Lördag den 14:e

Natten var hemsk då jag hade tandvärk och sedan skrev jag ut två fakturor och efter det röjde vi i trädgården.

Efter det var så var vi hungriga och vi drog till Piccolino, som vanligt. Det blev kyckling och ris och det smakade kanon.

Nu ville Ullis träna och jag tänkte att jag går och spelar lite discgolf istället. Tveksamt om jag skulle spela bra då jag var så trött men det gick rätt bra ändå. Först så kastade jag bort mig direkt så efter att mitt andra kast gick rakt ned i ett dike proppfullt med en massa träd så gick jag tillbaka och körde om. Nu gick det lite bättre men jag missade parkastet och började med en bogey.

Därefter så höll jag mig på bogeys och dubbelbogeys förutom på hål tre där jag gjorde ett par. +10 och det var samma som sista, då jag spelade med Peter.

Nu var det dags att dra iväg på studentfest och nu var det Maya som skulle firas. Trevligt och vad skönt att jag mådde bättre än senast jag var här.

Stort grattis, Maya!

Vi rundade av kvällen efter presentöppningen och tackade för oss. Nu tog ungdomarna över.

På kvällen, innan jag lade mig, så slog jag ”Wendy” i schack – nice!

Fredag och idag borde jag skriva in mig som arbetslös men jag glömmer bort det. Jag jobbar i och för sig på måndag men trots det är det min första dag som arbetslös och jag får ta tag i jobbsökandet snart. Samt plugget förstås. Det har gått lite dåligt på slutet.

Jag börjar med att blogga ikapp några dagar och sedan fixar jag lite på tomten. Jag tar bort ogräs och flyttar på lite plattor och det tar på krafterna. Jag var dessutom uppe några gånger på natten då jag haft problem med både hosta och tandvärk. Jag klippte även gräset och röjde rejält på en sida. Skönt att få det rent. 

Sedan kom Ullis och jag var supertrött och orkade inte fixa mat så jag och Ullis drog till Piccolino och åt en kycklingsallad. Gott!

Sedan fixade vi oss iordning för att åka och gratulera Henna. Hon strålade som en sol och var riktigt glad och blev ordentligt uppvaktad. Tanjas syskon var där också och jag har märkt att finnar har ett kraftigt handslag. Ni vet den där typ som äldre svenska män har då de hälsar på män. Här hade även de finska kvinnorna ett rejält handslag.

God mat och jag tog om några gånger. Det var en planka och sådant går alltid hem oss mig.

När ungdomarna tog över festen så var det läge att bege sig hemåt.

Torsdag morgon och idag tänkte jag ta bilen eftersom det är skolavslutning och det kan vara skönt att kånka eventuella presenter på bussen. Man vet ju aldrig om man ens får något, i och för sig. På någon skola var det galet mycket så det är ju bra att vara lite förberedd och jag har känt mig uppskattad här. Det är förstås inget man går och förväntar sig utan det är alltid en kul överraskning om man får något.

Jag tar på mig lite finkläder och jag hittar ingen bra färdigstruken skjorta så det blir en ledigare finskjorta i mjukare material, det får duga. Finbyxor och finskor åker på i alla fall.

Sedan till jobbet och jag plockar upp Harald på vägen och jag räknar med att det inte är vanlig dag med morgonmöte för det lär jag missa då jag väntar. Det kan dock inte vara så viktigt, tänker jag.

Vi kommer iväg och kommer väl kvart över åtta, typ. Vi möter chefen och Harald utbrister något att det där är inte okej att inte vara uppklädd men jag gissar att han svidar om sen, vilket han gjorde. Ha ha!

Sedan förbereder jag klassrummet lite grand med lite text och sedan är det bara för mig och min mentorskollega att ta emot klassen. Först får jag dock en present från en elev och det är nog bästa presenten ever för hon har gjort en tröja med bilder på mig. Ha ha, jag blev så överraskad och glad. Vilket jobb! Några bilder var från nätet och några hade hon visst smygtagit på mig i skolan, fy skäms! Ha ha! Tack, Maya!

Sedan är det dags att ta emot eleverna och jag blir så glad över en present från en elev som haft det lite tufft. Du är bäst!

Vi informerar om vad som händer och sedan samlas vi tills det är dags att marschera mot stället där firandet skall ske och det är vid friidrottsarenan, mitt på gräset. Vi skall visst sitta på gräset och huga! Jag som knappt kan komma ned och har tighta byxor. Vi har med oss plastpåsar att sitta på åtminstone.

Fina uppträdanden men det är jobbigt att sitta men så kul att så eleverna få stipendium.

Vi går tillbaka och samlar alla en kortis i klassrummet så att jag får ta farväl och önska dem lycka till.

Efteråt blir det kort med bästa photo bomben någonsin när rektorn hoppar in i bilden – ha ha! Han ber om ursäkt men det var bara roligt och han ställde själv upp på bild sen.

Photo bomb!

Sedan inväntar vi lite smörgåstårta och jag ser ett gäng elever som jag vill säga hejdå till och gör så. Jag hinner se Maya igen och säger till henne att jag springer och byter om så hon får se tröjan på också. Hennes mamma kommer förbi också och det är kul.

Efter det ringer några gamla elever från Nyköpings högstadium och det är kul. Lite tårta sen och gud vad mäktig den är. Jag tog nog lite för stor bit men ni som känner mig vet att jag inte kan lämna så jag kämpar på med den. Harald och jag skall ut på en runda nu och säger hejdå till några innan vi lämnar skolan.

Vi byter om vid bilen och går sedan och spelar lite. Alla discar är visst borta så Harald får låna mina.

Det blir långa banan för vi vill ha revansch från sist vi körde den. Då gick det riktigt uselt.

Idag är det riktigt varmt och Harald börjar gnälla lite men han har å andra sidan glömt sin keps idag.

Första hålet och jag börjar med en bogey och Harald en dubbelbogey, aj då! Det blir totalt tretton bogeys och fem par för mig, riktigt dåligt! +13 men ändå jämndåligt. Det fanns några ljusglimtar. Harald slår till med hela sex par och en birdie men med tre dubbelbogeys blir vi ändå lika. Dock ett fall framåt för honom och nu är vi jämna.

Ekorren tyckte dock att det var lite jobbigt med alla discar som flög omkring.

Vi kan dock inte hålla oss ifrån att köra en 12-hålare också fast det börjar bli jobbigt. Nu går det lite bättre och jag har fem par och en birdie och Harald har tre par och två birdies och det blir +5 på oss båda – kul! Lite bättre spel och på sista hålet har jag slagläge och med en långputt så skulle jag satt rejäl press på Harald. Jag sätter den rakt i korgen och ropar -Yes! när den lika fort studsar tillbaka och rullar en bit. Men vad f-n! Jag tar upp den och sätter den direkt efter och Harald sätter sin och det blir lika.

Jag ser att det finns massor att slipa på och vad intressant att man gör så många fel! Det här blir kul att analysera.

Note to my self. 

1. Våga vrid upp ännu mer. 2. Håll inte upp discen så högt 3. Titta inte i förväg! 4. Nose down 

Annars var det några saker jag blev förvånad över att jag gjorde rätt, till exempel hur jag höll i discen och att armbågen låg relativt bra.

Nu är vi trötta och jag hämtar mina grejor, packar in, och sedan åker vi. Tanken är först att kolla in discar till Harald på Stadium Outlet men båda är trötta så vi skippar det. I Nyköping så kommer Harald på att han glömt blommorna på jobbet men de fick nog stå tills imorgon.

Jag åker hemåt och kommer hem samtidigt som Ullis. Jag packar in och sedan äter vi lite innan vi kollar in förrädarna på teve. Nu är det sista avsnittet och det är verkligen slagläga för Sara Skyttedal som nästintill spelat felfritt. Hon verkar darra lite och ler lite för mycket ibland, kanske lägger någon märke till det. Jag vill inte avslöja för mycket men det är verkligen drama på slutet och, i mitt tycke, bästa Förrädarsäsongen ever.

Onsdagen den 11 juni. Idag var det Sommarspelen och jag hade inte varit med i planeringen alls, det kändes lite konstigt. Jag är van vid att vara med mera kring sådant här men det är väl bara att acceptera. Det är ju inte så att jag sakar erfarenhet direkt.

Nåja. Jag hade fått en station att förfoga över så jag behövde inte anstränga mig så mycket men det var det här med vädret. Tanken var att allting skulle vara utomhus men det skulle regna så på morgonmötet så försökte vi styra om allting till att vara inomhus eller i alla fall under tak. Min discgolf-station fick vi ju stryka och jag försökte styra om det till att kasta ärtpåse i hink men det var för likt något annat. Sen hade jag tanken på att kasta ärtpåse så den kommer på en linje men den försvann i tanken under tiden alla andra diskuterade. Därefter kommer jag på att man kan ha en tidsuppfattningslek där man skall komma så nära en viss tid som möjligt. Tiden skulle stoppas då siste personen lämnade ringen. Efter att fått byta lokal så blev det istället en matta istället för en ring. Det blev alltså jag som fick den stationen och det är jag glad för eftersom jag valde så urbota dum tid på hela åtta minuter. Det är ju en evighet för de stackars liven. Några av klasserna hade problem med koncentrationen och vissa valde att lägga allt på ett fåtal elever och en två klasser på en person var. Det är tufft. Det var dock enkelt för mig som lärare att bara sitta still och ibland lugna klasser som blev lite stimmiga. En person undrade när hon lämnade mattan för hon kände sig säker på tiden. Det var 8.01, galet bra och jag vet inte varför jag inte är förvånad. Tyvärr var det någon klasskamrat som var kvar för annars hade den klassen vunnit.

Hursomhelst så drog jag och Harald ut på en discgolfrunda på eftermiddagen och nu valde vi långa banan, trots regnet. 18 hål alltså.

Jag öppnade med tre raka par innan första bogeyn och sedan ett par till innan jag brakade. Efter det varvade jag med bogeys och par innan det spårade ur. Mitt i allt så får jag till en birdie på hål femton efter ett riktigt fint utkast. +16 och Harald plockade in på slutet och fick +20.

Jag tror att även Harald har fastnat i sporten nu.

Sedan så var det snart dags för avtackning och hur såg jag ut. Jag hade fått lite lera på tröjan efter att ha varit ute i skogen och försökte tvätta av det lite fort.

Det var många som skulle tackas av och det var liksom inte läge för en alltför lång utläggning. Det hade ju varit kul att berätta att man hade klart med hösten men det är inte riktigt klart och kanske får jag söka något mer jobb men nu väntar jag på svar från ett ställe.

Riktigt fina blommor och på vägen hem så köper jag lite gofika på konditoriet Kronan. För övrigt ett fruktansvärt tråkigt namn på ett konditori men det är bra fika.

Det blev sedan buss och tåg hem. Jag flyttar blommorna till sätet framför mig då jag tycker att lukten är för stark.

Hemma blev det lite mat och sedan fikade vi förstås. Det får ses som en mental uppladdning inför det som komma skall. Det tar emot lite nu bara.

Tisdag och idag sov jag lite längre då jag skulle ta bilen eftersom den skulle in på verkstad igen. Jag blev erbjuden en gratis undersökning av hjulinställningen eller rättare sagt så kunde min verkstadskille justera gratis vid behov då jag inte blev helt nöjd sist.

Jag drog in och då mina elever var på skolan så packade jag iordning mina saker och när jag hade en lucka så kom Harald förbi och eftersom han också hade en lucka då så drog vi en runda på 12 hål på discgolfbanan.

Jag spelade riktigt bra och och gick runt på +4 utan en endaste birdie. Harald fick tyvärr tre dubbelbogeys i rad och kom några slag efter men gjorde det ändå väldigt bra. Han har en fruktansvärt bra snärt och jag lärde mig mycket av den. Nu vet jag varför jag inte får mina discar att gå rakt. Jag behöver tänka på att snärta till på slutet också. 

Sen hann vi käka innan jag fortsatte och våra elever som skulle städa skåpet var visst redan klara med det så jag packade in det sista i bilen och rörde mig mot verkstaden. Jag lämnade in nyckeln och passade på att köpa ett presentkort då jag ändå väntade på bilen.

Sedan tillbaka och snart var bilen klar. Jag tackade och på vägen hem så kändes den helt bra. Han hade justerat lite grand.

Väl hemma så fixade vi lite att äta innan det var dags att pack in stora högtalaren och bege sig till träningen. Jag hade tänkt att jogga lite idag. Risken fanns att det var lite manfall idag då det var provlöpning av Stadsloppet igår.

Vi kommer fram och jag packar ur högtalaren och kopplar in den. Anders är redan och väntar och där är även Fredde och Marcus kom precis joggandes samtidigt som vi kom. Han hade förresten precis blivit pappa igen och vi gratulerade. Putte och Mården var där också men sedan var det inga fler.

Vi joggade upp men det går trögt för mig och jag börjar även hosta igen. Jag börjar nu bli orolig för om jag ändå inte är förkyld. Jag går tillbaka och försöker i alla fall köra lite löpskolning och sedan är det dags för intervaller och jag tänker att jag joggar. Jag kommer bara en liten bit innan jag börjar hosta igen och det slutar inte så jag får bara avbryta… Så trist!

På kvällen så blev det dusch och sedan försökte jag komma ned i varv. Trist att vara så dålig men jag är nog sänkt av hostan.

Måndag och nu är det lite specialdagar. Jag tog tåg och buss som vanligt men idag fick jag skjuts av Harald sista biten eftersom tåget var försenat. Jag hoppade av vid bussterminalen och vi hann precis.

På skolan så skulle vi ha mentorsdag och behövde köpa in lite på skolans ”matkort” men det var många som  hade tänkt samma sak så vi gjorde gemensam sak och bara bytte ”ägare” nere på affären. Hanna och jag köpte lite korv och festis och låg långt under budgeten. Lite marshmallows blev det också och det var en hit. Däremot så blev det lite korv över och det var surt. Vi hade beräknat två stycken per elev och så avrundade vi uppåt när det gällde paket. Jag fick själv trycka i mig tre stycken och sedan gick jag och raggade upp hungriga elever. Några i nian nappade som ännu inte hunnit äta.

Våra elever hade lite lugnt och de kunde välja mellan fotboll, frisbee, brännboll och lite volleyboll.

Sedan får jag skjuts tillbaka till skolan och när vi närmar oss skolan så ser jag att klockan är nära när bussen bör vara framme vid hållplatsen nära skolan och eftersom Hanna ändå skall åka den vägen så kör vi fram mot hållplatsen och vad är det vi ser om inte bussen! Den är framför oss och det bästa vore att köra om den men de håller ju på och bygger på hela vägområdet så vi fastnar bakom och när det är en lucka, precis vid sista hållplatsen, kör hon om.

Jag slänger mig ut och får ut ryggsäcken och springer fram till bussen och går på. Sedan skall jag ta fram busskortet men var sjutton är telefonen där jag även har busskortet? Jag säger att jag kommer tillbaka men jag hittar inte mobilen med alla korten. Men vad f-n! Jag går fram och ber om ursäkt och säger att jag måste ta mig tillbaka och nu var det ändå försent då vi var ute på motorvägen.

Jag går av och ser att bussen mot Oxelösund står framme vid hållplatsen och springer dit och förklarar läget och får gå på. Pust!

Jag går av vid hållplatsen närmast Jogersö och ser några av mina elever och de kommer släpandes på en cykel som verkar gå trögt. -Hej! ropar jag och undrar vad som står på. De förklarar att cykeln gått sönder för bromsen fram verkar ligga på. Jag kollar på den och ser att styret snurrat ett helt varv och därför ligger bromsen på. Så jag fixar det och frågar om jag får låna cykeln och jag säger att jag kommer tillbaka till skolan med det och det går utmärkt då den ena, som äger cykeln, då hon ändå skall vänta på någon vid badhuset.

Jag hoppar upp på cykeln och jäklars vad lågt jag sitter och sen är det ingen luft i däcken. Pust! Jag får stå vid minsta uppförsbacke men jag tjänar mycket tid.

Framme vid Jogersö så cyklar jag direkt bort till platsen och får hjälp av några elever som hämtar deras lärare. Hon hjälper mig att leta men vi hittar den inte. Sedan får jag låna en mobil och försöker få tag på Hanna men går bet. Sedan ringer jag Ullis och då svarar hon att Hanna har min mobil för hon hade kontaktat Ullis och jag ringer sedan upp Hanna då Ullis har hennes nummer nu. Jag hade visst tappat min mobil i hennes bil men Hanna kunde komma bort till skolan med min mobil så jag trampade tillbaka till skolan och där väntade först min elev och jag lämnade cykeln och fick tillbaka min väska. Sedan gick jag mot bussen och nu blev det ett nytt försök och jag kommer på typ samma buss som tidigare som går direkt mot tåget igen. Tyvärr så är tåget försenat så jag får vänta i ytterligare en halvtimme. Så irriterande.

Väl hemma så är jag nu lite småseg men jag ser att jag fått hem ett paket som jag väntat på. Det är pokalerna till vårat lopp och vi beställde hem dem redan nu då vi behövde få hem en pokal redan nu då det är en pojke som väntat på en.

På kvällen så var jag trött och vi somnade bägge två på soffan.

Söndag och idag skulle vi till Felix och gratulera honom. Med skulle även Tim och Cilla samt, i det här fallet, mormor Siv.

Jag var lite trött efter en dålig natts sömn men jag är fortfarande övertygad om att jag har astmabesvär så jag följde förstås med. Nästan övertygad. Ingen annan verkar bli smittad av mig i alla fall.

Hursomhelst så kom vi iväg rätt skapligt och uppe i Stockholm så hittade vi, som vanligt, en bra parkering. Kanske inte den bästa men hyfsat nära.

Jag är jättekissnödig och tar med mig några saker samt Sivan och går mot Felix hus.

Där uppe så slänger jag mig in på toaletten och när jag är klar så är alla andra där också och även Louise har kommit, hon åkte faktiskt kommunalt idag.

Felix bjuder på gofika och det är en riktig favorit, en prinsesstårta!  Gott kaffe i hans karaff, som han fick i present från oss. Han fick lite kaffepods också.

Vi fikar gott och har det trevligt men jag har en ihärdig hosta som stör. Imorgon måste jag ringa vårdcentralen och få en tid. Kanske borde jag fortsatt med medicinen.

Vi pratar om bland annat Stockholm Marathon och jag blir så sugen och anmäler mig! Yippie eller skall man säga hjälp?

Stort grattis, Felix! Vår lille bolltrollare som tyvärr valde att inte fortsätta med fotbollen. Det gäller ju även Tim förstås. Hur skall vi nu kunna försörja oss på ålders höst? Ha ha!

På vägen hem så kommer det snart ett sms från Felix där det står att han också anmält sig! Ha ha!

Jag är sugen på att stanna till vid Stadium Outlet, i Kungens kurva, för att köpa lite discar och det borde vi hinna. Vi har dock köpt något som inte borde stå för länge i bilen, nu kommer jag inte ihåg vad det var ens. Hursomhelst så lovade jag att det skulle gå fort.

Ullis och jag samt Tim går in och jag hittar några discar rätt fort, det blir faktiskt fyra stycken. Jag är fortfarande sur över att min privata disc försvann då jag var på semester. Någon har bara tagit den liksom. Förhoppningsvis i tron att det vara skolans och att det står telefonnummer under verkar ingen bry sig om. Tyvärr inte, sade en kollega.

Sen hemåt och vi lämnar först av Siv innan vi åker hemåt. Där tar Tim och Cilla deras bil och säger adjö.

Nu börjar Ullis och fundera på att anmäla sig och jag säger att det bara är en tidsfråga och det känner hon nog också för snart så är hon också anmäld! Ha ha, vad roligt!

Sedan kunde vi inte hålla oss ifrån att titta på Robinsfinalen och jag gav Aron 50 % chans att vinna och sedan 30 % till Pontus och 20 % till Sara som faktiskt inte presterat så bra på tävlingar. Så kanske var jag lite snäll där.

Sedan smäller det till och både Aron och Pontus går stenhårt medan Sara verkar lite loj och det är nästan så hon gett upp.

På något konstigt sätt så är hon ikapp, och förbi, Pontus, som har problem med elden. Aron har ingen jättesvacka och är väl egentligen överlägsen på slutet. Stort grattis, Aron!

Du förgyllde verkligen den här säsongen men frågan är om man inte borde överge Robinson och lägga mer krut på annat.

Jag var sedan tvungen att åka till discgolfbanan och kasta lite. Så sugen!

Kanske vore det smart att provkasta lite först men jag körde en mulligan istället. Det är visst helt acceptabelt även bland discgolfare. Man får till och med köra två kast vid första utkastet och sedan välja efter det andra. Om det inte är tävling förstås. På ”riktig” golf, och det inte är tävling, så kan man välja att slå ett andra utslag, vid första hålet, om man inte är nöjd. Då måste man dock gå på andra slaget oavsett hur dåligt det blev.

Hursomhelst så gick min nya distance driver lika dåligt som de brukar och det handlar förstås om mig. Jag får inte riktigt till ”snärten” på slutet. Jag försökte kasta den några fler gånger men alltid med samma resultat. Den drar kraftigt till vänster då jag kastar mina vanliga backhandkast.

Det slutar med ett endaste par och resten var bogeys… Så plus åtta. Jämndålig, helt enkelt. Men ändå kul.

Väl hemma igen så tittade vi lite på teve och vi tittade återigen på Robinsonfinalen, den var ju magiskt bra.

Lördag den 7 juni. Idag var det bröllopsfest och då det gällde Karin och Ellinor så ville man förstås gå men skulle jag orka? Det var frågan för jag hade återigen hostat rejält på natten så när det äntligen var morgon så hade jag varit vaken många och långa timmar. Jag låg till och med och spelade schack på 06, på morgonen, och slog ”Wendy” igen. Det börjar ta sig.

Först fixade jag dock kaffe till både mig och Ullis samt förstås till Peter och Anette. De hade hört mig på natten och tyckte synd om mig.

Vi vinkade adjö till dem och snart satt vi på cyklarna. Jag hostade fortfarande mycket och visst funderade jag på om det är så smart att träna men jag känner mig absolut inte sjuk men man blir ju trött av allt hostande och för lite sömn.

Jag körde i prick en timme, det fick räcka. Sedan kom hostan, förstås.

Det var så illa så jag var tveksam på om vi skulle åka på festen. Bröllopsfesten för Karin och Ellinor alltså. De hade faktiskt gift sig tidigare men nu var det dags för fest.

Jag tänker att jag ändå försöker och gör mig iordning.

Vi kommer dit och jag har rejält jobbigt med hostan och försöker sitta strategiskt så jag kan vända mig bort och hosta om jag behöver. Det är lite mingel och sedan en tipspromenad som gick rätt bra men dock ingen vinst.

Vi äter och dricker gott, jag tar självklart alkoholfritt och räknar väl mig som nykterist sedan många år tillbaka.

Grattis, Karin och Ellinor!

Tyvärr så kommer hostan och när det är dags för presenter så är vi med på det och sedan avviker vi.

Vi avslutade med lite teve och tog det lugnt. Natten sen gick återigen i hostandets tecken.