Måndag och som vanligt så hade jag en speciallektion på morgonen. Den är för den anpassade gruppen och det är verkligen något extra. Man får så mycket tillbaka. Sedan fixade jag ut några kontroller men det strulade lite så jag hann bara få ut en kontroll och dessutom blev jag riktigt blöt i skorna. Lite sugigt. 

Efter det så skulle det bli en avkortad lektion med en klass då det var gymnasiemässa men eftersom det var den enda klassen som jag inte haft föreläsning för så passade det bra idag. De kunde vara kvar i aulan så körde jag bara där. Som jag gjort med de andra klasserna. Tyvärr så såg jag att de såg riktigt slitna ut så jag kortade ned föreläsningen lite. De hade ju lyssnat spänt en dryg halvtimme innan också. 

Sen var det lunch och efter det så körde jag Harry Potter för hela slanten och stod vid sidan och bedömde. 

Bra dag men lite mer soft. 

På kvällen ville jag träna lite och eftersom Ullis sprang en runda med Tanja så hoppade jag upp på cykeln. Jag fick pumpa bakdäcket, som vanligt, och snart är det nog dags för ett nytt för jag har börjat få pyspunka. 

Det blev mitt vanliga 70-minuterspass och det kan vara lite tråkigt men kan jag bara hålla i så kommer det att bli bra. 

Efter det så kollade vi på the Challenge och Kompani Svan. 

Söndag och idag skulle jag joina Ullis på en lite längre runda. 75 minuter stod på schemat och det borde jag väl fixa, tänkte jag. 

Efter lite frukost och morgon-teve så var det väl bara att skaka liv i kroppen. Jag är ju lite svårstartad och Ullis är tvärtom. Hon vill väldigt gärna komma igång tidigt och skall man springa längre så är det förstås inget att vänta på. 

Jag stretchar lite och sedan är det bara att köra men det går väldigt segt, i alla fall initialt. Det är som om mina gamla problem med att det tar typ tio minuter att komma igång är tillbaka och det oroar. Jag får stanna till efter ungefär 10-15 minuter men det gör jag i samband med ett vägskäl så stoppet blir kort. Vi kör vidare men jag får slita väldigt hårt men det är ingenting som pulsen visar. Mycket skumt. Efter ungefär 20 minuter så stannar jag till och lättar på trycket och efter det så går det faktiskt bättre. Nu kan jag börja njuta och jag får ett avspänt och skönt löpsteg. Det är underbar terräng och på något konstigt sätt så har vi trixat oss fram så vi kommer ut på Hungavägen och det verkar bli en perfekt runda. Det känns fortfarande bra men på slutet så började längden göra sig påmind. Det är fortfarande inga riktiga längder men jag är ju inte tillbaka så jag är supernöjd. 

När vi är framme i Vagnhärad så väljer vi att köra runt OKQ8 och det borde göra att vi borde komma ganska nära 75 minuter och när vi är framme så har vi ungefär 40 sekunder kvar och vi joggar ned 20 sekunder åt ena hållet och sedan tillbaka. 

In i duschen och sedan gick vi till svärmor för en fika. Katten ville förstås också vara med och nu har han blivit mycket lugnare mot då han var ung. 

Det var trevligt och sedan tackade vi för oss och gick hemåt. Nu började man bli lite trött och hemma så försökte jag få koll på min kurs för jag har liksom inte kommit med i min grupp. De har startat en gmail-grupp och uppenbarligen så har jag inte kommit med och det verkade inte vara så intressant att få med alla. Kursen heter passande nog Konflikter i skolan och det började ju bra. Ha ha! I värsta fall så får jag göra ett nytt försök nästa år för böckerna har jag ju. Den andra, viktigare, kursen är också lite speciell för där händer typ ingenting. Jag har skickat in lite uppgifter som skall styrka vad jag har studerat men veckorna går och responsen är obefintligt så snart får jag skicka in och fråga hur det går. Hursomhelst så tar det tid och kraft att hela tiden gå in och kolla. 

Ullis och jag avslutade med att kolla lite på teven. Undrar om det inte var om mordet på Anna Lind.

Lördag och efter att ha kommit upp och igång så drog vi igång. Först röjde vi på tomten och sedan i källaren då vi skall tömma förrådet tvärs över gatan som vi hyrt i väldigt många år nu. Kanske lite i onödan då vi borde ha plats i källaren då jag ändå inte säljer någonting. Dock borde jag bli av med det jag har. 

Timmarna gick och Ullis var nöjd och även jag såg ljuset i tunneln. Det blev förstås en runda till soptippen och sedan åt vi mat på Piccolino. Tefat fick det bli och den var sjukt stor. Eller i alla fall så stor så att jag begärde en doggy bag och tog hem en bit till kvällen.

Efter det behövde vi handla lite och det blev en tur till Willys.

Jag fortsatte ett tag till med garaget men kände inte att jag kunde få in den stora motorcykeln utan den fick köras tillbaka in i förrådet på andra sidan gatan. Eventuellt så sätter jag på det gamla stödet så den blir lite smalare uppställd också. OM jag har allting kvar till stödet men i värsta fall så får jag väl införskaffa det.

På kvällen så tittade vi lite på teve och åt upp resten av pizzan.

Lite småsurt att det inte blev någon riktig träning men det blev lite rörelse trots allt. En vilodag ibland kan nog vara bra. 

Fredag och nu längtade man lite till helgen, kanske för att man känner att det börjar bli kallare.

På jobbet så var det både orienteringsträning och även de sista bedömningarna på friidrotten. Eventuellt så kanske jag hinner bedöma något mer då de andra ändå är ute och orienterar.

När jag håller på och packar in det sista så undrar Ullis om jag vill bli hämtad och då hon ändå är i Nyköping så ja, absolut! svarar jag.

Vi är hungriga och Ullis har hört talas om ett bra ställe, Ariu sushi, och det testar vi. Jag kör någon Bento box och det är riktigt gott och jag är lite försiktig med det starka.

Sedan tar vi en sväng på stan. Jag kollar lite på Clas Ohlson och Ullis kollar in en klädaffär. Hon köper för övrigt några nya fina skor.

Sedan drar vi hemåt och när vi kommit hem får jag en påminnelse om att parkeringstiden håller på att löpa ut. Ojdå! Den glömde jag att klicka bort men det var inga stora pengar.

Ullis hade redan tränat så jag gick ned i källaren och körde igång mitt 70-minuterspass. Jag valde en bana som var riktigt backig och eventuellt skulle jag inte hinna klart med den.

När jag bara har runt 10 minuter kvar så väljer jag att inte ta den sista toppen och rullar istället ned till platten så jag får statistiken att stämma med höjdmetrar. Det blir till slut 73 minuter och det får jag vara riktigt nöjd med.

Torsdag och idag gick det rätt lätt på skolan då jag endast hade en mentorstid, då vi dessutom fotograferades, och sedan en mindre grupp efter lunch. Där körde vi lite lekar och fick till lite fotboll på slutet. Det gick riktigt bra och var kul. 

Sedan gick jag raskt mot bussen men inte raskt nog utan fick nog vänta i tjugo minuter då jag precis missat en buss. 

När jag kommer fram till bussterminalen så är jag lite stressad då det handlar om sekunder men det gick bra. Det var ett jäkla prat på bussen och det pratades om sprit och annat och det är ju lite sorgligt då barnen typ är 17–18 år. Som om det är så viktigt. Själv tog jag ett beslut för många, många år sedan att inte dricka och det är nog det bästa beslutet jag tagit. I samband med en borrelia-infektion så tålde jag helt plötsligt inte alkohol längre och mådde riktigt dåligt av endast små mängder. Sedan tycker jag det är mest negativt med alkohol faktiskt.

Vidare försökte jag få ordning på löparklubbens maillista för den har strulat då jag inte fått in nya medlemmar i listan. Till slut kom jag på vad det var för fel och nu är det bara hoppas att jag inte missat någon. Vi håller på och röstar om en ny design på kläderna och resultatet är lite överraskande. Kanske till och med lite svårtytt.

Efter det så var det löparträning och nu var jag lite seg. Ullis och jag går bort till Safiren och där står Ida, Putte, Anders och El-Johan. Riktigt kallt nu! Vi joggar bort till spåret och sedan delar vi upp oss lite.

Jag och Ullis springer med Ida och trots att hon varit sjuk så verkade hon helt återhämtad och var pigg i backarna. Lite småsegt när man själv fick slita. Efter två varv tog jag och Ullis ett varv själva och när vi kommer fram så väntar Putte på oss och vi joggar tillbaka. Småfrusen och trött så längtar jag efter dusch och bastu.

Ullis viker av hemåt och jag och Putte kör mot Safiren. Nu tycker jag Putte har ökat och det känns lite segt så jag trycker på och jag får en annan känsla då jag ligger först. Det är sjukt vad det mentala gör.

Det blir knappa 9,5 kilometer och snart står man i en varm dusch och sedan in i bastun – me like!

Putte och jag snackar lite. Väldigt konstigt att det inte är fler som hakar på.

Sedan hemåt och Ullis och jag varvar ned lite och sedan väntar sängen.

Så kunde jag då slå igen pärmarna på min senaste bok och den här boken kanske blir svår att hitta för den som blir sugen att läsa den. Den finns förstås på mitt och Ullis bibliotek så har man den stora äran att känna oss blir det lättare. 

Boken heter VÅLDTAGEN och är skriven av Joy Fielding och trots hennes namn så är inte glädje det som beskrivs i boken. Jo, initialt då eftersom det handlar om en lycklig hemmafru, mitt i livet, som sköter sina sysslor och har det faktiskt ganska bra. Tills den dag då bomben briserar och allting tar en fullständig vändning då hennes lilla dotter råkar ut för något fruktansvärt och det är så illa så det lilla hopp man hade försvinner ganska fort. Gail, som hemmafrun heter, får lida alla helvetets kval och när inte polisens resurser verkar räcka till för att hitta förövaren verkar hon förstå att hon får göra det själv. Hur långt kan hon gå och klarar hennes familj av det?

När jag slog igen boken kände jag att den är riktigt bra men det berodde nog på en bra slutkläm så när den har landat lite så sjunker den från en 4:a till 3,5, gott nog. Riktigt bra och den kan jag rekommendera. Lättsamt språk men ibland så kommer orden lite i fel ordning, det kan bero på att den är skriven 1986 och språket är förstås också därifrån. Absolut en bladvändare och kanske gjorde jag den inte riktigt rättvisa i början då jag läste knappa tio minuter i taget på morgonen innan jag gick till bussen.

Onsdag och idag är det en lite lugnare dag men jag är ju med i Kommunutmaningen och det är svårt att hålla koll på allt man gör. Min teammedlemmar är desto mer på hugget och jag får se till att börja plocka poäng. Jag som ju alltid brukar röra mig mest och jag rör mig förstås mer än jag tänker på för jag är ju ofta över 20 000 steg per dag och då brukar man inte vara stillasittande.

Hursomhelst så började jag i alla fall dagen med att plocka in mobiler och sedan var det orientering med två klasser och det gick jäkligt bra. Den här skolan är riktigt bra!

Sedan var det visst ingen konferens och när en kollega skulle gå så frågade jag när bussen gick och han sade fyra minuter. Jag tog ett blixtsnabbt beslut och bestämde mig för att skriva in omdömen på bussen istället och på så sätt spara in lite restid.

Sagt och gjort. Jag slängde på mig jackan och tog ryggsäcken i ena handen och mobilen i andra och började småjogga. Det var bökigt att få med sig allt och snart sprang vi rätt fort. Vi ser bussen komma och nu är det full fart. Usch! Jag har svårt att få med mig allting och känner att hjärtat är i halsgropen men nu går det inte att sakta av och uppenbarligen kunde jag ändå springa lite nu.

Vi hinner på bussen och det ilar lite i bröstet. Asch! Nu måste jag prova att cykla ikväll, tänkte jag.

Det blir en del snack på bussen och sedan blir det tåget då jag skriver in lite omdömen innan jag är framme.

Väl hemma så kan jag inte hålla mig från att läsa lite i boken och det drar iväg lite tid. Ullis skall springa i Trosa och jag läser lite till och går sedan ned i källaren och drar igång. Tyvärr har jag pyspunka men jag pumpar väl igen och chansar.

Jag bestämmer mig för att joina en Robopacer som kör 2,1 watt per kilo eller om det var 2,2. Nåja.

Det går bättre än jag trott men när jag närmar mig halvtimmen så börjar jag få jobba lite med psyket. Det blir några gånger då jag tappar klungan och får jobba mig ikapp. Till slut har jag kämpat på bra och kommer upp i 51 minuter. Riktigt nöjd.

Innan duschen så rakar jag mig för det är fotografering på jobbet imorgon och det fotot kommer sitta på väggen i minst ett år.

Sedan äter jag och Ullis och det bli det vi hade hemma så ingen lyxmiddag direkt utan nudlar och skinka för mig.

Vi avslutar med att titta på the Floor och sen är jag trött!

-Skall vi lägga oss? Frågar jag Ullis som förvånat tittar på mig. Klockan var då halv åtta och varför inte sade hon. Hon var nog också lite trött.

Trött men nöjd över att det gick bra att träna.

Tisdag och idag tänkte jag köra sista friidrottsbedömningen men det var kallt och lite fuktigt. Alldeles för halt för höjdhopp så jag styrde om till orientering och sen skulle jag äta med en klass men har skrivit in fel tid så barnen undrade var jag hade varit. Lite pinsamt. Jag försökte också hinna ringa om mina gallstensbesvär men det blev aldrig någon lucka. Jo, jag hann ringa men då fastnade jag i kö så jag fick lägga på. 

Avslutande konferens men jag blev så trött och det var skönt att dela upp sig och prata lite. 

Hem och väl hemma så blev det lite mat innan vi packade bilen med provkläder och åkte ned till klubbträningen. Ullis hade cyklat lite men hann också komma med. 

Väl på plats så var det prov för de som ännu inte hunnit och sedan joggade gänget iväg till spåret medan jag och Ullis tog en promenad med Sanne som besökte banan för första gången sedan hon fick barn. 

Det blev ett varv runt spåret och sedan hemåt. 

Väl hemma så tittade jag och Ullis klart på Kompani Svan och jag hade visst missat början på programmet också, skumt. 

Sen vad pinsamt att sitta med benen ned och ro. Visste inte alla att man bromsar hur mycket som helst då man har något långt ned i vattnet?