Måndag och idag är jag lite på krigsstigen för jag har uppenbarligen glömt bort att fylla i att jag ansöker om ersättning från a-kassan och jag försöker ringa upp Arbetsförmedlingen men redan då jag ringer upp får jag höra att det är lång kö och det var det verkligen. Men först bloggade jag ikapp några dagar och så skrev jag lite på min musik innan jag släpade mig upp ur sängen. 

Rektorna hörde av sig och ville ha lite uppgifter och jag skickade och sedan var jag redo om jag skulle behöva åka iväg. 

När jag äntligen kom fram mellan mina turer mellan facket och Arbetsförmedlingen så var det nästan så glömt bort vad jag skulle säga. Jag var över en timme i kö bara på sista samtalet. Uppenbarligen så kunde man inte bakdatera och så var det med det. Ajdå! Men facket borde se att jag rätt omgående varit där och fyllt i så hoppet får stå lite till dem nu. 

Det blev lite massage på baksidorna och då passade jag på att skriva lite mer musik. Mitt knä fortsatte att kännas svagt och högg till ibland. 

Sen var jag ute och klippte gräset och fy bubban vad varmt och kvalmigt det var. Jag upptäcker att jag glömt att ta bort resterna från när jag klippte häcken senast och börjar med att klippa en bit ifrån häcken och sedan räfsar jag ihop resterna till högar innan jag går och fixar mat till mig och Ulllis. 

När Ullis kommer hem är maten klar och vi äter och tar det lugnt. Både hon och jag är rätt trötta och mina baksidor och knät har tagit kål på mig idag. 

Det blev en del Robinson och sedan orkade vi inte mera idag. Förhoppningsvis är jag fit for fight imorgon. 

Söndag och idag började vi med lite frukost och lite Robinson innan vi blev lite mer produktiva. Vi började med att röja lite och jag tog tag i källaren och Ullis fixade i husvagnen. Det var skönt att få lite ordning och sedan ropade Ullis att lunchen var klar och hon hade gjort varma smörgåsar i smörgåsgrillen, det var inte igår. Så jäkla gott! Vi passade på att titta lite på Robinson också och sedan började det att regna som bara den. Fy bubban! Jag kommer på att jag har något utanför garaget och tar in det lite fort. 

Efter det vill Ullis träna och jag försöker hänga på men det tar lite tid med en uppdatering på Zwift så jag får vänta medan Ullis trampar på. Hon har ju i och för sig 90 minuter cykel på schemat och jag tänker mig 70 minuter så det gör inget att det strulade lite för mig. 

Sedan är jag igång och det visade sig att vi skulle få samma sluttid och Ullis undrar om jag skall hänga på och springa efter och jag är lite tveksam och ber om att få återkomma. Jag tycker det är lite segt och jag känner av lite i knäet. Kanske för att vaselinet är slut som jag brukar smörja in sittbenen med. Det gör nog att jag sitter lite annorlunda mot vanligt och det gör i sin tur att jag belastar knäet på annat sätt.

Björn ringer upp under passet och jag svarar skrikandes, då musiken dånar och våra trainers låter, att jag ringer upp senare. 

När passet är klart så skall vi byta om men jag passar ändå på att ringa upp Björn och det visar sig att han undrar lite om vad som var gjort på huset innan de flyttade in för min mamma bodde där då. Jag är lite osäker men tänker att jag ringer upp Peter sen. Han verkar komma ihåg precis allt som var förr i tiden. Jag var ju heller inte där så mycket. 

Sedan är det bara att snöra på sig skorna och fy bubban vad segt det är i början och jag känner mig sjukt kort i baksidorna. Det går rätt lugnt men jag får ändå jobba lite. När vi är typ längst borta, där vid backen efter avfarten mot Södertälje, så hugger det till i mitt knä. Jag saktar av lite för det känns som en liten kniv. Jag försöker tänka på att springa korrekt och säger ingenting. Snart är jag ikapp och det känns nog okej. Kanske går farten upp lite allteftersom. 

Precis i slutet så väljer jag att jogga in de sista meterna men när jag stannar så bara skriker jag till. Det hugger till i höger knäskål och Ullis hoppar till. Så håller det på några gånger och det känns som knäet har gått sönder. Det blev 5,4 kilometer och snittet blev ändå 6.11 fast det kändes jättelugnt. 

Dusch på det men jag kan knappt gå och det fortsätter att hugga till då och då. 

Vi åker sedan och handlar och jag stödjer mig mot kundvagnen. 

I kassan så är det en gammal elev som hälsar och jag kommer, som vanligt, inte ihåg namnet men vill heller inte fråga. Skulle jag få hålla på och sortera så lär jag lösa det. 

På kvällen så bara softar vi och det blir Robinson för hela slanten. Tyvärr lite godis igen och nu kom vi överens om att bara köpa godis om bägge är med på det. 

Lördag och fixade lite med mina låtar där jag inte riktigt fått till alla bilder. Det är visst mycket att tänka på. Sen reagerar jag på att en ung kock i teve säger imaginär med hårt g och det kändes väldigt fel. Det förvånade också att han  ens använde ordet för det är inget som unga brukar kunna. Jag älskar ju ord och svenska språket. Det skulle visst vara tje-ljud men ibland kan det också vara dialektalt. I det fallet så var det nog okunskap men han använde ordet så lätt och ledigt så jag blev förvånad. 

Vi cyklade sedan och det blev 50 minuter för mig och det var skönt att vara igång men lite segt i benen. 

Efter det åkte vi och handlade lite på Willys. 

Vi avslutade med att titta massor på Robinson. Bara tog det lugnt helt enkelt. 

Fredag och idag var det mycket som skulle hända. 

Först så ringer det men eftersom det är 076-nummer så svarar jag inte men någon pratar in och jag lyssnar av och förstår att det är rektorn på skolan där jag sökt jobb som ringer. Jag ringer upp direkt och jag blir erbjuden jobb men är inte helt nöjd med lönen, i första läget, så jag tackar nej så han skall kolla vad han skall göra. Det är förstås lite läskigt men jag känner att jag då hellre väntar lite. Jag skall ju i alla fall inte gå ned i lön och då dessutom komma från ett ställe som inte legat så bra lönemässigt. Han lovar att återkomma innan lunch jag på eftermiddagen så skall Arbetsförmedlingen ringa upp. 

Sen ringer då rektorn upp igen och han går upp tillräckligt för att jag skall tacka ja så nu kommer jag att börja på Björkhagaskolan, i Tumba. Det blir dock lite dyrare då jag antingen måste ta bilen eller ha två kort för kommunala färdmedel men egentligen inte krångligare än jag haft nyligen. Det får jag kompensera med mina kommande inkomster från Spotify, ha ha! Jag tror jag läste att en stream ger 3,5 öre... Skämt åsido så har jag märkt att några av låtarna ändå sparas ned och läggs in i spellistor och det är ju roligt. Helt klart var det inte, i och för sig. Jag skulle göra ett språktest också och jag blev lite förvånad. Det var visst en standard de hade men det blir ju en halv dag som jag kastar bort och borde inte alla mina universitetspoäng täcka upp för det? Dessutom en hel del i just svenska språket. 

Sedan ringer Arbetsförmedlingen upp och hon var inte det roligaste jag pratat med. Hon tycker förstås det är kul att jag fått jobb men så börjar hon ändå mala om att jag skall söka sex jobb i månaden och det blir ju bara att jag tar upp tid för någon annan. Men det är bara att tugga i sig. 

Jag ber om ursäkt om jag låter lite negativ. Jag är superglad, bara så ni vet. 

När Ullis kommer hem så är det mat innan vi drar ned till Trosa då vi visst skulle vara funktionärer i år. Lite som en gest mot att vi fått bra support från arrangörsklubben. Ullis jobb skulle som vanligt stå utmed banan och där skulle vi hjälpa till med att vara funktionärer. 

Vi kommer ned och hjälper till lite där Camfil står och det är alltså Ullis jobb. 

Sen hämtar vi ut funkionärsprylarna och när vi kommer tillbaka så hälsar vi på en som skall vara lite ansvarig för området där vi skulle stå och han blev förvånad och förstod ingenting. Det hade inte han blivit upplyst om så det var lite tråkigt. Jag hör att kvinnan som skulle stå där jag och Ullis skulle stå var lite osäker så jag gick iväg och slängde upp det som jag hade tänkt och det blev skitbra. Lätt att flytta på om bilar skulle ut och helt omöjligt att springa fel. Jag hade förklarat att vi hade väldigt bra koll på både banan och att arrangera lopp. 

Allting gick superbra men de var lite för hårda på att inte släppa ut bilar när det var hellugnt. 

Grymt bra sprunget av alla i klubben och vad många det var som ställde upp. Jag tror vi hade hela 24 löpare som sprang för Enklaresport Running Club och grymma prestationer. Ingen var riktigt nära mitt pb men å andra sidan joggade bara Anders N som är lite skadad. Det gör att man ändå bli sugen på att försöka komma tillbaka för jag har aldrig varit bra då jag haft den här klubben. Vi får väl se. Jag tycker fortfarande det vore mest kul att vara allroundtränad. 

När vi kommer hem så är jag helt slut. Uppenbarligen så tog det på krafterna att bara skrika och heja men snart måste jag väl vara pigg så jag kan träna igen. 

Torsdag och jag var lite seg på morgonen så jag låg i sängen och jobbade med lite allt möjligt. Givetvis min sjätte låt också och det var Storm i Natten. Den låten skrev jag när Tim låg i magen och jag sjöng den till honom, mot magen då. Det skulle skapa ett band även mellan pappan och barnet så att barnet kände igen pappans röst. Hur mycket och hur likt det blir genom magen är en annan sak men det låter ju inte omöjligt. Varför just den låten och den texten kommer jag inte alls ihåg nu. Den bara kom, som det brukar göra då jag skriver låtar. Nu kände jag att den inte var helt klar så jag skrev till några rader i all hast och jag kände mig inte helt bekväm med dem och när de var klara och inskickade så ångrade jag mig lite då en rad egentligen betyder något annat. Det var "Bättre att det tänder till än att slå på en öppen boll". Efter ett litet tag kommer jag på att det borde vara "än att ingen slår på en öppen boll. Sen vem säger ens så? tänker jag. Andemeningen var i alla fall att det kan bli tråkigt om ingenting händer. Det fick dock vara och det finns fler låtar än mina som har lite konstiga texter. 

Jag höll sedan på att försöka få till en bra omslagsbild till låten och letade först fram en royaltyfree bild av en stormig natt och sedan klippte jag ut Ullis från en promenad i Stockholm och slutresultatet blev riktigt bra. Dock fick jag förstås gå in och justera lite efteråt. Som man brukar få göra. 

Jag var fortfarande rejält medtagen av tandutdragningen så varje försök att plugga gick åt skogen. Jag fick en påminnelse om att Arbetsförmedlingen kommer ringa upp imorgon för jag har faktiskt skrivit in mig då jag just nu är arbetslös och jag har inte tagit ut mig helt då jag kände att jag nog ligger väldigt bra till på en skola i Tumba men det har liksom stått still ett tag. Det hade ju varit kul om det var klart innan de ringer upp. 

Ullis slutar lite tidigare även idag för att springa och vi möts sedan upp vid OKQ8 för att ta en glass. Hon är grym och kör på ordentligt nu. Själv är jag inte alls mogen för att träna alls. Jag hade faktiskt ingen aning om att det var en sådan pärs att dra ut en tand i underkäken. Jag tror jag dragit ut någon tand i överkäken förut men det var inte alls så här. 

Jag passade på att göra en enkät om OKQ8 innan för att få en gratis kaffe men jag hittade inte var man skulle få kupongen så snål som jag var så hoppade jag kaffet då. Det kunde jag ta hemma sen, istället. 

Sen fastnade vi i Robinson igen. Vi har börjat titta på en tidigare säsong och det var ett jäkla gift. 

Onsdag och jag hade sovit lite bättre än sist men var fortfarande väldigt medtagen. Fy sjutton vilken pärs. Jag orkade inte göra någonting egentligen. Jo, jag jobbade lite med min musik. En låt lade jag ut och det var på tiden för det är min låt till min far. Den var rätt lätt att skriva då det var under en bearbetningsprocess som jag skrev den. Det var mitt livs chock när min far dog. Jag fick med mig mina bröder på att ha med inledningen till dödsannonsen och det var fint. Nu, i och med AI, så fick den nytt liv men helst skulle jag vilja göra riktig musik och ha en riktig röst men å andra sidan så är det ju fortfarande jag som skriver låtarna. 

Sedan försökte jag få klart på låten om Ullis för jag blir inte riktigt nöjd. Ibland låter det skitbra men så kommer refrängen och den fixar inte riktigt det men ibland är det nära. Jag jobbade även lite med en ny låt så det är alltså en ny på gång så jag lär klara sex låtar på lika många dagar. Tänk om man kunde hålla i den streaken! :-)

Sov Gott Pappa!

Tisdag och idag var det alltså dags att dra ut tanden som strulat. 

Återigen så lade jag ut en ny låt och nu var det Free Like a Broken Arrow. Det är en egentligen bra text men väldigt svår att sjunga. Med hjälp av AI så löste sig dock den biten. Relativt snabbt så var jag nöjd med låten och varför inte. Jag lade ut den också så det blev femte låten på fem dagar och låtens andemening är rätt klar. Träna mera så blir världen bättre. Kanske kan låta cyniskt men jag är övertygad om att det stämmer för man får ut så mycket i kroppen då man tränar. 
   

Låten skrev jag förresten för ganska länge sedan. Det var på den tiden jag hade mycket inspiration och det liksom bara flödade ut låtar. Jag tyckte den var helt okej men alldeles för svår att sjunga så den har absolut inte varit prioriterad. Sen nu, i och med AI, fick den en ny chans och jag tyckte jag fick till den helt okej. Absolut inte den bästa men heller inte den sämsta. Jag fick justera lite och ser pinsamt, efteråt, att jag böjt ett verb fel... Oops! Men engelska är inte mitt förstaspråk och jag tror ingen märker det. Det är säkert fler fel om man börjar rota lite.

Sen behövde jag hoppa upp på cykeln för att hinna träna och Ullis hade kommit hem också då hon tagit ledigt för att hinna med sin träning. Jag skulle ta en citodon en halvtimme innan mitt tandläkarbesök så jag tog med en tablett ned till träningsrummet och snart var igång. Jag skulle precis hinna cykla en timme men jag nöjde mig med 57 minuter för att verkligen hinna med. Dock väldigt svårt att svälja en tablett då man cyklade då man liksom behöver böja bak huvudet men till slut gick det. 147 i snittpuls och snittwatten blev 182. Så jag känner nog av den ökade träningen lite men nu lär det bli lugnare i några dagar. 

Jag slänger mig in i duschen och tar på mig och rusar bort. Kanske var det dumt att få så hög puls innan man skall dra ut en tand men det är så dags nu att tänka på det. 

Det börjar direkt med att jag bedövas och jag tycker det är så läskigt med sprutorna men snart bad jag om en till för det gjorde så ont så jag nästan grinade. Jag spänner mig till max och klarar liksom inte av smärtan och snart så är jag sjöblöt av svett och eftersvettningen giorde sitt till. 

Samuel, tandläkaren, hade förklarat att det kanske inte skulle fungera då vältränade män brukar ha så starkt skelett och som han vred och bände. Snart så tog han en hammare och sopade på och han började bli tveksam då han säger att han skall dela på tanden först då den sitter med två rötter. Sagt och gjort. Delningen gick bra och snart var han igång med att bända och vrida och nu hade den absoluta värsta smärtan lagt sig men det var så sjukt jobbigt. En bit borta och nu den sista. Jag fick kämpa några minuter till och snart var även den biten borta och jag var nästan som i en dimma. Jag blev nog chockad över att det gjorde så ont. Så här ont har det aldrig gjort eller så har man glömt bort. Han var ju dock väldigt tveksam innan om det skulle gå. 

Sen fick jag se tanden och han undrade om jag ville spara den men nej tack! sade jag. Jag kan knappt droppa ut blodet från munnen och sen skall jag ha en tuss i munnen en timme och byta den. Han förklarar hur jag skall gå till väga men jag är groggy och får sedan en lapp utskrivet istället. 

Sakta, sakta går jag hemåt och jag är så mör och öm. Det här hade jag inte räknat med. 

Väl hemma så lägger jag mig sittande upp i sängen och bara tar det lugnt. Ullis tränar på i källaren. Fortfarande. 

Sen försöker jag byta ut tussen och det är riktigt blodigt. Jag tappar en tuss i vattnet och nu har jag bara två kvar. In med den nästsista och den kommer inte perfekt så jag får ta ut den och den är förstörd. In med den sista och återigen så får jag kväljningskänslor och klarar inte av det. 

Ajdå! Nu har jag inga tussar kvar så jag får försöka med bitar av en pappersservett och det var helt okej, hade Samuel sagt. 

Det fortsätter dock att blöda hela tiden och kanske har jag inte haft trycket på rätt sätt men efter fem timmar så tänker jag att det måste väl få börja läka nu och kör utan papper och får gå och droppa blod då och då, istället. 

Jag vågar inte dricka då jag fortfarande blöder men mot kvällen tar jag mig lite soppa och youghurt. Ah, så gott!

Jag är öm och tar mig lite tabletter så jag skall kunna sova. 

Måndag och idag var det alltså dags att ringa till tandläkaren och att åka till vårdcentralen. Jag hade fått för mig att jag skulle vara på vårdcentralen på morgonen men såg sedan att det var runt lunch så det var lugnt men frågan är om det skulle krocka med en eventuellt tandläkartid. Det känns som tanden inte kan vänta. 

Hursomhelst så ringde jag till tandläkaren men fick inget svar så jag pratade in det jag ville säga och sen var det snart dags att bege sig till Trosa men tandläkaren ringer upp och jag får en tid senare idag - Nice! 

Jag checkar in på vårdcentralen och eftersom jag först skall ta ett EKG så är det frågan om jag skall ta en lapp till labbet först och jag gör det. Sen kommer jag på att det nog är fel och går till receptionen och frågar. Det visar sig att de kommer att ropa upp mig så jag går och lägger tillbaka lappen på maskinen och hoppas att någon tar den istället för den som kommer spottas ut ur maskinen. 

Jag sitter och väntar och det verkar ta tid. Nu har "mitt" nummer ropats upp och ingen rör sig men däremot så reagerar den på numret efter så min lapp verkar inte någon tagit och det kan man ju förstå. Det kan ju vara så att den legat ett tag och man kanske inte orkade gå några meter till för att se vilket nummer de var på. Nåja. 

Så var det dags för EKG och det strular big time. Hon rakar mig inte alls utan sätter bara på lapparna. Ajdå! Det kommer förstås göra lite ont sen. Sen är det slut på papper och det tar tid. Doktorn kommer förbi och undrar vad som händer och säger att vi kan komma bort sen. 

Efter ett tag så verkar det komma ut papper och nu kommer det ut extra mycket då hon försökt trycka ut då det var tomt. 

Jag förklarar för doktorn, det är en äldre kvinna, hur jag haft det med astman och hon verkar förstå mig helt och allting stämmer in på vad hon säger sen. Jag får utskrivet lite olika preparat och jag skall fortsätta med allergitabletterna för de verkar uppenbarligen fungera. 

Sen är det dags för hjärtat och det visar sig att man har fått en jättebra bild av hjärtat inifrån under den sista ablationen, det kommer jag ihåg nu. Doktorn sade att man var inne och kollade på klaffen och den såg bra ut. Det gör att jag inte behöver kolla upp klaffen i år eftersom det gjordes förra året och då den ser bra ut så är det vart femte år som man kollar den. Det blir alltså om fyra år igen. Så det är bara att gasa på nu! Ha ha!

Tillbaka hemma så hinner jag lägga ut en ny låt och det blir tredje låten på lika många dagar och nu är det min text till Jocke.

Jag tyckte inte den blev helt perfekt men i musik så kan man spela om vissa rader utan att det låter konstigt och det kan till och med bli en extra bra effekt. Jag blev nöjd och jag kan stå bakom allting. Sen kanske jag inte får Nobelpriset i litteratur av den men det var från hjärtat och något som jag ville ha ur mig. Det är bara så sorgligt att vi inte fick mer tid tillsammans med musiken och jag börjar förstå varför nu. Du hade sett upp till mig så mycket och musiken var ditt sätt att visa att du kunde. Men du! Vi tävlade inte. Det gör man inte om man älskar varandra men det berodde säkert mycket på mig. Jag skulle alltid bevisa för allt och alla att jag kunde men det var då. Nu gör jag det mer för min skull. Förhoppningsvis är det bränsle nog. 

Nu var det bråttom till tandläkaren och där konstaterade han att det nog var en visdomstand som spökade men han blev lite fundersam på varför jag inte reagerade mer då han slog på den. 

Sedan hoppade jag på cykeln för jag ville träna lite innan det var dags att fixa käk. Jag tänker dock lite fel på en timme och stressar i onödan. Det blir 47 minuter, i alla fall. 

Jag tar sedan cykeln till Apoteket och skall hämta ut min medicin och jag har träningskläderna på mig, rejält svettig. Då ringer tandläkaren och han har en återbudstid och undrar om jag kan komma direkt. Ja, sade jag. Jag är dock på Apoteket och undrar om jag kan göra klart ärendet och det var lugnt. Jag hinner dock inte ens komma ut från affären förrän han ringer igen och nu har patienten kommit så jag fick vänta. 

Sedan fixar jag lite mat och nu blir det kött och ris. Det var länge sedan. 

Ullis kommer och vi äter innan det är dags att gå och simma lite. Jag nöjer mig med 500 meter, om jag inte missminner mig. Sen hade jag dålig koll på hur länge Ullis skule simma så jag gick till varmpoolen och bara väntade. Och väntade... Jäklars! Hon blev aldrig klar och nu hade det blivit riktigt kallt istället. Man liksom vänjer sig. 

Jag började nu känna mig rejält mosig, det var precis som om jag blev rejält sänkt av tandläkarbesöket och det jobbiga var väl när han slog på tänderna och det var ju inte så länge. 

Vi avslutade med lite teve och soffmys. Imorgon lär det bli tufft då jag skall dra ut en tand...