Torsdag och idag började det med ett möte rätt omgående. Under mötet så tycker jag mig höra att en från mötet hade varit en annans lärare och jag blev förvånad. Då vi skall sluta så tar jag upp det och frågar om det verkligen var så. -Nä, det var ju du som var min lärare och jag skrattade och sade att hen måste ha missuppfattat. Hen stod på sig och när jag frågade var så sade hon Nicolaiskolan och den visste jag inte ens riktigt var den låg. Någonstans i Nyköping men inte mer än så. -Där har jag inte ens jobbat! sade jag. Det spelade ingen roll för hen, som stod på sig. Ha ha, jag framstod som lite virrig men var jag har jobbat har jag banne mig koll på. Chefen visste inte riktigt vem han skulle tro på. 

Sedan var det lunch med en klass innan det var dags för ett avsked. Två elever skulle göra sin sista lektion på skolan och det var lite sorgligt så de fick välja lite fritt och det blev en bra och rolig lektion och de såg fram att komma till den nya skolan och det kändes förstås bra. 

Sedan försökte jag komma med en snabb buss hem men jag hade gått över lite på sista lektionen så det var kört. 

Jag försökte plugga lite på vägen hem men det var svårt på bussen. 

Jag somnade till på slutet och när jag vaknar groggy så känner jag mig helt vimmelkantig och stirrar rakt in i en ung tjejs ögon och i det tillståndet måste jag sett lite scary ut men snart förstod hon att jag precis vaknat och det var inte mer än så. 

Jag går av och hemma bara vilar jag ett tag innan Ullis kommer. 

Vi äter och kollar på Robinson och hela min kropp vill stanna inne idag. Det är klubbträning men vi fastnar i soffan så länge så snart är det så sjukt bråttom och vi stressar järnet och  får på oss våra kläder och klampar iväg. Nu har jag ont i huvudet också men tänker att det beror på att jag stressat. Hoppas på det, i alla fall. 

När vi närmar oss så är det som att vi hoppas att inga skall vara där så vi kan gå hem och träna inomhus istället. 

Men, nädå! Där står Nicke och inte heller han är superpepp. Han säger att Putte är på väg men Putte tillhör det hårdare virket och snart är vi igång. Vi bestämmer att den tänkta kuperade banan får bli terrängspåret och det känns bra då den lockade mer än att bara hitta nya vägar runt i Vagnhärad. 

Ullis och jag kör tillsammans och de fick en jäkla fart då vi kom fram till spåret. Ja, jäklars! Det var fartlek men både jag och Ullis tänkte att det blir en naturlig fartlek och körde rätt lugnt faktiskt. Det blev lite drygt nio kilometer och det var helt okej och det gick bättre att springa än jag trott. 

Sedan dusch och vi kollade klart på det sista på Robinson. Det är ju lite av en hatkärlek det där. 

Vi avslutade sedan kvällen hyfsat tidigt då bägge var trötta men en helt okej dag ändå. 

Onsdag och och idag satt jag först på mobilinsamlingen och jag kände redan där att frustrationen byggdes på. Det fanns en hel del att säga om den men jag bet ihop. Sedan var det snabbt in på medarbetarsamtal och givetvis lyfte jag det. Väl medveten om att den nybyggda frustrationen kanske skulle lägga sig men jag tyckte jag såg det objektivt. 

Mötet gick bra men jag gillar ju att prata och vi hade lite extratid så det gick bra. Jag blev rätt djup och ville ge honom en bild varför jag hade valt läraryrket. Min egen skolgång var ju rätt tragiskt då jag stammade hårt. Då man, med egna ögon, kan se hur tufft en del kan ha det så vill man göra det bättre och försöka se alla. Hursomhelst. 

Sedan blev det en lektion med en nia där några elever ville stanna kvar och spela och det kunde jag ge dem. Typ en kvar extra spelade de pingis. Riktigt duktiga faktiskt. Själv är jag inte alls i närheten av den nivå jag hade för några år sedan men det beror säkert lite på att jag då hade hittat supertalangen som jag spelade med hela tiden. Se gärna min insta enklaresport för lite fina bollar. Jag hann dock spela några matcher mot killarna.

Sen, efter lunchen, blev det lite fotboll med en specialgrupp och det var så häftigt att se den energin som kom lite oväntat. Även där blev det lite pingis på slutet. Så kul! Jag testade att se hur länge jag och en elev kunde hålla en boll igång och vi kom hela 316 gånger fram och tillbaka över nätet! :-0 Helt galet. Hon sade att hon fick lite ont i nacken... Ha ha! Förstår det.

Sedan hemåt och nu blev det tåget där jag tog fram mina studieböcker och började studera för nu är det hög tid att komma igång. Jag hade läst in mig ordentligt på första uppgiften och försökte nu hitta uppslag. Rätt som det var så får jag lite panik för jag inser att vi är framme i Vagnhärad. 

När Ullis kommer hem så äter vi mat och kollar på hela Robinson och sedan en stund på Gränslandet innan vi förbereder oss för besök då Tomas och Rosie skall komma. 

Vi fikar och pratar om lite allt möjligt och jag inser att träningen får brinna inne idag och jag är nog ändå för trött. Det har varit så många intryck på slutet så jag kände mig sårbar och behövde nog landa lite. 

Vet inte riktigt vad det var men jag har varit lite låg på slutet och det är klart att man har ju ökat träningen och det tar ut sin rätt. 

Tisdag och det var återigen lite segt. Den här årstiden är verkligen hemsk. Kanske är man lite trött för att man tränar mycket också, i och för sig. Hursomhelst så började jag i badhuset och checkade av en massa elever och sedan var det lite fritt. Sedan fick jag hoppa in på textilslöjden och det var andra gången någonsin som jag vikarierat som textilslöjdslärare. Den första gången var nog 2001, om jag inte minns fel. Då gick jag en promenad. Nu fanns det visst planering på classroom men jag kom inte in där. De som hade kvar på sina arbeten fick fortsätta med det och sen kunde man göra armband. Sen lät jag några elever, som inte hade något att göra, klura på några roliga logiska iq-test och berättade om dem. Först och främst att de inte skulle stirra sig blind på resultatet eftersom det var utformat för vuxna men de var grymma och tyckte det var kul. En gjorde det danska testet och fick 109, snittet i världen är 100. I Sverige tror jag det ligger på 101 eller kanske 102. För den som undrar så finns det ingen officiell Mensa-organisation som har betaltest på nätet så betala inte för det för det resultatet gäller ändå inte. Det är en fusksite. För att få ett officiellt resultat så gäller det att gå in på mensa.se, om du bor i Sverige, och betala för ett övervakat test. Man har två försök under ens livstid. Själv så kände jag att det skulle bli som en revansch på min jobbiga barndom och jag gjorde ett försök typ i början på 2000-talet och då fick jag 128. Jag blev besviken för det krävdes lite mer för att komma in. Nu fick jag så jag tillhörde de 3 % med högst resultat men det behövdes att man skall tillhöra de 2 % med högst resultat vilket motsvarar 131 i IQ och det är den standardiserade skalan som gäller. Jag kommer ihåg att jag frågade om det kan påverka att man lämnat blod några dagar tidigare. Tror det var två dagar innan. Testledaren sade absolut. Det påverkar mängden syre i hjärnan och det var ju förstås dumt. När jag fick resultatet blev jag oerhört besviken så det fick bero. Sen tror jag att jag tog tag i det då jag förstod att Jocke, min bror som dog för tre år sedan, hade en bucket list på saker han ville ha gjort innan han dog. Det sporrade faktiskt så jag tog tag i det för några år sedan och så gjorde jag ett nytt försök och nu såg jag till att vara utvilad, ätit bra och dessutom joggat lite precis innan. Nu gick det bättre och jag fick toppresultatet och kom in genom att få 135+, alltså det högsta som gick att utmäta och tillhör den högsta procenten. Jag tar inte det så allvarligt mer än att det var säkert att jag kom in. Jag hade hela sex stycken fel men å andra sidan var B-provet mycket svårare.

Precis innan lektionen så ser jag att exproffset Patrik Nilsson säljer ett par kolfiberskor och de ser ut att passa mig perfekt så jag skriver lite och jag köper dem. Så kul!

Till jobbet då. Jag avslutade med att bada med en specialgrupp och hade då endast en bedömning och sedan blev det lite lek. Vi sporrade varandra och fastän jag verkligen hatar att hoppa ned i vatten så överkom jag med min rädsla och kom upp på hela en meter... ha ha! Nu sitter den rätt bra i alla fall. Nu är det trean som gäller... :-0

Sedan på möte och jag känner att jag sitter på så många uppslag men tycker mycket är självklart. Jag tar det med chefen istället.

Mötet drog verkligen ut på tiden så det blev till att vänta på en senare buss och väl hemma hade Ullis fixat en supergod mat. Kanske för god för jag åt lite för mycket och nu väntade löpträning.

Vi tittade först på Robinson och sedan även Gränslandet och nu blev det för bråttom så vi fick skicka att vi kommer direkt till spåret och eftersom vi inte låg i samma fas som de andra skulle vi ändå få springa själva. Min grundträning är ju mycket lugnare än vad klubben kör också.

Först hann jag dock in på kyrkogården och tänkte lite på Jocke som skulle fyllt år idag. Det är ju sjukt tragiskt och lite tragikomiskt hur livet bara kan gå vidare utan en. Givetvis är han otroligt saknad och kommer vara så väldigt länge. Fruktansvärt tråkigt.

Jag går tillbaka och märker att de börjar komma.

Vi hälsade på alla och sedan drog de iväg med en jäkla fart! Oj!

Så joggade jag och Ullis iväg och det kändes riktigt bra nästan hela tiden. Lite småsegt på sista varvet men det var jag beredd på. Kanske kändes det bättre än väntat, till och med. Det blev dock en liten chock när jag slet av mig min buff. Kylan slog emot den svettiga pannan rejält.

Vi såg sedan inte de andra något mer på våra tre varv men jag hoppas att alla fick sällskap.

Sedan in på affären och där handlade vi lite innan vi åkte hemåt.

In i duschen och sedan blev det Elitstyrkans hemligheter. Även den är riktigt bra och man får se hur det blir då man nöts ned. Lite sporrande inför en Ironman. Där ligger man ju också och kämpar på gränsen och sådant gillar jag.

Nä, in till sängen och nu var vi bägge riktigt trötta.

Måndag och jag hade sovit riktigt djupt men kände mig ändå inte utvilad. På jobbet var även både kollegor och elever lite småsega. 

På jobbet började jag med en specialgrupp och jag tyckte det gick bra. Sedan var det badminton och pingis. Kul och jag var med själv lite då och då. Jag hann med att bedöma lite. Precis innan lunch kommer chefen och givetvis i slutet av en lektion då alla var helt slut. Han ville komma på lektionsbesök och han ville komma lektionen efter lunch. Ajdå! Den dagen jag kände mig som segast men det var bara att hoppa igång, det har jag ju gjort förr. 

Så var det då dags och jag kände segheten hos eleverna men jag försökte vara alert och det kanske är lite löjligt då man gör sig till lite grand. Nåja, lektionen gick bra och alla tränade badminton och pingis. Jag hann bedöma en del och tänkte inte alltför mycket på att jag själv blev bedömd. Jag tror ändå att han har lite koll. 

På sista lektionen blev det bra drag och det är så häftigt. 

Sedan hemåt och väl hemma så upptäckte vi att köttfärsen fortfarande var fryst så det fick bli hämtmat. Ullis satt redan på cykeln och sedan skulle vi äta. Vi passade på att titta på Robinson och Gränslandet. Efteråt så tränade jag och Ullis tog ett pass på badhuset under tiden. 

När jag var klar, och Ullis hemma, så blev det även Kompani Svan. Imponerande att de vågade kasta sig bakåt i vatten från hög höjd. Undrar om jag skulle våga det. Tuffa Niclas... eller?

Det blev mitt vanliga 70-minuterspass och det börjar ju låta tjatigt men vi får se hur utfallet blir. 

Söndag och idag var det långpass som gällde på Ullis schema. Jag kände mig seg och fick verkligen tagga till mig. Du behöver inte, sade Ullis. Självklart skulle jag med men jag behövde verkligen slå igång både mig och benen. 

Efter lite förhandling med mig själv så var vi då utanför och vi började jogga men det var riktigt segt. Det brukar dock kunna släppa så jag hade inte gett upp hoppet. Efter gamla Vägverket så viker vi av under bron och genar över järnvägsspåret och kör grusvägen. Den kan absolut vara tuff men klart roligare än att mata asfalt, tänkte jag. Jodå, det börjar släppa efter kanske 12-15 minuter och nu känns det rätt bra. Vi tuggar på och nog är det så att det har släppt för Ullis påpekar att farten har höjts. Det rullar på men relativt snart så känns det som den fina känslan sakta men säkert försvinner. Lite tråkigt och nu börjar jag känna av krämpor lite här och var. Speciellt i fötterna men framförallt så är det en otäck känsla i det högra benet. Det börjar göra ont i benhinnorna och ibland känns det som om benet vill vika sig. Mycket obehagligt. När vi är kanske två kilometer från slutet så stannar jag och försöker knäppa upp skon men inte heller det hjälper. Jag börjar bli orolig om jag fått någon propp så vi kollar efter. Det gör ont på en punkt och sedan, när vi springer, så försvinner smärtan och förlyttar sig till knävecket. Nu uppmärksammar jag Ullis på det för det var lite läskigt och oväntat och låter ju lite som en mindre propp. Rätt som det var så går det att springa riktigt bra och det håller i sig någon minut innan segar till igen. När vi kommer 100 minuter så är det enligt Ullis schema och vi nöjer oss och går hem. 

När jag skall in i duschen så messar Tim och önskar mig grattis på Fars dag! Jag tackar och frågar om de vill ha fika och efter lite svar fram och tillbaka så bestämmer vi att vi åker dit så kunde vi se hur de hade gjort om, kul!

Jag duschar varmt och skönt och berättar sedan till Ullis att vi blivit bortbjudna till Tim och Cilla.

Sagt och gjort. 

Vi fikar lite och kollar in hur bra de fått det i lägenheten. Det är trevligt och lite speciellt att köpa en tårta till mig själv med Best Dad! Ha ha!

Samtidigt ringer Felix och han vill också gratulera. Ullis såg på Strava att han också sprungit och vi pratar lite om löpning och skor. 

Trevligt med farsdag-fika och sista gången jag firade min egen far på fars dag är 1996, galet länge sedan. 

Sedan hem och nu gick Ullis och vilade på IR-madrassen och själv lade jag mig på spikmattan och somnade... Jisses!

Jag som inte trodde det var möjligt men det var det visst. När man väl vant sig, lite grand, så är det riktigt skönt. 

På kvällen så röjde vi lite och tittade på teve. 

Lördag och idag skulle vi till Oxelösund och fira Theodor. Han fyller år och det är Ullis brorsbarns barn. Numera även min elev, dessutom mentorselev. Det var lite sjukt. Jag kände igen två elever på hela skolan och så visade det sig att jag fick bägge som mina mentorselever. Hursomhelst så skulle vi dit idag så efter lite frukostteve så ville vi få till lite träning och det blev cykling i källaren. Jag körde som vanligt mitt vanliga 70-minuterspass där 60 minuter består av 185 watt och resten är upp- och nedcykling. Jag har verkligen skalat av träningen. Det kan fortfarande vara jobbigt men nog mest mentalt. Jag snittar endast runt 70-72 % av maxpuls men jag får ändå slita. 

Efter passet var vi lite sena och vi skyndade på. 

Mot Nyköping och nu skulle vi hitta på en lösning till Teddan. Han önskade sig ju pengar så det enklaste vore förstås swish men tänk om han inte har det... Vi försökte ta ut lite pengar då vi samtidigt handlade. Först var vi på Systembolaget och köpte en present till Inger, som vi skulle senare till. Jag frågar då om man kan ta ut extra och då är det förstås i kassan bredvid och då var man tvungen att köpa något mer och det ville vi inte. Han kunde väl gjort ett återköp men det orkade han nog inte. 

Så vidare och precis när vi svänger av mot Oxelösund så kommer Ullis på att vi kan testa på Överskottsbolaget och det var smart. Där hade de både presentkort och så kunde man ta ut pengar men givetvis var det en ny i kassan så det tog lite tid. 

När vi kom fram var det redan många där och vi kände igen alla och hade det trevligt. Teddan blev superglad, det var roligt. Alltid lika kul att gulla med Stellan också och nu var det full fart på honom. 

Jag hann även prata lite med Björn och jag tycker det är så roligt att han skall springa Stockholm Marathon och jag skäms lite över att jag ännu inte nappat på hans förslag att jag skall hänga på. Jag tycker alltid att just Stockholmsmaran varit så jäkla jobbig. Vet inte riktigt varför. 

Sedan hemåt och vi tog oss några cheeseburgare på vägen och det gjorde vi även på vägen dit då har dragit ned på fikat. Vi får försöka lösa ett bättre alternativ då man är utan mat en längre tid. 

Nu skulle vi dock till nästa kalas så det var smart med lite annat än fika. 

Vi gratulerade Inger och hon blev glad över sin flaska och lite smått och gott till. 

De flesta av Ingers barn var där och något av Peters barn också. Trevligt och vi det blev prat om lite allt möjligt. 

När det skulle beställas mat så var det alldeles lagom att tacka för oss och vi rörde oss hemåt. 

Vi åt också förstås och sedan blev det rätt lugnt framför teven då det börjat bli kväller. Ganska klent med steg men eftersom jag ändå gått tre och en halv kilometer, totalt, så räknade jag det som åtminstone 30 minuters promenad. Tränar jag så mycket som jag gör så måste jag ju kunna lite på klockan och inte ha separata promenader. Asch! Den här utmaningen var mest jobbig och kanske allra mest jobbig är den att jag ligger sist på grund av att jag fick mitt gallstensanfall precis i början och aldrig kunde komma ikapp.

Fredag och idag var det badhuset för hela slanten. Från början till slut och det gick riktigt bra. Det primära var att kolla av simkunskaperna idag och när det var klart fanns det lite tid till lek. Själv så surfade jag på en matta och åkte väl i några gånger men ibland så stod jag upp hur länge som helst. Riktigt kul. Dock så är det som spärr när jag skulle hoppa i vattnet. Det går liksom inte och så verkar det allltid ha varit. Jag kommer aldrig att glömma när jag gjorde lumpen och befälet tog upp oss på femman och vi skulle hoppa i vattnet. -Om ni inte vågar så är det bara att gå ned! Det var ju gentilt men hur jäkla lätt var det när alla andra hoppade. Jag som knappt hade hoppat från ettan. Dyka hade jag dock gjort några gånger och som högst från trean men det var lite läskigt. Jag trodde att hjärtat skulle hoppa ut från kroppen när jag hoppade. Så sjukt läskigt och nu vågade jag inte ens hoppa från ettan! Ha ha!

När en annan klass lekte så passade jag på att dra några längder och jag simmade hundra meter crawl mitt i allt. Så lite träning blev det faktiskt. 

En riktigt bra dag och trots att många varit oroliga så gick det sjukt bra. 

Sedan hem och vi gick några promenader för att komma upp i dagens mål. Vi tittade på teve också förstås. 

Torsdag och jag fick hoppa in och ta en lektion med inriktning idrott. Idag skulle de till tennishallen och jag tyckte det verkade kul då jag dessutom är utbildad tennistränare, typ Steg 2. 

Vi traskar bort och kommer in i hallen men det är ju mörkt. Jag försöker tända och snart skall alla elever prova och jag fick hela tiden säga: -Det har jag redan provat, det med... Jo, det har jag redan gjort. Till slut så inser jag att något blivit fel i bokningen och jag ställer upp alla dörrar jag kan och slår på belysningen utanför hallen så det kan bli något spel överhuvudtaget. Precis när jag säger att man skall lämna in alla racketar så börjar det lysa men då är det ju redan försent. Så tråkigt och jag poängerade att det inte var mitt fel. Knasigt. 

Sedan mentorstid och nu fick alla eleverna ringa till sin praoställen, som de skall till på måndag. De var asgrymma och alla verkade nöjda. Det var många som inte hade svarat dock. 

Jag avslutade med en speciallektion och sedan var det full fart hemåt. På vägen så träffar jag några oroliga elever och jag inser att jag kommer missa bussen men då fick det vara så. Jag hade dessutom glömt något innan så nu var det verkligen kört. Oroliga var de för simningen och det verkar många vara. Även min mage var orolig efter för mycket broccolisoppa... 

Jag kommer hem och vi äter lite grand men jag har fasicken magknip. När det är dags att springa så känner jag att det inte går. Det gör för ont och jag säger till Ullis att jag tyvärr måste bryta. Då ser vi gänget komma joggandes och de måste ha tjuvstartat med några minuter eller så var jag och Ullis lite sena. 

Ullis fortsätter och jag går hemåt och svidare om till cykelbyxor och provar att cykla istället och det blir ett kortare pass så jag i alla fall får träna lite. Jag försökte följa en Robopacer men det var stört omöjligt för så fort man kom lite för långt ifrån så tappade man men träningen blev gjord. 48 minuter på kontot var helt okej eftersom jag fick bryta löpningen och ställa om. 

Vi såg sedan klart på Robinson då vi inte hann se allt innan. 

När jag skall duscha så går också Primetime igång och det var ett hund-quiz. Jag försökte men det var för svårt.