Idag har Ullis och jag varit tillsammans i hela 22 år men befinner oss på nästan så långt ifrån man kan varandra just nu, iaf geografiskt! Ullis var tvungen att dra iväg till Thailand tillsamans med en annan mamma då en person hasigt och kanske mindre lustigt drog sig ur efter att först försäkrat oss om att barnen kunde åka före då en släkting först tog emot och sedan skulle hon åka ned själv. Det stämde tyvärr inte så Ullis och L drog iväg och nu är det bara att göra det bästa av situationen och både Ullis och förstås Felix kommer hem på söndag, man riktigt längtar! Och 22 år! Det känns härligt och kanske några tycker behjärtansvärt men det är förstås ingen uppoffring och jag kan inte tänka mig ett liv utan dig, Ullis!

Tack för alla de här åren, mer än halva mitt liv har du funnits där!