Tisdag och fullt ös på skolan med mycket löpskolning och med tanke på att jag körde likadant igår så blev det som att hälen gav upp. Det var faktiskt svårt att ens gå upp på morgonen men efter att ha rört på sig ett tag så verkade det ordna upp sig. 

Sen fort hem och vi hann få i oss lite mat innan det var dags att bege sig till klubbträningen. Där var det bara Fredde och Tessan och jag fick stå på sidan då jag knappt kunde röra mig. Men Ullis sprang med och jag var lite coach och körde lite löpskolning med dem. 

Sen kom huvudgruppen och Ullis och jag stannade i 20 minuter och jag hann köra lite löpskolning med huvudgruppen också. 

Sen åkte vi bort till lägenheten igen och nu var målaren klar, han kom förresten med nyckeln till skolan imorse.

Det var riktigt fint och med lite justeringar kommer Tim säkerligen att trivas. 

Måndag och idag hade jag tänkt att vara ute en vecka för solen hade inspirerat mig men när jag kom till skolan så var det ruggigt kallt, på morgonen. Så jag styrde om och körde inomhus istället och det var förstås uppskattat. 

Efter jobbet så hade jag massage inbokad och nu var det ett tag sedan. Det var hos Monica på Spirea och hon är riktigt grym. Förut så brukar jag bara försvinna och rätt som det var så var det klart. 

Idag var jag, tyckte jag i alla fall, att jag var vaken hela tiden men jag kommer på mig själv att jag snarkar några gånger. Det var som om jag liksom sov men var ändå medveten. 

Sen drog jag hemåt och efter mig skulle Ullis gå. 

Jag hinner knappt göra något innan det är dags att hämta Ullis och vi passar på att kolla till hur det gick med Tims lägenhet och det har helt klart hänt saker. 

Väl hemma så blev det bara lite mys framför teven och återhämtningen, sådant kan också behövas. 

Så var det söndag och det var återigen dags att kolla lite lägenheter och idag var det fyra stycken vi skulle hinna se. 

Om jag inte missminner mig så vara första visningen klockan 12 och eftersom vi kom runt 11 så tänkte vi gå och äta först på Bastard Burgers men när vi kommer fram så är det stängt men en kille var snäll nog och släppte in oss så vi kunde gå på toaletten. Hmm, det måste vi återgälda, tänkte vi, och komma tillbaka och äta senare. 

Sen till första lägenhetsvisningen och efter två visningar så hann vi äta lite på just ovan nämnda ställe. Supergott som vanligt och sedan var vi mätta och belåtna och såg på de sista lägenheterna. Alla var helt okej men några stack förstås ut men sedan brukar det bli så att de även sticker ut i pris. 

Vi hann även med att fika lite på ett speciellt ställe där det hängde tavlor med gammalt "Söderslang". Vet du förresten av ord som; nisker, spettsbuk, alegast, lorva, skinnbracka, storsnorkare och braskare betyder?

Väl hemma var man lite seg men Ullis och jag tog oss i kragen och snart satt vi på cyklarna och körde Stage 2, på Tour on Watopia. Det blev en kortare tur på en knapp halvtimme och knappa 20 kilometer. Skönt att röra på sig. 

Lördag och jag var ruggigt svårstartad. Först, när jag väl kom upp, var det lite längdskidor och idag var det kul att se Calle Halfvarsson när han för första gången på länge var uppe i smöret och slogs om pallen. Till slut blev han tvåa och det är bara att gratulera. Ullis och jag såg honom live en gång på en plojtävling i Mora. Då var han bara ung och lovande.

Sen fick jag äntligen fart på benen och stod i valet och kvalet mellan att försöka dra igång motorcykeln eller tvätta husvagnen lite. Det slutade med det kanske sämsta valet och jag började köra tvättservetter på husvagnen. Sämsta valet var det för att jag körde just med tvättservetter och inte med en ordentligt borste. Jag tror vi har en liggande. Det var dock kul att se att husvagnen glänste lite mer och bara det gör att man blir mer sugen på att åka ut och campa. 

Sen var jag på gång ut och försöka få ut motorcykeln när Ullis messar och frågar om vi skall ta kaffe om en kvart och då går jag och fixar lite kaffe istället. Det var ändå så mycket grus på vägarna så det är inte riktigt dags ännu. 

Sen drog vi till Trosa och kollade in Tims nya lägenhet och tog lite kort. 

Hem igen.

Nu var jag verkligen igång och snart satt vi på cyklarna och jag körde mitt egna program och det har jag döpt till det mycket originella "Nickes aerobiska träning" och det är på en timme och tio minuter. Fem minuter ramp up och fem minuter ramp down. Däremellan är det 185 watt i en timme, typ basträning och det fixade jag efter att ha blivit toksåld på van der Poels träningsmanifest. Han kör dock 6-7 timmar per dag... 

Men fortsätter det så här så är det inte omöjligt att jag om något år ligger på runt två timmar per dag i alla fall. 

Nu började snart Mello men jag hann med att vinna på Primetime och det blev nästan nio kronor. Pengar rullar in... :-) Ha ha!

Bra klass på finalen men jag kände att jag började bli slut och jag var rätt trött på slutet. 

Många bra låtar och jag tippade att Cornelia skulle vinna och att Bagge skulle bli tvåa. I övrigt så hade jag bra koll på att det skulle gå dåligt för Anna och jag hade henne på nästsistaplats men hon kom visst sist. Det hade mest med att låten var för dålig. 

Fredag och det kändes som helgen var efterlängtad. 

Väl hemma så somnade jag nog till på soffan men sedan blev jag sur och hoppade ned i träningsrummet och körde lite cykling. Det blev en liten runda och jag försökte trycka på ibland men kroppen svarade inte riktigt. En halvtimme kunde jag skriva hem och snittwatten blev 242. Lite mellanmjölk alltså. 

Sedan blev det insatsstyrkan och jag hade visst missat att avsnitt men så kan det bli ibland. 

Ullis behövde sedan gå och lägga sig lite tidigare då hon skulle upp och jobba och jag joinade henne. 

Torsdag och jag kände mig lite sliten och det fanns fortfarande inte någon ork till att springa fastän det bara verkade komma nya på torsdagsträningen. Ullis och jag kom dock till Safiren för att berättade syftet och hur det gick till. Det var Sanne samt Zedflander och Phille som kom. 

Efter instruktionerna så gick jag och Ullis och bytte om och snart stod vi på varsin crosstrainer och jag ställde motståndet på det vanliga och bara körde lugnt. Dock är det alltid tufft att hålla sig när det kommer killar bredvid och kör hårt på löpbandet fast jag är visst mer mogen nuförtiden och kunde fortsätta köra lugnt. :-)

Det blev till slut den vanliga milen och tiden blev lite under 40 minuter. 

Sen in i duschen och jag hoppade bastun och när jag nästan var påklädd så kom killarna in. De var nöjda och hade tyckt det var kul. Bara hoppas man själv kan vara med snart igen. 

Väl hemma så tittade vi lite på teve och sen väntade sängen.

Ondag och efter mitt underbara jobb så var det hemfärd och väl hemma så ville jag träna och Ullis upptäcker att hon missat ett event hon signat upp för. Men det fanns ju fler lopp och vi signade upp för samma lopp men då på annan tid. 

Frågan var dock om det var en tävling eller bara en "social ride"?  Jag hann inte riktigt kolla upp det utan det kanske gick att se vid start. Det blev grupp B och skulle det vara tävling så fick jag banne mig slita.

Starten går och jag känner på lite och ser hur andra kör. Jag börjar lite lugnt men upptäcker att jag ligger rätt långt bak och trycker på en längre stund. snart är jag på runt plats 200 och jag fortsätter nedåt. Snart så handlar det om att bevaka sin grupp och inte tappa den. Kanske är det så att det inte är en tävling men några vill ändå känna på det lite och så även jag. Jag inser att jag börjar närma mig topp hundra och tar i som bara f-n på slutet och kommer nästan först i klungspurten och kommer nog på plats 102, det var skönt att känna att kroppen svarade lite grand. 

Tre mil på 43 minuter är inte fy skam men det blev något strul med tiden så jag vet inte om uppvärmningen kom med eller inte. Nåja, benen fick sitt i alla fall. 

Tisdag och som vanligt lång dag på skolan. Dock intressant och vi avslutade med bra men lite krävande möte där man delade med sig av sina kunskaper. Idag var första tisdagen på länge då pulsklockan inte varnade för låg puls så det var hela tiden hög uppmärksamhet. Det kanske jag skulle lida för senare. Grejen är den att jag brukar gå ned i varv och det är för att jag inte orkar hålla energin uppe men idag gick det.

Sen var det bråttom för att få hem Felix bil, för han hade återigen fått stopp på vägen hem och nu fick han stå i flera timmar och vänta.

Dock kom Ullis förbi, med vännen Inger, och han åkte hem med dem.

Sen åt jag och Ullis lite lätt och åkte till löpträningen. Där ser vi en kille som kommer joggandes och det är Freddan och snart kommer det en bil och det är Tessan som varit borta ett tag. Så i princip var det bara nya idag och det var en härlig comeback av Tessan som sprang som sjutton. Jag själv var supersliten och hade fullt sjå att bara jogga men kämpade på. 

När huvudgruppen kom så förklarade jag mig att jag måste iväg fort och få hem Felix bil och de förstod mig. Det var ju riktigt kul att höra att de saknade mig och Ullis på huvudträningarna. 

Felix hade samtidigt köpt en bogserlina och när jag kom hem så åkte vi iväg för att dra hem bilen. Eventuellt skulle vi kolla om någon säkring gått men vi bestämde oss för att direkt ta hem bilen. Precis när vi är framme så möter vi en polisbil och när vi svänger runt för att komma på rätt sida så ser vi att polisbilen slagit på blåljusen för att förstås kolla upp bilen. När de ser att vi åker mot bilen och slår på våra varningsblinkers så förstår de att vi skall dra hem den och åker vidare. 

Det var ju skönt att slippa förklara sig för polisen men Felix hade ställt upp sin varningstriangel bra och bilen stod så bra det gick. Men de måste ju förstås sköta sig jobb och skulle vi vara plundrare så vore det ju höjden av fräckhet att göra det då polisen var där. 

Vi kopplade på bilen och jag ringde upp Felix så vi kunde hålla kontakten samtidigt. Det enda vi egentligen missade var hur vi skulle agera om kontakten skulle brytas. Risken var ju att vi tappade uppmärksamheten på bilarna om vi skulle försöka nå varandra och det var just det som hände...

Det gick supersmidigt hur länge som helst men så bryts då kontakten och jag försöker ringa upp Felix och tappar då koncentrationen bakåt och det blir samma sak för Felix. Rätt som det är så rycker det till kraftigt och det upprepas kraftigt någon gång till och Felix har förstås kommit för nära och det gör rätt ont i höften av första rycket. Skönt dock att inte bilarna gick emot varandra. Pust!

Sen kommer korsningarna och allt gick riktigt smidigt och samspelet var helt perfekt. Väl framme så nästan ramlar Felix ut av all koncentration och även jag är rätt slut. Det var ju en bra bit att bogsera och jag har nog inte gjort det på nästan 30 år.