ett lite sug på något gott därifrån. Det var dock riktigt skönt att bada. 

På kvällen så tittade vi på några avsnitt av Box 21 och den är riktigt bra. Både bra och skrämmande och det känns nästan för realistiskt. 

Söndag morgon och det kändes nästan som om man hade kört loppet självt. Nja, inte riktigt då men en klar stelhet kände man och det bara av att varit igång hela gårdagen och hejat. 

Några av de som kört såg riktigt fräscha ut och det låg ett nöjt och lågmält surr över frukosten. 

Efter att ha ätit klart så traskade vi nedåt till mässan och det blev återigen lite snack med Vitargo-Jeanette. Vi missade som vanligt Thomas men hann prata lite kort med honom igår kväll. 

Det blev som vanligt en sväng på mässan och det var en keps som liksom drog i Ullis. En skitcol keps men den kostade ju över 400 kronor. Jag peppade henne att köpa den och skulle hon tröttna på den så kunde jag "ärva" den. Hon såg ut som en riktig världsstjärna i den.

Efter ett tag hoppar vi in i bilen och åker sedan över till Färjestaden och tar oss ett dopp. Det är lite småkallt men bara lite. Perfekt simväder faktiskt. Sen går vi upp och när jag håller på och torkar mig så får Ullis upp en notis om att bilen är olåst och sen skriker hon att bakluckan är öppen men den vet jag att jag stängde. Jag får panik och struntar i ena strumpan och tokspringer mot bilen med hjärtat i halsgropen. När jag närmar mig så ser jag att en liknande Volvo, som vår, står bredvid oss med luckan öppen. 

Pust! Jag förklarar att jag fått panik och trodde att det var vår bil som hade luckan öppen men det visade sig senare att luckan var stängd men inte helt och därför hade den gett utslag på Ullis mobil. 

Efter att vi lugnat ned oss så åkter vi hemåt och med mat i magen så orkade vi rulla på ett tag. 

Det blev ett kort stopp vid Godishuset och alltför många godisar åkte ned i påsen. 

Snart mådde jag lite illa och man lovade sig själv att inte äta mer men efter typ en kvart var det som bortblåst. 

Väl hemma så åkte vi ut till Stensund för ett litet kvällsdopp, det var underbart. 

Lördag morgon och vi försöker att snabbt komma ned till växlingsområdet, då Gisela skulle vara där en viss tid. 

Ullis glömmer sin mobil men vi känner att vi inte hinner hämta den och jag märker inte att jag fått ett sms. Det är rätt typiskt mig. Vi traskar dit men förstår att Gisela, och hennes man, redan gått till simstarten. Jag försöker ringa PF, som är mannen, och hör inte riktigt så det tar ett tag innan jag förstår att hon fick ställa in då hon började bli förkyld. Ajdå! 

Det är ju sådant som händer men så fruktansvärt tråkigt för henne, säger Ullis. Jag flikade in att PF säkert också haft det lite tufft för det är ju inte så att man så lätt kan hålla inne alla känslorna och sådant här har man ju laddat för länge. 

Vi inser att vi inte kommer att få se starten på ett bra sätt och vi har vår plats som nog måste vara den bästa och efter att de hoppat i så traskar vi bort. Det är själva cut off-punkten, där det är typ 900 meter kvar. Det är folk på bron men vi skall liksom undern den så simmarna är direkt vid våra fötter. 

En för-kanotist kommer och ropar att vi har bästa platsen och det får bara plats typ två så vi slipper ha någon nära också. 

Eliten plaskar förbi och jag filmar och vi försöker ha koll men det är svårt att se. Ullis tycker sig se Patrik Nilsson och vi ser även Veronika och när vi ropar så ler och vinkar hon samtidigt som hon simmade, mycket snyggt. 

Sen känner vi inte igen några mer men det är fruktansvärt kul att titta på och den svängen är klart svår och många är uppe på varandras ryggar och det är nära att någon blir knockad. Slag och sparkar och man kanske inte skall se det om man är sugen på att köra en Ironman för första gången. Jag brukar försöka hålla mig ifrån de värsta klungorna men några fötter att kittla är alltid bra. 

Sen är det full fokus på att heja och vi hinner dela på en pizza och så ut igen och heja. Vi möter upp en besviken Gisela och sen blir det lite mässhäng och vi hinner nog gå ut och in på mässan fem gånger och det blir några inköp som tre kepsar och två ryggsäckar. 

Vid målet är det en fruktansvärt bra stämning och vilken uppvisning av Brownlee! Jag fick värsta ståpälsen och sen glädjen bland de som går i mål! Vi satt i timmar och bara njöt. Så fortsatte det och visst blev man sugen och det här kommer jag leva på länge. 

Vi avslutade med att dela på en pizza till och det blev inte mer i matväg än en pizza var och frukost förstås som togs efter att de rullat iväg mot Öland. 

Fredag och efter några bra lektioner så skulle Ullis hämta upp mig. 

Hon skickade att hon var på stan men efter att jag duschat så var visst även hon klar så hon hämtade upp mig på Cirkle K och snart rullade vi nedåt. 

Som vanligt blev det ett stopp vid Ringarum och vi käkade som vanligt dagens. Det är inte världsklass men funkar. 

Jag fastnade sedan bakom tre lastbilar och det var några bilar framför men kände inte för att stressa utan var det så att jag förlorade 5-10 minuter så fick det vara så. 

Incheckningen, på hotellet, gick bra och snart så tog vi en runda på stan. Mässan var redan stängd och det var lite surt.

Gisela har visst redan checkat in sin cykel men vi var ju rätt sena så det var inte så konstigt. 

Vi går och köper en kaffe på Espresso house och går och kollar in simstarten och nu skall de visst hoppa ned. Som om inte adrenalinet redan pumpar fullt vid starten. Hm... 

Efter det så går vi mot stan för att hitta något ställe att äta på och fastnar på Pinchos, det brukar vara gott men det kan skilja på olika ställen. Nu var det helt okej och jag fick till och med ta med min kaffe in då jag frågade. 

Vi går och lägger oss och nu behövde även vi några timmar sömn för det var sent och fruktansvärt varmt. Det skulle dock regna och kanske åska imorgon. 

Torsdag och jag skulle testa att åka buss för första gången och jag fick gå upp rätt tidigt. Lite strul men sen var jag på plats och jag hade snabbt fått byta buss men jag hann.

Så var det dags att dra igång de vanliga lektionerna och jag började direkt med att visa min presentation för en klass, det kändes som den gick hem. 

Efter lektionerna så drog jag hem och nu skulle Ullis och jag åka ut till Stensund för att springa och ta ett efterföljande bad. 

Jag var rätt slut men samtidigt rätt taggad för löpning. Det började helt okej men jag är lite förberedd på att det kommer att ta slut men det gör inte det. Det bara fortsätter gå bra och rätt som det är så känns det som om jag är den starkaste och nuförtiden är det rätt ovanligt. Den känslan är dock rätt kortvarig och snart känner jag att luften börjar rinna ur mig och Ullis påminner mig om att det varit varmt idag och framförallt kvavt. När jag närmar mig sista jobbiga backen på varv tre så tar det bara stopp och jag säger att tre varv är nog för mig men att Ullis skall köra ett till. Hon protesterar men jag står på mig. Luften går ur mig och hon bara matar på och till och med ökar. Lite knäckande då hon säger att hon släppte på lite på sista varvet. 

Vi går och försöker hitta en brygga utan något folk men det är svårt. Snart gör vi sällskap med en kvinna på campingen och snart så springer vi om varandra lite och vi verkar gå mot samma brygga. 

Vi försöker komma i före och vi tvättar av oss och hon går i efter oss. 

Sjukt skönt att svalka av sig och vi åker sedan hemåt och packar för avfärd mot Kalmar imorgon. Vi skall heja på framförallt Gisela men vi har även många andra vi känner så det blir kul. Egentligen så skulle Ullis kört men skador och sedan covid-19, i maj, förstörde allting. 

Onsdag och det var återigen dags att följa en klass men några av oss lärare var borta så det blev lite justeringar. Jag fick hoppa in i en annan klass och sen var det byte igen men det gör mig ingenting. Tvärtom tycker jag det är kul att kunna vara flexibel men nu börjar jag känna att det började bli rörigt med alla namn och vem hör till vad. 

Idag blev det mindre tid för paus och mot slutet av dagen var jag svintrött. Bra att ta med sig att det blev lite väl mastigt idag och eleverna borde känt lite likadant. 

Hem på hojen och idag tog jag kustvägen hem, den är riktigt skön. Dock lite lugnare än förra gången jag åkte hem den vägen. 

Väl hemma så försökte jag få tag på en presentation och det tog mycket tid innan jag förstod att den låg som presentation i Google och då i Trosa-kontot. Jag som trodde jag tömt det viktigaste på Google men uppenbarligen inte. 

Efter lite mail och samtal så fick jag tillgång till det gamla kontot och snart så hade jag löst problemet men det försvann en hel del tid men snart var jag nöjd och kunde slappna av. Presentationen handlar om utmaningar och även en hel del om min uppväxt. Den verkar uppskattad för det har varit applåder när jag visade den på förra skolan. Hoppas den funkar även på den här skolan men det tror jag. 

Tisdag och det var dags att möta eleverna. 

Väl på plats så är det nu två dagar där vi inte har vanliga lektioner och jag får hoppa runt lite grand och sådant gillar ju jag. Gärna att bara spontanprata så det var en rolig dag och det var mycket lekar. Det fanns även lite plats för små pauser och man kunde landa lite då och då. 

Jag hann även med att gå runt och presentera mig för de allra flesta klasserna och jag tycker egentligen att jag är fruktansvärt dålig på att göra ett bra första intryck. Det brukar dock bli bra i längden. Det kanske handlar om att jag varit med om så otroligt många saker och jag brukar vilja få in det mesta och det kanske blir rörigt. Som min blogg typ... :-)

Väl hemma så var det bara att landa en kort stund och sedan vidare mot Skärborgarnas hus för en kurs om valet. Ullis och jag skall vara med igen och ta emot rösterna den 11:e september. Väldigt roligt och man känner att man är med i en viktig del av Sverige. 

Bra möte och jag kom med några frågor som jag hoppas ingen tyckte var dumma. Tvärtom så var det någon fråga som de skulle ta med sig. Vän av ordning kanske undrar vad frågan var men det kommer jag inte ihåg just nu. 

På kvällen så satte vi oss i paviljongen och bara landade. Det är så varmt i huset och det är klart skönare utomhus just nu.