Söndag och idag skulle Ullis träna på lite mer än vanligt då det var korta dagen, i hennes träningsprogram. Det innebar simning, cykling och löpning. Tyvärr sov jag dåligt igen men imorgon skall jag ringa till tandläkaren och jag ber till gudarna att han har tid. Jag skall förresten då också till vårdcentralen då jag skall kolla upp min astma samt kolla upp hur det står till med hjärtat men nu var det träningsdags.

Sagt och gjort. 

Efter lite frukost så knatade vi iväg till badhuset och bytte om. Ullis skulle visst simma i en halvtimme och jag körde väl lite kortare då jag fortfarande har mycket problem med slem i munnen av allt klor. Det är som jag vill kräkas efter ett tag. Som tur är så har det ännu inte hindrat mig på Ironman så därför tänker jag att det är just klor som är boven. 

Sen bytte vi om lite fort och traskade hemåt och ned i källaren för cykling. Jag tar alltid lite mer tid på mig och kom iväg fem minuter senare men det gjorde ingenting. Det blev 55 minuter för mig och sedan skulle vi springa. Nu gick det undan då vi ville få in känslan att precis och cyklat och nog sjutton fick man in den. Det var som stockar och jag kände mig fortfarande seg efter rundan igår. 

Jag fick stanna två gånger och plocka bort stenar från skorna och sedan fick jag stanna och knyta skosnöret som gått upp och jag kollade förstås så ingen sten fastnat då jag ändå stod still. Ullis rann ifrån och sedan hade jag hennes rygg att jobba mot och jag fantiserade mig bort till Ironman och tänkte att jag cyklat riktigt bra och kanske, kanske kunde komma ikapp henne på mitt sista varv. Och där sprack den drömmen då Ullis vänder tillbaka. Ha ha! 

På slutet så tar jag det lite lugnare och Ullis får glida ifrån och vi stannar sedan vid Piccolino och äter. 

Det blir kyckling med ris för mig, supergott men vi kunde inte äta så här tätt inpå så vi fick be om att få kartonger och ta med det hem efter att ha gjort ett försök. 

Sedan lade jag ut en till låt och det var "Inget utan dig!". Egentligen hette den Hjältar och Idoler men efter att jag matat in all text och appen spottat ut resultatet så hade den döpt låten till Inget utan dig och det lät ju rimligt så varför inte. Så hård behöver jag ju inte vara. Det viktigaste är att ingen AI får göra om texten åt mig. Så då vet ni det. All text är min och sen försöker jag få det så likt min ursprungsidé som det bara går. På en låt så går det väl 20-30 försök. Sen kan det absolut vara så att jag tycker att det låter kanon när det inte blev riktigt som jag hade tänkt och då kan jag också släppa igenom det men det är alltid min originaltext. Helst skulle jag vilja få det så att man kan välja att sjunga in själv men det har jag ännu inte löst och det kanske ni skall vara glada för. AI gör det sjukt bra. 

Jag är fortfarande lite orolig för hur det skall tas emot att jag tar hjälp av AI men jag har ännu inte fått till något bra samarbete och det här gör att jag får lite utlopp för min kreativitet. Sen är det bara bonus om folk tycker det är bra. 
 

Satt och kollade lite på nätet då vi åt frukost och rätt som det var så hade jag signat upp mig via ett bolag och startat ett eget musikbolag, på något sätt... Jag vete sjutton vad som hände och snart hade jag lagt ut en AI-låt som skulle processas och delas ut lite här och var. Lite läskigt och får man ens göra så här? tänkte jag. Jag har ju inget jättebehov av att själv synas utan vill bara spotta ur mig grejer och det här är ju ett sätt så varför inte. 

Jag lade ut Time has come som jag från början tänkte göra till Melodifestivalen med Jocke men nu blev den med AI och med ett helt annat stuk än det jag tänkt från början. Rätt som det var så hade jag lite metall-influenser i den och det blev en riktig hit. Tyvärr upptäckte jag att att jag glömt några rader men då fick det vara så. 
 

Sen skulle vi ut och springa och jag kände mig både lite rädd och samtidigt taggad. Rädd för att jag kanske inte var mogen för någon längre runda och taggad för att jag nog borde vara mogen för en längre runda... Asch! Det är ju bara att prova. 

Sagt och gjort! 

Snart hade vi bytt om och vi började jogga. Lite stelt och lite småjobbigt från start och så kommer Strutsbacken. Fy satan! I mitten på backen så börjar benhinnorna att protestera och längst upp får jag stanna och släppa på snörningen och försöka komma igång igen. Det hjälper dock inte så mycket utan vid nästa backe får jag stanna igen och försöka få det att fungera. 

Efter ett tag så känns det lite bättre och vid ungefär en mil så känns det galet bra och jag vill släppa på ibland. F-n vilken skön känsla och jag var om och om igen ute på både Ironman-banan och på Stockholm Marathon-banan. Så då gick det lite snabbare men det fick jag äta upp lite senare. 

På slutet är jag rätt seg och efter dusch och lite vila så är jag sjukt kort på baksida lår. Det blev förresten drygt 14 kilometer. Det borde blivit 15 kilometer då Strutsrundan är så lång men vi tog en annan väg på slutet så man kommer ut vid Nygårdsplatån. 

Vi duschar och åker upp med Felix till stan. 

Nu är vi hungriga och börjar med att äta på Pong. Jag väljer faktiskt bort buffén idag och går istället på en kycklingrätt. Satay Gai, eller något i den stilen. 

Sedan fixar vi lite i Felix lägenhet och tackar för oss. 

Fredag och det var Midsommar. Felix berättade att en massa lösenord har läckt och vi kollade om vi var drabbade och det var vi visst. Så det är väl dags att ändra lite här och var. Helst skulle jag vilja tränat idag men det var bara att inse att det nog var kört då jag hade en tårta att fixa. Jag hade fixat grunden igår och idag skulle resten fixas så jag gick iväg och handlade. Det blev två paket jordgubbar och jisses vad dyra de var. 90 kronor per kartong och sen köpte jag lite annat smått och gott. Bland annat den goda skinkan prosciutto. Det är förresten skinka på italienska. 

Jag lade på allt på tårtorna för jag gjorde två stycken den här gången. Jag råkade köpa lite för lite grädde eller så kanske jag tog lite för mycket grädde på den ena så nu stod jag i valet och kvalet vilken jag skulle ta med till Tanja och Ola. Den med för lite grädde hade snyggare uppläggningsfat så det fick bli den. 

Felix skjutsade ned Ullis som först skulle ta en löptur med Tanja och så skulle Felix och jag komma efter. 

Jag gjorde klart det sista och passade på att fixa mig iordning.

Sen kom Felix tillbaka och han kollade på något på teven så där fastnade vi en stund innan vi åkte till Trosa. 

Olas pappa skulle med också och det är ju kul då han alltid har saker att berätta.

Vi hälsade på alla och sedan var det snart dags. Jag visade de här nya finesserna med AI och spelade upp några låtar och de verkade ärligt förvånade att det blev så bra. Själv skulle jag gärna vilja sjunga in några låtar själv så det känns lite mer på riktigt men är resultatet bra så är det. 

Maten var supergod och jag tog om flera gånger. Några ungdomar kom och gick och trots att jag varit lärare för många i den åldern så var det visst ingen jag hade haft. 

Sedan tackade vi för oss för nu skulle vi äta igen men med svärmor. 

Jag lämnade av Felix och Ullis och sedan åkte jag och hämtade Sivan. Vi passade på att åka och köpa en baguette och en extra dricka.

Sedan var det dags igen att äta och vi tog förstås tårta på slutet och jag måste erkänna att den med mer grädde var lite godare. Det blev lite pricken över i:et. Med eller utan mandelflarn, ha ha!

Sedan passade vi på att spela ett spel och där råkade jag krossa. Det handlade om att komma närmast på gissningar och jag grämer mig dock fortfarande över att jag missade Marianergraven med två meter för full pott. Tror jag gissade på 11032 meter och den är två meter djupare, alltså 11034 meter. Väldigt roligt spel, i alla fall. 

Jag fortsatte att leka lite med min AI-musik och frågan är bara hur man gör för att få den att göra som man vill. Oftast så är den ju ute och snurrar alldeles. 

Torsdag morgon och Ullis har nog rätt. Jag har nog någon diagnos för när jag går in för något så snöar jag in på det ordentligt. På gott och ont. Jag låg och fixade med mina låtar och jag har nu tagit hjälp av AI för att få till det och det blir bättre än man kan tro. Helst skulle jag vilja ha ett samarbete med någon som kan spela in musiken som jag vill ha det men maskiner har mer tid än människor. 
Hursomhelst så får man ändå ha tålamod och man skriver in olika parametrar och får skruva lite här och skruva lite där. Rätt som det var så fick jag det som jag ville ha det och jäklars vad bra det blev. Jag upptäckte sedan att jag missat några rader men när resultatet blev så bra så fick det vara. Maskinen döpte låten till Paradise in ruins men det skall vara Time has come. 
Sedan var tanken att klippa häcken men jag vet inte om jag skulle hinna. Den är ju heller inte så rolig efter att kommunen var där och grävde. 
Jag cyklade ett pass på över en timme också och det gick riktigt bra. Något verkar visst hända men jag ligger efter. 
Jag pratade också med några om mina låtar och ville ha deras synpunkter om det här med AI men det blir nog så att jag kollar om jag kan lägga ut några låtar på Spotify. 
på kvällen var jag sugen på lite discgolf så jag tog en runda och nu gick det lite bättre än förra gången. +6 blev det nu. En birdie och en dubbelbogey.

Onsdag och jag hade laddat ned en AI-generator igår kväll som jag lekte med. Uppenbarligen så är det här framtiden för en sådan som mig som inte riktigt själv kan spela musik eller har ambitionen att vara en rockstjärna. Jag skrev in mina texter och pillade på lite parametrar och rätt som det var så spottade appen ur en melodi och sång. Oftast blev det inte riktigt som jag ville och så pillade man lite till. Rätt som det var så fick jag till det och det här var klart beroendeframkallande. 

Frågan är hur mycket fusk det är men hur skall man kunna stoppa framtiden? 
Jag kommer dock aldrig att låta AI'n själv skriva texterna eller förbättra, där går min gräns men då kommer å andra sidan andra ta den hjälpen. Men så länge så är det min ståndpunkt. Jag satt och lekte med "Döden", "Så länge" och "Ulrika Lovisa". Den sista låten går verkligen inte att få till uttalet på Ulrika Lovisa och det kanske är ett tecken att jag själv skall sjunga in den. Haha! Känns bättre också. 
Jag hann cykla i 50 minuter idag också och så röjde jag lite på tomten.

Tisdag och jag fixade lite med en AI-app och monterade lite på paviljongen.

Sen var det dags att åka in och lämna dator och nycklar.

Jag försökte få tag på Harald för att se om han skulle gå med på en discgolf-runda men fick inget svar.

När jag nästan var framme så kollade jag om inte idrottslärarkollegan kunde tänka sig och det kunde han.

Nu var jag riktigt sugen men det blev ingen höjdarrunda för mig men han imponerade. Jag lyckades med en birdie, i och för sig. 
Sedan lämnade jag in det sista och tackade för mig, nu skulle jag vidare mot Björkhagaskolan för att se om det blir något där i höst.

På vägen så tog jag mig lite snabbmat.

Jag mellanlandade först hemma och se försökte jag leverera en pokal till ett barn som var med och vann Mini-TUBen. Ingen kontakt men jag kollade upp var hon bodde och när grannarna var ute så lämnade jag pokalen till dem istället. 
Sedan fortsatte jag till skolan och träffade några från rektorsgruppen och en eventuel framtida kollega. Han var supertrevlig och hade helt rätt inställning till yrket så jag blev övertygad. Nu gäller det bara att rektorn också blir övertygad och att vi kan komma överens om lönen. 
Vi skulle höras senare.

Hem och hemma blev det lite mat i magen innan vi åkte till träningen.

Jag blev lite sen och kände mig rätt trött mentalt så jag joggade men det gick visst rätt fort ändå. Jag nöjde mig dock med dryga sex kilometer.

Måndag och idag skulle jag göra min sista arbetsdag på Ramdalsskolan. Det var överlämningar men tror ni inte jag åker ifrån datorn! Den hade jag inte glömt en endaste dag men givetvis skulle jag göra det idag.

Jag var i alla fall med på första mötet och där glömmer jag sedan maten jag tog med mig. Jag vet inte vad som hänt på slutet men det har varit mobil, nycklar och nu dator och mat. Kanske är det mycket som hänt men svärmor brukar kalla mig för professorn...

Jag åker sedan tillbaka och hämtar maten och hinner äta innan nästa möte. Det blir dock kortare än tänkt och efter att ha svarat på lite mail på en lånad dator så checkade jag ut.

Innan jag åkte iväg så gick jag dock 12 hål på discgolfbanan och jisses vad ojämn jag var. Först så ligger jag bra till för par, på första hålet, men missar putten. Sen får jag en birdie innan jag blandar friskt med par och bogeys innan drömhålet som är hål nummer 15. Där klantar jag mig och får en bogey men jag revanscherar mig direkt efter och parkerar discen vid korgen och lägger nästintill i den och får en birdie. Så nice!

Det blev till slut +3 och det är det jag haft tidigare som bäst på den här banan. Två birdies har jag dock aldrig haft på samma runda.

Sedan åkte jag till Jula och köpte oss en ny paviljong. Det blev en likadan som sist. Nu gäller det bara att förankra den bättre. 

Hemma så plockade jag ur den och på vägen hem så ringde jag förresten skolan jag sökt jobb på och undrade hur läget var. De verkade fortfarande vara intresserade så imorgon skall jag dit igen och få träffa den andra idrottsläraren. Det låter lovande.

Söndag och tror ni inte att jag återigen hade ont i tänderna… Så irriterande och det kommer bara på nätterna. Det blir väl något med att man slappnar av eller så kommer det mer blod till problemområdet då man ligger ned.

Först så röjde vi rejält på tomten och vi var även iväg och köpte tio säckar med jord på NA Svensson. Timmarna gick och skulle vi träna så var det väl dags men först var Rosie på besök och vi tog lite kaffe.

Ullis drog iväg på cykeln och jag var supersugen på att spela lite discgolf men känslan var att jag absolut inte var utvilad efter bristen på sömn, i natt. Det var nog sämsta natten på mycket länge och snart måste jag ringa men så fort jag kommer upp så verkar smärtan försvinna och jag glömmer liksom bort det.

Hursomhelst så var jag på plats och kastade ut. Nu hade jag tittat på lite filmer från Youtube och drog iväg. Jäklars! Drivern gick spikrakt! Sen kast två och discen landade lite långt ifrån och jag missar parputten men känslan var god. Riktigt god.

Nästa utkast och den kastar jag snett men räddar upp det bra med ett fint andrakast men slarvar bort putten som blir låg och kommer på kanten. Så irriterande.

Hål nummer tre och jag tar i för kung och fosterland och wow! Lite snett men den går runt alla träd och verkar gått långt. Jag kommer fram och ser att jag har en putt på fyra meter och den sätter jag! Min första birdie i Vagnhärad!

Hål fyra och jag kastar ungefär som jag brukar där. Upp till vänster och sedan skall jag bara få den nära för par men discen rullar iväg en bra bit. F-n! Jag räddar upp det med en längre putt och det känns bra. Sen är det två bogeys i rad och den sista blir jag sur på och kastar en disc direkt efter och hårt. Rakt i korgen, som vanligt. Missat par men så är det. Sista hålet går riktigt bra och där hjälper jag ett par att leta efter en disc. Jag går sedan och kastar mitt långa utkast och parkerar discen någon meter ifrån korgen och sätter den. Så skönt avslut! +4 och det är mitt rekord i Vagnhärad och jag får en rating på hela 155! Kul!

Detta hål älskar jag men har ännu inte fått den flykten man borde kunna få men rakt och fint blev det.

Jag åker hem och kör en timme på cykeln också och det går också bra.

På kvällen så kollar vi lite på teve och det blir Här är mitt Liv och det är bland annat Claes Malmberg. Jag missar att Els-Marie har ringt och nu är det för sent så jag får ringa upp imorgon.