Efter oceaner av tid utan träning, så kändes det iaf, så var det då dags för innebandy igen men nu var det lite klent med folk så jag fick ringa in en som precis fått sluta hos oss. Så vi blev endast 6 stycken men det innebär ju bara mer speltid. 3 i varje lag, passar mig bra.

Efter att ha chockat igång kroppen så kom vårt lag i ett riktigt bra samspel och de två första matcherna rullade på rätt smärtfritt innan vi fick lite mer motstånd i den tredje matchen som vi dock tog hem med lite ökad press på slutet.

Mot slutet så "råkade" min hand hålla ifrån en annans klubba fast det var dock inte så farligt men ändå tillräckligt för att göra honom förbannad. Så det hettade till lite där men han lugnade ned sig. Ingen annan såg det heller. Och skall jag vara ärlig så greppade jag nog inte ens klubban. Med facit i hand så var det bara kul för matchen. Den fjärde matchen avbröt vi då klockan hade tickat på lite väl mycket men där ledde vi ganska stort.

Spelmässigt så var det här nog min bästa match någonsin då jag vågade spela ut mera och skotten börjar sitta också. Kul!

Högt flås hela tiden! Nu känns det som om jag är på rätt väg och jag fick även beröm för att jag orkade springa så mycket.