Tisdag morgon och vi började med en promenad då Ullis ville plocka lite blommor. Vi mötte en del löpare och idag är det förresten Victorialoppet så de vi mötte lär inte vara med i loppet.

Sedan försökte jag sjunga in men jag har nog fel grejer för det blir något fel på ljudet. 
Efter det börjar det blir riktigt fint så vi förberedde cyklarna för en liten tur.

Tyvärr missade jag att stretcha men jag tänkte att det borde funka ändå.

Vi drar iväg men det kännas i min vänstra baksida och ganska mycket. Asch!

Det rullar ändå på och när vi kommer till östra sidan så säger Ullis att jag kan dra på. Några elcyklar drog förbi i korsningen, då vi väntade på att svänga ut. Jag trycker på lite och i ett huj drar jag förbi dem. Det känns ganska bra men baksidan irriterar och det får mig att fundera. Jag fick ju någon typ av bristning för kanske två månader sedan och jag kanske måste kolla upp det. 

Efter ett tag, när jag kommit till Föra, så vänder jag men hinner inte ens komma upp i full fart förrän jag ser Ullis och får vända igen. Vi stannar och bestämmer att vi åker nedåt och kanske äter vid Evas kroppkakor, de borde ha öppet.

Det blir dock en extrasväng och nu är det helt ljuvligt! Vindstilla och solen gassar, helt magiskt!

På vägen så glittrar det så det ser ut som himlen. Sjukt!

Vi sänker lite men ligger ändå strax under 30 kilometer i timmen då det är så bra förhållanden. 

Framme vid kroppkakorna och vi parkerar cyklarna och beställer. Det blev lite drygt 4,5 mil. 

Först tycker jag att det smakar lite konstigt men det är liksom bara initialt och jag är riktigt hungrig. Mina tre kroppkakor försvann i ett nafs och jag fick lite av Ullis som inte var så hungrig.

Det visar sig sedan att Ullis inte alls behövt jobba så mycket och hon hade mycket lägre snitt än jag. 
Vi rullar hemåt och Ullis går iväg till duscharna och jag tömmer ut lite luft och går efter.

Jag hör att grannen spelar lite musik och kommer på att jag skall busa med Ullis!

Jag går tillbaka och undrar om de inte kan spela några av mina låtar eftersom jag och Ullis hade snackat om att det vore sjukt om man skulle höra sina egen musik på andra ställen. 
Jag duschar och hoppas på att jag inte skulle bli klar samtidigt som Ullis.

Nädå! Jag hinner in i husvagnen och jag hör att grannen spelar min musik och sen kommer Ullis och hon är så söt när hon springer in och upphetsad säger att jag måste komma ut för de spelar min musik. Jag var lite inställd på att hon skulle förstå att det var jag som låg bakom så jag blev både glad och lite paff och går ut och lyssnar men sedan kan jag inte hålla mig utan går in och säger att jag har skämtat och som hon skrattade! Så lyckat prank och jag tackar grannen så mycket! Haha! 
Sedan ville vi se solnedgången men idag var det ingen höjdare då en massa moln var i vägen men i och för sig ganska fint ändå! 
 

Efter så blev det lite kortspel och vi satt uppe ett tag och hade Allsång på Skansen på i bakgrunden.

Sedan tittade vi även på det i efterhand. 

Lite tråkigt att folk har så mycket åsikter om Pernilla för jag tycker hon gör det mycket bra.

Måndag och idag började egentligen Ullis semester. Vi hade förresten glömt att fira våran 34-årsdag då vi på något sätt blandat ihop den med Felicias födelsedag, alltså den dag då vår framlidne hund föddes. Vi väntade in den 12:e men när det var dags så upptäckte vi att det var Felicias dag och vår dag var istället den 10:e. Men vi firade med lite allt möjligt. Idag började vi att fundera på att kanske få tag på några biljetter till Victoriadagen, det hade vi i bakhuvudet då vi fixade lite på morgonen. 

Efter frukosten så segade vi till lite och jag började bli orolig om vi ens skulle få till någon träning idag men rätt som det var så stod cyklarna framme och min första tanke var att vi glömt att ställa in dem men det var förstås Ullis som tagit tag I taktpinnen.

Vi fixade oss i ordning och snart så drog vi iväg. Lite blåsigt men är man på solen och vindarnas ö så är det något man får räkna med. 
Vi nöjde oss med en knapp timme och det blev 24 kilometer.

Sedan dusch och vi klädde oss lite fina och hoppades att det skulle finnas några biljetter kvar på ICA. 
Först stannade vi till i Borgholm men där var det kört men kanske skulle ICA, i Borgholm, ha. 
Vi åkte ned, på vinst och förlust, och jodå! De hade några kvar så de köpte vi och sen åkte vi och åt och idag fick det bli Sibyllas, på torget. Även nu blev vi besvikna och brödet var så torrt så det föll sönder. Sibylla som alltid är bra. Nu blir jag lite tveksam på om det verkligen är Sibylla. 
Efter det åkte vi och parkerade och vi hittade en bra parkering men han framför mig körde så illa så jag tog en kort på hans bil, för säkerhets skull. 
Liten kaffe och en halv morotskaka men vad hade hänt med vädret? Solen gassade och jag som hade glömt att ta med mig kepsen. 
Jag passar på att stå i skuggan så ofta jag kan. 
Inne på borggården och vi lägger våra tröjor på några stolar och sedan står vi i skuggan så mycket vi kan.

Jag springer förresten på Åhman och Hellvig utanför och nu kom vi precis bredvid dem. Så imponerad av dem!

   
Sen är det full fart och vad kul att se hur en teveproduktion går till. 
 
Bra artister och det här var grymt kul!

Just ja! Ullis vann "Victoriaspelen" också. 18-hål kortspel men jag vann "Lundegårdsspelen" igår.

Söndag och efter frukosten så lyssnade vi på några av mina låtar jag gjort och testade vilka som jag eventuellt kunde jobba vidare med för nu har jag hittat program där jag kan ta bort AI-sången och sedan själv sjunga in med hyfsat bra resultat. 

Sedan fick vi för oss att testa att simma lite och vi började dra på oss våra våtdräkter och gick sedan ned till vattnet. Det var visst rätt kallt så jag drog på mig mina fotskydd och det var smart. Jag kom i vattnet rätt fort men hade svårt att få till andningen i kylan. Ullis hade också lite svårt och det var ovanligt. 

Sedan skulle vi simma men det gick inte alls. Eller rättare sagt så tvekade jag när jag kom fram till ett ställe där det inte gick att se alls och det var rätt grunt. Jag hade ingen alls lust att simma där så vi simmade små korta sträckor och efter någon halvtimme fick det räcka och vi var nöjda ändå. Dock så blev det inget bra egentligen men jag väljer att se det positivt ändå. Vi kom i och fick känna på vattnet. 

Efter det så blev det lite lunch och sedan ville vi springa igen. Vi bestämde oss för samma sträcka som igår men jag fick köra lite massage och stretch på baksidorna först så det tog ett tag. Vi hann faktiskt planera morgondagens cykling också.

Nu hade timmarna gått och nu skulle vi äntligen iväg.

Vi joggade iväg och det kändes rätt tungt men jag tänkte att det släpper efterhand men målet var att det absolut inte skulle gå snabbare än igår. Vi satsade på 6.20-fart och det höll vi rätt bra fram tills att det var några kilometer kvar och då ökade Ullis och jag bara hängde på. Vi fick till slut 6.16 i snitt på våra 9,4 kilometer, det var helt okej. Fast nu ljög jag lite när jag tänker efter. När vi kommer fram så har vi bara några minuter kvar tills det gått en timme så vi springer vidare och vänder och stannar när vi kommit till en timme jämnt. 

Efter duschen så känner vi att det nog blir restaurangen idag. Väl där så bestämmer jag mig för en capriciosa och Ullis tar en löjromspizza. 
 

Vi kollade in solnedgången och den var riktigt fin. 
   
 

Lördag morgon och vi hade sovit rätt länge. Det hade regnat lite från och till under natten men då jag varit uppe och kissat hade det varit uppehåll. När det var tillräckligt lugnt med vädret så tog vi tag i förtältet och vi hjälptes åt riktigt bra. Jag brukar göra det mesta själv men nu samarbetade vi och det var skönt. Vissa saker är ju nästan omöjliga att göra själv. 

Det försvann några timmar och vi kände oss nöjda. 

Sedan bytte vi om för lite löpnin och jag hade kört ordentligt med stretch innan. Så var vi igång och det var lite stelt i början men det blev hela tiden bättre och rätt som det var så märker jag att det går rätt fort men det känns inte som det. Jag blir förvånad att vi kör under sex-minutersfart fastän det känns som det är runt sex och en halv minuter per kilometer. Det är en skön känsla men pulsen är lite högre så uppenbarligen är känslan något helt annat. 

Vi kör på tills vi kommit runt fyra kilometer innan vi tänkte vika av och när vi sedan hittar en passande väg upp så tog vi den. Vi kommer snart ut på cykelvägen som går mellan Köpingsvis och Borgholm. 

Det är lite segt uppför backen vid Klinta camping men ändå förvånandsvärt bra. Ullis blir lite förvånad att jag verkar vara i någon typ av form men skenet bedrar nog. Mot slutet började jag bli lite trött och det blev till slut nästan 9,4 kilometer. Bra nog och snittet blev 6.06, det var ändå positivt. 

Sedan dusch och vi åkte sedan in till Ebbas, i Borgholm, och åt. Jag tog en hemlagad Wallenbergare och Ullis en hembankad schnitzel. Jag åte lite på hennes då hon blev mätt och den kändes rätt hård och inget vidare. 

Bägge blev sedan lite dåliga magen så jag blev orolig att jag skulle bli magsjuk. 

Ullis hade fått tag på några biljetter till Bröderna Herreys och det var kul. Jag har ju inte varit på konsert på evigheter. 

När vi är framme vid Solliden så har vi några timmar att slå ihjäl och rätt som det är så ropar Ullis att det är en räv utanför och jag snabbar mig och jäklars! Den är inte alls rädd och leker med en mus bara några meter ifrån oss. Helt inne i sin värld. Jag står och filmar den ett bra tag och jag är supernöjd att jag fått med allting tills jag upptäcker att jag missat att trycka igång inspelningen, med vad fan! Jag filmar lite till och får med lite slut, i alla fall, men nu är musen mer död än levande. 

Räven fortsätter att visa upp sig och går nu mot allt folk och ställer till en riktigt uppståndelse och alla vill filma den. Helt galet! Det är flera hundra personer där och den går lugnt och fint och äter upp körsbär från backen. 

Sedan är den nöjd och vi väntar in konserten. 

Så var det då dags och vad kul att se Bröderna Herreys! Rickard har jag spelat fotboll med men det vet han inte om. Han spelade i Vagnhärads SK och jag i Västerljungs IF och vi tränade på samma plan och det var lite kul. Jag kommer ihåg att han var grymt kvick då. Nu var det inte samma flås. 

Loiu, eller hur han stavas, har Ullis och jag hejat på då hon körde Ironman. Rätt som det var dök han upp och precis, där vi står, så går han åt sidan och spyr! Han är helt slut och det verkar nästan kört för honom men han kom visst igång igen och kom i mål. Inte på någon värstingtid men ändå. 

Magen började bli bättre och så var det även för Ullis. 

Kul konsert och de bjöd på sig själv och avslutade förstås med Diggi-loo Diggi-Ley. Jag har nog aldrig sett så många guldiga skor på ett och samma ställe, förresten. 

På vägen hem så stannade vi till och köpte lite på ICA och vi åt lite smått och gott innan vi gick och lade oss. Vi hörde förresten på radion hur det gick i fotbollen och sedan såg jag målen i efterhand, på teven. 

Fredag och klockan ringde några gånger innan vi kom upp. Lite segt men efter frukosten var jag igång utomhus och fixade med bilen och husvagnen och Ullis fixade det sista inne i huset. 

Snart var vi iväg och den här gången kände det som vi fått med oss allt. Igår hade jag pratat med grannen som gärna fick slänga ett öga på huset och lämnade två discar så att hans barn kunde kasta lite i korgen också. 

Vi rullade på och rätt snart så ser jag att jag behöver tanka på vägen men vi satsar på att klara oss till Ringarrum. 

Det blev ett stopp på vägen, innan dess, då det var skönt att sträcka på sig. 

Sedan då ett stopp för mat då vi kom fram till Ringarrum och det var gott med lite mat i magen. 

Efter det stannade vi till i Kalmar och jag köpte på mig lite kläder på Lager 157. Grymt bra priser och jag trodde det var ett skämt då jag betalade. Sjukt mycket bilar men det rullade på fint ändå. 

Nu hade det börjat blåsa och det hade regnat lite då och då. Upp på bron och nu var det begränsning till 50 kilometer i timmen, på grund av blåsten. 

Vi stannade, som vanligt, till vid Arontorps och det blev kroppkakor förstås. Riktigt gott och nu var det dessutom uppehåll men vädret var ändå inget vidare så ingen satt utomhus. 

Framme vid campingen och precis när vi kommer fram börjar det vräka ned. Jag stressar och glömmer dra i handbromsen då jag fått upp husvagnen på en sådan där platå för att den skall stå riktigt rakt. Asch! Det är dock inte hela världen då vi står på ett ställe som är sjukt platt ändå. Sedan, mitt i regnet, så tar jag fel sladd två gånger och det är så irriterande. När husvagnen står uppställd och elen är inkopplad så är det skönt att komma in. 

Vi kommer lite tillrätta, när det är uppehåll, och sedan lägger vi oss för att vila och vips så försvann några timmar. Så skönt att sova ut men någon träning blev inte och vi åt lite av det vi hade i husvagnen. Bara hoppas vädret vänder snart. 

Torsdag och idag började jag med att verkligen ta tag i pluggandet och gick all in, i flera timmar, och kände mig klar för att skicka in. Rätt som det var så hade jag gjort det och jag lär få göra om det då jag kände mig mycket osäker på uppgiften i sig. Men bättre att då få feedback så man vet vad man skall göra istället för att bara låta det gå. 

Sedan fick jag tag på en kille på a-kassan så jag fick förklara vad som hade hänt då jag skrev in mig. 

Efter det klippte jag gräsmattan och helvete vad varmt det var! Det bara rann på ryggen men jag behövde få ordning på allt så jag kämpade på. 

Sedan packade jag lite innan jag fixade mat till mig och Ullis. 

Efter maten så fortsatte vi att packa och eftersom jag inte gjort någon bra lista så blev det lite på en höft. Jag har säkert packat alldeles för mycket men vad gör väl det? tänkte jag. Vi har ju en stor husvagn och är bara två. Det brukar dock bli trångt ändå då fyra cyklar skall med och två sup-brädor och en massa annat. 

Timmarna gick och nu hade jag börjat bli trött så träningen fick brinna inne och det kändes jobbigt och det är en bra känsla. Det brukar innebära att träningen blir gjord. 

Onsdag och idag så började jag med att plugga och det blev flera timmar. Mycket tid går tyvärr åt till att hitta relevant forskning för att stödja det man tycker. Ibland får man väl kanske skriva att det är en själv som tycker som man gör. Sedan blev det någon timme på baksidan av tomten och jag tyckte jag kom en bra bit idag. Nu börjar det hända saker men det är lite tröstlöst när man ser all ogräs som dyker upp så fort man gör något annat. 

Jag var lite sugen på lasagne idag men jag hittade inte något paket med en färdig sats som man bara skall blanda till med mjölk. Har de slutat med det? Asch! Det blev istället spaggeti och köttfärssås, det är alltid gott. När man har pratat om vilken maträtt man skulle välja om man bara fick äta det resten av livet så är det nog just spaggetti och köttfärssås som blir valet för mig.

När Ullis kommer hem är allting klart och sedan blir det en liten kaffe innan vi börjar med att packa husvagnen. När klockan är typ 19 så blir det en till kaffe men då i husvagnen och jag spelade upp en massa låtar för Ullis som jag hade gjort. Eller rättare sagt en låt då jag försökt att få till Ulrika Lovisa men det är jäkligt svårt. Jag tror att jag snart har 30 försök med bara den låten och jag försöker också få till det så att jag tar bort AI-rösten för att själv sjunga in men jag har nog för dåliga program för det blir inte riktigt bra. Jag står i valet och kvalet i hur jag skall göra med sjungandet. Jag ser mig ju nog bara som låtskrivare men folk kanske tycker att jag fuskar då jag använder AI-röst men den låter ju väldigt bra rätt ofta. Skall jag sjunga så måste det vara en viss typ av låtar som håller sig i registret typ Tomas Ledin. Kanske att det blir Så länge-låten då. Den klarar jag nog. OM jag får till voice removern då. 

Idag skulle Oliver dykt upp men då han ännu inte dykt upp och vi ville träna så messade jag och sade att vi får ta det en annan dag. Han var också sen med ett jobb så han var nog glad över det. 

Ullis och jag gick ned i källaren och drog igång. Kanske lite väl sent men jag fick nästan panik över att det höll på att bli en träningsfri dag. Ullis satsade på över en timme så då bestämde jag mig för mitt 70-minuterspass. 

Jag stretchar baksidan lite och puffar lite ventoline, eller motsvarande då. Jag har fått en annan variant nu. Det är också frågan hur länge jag skall hålla på med astmamedicinen. Jag har ju mest problem på våren och sommaren men snart närmar sig ju Kalmar Ironman. Det vore ju för jäkligt om jag slutade och så känner man att man måste börja ta igen och det är alltid en liten startsträcka. 

Hursomhelst så fick jag kämpa mentalt nu men passen måste in så det var bara att gneta på. Rätt som det var så domnar det bort där nere och jag vet inte vart jag skall ta vägen. Så obehagligt men jag kämpar på. Note to my self. Dessa cykelbyxor får inte användas längre. Det var för mycket padding och då blir trycket annorlunda. 

Jag klarade av passet och sedan försökte jag komma ned i varv och hann med en remi mot en schackbot. 

Tisdag och idag jobbade jag med AI igen. Jag försökte verkligen få till låtarna som jag vill men det var nog bara att slänga alla, igen. Tror jag har gått igenom 30 försök i rad utan ett lyckat försök. Lite skillnad mot i början då jag spottade ut en låt på vart fjärde försök, typ. Sedan pluggade jag lite innan jag satte mig på cykeln i en timme. Först hann jag dock ringa A-kassan och fick prata med en förstående kille så kanske löser det sig. Jag hoppas på det, i alla fall. Sedan blev det alltså cykling och jag var fortfarande seg i benen från i lördags men jag måste ju träna. Det blev Robopacer och 2,1 watt per kilo. Bara hänga på och det gick bättre än väntat men det är ju lite segt. Det måste medges. 

Efter det försökte jag jobba lite i trädgården men gav upp efter en kort tid då det var för lerigt. Det hade ju regnat en del. 

Det blev plugg igen och nu pluggade jag på ändå fram till dess det blev dags att fixa mat. Lax och potatis, bra grejer. 

Vi åt och sedan hoppade Ullis på cykeln och jag åkte sedan ned mot Trosa. Först så lämnade jag lite prylar till Lina som legat och skräpat och sedan var det dags för träning. Idag hade jag med en visselpipa så jag skulle höra. 

Uppjogg och det var segt direkt. När det var dags att dra igång så kom Ida som ville ha hjälp med en stretch så jag startade igång gruppen och visade henne hur hon skulle göra innan jag själv drog igång och började jogga. Jag tyckte det gick rätt sakta men det gick hela tiden fortare och fortare och det var först när jag reagerade på att det var lite jobbigt som jag kollade på klockan och då ser jag att jag har 5.25-tempo så det gick fortare än jag trodde. Hoppet lever men tanken är ju att man skall kunna hålla det här länge på Ironman. Det är ju en annan femma. Det blev till slut 7,8 kilometer och jag får vara nöjd med dagen. 

Hem och in i duschen innan jag satte mig i soffan. Det gick visst inte att se fotbollsmatchen om man inte betalade för Viaplay men precis när matchen startat så kollade jag vad jag hade för paket och jodå! Den kunde jag visst se. Vi var sjukt mycket bättre och kom till bra avslutslägen men borde nog kunnat satt ännu fler bollar i nät. Lite läskigt om Polen satt några av sina kontringslägen då vi var så mycket bättre på att komma till rätt lägen. Men, spelar vi så här bra och dessutom kan sätta ännu fler bollar i mål så kan vi gå långt.