Måndag och idag var det alltså dags att ringa till tandläkaren och att åka till vårdcentralen. Jag hade fått för mig att jag skulle vara på vårdcentralen på morgonen men såg sedan att det var runt lunch så det var lugnt men frågan är om det skulle krocka med en eventuellt tandläkartid. Det känns som tanden inte kan vänta. 

Hursomhelst så ringde jag till tandläkaren men fick inget svar så jag pratade in det jag ville säga och sen var det snart dags att bege sig till Trosa men tandläkaren ringer upp och jag får en tid senare idag - Nice! 

Jag checkar in på vårdcentralen och eftersom jag först skall ta ett EKG så är det frågan om jag skall ta en lapp till labbet först och jag gör det. Sen kommer jag på att det nog är fel och går till receptionen och frågar. Det visar sig att de kommer att ropa upp mig så jag går och lägger tillbaka lappen på maskinen och hoppas att någon tar den istället för den som kommer spottas ut ur maskinen. 

Jag sitter och väntar och det verkar ta tid. Nu har "mitt" nummer ropats upp och ingen rör sig men däremot så reagerar den på numret efter så min lapp verkar inte någon tagit och det kan man ju förstå. Det kan ju vara så att den legat ett tag och man kanske inte orkade gå några meter till för att se vilket nummer de var på. Nåja. 

Så var det dags för EKG och det strular big time. Hon rakar mig inte alls utan sätter bara på lapparna. Ajdå! Det kommer förstås göra lite ont sen. Sen är det slut på papper och det tar tid. Doktorn kommer förbi och undrar vad som händer och säger att vi kan komma bort sen. 

Efter ett tag så verkar det komma ut papper och nu kommer det ut extra mycket då hon försökt trycka ut då det var tomt. 

Jag förklarar för doktorn, det är en äldre kvinna, hur jag haft det med astman och hon verkar förstå mig helt och allting stämmer in på vad hon säger sen. Jag får utskrivet lite olika preparat och jag skall fortsätta med allergitabletterna för de verkar uppenbarligen fungera. 

Sen är det dags för hjärtat och det visar sig att man har fått en jättebra bild av hjärtat inifrån under den sista ablationen, det kommer jag ihåg nu. Doktorn sade att man var inne och kollade på klaffen och den såg bra ut. Det gör att jag inte behöver kolla upp klaffen i år eftersom det gjordes förra året och då den ser bra ut så är det vart femte år som man kollar den. Det blir alltså om fyra år igen. Så det är bara att gasa på nu! Ha ha!

Tillbaka hemma så hinner jag lägga ut en ny låt och det blir tredje låten på lika många dagar och nu är det min text till Jocke.

Jag tyckte inte den blev helt perfekt men i musik så kan man spela om vissa rader utan att det låter konstigt och det kan till och med bli en extra bra effekt. Jag blev nöjd och jag kan stå bakom allting. Sen kanske jag inte får Nobelpriset i litteratur av den men det var från hjärtat och något som jag ville ha ur mig. Det är bara så sorgligt att vi inte fick mer tid tillsammans med musiken och jag börjar förstå varför nu. Du hade sett upp till mig så mycket och musiken var ditt sätt att visa att du kunde. Men du! Vi tävlade inte. Det gör man inte om man älskar varandra men det berodde säkert mycket på mig. Jag skulle alltid bevisa för allt och alla att jag kunde men det var då. Nu gör jag det mer för min skull. Förhoppningsvis är det bränsle nog. 

Nu var det bråttom till tandläkaren och där konstaterade han att det nog var en visdomstand som spökade men han blev lite fundersam på varför jag inte reagerade mer då han slog på den. 

Sedan hoppade jag på cykeln för jag ville träna lite innan det var dags att fixa käk. Jag tänker dock lite fel på en timme och stressar i onödan. Det blir 47 minuter, i alla fall. 

Jag tar sedan cykeln till Apoteket och skall hämta ut min medicin och jag har träningskläderna på mig, rejält svettig. Då ringer tandläkaren och han har en återbudstid och undrar om jag kan komma direkt. Ja, sade jag. Jag är dock på Apoteket och undrar om jag kan göra klart ärendet och det var lugnt. Jag hinner dock inte ens komma ut från affären förrän han ringer igen och nu har patienten kommit så jag fick vänta. 

Sedan fixar jag lite mat och nu blir det kött och ris. Det var länge sedan. 

Ullis kommer och vi äter innan det är dags att gå och simma lite. Jag nöjer mig med 500 meter, om jag inte missminner mig. Sen hade jag dålig koll på hur länge Ullis skule simma så jag gick till varmpoolen och bara väntade. Och väntade... Jäklars! Hon blev aldrig klar och nu hade det blivit riktigt kallt istället. Man liksom vänjer sig. 

Jag började nu känna mig rejält mosig, det var precis som om jag blev rejält sänkt av tandläkarbesöket och det jobbiga var väl när han slog på tänderna och det var ju inte så länge. 

Vi avslutade med lite teve och soffmys. Imorgon lär det bli tufft då jag skall dra ut en tand...