Söndag och idag skulle vi till Felix och gratulera honom. Med skulle även Tim och Cilla samt, i det här fallet, mormor Siv.

Jag var lite trött efter en dålig natts sömn men jag är fortfarande övertygad om att jag har astmabesvär så jag följde förstås med. Nästan övertygad. Ingen annan verkar bli smittad av mig i alla fall.

Hursomhelst så kom vi iväg rätt skapligt och uppe i Stockholm så hittade vi, som vanligt, en bra parkering. Kanske inte den bästa men hyfsat nära.

Jag är jättekissnödig och tar med mig några saker samt Sivan och går mot Felix hus.

Där uppe så slänger jag mig in på toaletten och när jag är klar så är alla andra där också och även Louise har kommit, hon åkte faktiskt kommunalt idag.

Felix bjuder på gofika och det är en riktig favorit, en prinsesstårta!  Gott kaffe i hans karaff, som han fick i present från oss. Han fick lite kaffepods också.

Vi fikar gott och har det trevligt men jag har en ihärdig hosta som stör. Imorgon måste jag ringa vårdcentralen och få en tid. Kanske borde jag fortsatt med medicinen.

Vi pratar om bland annat Stockholm Marathon och jag blir så sugen och anmäler mig! Yippie eller skall man säga hjälp?

Stort grattis, Felix! Vår lille bolltrollare som tyvärr valde att inte fortsätta med fotbollen. Det gäller ju även Tim förstås. Hur skall vi nu kunna försörja oss på ålders höst? Ha ha!

På vägen hem så kommer det snart ett sms från Felix där det står att han också anmält sig! Ha ha!

Jag är sugen på att stanna till vid Stadium Outlet, i Kungens kurva, för att köpa lite discar och det borde vi hinna. Vi har dock köpt något som inte borde stå för länge i bilen, nu kommer jag inte ihåg vad det var ens. Hursomhelst så lovade jag att det skulle gå fort.

Ullis och jag samt Tim går in och jag hittar några discar rätt fort, det blir faktiskt fyra stycken. Jag är fortfarande sur över att min privata disc försvann då jag var på semester. Någon har bara tagit den liksom. Förhoppningsvis i tron att det vara skolans och att det står telefonnummer under verkar ingen bry sig om. Tyvärr inte, sade en kollega.

Sen hemåt och vi lämnar först av Siv innan vi åker hemåt. Där tar Tim och Cilla deras bil och säger adjö.

Nu börjar Ullis och fundera på att anmäla sig och jag säger att det bara är en tidsfråga och det känner hon nog också för snart så är hon också anmäld! Ha ha, vad roligt!

Sedan kunde vi inte hålla oss ifrån att titta på Robinsfinalen och jag gav Aron 50 % chans att vinna och sedan 30 % till Pontus och 20 % till Sara som faktiskt inte presterat så bra på tävlingar. Så kanske var jag lite snäll där.

Sedan smäller det till och både Aron och Pontus går stenhårt medan Sara verkar lite loj och det är nästan så hon gett upp.

På något konstigt sätt så är hon ikapp, och förbi, Pontus, som har problem med elden. Aron har ingen jättesvacka och är väl egentligen överlägsen på slutet. Stort grattis, Aron!

Du förgyllde verkligen den här säsongen men frågan är om man inte borde överge Robinson och lägga mer krut på annat.

Jag var sedan tvungen att åka till discgolfbanan och kasta lite. Så sugen!

Kanske vore det smart att provkasta lite först men jag körde en mulligan istället. Det är visst helt acceptabelt även bland discgolfare. Man får till och med köra två kast vid första utkastet och sedan välja efter det andra. Om det inte är tävling förstås. På ”riktig” golf, och det inte är tävling, så kan man välja att slå ett andra utslag, vid första hålet, om man inte är nöjd. Då måste man dock gå på andra slaget oavsett hur dåligt det blev.

Hursomhelst så gick min nya distance driver lika dåligt som de brukar och det handlar förstås om mig. Jag får inte riktigt till ”snärten” på slutet. Jag försökte kasta den några fler gånger men alltid med samma resultat. Den drar kraftigt till vänster då jag kastar mina vanliga backhandkast.

Det slutar med ett endaste par och resten var bogeys… Så plus åtta. Jämndålig, helt enkelt. Men ändå kul.

Väl hemma igen så tittade vi lite på teve och vi tittade återigen på Robinsonfinalen, den var ju magiskt bra.