Söndag morgon och klockan ringde 06.20 Yepp! Upp och hoppa och satte på kaffet. Idag var det orientering men skulle jag ens få på skorna på mina hälar? Jag har ju fått gå i foppatofflor hela veckan efter värsta skavsåret.

Tanken var att komma iväg klockan 07 men tiden rann iväg lite grand och det var jag lite orolig för innan. Men det var inte så farligt. Det var bara att skippa rangen och ut på banan istället. Det ömmade lite på hälarna men jag bestämmer mig för att köra med skorna som de var. Jag hade plockat med en sax för att kunna modifiera dem lite. Vi går in i shopen och jag ber att få mitt gästkonto ändrat till mig själv och vi ser att vi har två medspelare med i vår boll. En verkar riktigt duktig då han har ett hc på 10. Själv har jag ju inte spelat på flera år. Det här skulle bli andra rundan på två år men första poängrundan då. Men när vi skall slå ut så verkar de andra två gått iväg, kanske tänkte de att vi klarade oss själva och det passade oss bra. Ullis var lite stressad över att det var två andra med i bollen. Och jag stressade upp mig och jag fick först för mig att det var därför jag spelade så dåligt. De första slagen gick helt åt fanders och jag blev riktigt irriterad. Så sugen och så går det så dåligt att spela. Det höll tyvärr i sig ett bra tag och jag slog bort en hel del bollar och förstod inte vad jag gjorde för fel. Men ibland satt slagen och det var riktigt skönt. Höll på att göra en äkta birde på någon bana och när jag skall slå ut på bana sex så vinkar de fram mig. Ojdå! Det har ju gått dåligt med utslagen och nu skall jag gå förbi dem. Jag sopar på och får på värsta driven! Ojdå! Långt förbi dem som står och gömmer sig i träd och i golfbilar. Ullis och jag går förbi och ser att det är en gammal granne så vi hälsar och går sedan vidare. Nu lossnade det rejält då man var tvungen att spela bra. Kanske behöver jag lite press på mig. Slagen går sjukt bra och jag håller på att få en äkta birdie på det par fem-hålet. Sedan är det en kort par-tre och jag blir så sur då jag slår snett och hamnar i diket. Jag kan dock slå upp den och räddar det lite och får ändå 3 poäng. Och så fortsätter det. Många tre-poängare i följd men sedan kommer svackorna igen och det slutar med usla 26 poäng. Värt att nämna är hål 16 som jag får slå en p-boll på. Den första kändes som jag hade men den slog i grenverket i ett träd. Så surt att jag inte hittar första bollen och sedan slår jag in boll två femton centimeter från flaggan! :-0 Och sätter putten. Så istället för en äkta birde så blir det en boogie. Jag rapporterar in och får en tokhöjning med hela 1,0. Så nu är det 30,5 i hc! :-0 Det går verkligen åt fel håll men de slag som var bra var sjukt bra. Så jag är riktigt sugen på att köra igen och kul att gå med Ullis. Hoppas det blir fler gånger. 

Sen åt vi gott på restaurangen och den kan vi verkligen rekommendera. Efter det så gick vi någon timme i skogen och plockade lite kontroller. Vi tog de svåraste i den svåraste terrängen. Riktigt jobbigt men kul. När mörkret kom så gav vi oss förstås. 

Lördag och det var fullt fokus på att få in en inlämningsuppgift i min kandidatkurs i svenska språket. Den skulle vara inlämnad imorgon, söndag, och det var tufft att komma igång då jag inte riktigt förstod allt. Men jag jobbade på och snart så hade jag iaf skissat upp hur jag hade tänkt mig uppgiften och började grovarbeta. Sen ville Ullis se och träffa sin lillasyster Millan då hon flyttat till hus och det i Stigtomta. Jag var lite skeptiskt först men sen tänkte jag att jag nog ändå behövde en paus. Och det var trevligt att se hur de hade det och dessutom var Carro där. Ullis andra lillasyster och deras barn förstås. Så lite bus och sen gott fika men sen kände jag att jag måste hemåt för att fortsätta plugga. Jag visste inte alls om jag ens skulle hinna med att bli klar imorgon. På vägen hem så stannade vi och åt lite på Chop chop och det har verkligen blivit vårat nya matställe då vi är ute och äter. Och idag kändes det som det var extra mycket mat. Gott och snart var vi på väg hemåt igen. Väl hemma så var det plugg för hela slanten och på slutet så kändes det som jag fått in lite snits. Det var fortfarande mycket kvar men jag tror att jag hade förstått uppgiften. Den bestod förresten i att man skulle skriva en akademisk text om en artikel och frågan var om jag skulle använda fotnoter. Initialt så valde jag att endast fokusera på att skriva om texten och det i akademisk anda. Så det gällde att läsa texten några gånger och sedan försöka skriva ned det men med egna ord. Vi avslutade kvällen med att titta på teve. 

Några dagar hade gått och skavsåret var rejält och omöjliggjorde träning. Det var så illa så jag gick runt i foppatofflor hela dagarna. Även på jobbet och på möten. Och hemmavid hade lilla Mystica snabbt blivit sämre och det slutade med att vi fick bära ned henne till lådan och nu kände vi att det nog var över. På fredagen så hade det inte blivit bättre och jag ringde runt som en tok för att hitta en veterinär men det verkade fullt överallt. Till slut så svarar Smådjurskliniken, fast de heter visst Evidensia nu, att de har en tid. Men det är bråttom och jag lovar att jag skall göra allt för att hinna med. På jobbet är det så tungt och jag har svårt att hålla fokus. För vi känner att det är över och samma resa gjorde Mysticas syster Mirakel. Felix hinner precis komma hem och vi åker fort iväg men hamnar bakom några långsamtgående fordon. Oh, så irriterande att se hur minuterna, på gps´n, går åt fel håll. Till slut är det fritt och är det fritt från köer så skall vi bara bli några minuter sena. Katten piper förstås lite i buren men hon är också väldigt trött. Givetvis så undrar man om man gör rätt men det går rätt snabbt för veterinären att se att det är slut. Det finns inget att göra, säger hon. Och hon tyckte också vi kom in i rätt tid. Det är liksom skönt att höra att man gjort vad man kan. Vi kände iaf att vi inte kunde låta helgen gå då hon så snabbt blev sämre. Vi fick en fin stund då vi tog farväl av henne men det är så tungt. Hon somnade snabbt in och det är så tungt. Så definitivt liksom. Usch, jag vet inte vad jag skall skriva men man tänker förstås på alla de fina stunderna och positivt är iaf att hon sällan var sjuk. Det var en kort period då hon var kattunge som hon mådde lite dåligt och det gjorde nog att hon inte blev så stor. Men i det stora hela har det varit helt perfekt och många fina stunder. En riktig myskatt och varje kväll låg hon på mitt bröst i 5-10 minuter. Så gulligt och hon låg ofta och strök mig över skägget. Tack för den här tiden, Mystica och hälsa Mirakel! Finns det ett kattliv efter det här så vet jag att ni är tillsammans nu. 

Fredag och tre lektioner innan jag fort skulle hämta Ullis och åka mot Stockholm då hon hade ett besök hos ögonläkaren inbokat. Först var det två åttor och alla kom tillbaka i tid. Sen sista lektionen och det var min egna mentorsklass och de fick verkligen inte bli sena. Men nog sjutton skulle det strula och några kom en halvtimme (!) försent! :-0 Jag fick slänga mig i bilen och Ullis fick ringa och be om ursäkt att hon skulle bli sen. Men trafiken flöt på bra och hon hann precis och resultatet efter ögonoperationen var helt perfekt och vi kan verkligen rekommendera Ögonlasern. Tror det heter så iaf. Efter besöket så fikade vi på Thelins och även det rekommenderas starkt. Bara lite svårt att välja. Sen vidare mot Sandviken för vi skulle hälsa på min bror Peter och hans Anette. Det är alltid väldigt trevligt och de är så varma och gästvänliga! När vi kommer fram så bjuder de på middag och Fridis och hennes familj var även där. Mycket trevligt och vi satt upp rätt länge och hade roliga samtal!

Eller var det kanske mina skor som var stenhårda och jag mjuk? Jag fick iaf för mig att åka mina riktiga speed skates till skolan och jag packade väskan och nu hade visst klockan tickat på. Jag inser att inget får gå fel men det går rätt bra ibörjan och när jag kommer till järnvägsbron så är det förstås ned till höger jag åker, precis som förra gången. Det finns ingen chans att jag skall kunna t-bromsa nedför den branta backen och längst ned så är det ett tufft farthinder. Jag tycker det går för fort redan i den lättare backen och längst ned i korsningen så märker jag att det är bilar och jag blir lite rädd. Det slutar med att jag får åka rakt fram i korsningen. Men fort tillbaka och det går rätt bra. Jag tycker dock det känns lite i hälarna och jag försöker spänna åt skorna då jag åker. Det går bra men det känns mer och mer. Sen håller jag som vanligt på att ramla då jag åker förbi vid Åda för de kan visst inte sopa bort allt grus. Men nu känns det som huden börjar lossna och jag har ett par kilometer kvar. Aj! Väl framme så har jag rejält ont och när jag tar av mig skorna så känner jag att huden följer med... Hmm, det här var inte bra. Jag är med på några lektioner och har faktiskt skor på mig i början men det gör förstås att det blir värre. Väl hemma så åker skorna av direkt och jag får använda foppatofflor resten av dagen. 

På kvällen är det löpträning och jag kör löpskolning med nybörjargruppen och huvudgruppen men övrig löpning får jag skippa. Kul att coacha men lite trist att inte vara med. Nu blir det nog automatisk löpvila. Man brukar ju köra med löpvila på hösten och nu kom den visst automatiskt...

Måndag och för en gångs skull så ringer de och vill ha min hjälp. Nu var det från Welandersborg men jag svarade sömndrucket att det här var enda gången jag inte kunde ställa upp. Det var förstås lite tråkigt men vi väntade ett viktigt besök och jag ville få lite fint på tomten. Och jag ville inte att nyopererade Ullis skulle ta tag i för mycket. För hon stannade hemma idag för säkerhets skull. Och några av er undrar säkert men hon har opererat ett öga och då är det smart att undvika dammiga miljöer några dagar. Jag klippte iaf gräset och röjde lite allmänt på tomten. Och Ullis vän R kom förbi på en kaffe och de knackade på fönstret som tokar för att jag skulle märka. Själv hade jag som vanligt Def Leppard i öronen. Dövheten verkar ha smittat... :-) Efter besöket så åkte vi en till sväng till Nyköping då jag skulle låna en bok på Nyköpings Stadsbibliotek. Jag förstod först inte vad det roliga var när jag förklarade att jag bodde på biblioteksvägen... :-) Efter det så blev det lite mat på Nyköpings bro tillsammans med Ullis lillesyrra Millan och hennes Cornelia. Trevligt men intensivt och det drog ut på tiden. Så ingen träning på kvällen. Lite trist men en vilodag ibland skadar ju inte. Det var ju hårt igår. 

Söndag och idag var det visst stress point 97 och det innebär ett av de allra hårdaste cykelpassen någonsin på Zwift. Så en och en halv timmes pina i princip. Och med tanke på att jag förstås gått ned lite i intensitet från i höstas så borde jag inte vara i samma form. Så jag insåg att jag kanske inte skulle klara av passet. Men jag förberedde mig rejält och snart var det alltså dags. Dagen i övrigt bestod av att städa hela huset och vi hjälptes åt allihopa. Jag cyklade iaf igång och det var ofta jag kände att jag liksom var på gränsen och särskilt jobbigt är det när man har långt kvar. Som när man typ cyklar på 205 respektive 240 watt men bara i två och sen en minut. Efteråt så skulle man upp i två minuter på 205 watt och sedan tre minuter i 240 watt och sedan upprepa tre gånger utan vila. Och det i tre Set! :-0 Ja, jag fick verkligen bekänna färg och i slutet av andra setet så tvivlade jag att jag skulle klara ett set till. Men det gick faktiskt men jag fick kämpa. Tyvärr dog batteriet till pulsklockan men det behövdes iofs inte idag. Tufft var det oavsett. 

På kvällen sen så tittade jag och Ullis på en rätt bra film. Den handlade om en drogmissbrukare som tar hand om en utekatt och den relationen de får tillsammans. Jag kommer tyvärr inte ihåg vad filmen heter men 3,5 får den i betyg. 

Lördag och jag tänkte få till lite träning igen. Men Tim ville visst använda iPaden så jag fick köra på min mobil och det går ju bra förstås. Iaf idag då det var ett enklare pass. Normalt så behöver jag lite inspiration då det är tuffare pass och då kan Companion-appen vara lite till hjälp. Hursomhelst så drog jag igång och Tim skulle visst till gymmet och Ullis skjutsade. Mitt pass var på 1,5 timmar och när jag var klar så skulle jag och Ullis dra till stan. Trevligt! Och passet gick rätt bra och det väl typ medelhårt. Det var iaf 2x25 minuter i 165 watt och det är ju klart görbart. Efter passet så gjorde jag mig klar och Ullis och jag drog iväg. Det blev en tur till Mio och vi käkade på Chop chop, tror det heter så iaf. Rätt gott där och vi har åkt dit flera gånger på slutet. Sen hem och väl hemma så tittar Felix ut genom toalettfönstret och det såg lite märkligt ut. Och Ullis säger att jag inte får gå in. Men vad? Har de hittat på något bus till mig, tänker jag. Och när jag kommer in så är det rena rama födelsedagskalaset för mig och jag blir förstås överaskad då jag inte fyller förrän den 29:e. Men då jag gått och tittat på en bättre golfvagn och Ullis ville köpa en till mig så passade det bättre att tidigarelägga firandet av mig, så gulligt! :-) Jag blev rörd och ställd och fick alltså en fin golfvagn och en ny massage gun samt lite choklad tillsammans med ett fint kort. OCH det får vi inte glömma. Barnen hade bakat en god äpplepaj och den smakade himmelskt gott. Sen så fick jag en golfrunda ihop med Ullis. Och det är stort, tycker hon, för hon gillar egentligen inte golf! :-) Och så är det säkert men jag har onda planer på att få henne att gilla den underbara sporten! :-D