Söndag den 18 maj och idag skulle Ullis cykla Trosatrampen. Hon var lite nervös och visste inte alls var hon stod. Jag visste dock att hon var bättre än vad hon själv trodde och försökte hålla mig i bakgrunden. Efter lite bestyr kom vi iväg och själv hade jag tänkt att både träna och plugga och kanske även fixa lite på tomten då hon cyklade.

Vi packar ur cykeln och jag är kvar och kollar när hon drar iväg och pumpar även i lite luft i Ullis kollegas cykel som hade onödigt lite luft i sitt ena däck. Innan de skall dra iväg så kommer svärfar och Mona förbi och skall titta.

Ullis står långt bak och jag ropar att hon måste fram för att få ryggar från start.

Några undrade varför jag inte cyklar och jag svarade att jag inte ens har en racer. Jag cyklar dessutom i källaren som en jäkla Ivan Drago som sällan visas upp för världen... Ha ha!

När Ullis och gänget dragit iväg så börjas det snacka om kaffe och jag bjuder in dem på kaffe hos mig och Ullis.

Så fick det bli.

Det blir kaffe och lite snack och all planerad tid försvann men det var trevligt.

De åker lite tidigare tillbaka till målet och jag fixar lite på tomten istället.

Sedan åker jag också och kommer lite innan Ullis är tillbaka och som hon kommer. Hon hade visst en spurtduell med en som visade sig vara Tommy från klubben. Ullis kom visst tvåa av damerna på korta rundan som var 57 kilometer.

Det blir lite eftersnack och Ullis tar lite gott från borden och jag snyltar åt mig en kaffe till mig själv också.

Vi packar in cykeln och säger hejdå.

Väl hemma vill jag också cykla och jag kör mitt 70-minuterspass, det är riktigt tufft och man måste hålla 185 watt konstant men det regleras automatiskt så det är bara att trampa på. Orkar man inte hålla kadensen så är det kört. Snittpulsen blev 150 slag i minuten och det är väl egentligen lite för högt men jag måste chansa lite.