Torsdag och dags för blodgivning. Men ganska sent så Ullis och jag tog en tur runt på stan först. Ullis hittade några klänningar och jag hann gå en runda på Clas Ohlson och shoppade lite mindre prylar. Sen var det dags och rätt som det var så verkade Ullis vara klar och jag fattade först inte att hon inte fick lämna då hon låg lite på gränsen med järnvärdet. Men jag lämnade såklart men jag har allt svårare för att sprutorna och är lite nervös. Tror inte jag har sett en spruta på flera år då jag alltid tittar bort. Men det är skönt att lämna då man känner att man gör en god gärning och med vetskapen att mitt blod alltid kommer till användning då mitt blod funkar till alla. Men tvärtom är det värre.