Igår så var det då begravningen av mamma och det hade jag haft lite ont i magen för. Dels så ville jag att prästen skulle förmedla rätt bild men jag hade varit rätt öppen och det blev jättebra. Alla tyckte det var så fint och minnen återupplevdes och det var såklart jobbigt. Mycket gråt men även skratt, det kändes bra.

Efteråt blev det lite fika i församlingshemmet och jag höll ett litet kort tal. Som vanligt utan att förbereda mig men jag ville att det skulle komma från hjärtat och inte kännas planerat.

Hursomhelst, tack för den här tiden, mamma! Kanske vi ses igen någonstans.