Så var det dags för blodgivning igår och man blir fasicken mer rädd för sprutan ju äldre man blir. Det här var visst min 15:e gång och järnvärdet låg sjukt jämnt, enligt sköterskan. Hon kanske inte uttryckte sig med de orden men iaf.

Ullis låg bredvid och hävdade bestämt att vi tävlade när hon var klar på snabba 4,5 minuter. Jag blev väl klar på strax under 5 minuter och höll inte med om att det var tävling! ;-)

Fast jag har känt mig lite trött på slutet och har druckit för dåligt så jag hade heller ingen lust att pressa för hårt i den där kudden.

Det är rätt skönt att lämna blod faktiskt och är man spruträdd så kan man ju alltid titta bort när de sticker, det gör ju inte direkt ont. Det bästa är förstås att man gör en god gärning och man är förstås med och hjälper andra med det här.

Efteråt så kände jag mig dock lite småtrött men inte något märkvärdigt utan jag tror mer på att det har med den senaste tidens värmebölja att göra. Rätt skönt att det är lite svalare nu.