Tisdag och efter lite kämpande så fick jag igång jobbmailen hemifrån också, skönt. Fast är man sjuk skall man ju inte jobba men lite fick jag i alla fall göra. Sov rätt länge och efter ett tag var det bara att inse att jag inte skulle kunna slutföra min kursuppgift då jag skulle coacha löparklubben. Idag skulle jag göra sista filmningen på programmet jag hade gjort iordning. Nåja, det borde ju gå att göra senare och senare skulle det visa sig att det var okej. 

Jag såg att många vara borta från arbetslaget så det var inte bara jag som var sjuk. Sen såg jag att det stod lite fel om mina kurser, på facebook, så jag försökte ändra det. Dock vet jag inte om det är så viktigt och det är ju heller ingen som brytt sig att det stod Linnéuniversitetet då jag läste bokhistoria. Det skulle förstås stå Lund där. Den kursen skulle jag velat gå om för jag tyckte jag slarvade men i det stora hela tyckte jag att jag ändå fick med mig en hel del. Den var på hela 30 poäng och det kanske var en liten chock att starta med just bokhistoria och dessutom på engelska. 

Jag hann jobba lite med mina låtar också och nu försökte jag sammanställa dem. Hur många har jag egentligen, de verkar vara utspridda. Är det 7-8 stycken eller mer. Ju mer jag letade och skrev ned, ju mer verkar det vara. Sen kanske en del aldrig kommer att se dagens ljus, det är en annan femma. 

När Ullis kom hem så passade hon på att springa med Tanjis och jag hade precis rykt på sista frågan på Primetime, så surt. 

Vi åt gott och sedan testade jag att beställa en ny iPhone och det blev förstås iPhone 14 Pro. Det var visst ingen idé att uppgradera från en vanlig 13 till en 14 men när det gällde Pro var det lite annorlunda och det kändes ju bra. Som ni vet, som läser min blogg relativt frekvent, så är just nya mobiler min lilla svaghet. Jag behöver inte så mycket mer än det. Till slut så gick det och nu måste jag komma ihåg att säkerhetskopiera innan det är dags att byta. Sist fick jag åka en jäkla massa gånger eller iaf två gånger. Första gången hade den inte kommit och den andra gången så hade jag glömt legitimationen och det är ju larvigt då man kan legitimera sig med bank-id nuförtiden. 

Jag hade vaknat flera gånger under natten och det var bara att inse att det verkligen var kört. Jag var helt enkelt för förkyld och det är något jag verkligen hatar. Tror det handlar om att man inte har kontroll över sin egen kropp. 

Jag ställer om klockan till kvart i sju och när jag vaknar så ringer jag in min sjukfrånvaro och skickar ett meddelande på messenger då jag inte ännu fått igång min jobbmail hemifrån. Det måste jag förresten lösa och det fick bli ett problem att ta hand om under dagen. Så somnade jag om och sov rejält tills en på skolan ringde och hade frågor. Jag kände mig som ett vrak och vet inte om det kom något vettigt ur mig. 

När jag väl vaknade så var jag riktigt effektiv och hann blogga, skriva lite på mina låtar, kolla in mina studier och lite annat. Mailen lyckades jag dock inte få till fastän jag hade ringt in till expeditionen och frågat. Jag var dock rejält taggad på låtarna och fastän vi inte kommit något i samarbetet så är jag sugen på att komma igång men det verkar ta tid och kanske är det en varningsklocka. Jag är också lite jobbig med alla mina frågor men jag har ju å andra sidan aldrig samarbetat med någon annan än min bror, när det gäller låtar. Hursomhelst så började jag att försöka sammanställa låtar och fick ned lite ny text till några stycken. Det är alltid kul när man känner lusten att skriva komma tillbaka och man får chansen att få ut det i kroppen. Kreativitet typ.

Jag läste också Ullis blogg och gick tillbaka långt i tiden och det var jäkligt inspirerande! Vi har ju verkligen haft träning och tävling som mål under en lång tid och det känns som ett nyttigt gift. Kul att kunna kolla tillbaka och innan jag startade min blogg så hade jag ju hemsidan där jag skrev om min lopp och så. Den är dock borta för alltid. 

När jag tittade ut genom fönstret så var det dock inte lika roligt. Min snilleblixt med att låta paviljongtaket vara kvar var ju ingen höjdare med all blötsnö. Där gick många tusenlappar åt skogen och taket lutade nu åt fel höjd med ett gäng brutna metallpinnar. Ajdå! :-( Tanken var att låta taket vara kvar då vi ändå skulle byta det till nästa år men nu får vi tänka om. Det är mer än bara taket som måste bytas om man säger så. 

När Ullis kom hem så åt vi lite mat och tittade sedan på teve. Det var både Nattryttarna och Major Svan. Sjukt imponerande att våga falla bakåt i vattnet men det är väl bara att stålsätta sig och jag kan själv tänka tillbaka till lumpen. Man skulle hoppa ned från fem meters höjd och jag verkligen hatar att hoppa i med fötterna före och jag hade inte ens hoppat från en meter innan. Dykt hade jag som mest gjort från tre meters höjd innan och inte heller efter. Nu sade befälet att man fick gå ned om man ville men hur lätt var det när ingen annan gjorde det och jag ville inte visa mig svag. Fy bubban! Det kändes som hjärtat var utanför och jag hoppade samtidigt! Det var rejält läskigt men förstås skönt att ha vågat. Nu var det ju ett tag sedan men om man "måste" så kan man. Hade jag haft ett tv-team vid sidan av mig så kanske jag också skulle vågat men det måste nästan vara lättare att falla baklänges än att se "skiten", eller?

Håll tummarna för att min förkylning snart lämnar kroppen för nu längtar jag efter lite träning igen.

Söndag och idag var vi bjudna på kalas hos Tim och Cilla då den sistnämnda fyllde år. Det var första gången vi firade en svärdotter, om jag nu får skriva det. Hennes föräldrar och hennes bröder skulle komma också och det var första gången vi skulle träffa dem och alla var nog lite spända. Nja, kanske inte jag då. Kanske mest för att jag skulle skojsa för mycket då jag hade hört att deras humor var ungefär som min, ha ha! Det var trevligt och visst blev det lite skämt men på en lagom nivå. Trevligt och man blev lite hög på socker men det var det värt. 

Cilla var nöjd med sina presenter och det var det viktigtaste. 

På vägen hem så kände vi att vi inte orkade göra mat så Ullis och jag släppte av Felix och åkte till pizzerian och tog oss en varsin sallad. Pizza lockade absolut men det var nog dumt. Det kändes fräscht att äta en sallad och det var nog vad min kropp behövde men började jag att bli sjuk? Det började att jag kände något i halsen då vi var på kalaset men jag tänkte att det nog inte var något men det blev hela tiden värre och mot kvällen så kände jag att jag banne mig blivit sjuk. 

Vi såg en massa avsnitt av "the Playlist" och den var helt okej. Lite sjuk bara men det är ju en sjuk värld vi lever i. 

När jag gick och lade mig så var jag inte alls positiv till morgondagen... Det var nog kört!

Lördag och Ullis hade hört mina våndor på natten då jag inte kunde gå så hon var uppe och fixade frukost och det var gulligt. Jag körde lite fotmassage till frukosten och sen skulle Ullis dra iväg på ett långpass och själv tänkte jag försöka ta mig ned i källaren för lite cykling. Det skulle bli skönt för fötterna då trycket inte kommer på hälen. 

Det kändes rätt bra från start och jag verkade vara utvilad och hade inga större problem idag. Värre var det när jag skulle av cykeln då jag inte kunde belasta hälen. Det var ett projekt i sig. 

Det blev i alla fall en ny runda på den nya låtsasvärlden som jag nu inte kommer ihåg namnet på. Det låter som något hawaianskt. Temples and towers hette rundan och jag var tvungen att köra några minuter till för att ha gjort den. Så det blev lite drygt 73 minuter och jag kände mig fräsch. 

På kvällen tog vi det lite lugnt och jag försökte hitta en ny plats för vårat larm då vi skall göra om i hallen. Det verkar svårare än man kan tro. 

Det blev en hel del massage och en massa tittandes framför teven, det funkar det också! :-)

Jag slog till med en pizza idag. 

Fredag och idag var det mycket träning inför kommande veckas redovisningar, härligt att se. Sen var det helg och det skulle bli så skönt men först var det en inlämningsuppgift men problemet var att man skulle bedöma en annan kurskamrats arbete och jag hittade inget fel. Det fanns typ inget att förbättra, tyckte jag när jag först kollade på det men man måste ju sitta med det ett tag. Jag haltade till bussen för jag hade fått allt mer ont i hälen då jag kört mycket löpskolning med klasserna idag och gymnastikgolvet är rätt hårt och skorna tunna. 

När jag går av bussen är det etter värre och jag kan knappt belasta hälen och det tar lite tid att komma hem.

Väl hemma så satte jag då igång och tyckte mig hitta något, på uppgiften, men då var det istället jag som gjort fel tidigare. Ahrg! Till slut så var jag klar och då hade jag dessutom upptäckt att man inte alls hade inlämningstid på natten utan mitt på kvällen och jag hade någon timme tillgodo. Oops! Jag kände att det borde vara gott nog och sen fick det vara helg. Tyvärr kändes det som om jag trampat sönder hälen ordentligt nu kunde jag inte gå ordentligt och det blev lite försiktig massage i maskinen som knådar fötterna. Skönt och välbehövligt. Jag tror inte det är någon fara utan det brukar handla om att man blir för kort i lederna av belastningen så det bästa är egentligen att gå normalt men jag klarar inte av smärtan. 

Vi tittade lite på teve och bara mös!

Torsdag och idag tog jag bilen för att snabbt kunna komma hem och vidare mot Stockholm, tillsammans med älsklingen. Idag var det en mysig dag med både god mat på Scarpetta och sedan opera på Kungliga operand då Trollflöljten väntade. Jag var väldigt förväntansfull och hade svårt att koncentrera mig men lektionerna gick ändå bra och jag fick till lite pingis med "min" talang. Idag var han lite arg då han, trots bra spel, ändå inte lyckades vinna men han fick ett set i alla fall. Sedan blev det i och för sig en miss då han missade lite på sin kommande lektion men det skyller jag på missförstånd med en annan lärare. 

Avslutande lektion och den var det också bra drag på och nu var det mycket gymnastik och fantastiska prestationer. Samtidigt fick jag ett trevligt sms från en gammal elev som var supertaggad på att slå mig på kommande Hitta-ut! Dream on, svarade jag! :-) Fast blir jag slagen så är det förstås bara att gratulera men Ullis och jag kommer bjuda upp till kamp. Ha ha!

Väl hemma så var det bara att ta på sig lite fina kläder och snart var vi på väg uppåt. Rejält kaffesugna så hade vi det i åtanke men Ullis var sugen på kaffe i City så vi körde mot Kungliga operan och försökte hitta en bra plats att parkera på. Det blev i parkeringshuset, vid Gallerian och sedan knappade jag in Espresso House, då jag ändå hade abonnemang där. En snabb kopp där och sedan traskade vi mot Scarpetta by Ingrosso och på vägen dit så börjar snön att fall och en anings ymnigt faktiskt. Vi checkade in och fick plats. Trevligt personal och allt var mysigt. Det blev ett litet glas Richard Juhlin till en Carbonara och sedan en god efterrätt och kaffe. Lite sådär lagom!

Sedan gick vi mot operan och vad maffigt allt var. Vi fick lite förhandsinfo vid Guldfoajén och sedan väntade vi in för att kunna gå in. Vi hade plats allra längst fram och valet hade stått mellan Hovlogén eller allra längst fram. Det var 50/50 då jag valde platser men jag var nöjd med valet och man kunde se när på alla musiker där vi satt. 

Så var allt igång och det började med att några av aktörerna sprang förbi mig och Ullis och man fick panik. Det var ju ingen plats där och jag visste inte om jag skulle ställa mig upp eller bara försöka skjuta tillbaka knäna. Det var något mellanting och jag ville ju inte förstöra allting. Man fick typ en sekund på sig att bestämma sig hur man skulle göra och pulsen gick upp. Rolig start och sedan var det högt tempo och det var mycket humor. Man kom på sig själv med att le och bara insupa allt. 

Ullis och jag fick absolut mersmak och nu börjar vi redan se fram emot nästa tur till Stockholm. 

Tack, älskling för en underbar present och det blev ett minne för livet! :-)

Onsdag och nu var det dags för första simningen och frågan var väl om alla kom ihåg det. Nä, tyvärr så var det några som missade det och nu gäller det att inte fler missar framöver. Det blev i alla fall bra och jag hann köra några övningar med några men det var svårt då jag inte var i vattnet. 

Sen tillbaka till skolan och nu blev det bråttom då min andra lektion snart skulle börja. När jag kom fram så stod de och väntade och det var lite stressigt men jag lyckades få koll på allt och vi startade någon minut över utsatt tid. Tyvärr var jag riktigt dåsig efter badhuset och orkade inte riktigt visa hur man skulle utföra vissa saker. Skumt! Då jag stod på händer så bara rasade jag och de måste ha undrat vad som hände. 

Sen var det full fart och efter sista lektionen så skulle jag tillbaka till badhuset och hjälpa till. Det var kul men lite synd att jag bara kände igen två elever, varav jag hade den ena. 

På bussen hem så började jag känna av lite i halsen och frågan var om jag började bli sjuk. Väl hemma så landade jag lite och frågan var om jag skulle boka av och då plingar det till att jag fått en plats. Ojdå! Det visste jag inte och rätt som det var så var det försent att boka av så jag packade väskan och följde med Ullis. 

Efter att ha hälsat på lite folk så var det bara att trycka på klockan och hoppa igång. Jag fegade lite men det hjälpte inte utan jag fick kämpa järnet och ibland så undrade man vad som tagit åt ledaren. Jisses vad jobbigt det var och man stod på armarna i typ fem minuter och snart skrek det i musklerna och där och då ville jag inte vika ned mig men frågan var om jag inte skulle få äta upp det om några dagar. 

På något sätt så kom man igenom passet och snart var vi på väg hemåt. Det blev en snabbis in på affären och sen hem till teve-soffan. Vi kom dock i säng rätt snabbt då morgondagens Stockholmsbesök väntade. Ullis hade bokat in restaurang och opera och som man längtade!

Lite obalanserad i sinnet bara men kanske var man lite slutkörd bara. Jag orkar ju inte lika mycket och två hårda dagar i rad nu. Det skall bli skönt med lite avkoppling!

Tisdag och det var lite segt på morgonen men jag hade ju en lucka så jag stressade inte. På jobbet blev det lite snack innan jag satte mig och jobbade lite. Det blev bra drag och jag körde lite styrka på skolan så jag blev lite mör. 

Hem och på bussen hem blev jag superseg och jag fick åter ställa in klubbträningen och fötterna skulle nog inte klara det heller. Det blev dock cykel men nu fick jag slita hårt då jag var rätt låg. Det blev 70 minuter totalt med 60 minuter på runt 190 watt. Sista biten var ett litet helvete men jag klarade av det och var riktigt nöjd. Ullis var riktigt stark.